Ta den blåvita fanan och bär den med stolthet genom hösten.

Trots förlusten i går sken solen när jag steg upp i morse. Första arbetsdagen efter semestern. Jag tog en promenad genom staden ner till Stationsgatan. Skönt, svalkande och en stadskärna där pulsen fortfarande gick på sparlåga. 15 minuter senare och med hyfsat motiverande steg gick jag in i huset och vidare in i hissen, loggade in och tryckte in knappen. Våning 6. Hissen lättade, och tog mig uppåt. Det är en skön känsla det där, eller hur? Att någonting tar en uppåt. Man är liksom på väg. På väg mot någonting.

Det är så jag är. På väg. Framåt, uppåt. Aldrig ner. För jag är inte sån. Ner är inte jag. Även om det kan kännas jävligt emellanåt, och man hemfaller åt negativa tankar så försöker jag samla mod till mig och se nyanser av ljus. Det är ju ändå framåt och uppåt man ska. Men det händer att även jag hamnar i vasken ibland. Men fokus kommer alltid att vara fäst på någon punkt längre fram.

Det är en av anledningarna till varför jag inte kommer att stämma in i domedagskörerna kring Blåvitts väntade undergång, som florerar bland änglaskaran för tillfället. En annan är att det är så förbannat tröttsamt att läsa och lyssna på. Folk som slungar ur sig att säsongen är över, att guldet är borta, att truppen inte håller för en guldstrid etc. etc. För mig är det bara nonsens. Hade gnällspikarna haft lite konstruktiva idéer att komma med hade jag kunnat ta det. Men det är bara ner, ner, ner och ner. Jag behöver inte det. Vi behöver inte det och Blåvitt behöver inte det. Det är väl klart som fan att vi har chansen till guld! Och den är, tro det eller ej, större än på många år vid den här tidpunkten på säsongen. Bjärs är skadad, Riski inte inspelad än, spelare är i formsvackor. Men lösningen ligger inom Kamratgårdens väggar, det är jag övertygad om. Jörgen har visat förr att han kan hitta vägar ur besvärliga situationer. Och Gren jobbar på med sitt. Så nog finns det anledningen att inte kasta in handduken.

Vi ligger när jag skriver detta i topp med 11 matcher kvar.
6 av dessa spelas på Gamla Ullevi.
Formsvackan kommer att ligga bakom oss.
Alla andra topplagen tappar poäng titt som tätt.
Alla andra topplagen drabbas också av skador och avstängningar.
Vi har landets bästa publik.
Vi är Blåvitt.
Vi är erkänt starka på hösten.
Och hösten, den är på väg.

Så samla ihop er nu. Se framåt, uppåt och borsta bort sovgruset ur ögonen och ge Blåvitt den skjuts de behöver in i den tuffa hösten. Visa lite värdighet, ta fanan och bär den nu för fan med lite stolthet i kroppen!

Och med dessa ord har jag också gjort mitt på Baraben. Möjligen att jag skriver något ströinlägg framöver. Allt har sin tid. Men en hel del av er kommer att kunna läsa mina texter i en medlemstidning nära dig framöver.. Och ni kan följa mig och mina positivt doftande tweets på Twitter; @ThornMagnus

Så tack för mig.

Född ur hav och himmel står vi kvar. Vi tar det en gång till. För säkerhets skull.

Född ur hav och himmel står vi kvar.