ANALYS. 154 dagar sedan. Vi står där igen. Vårsolen värmer och vintern är glömd. Herrejössestifo (big up till alla som roddat där, och litet plus till oss som gång efter annan pytsar in deg). Och en av jönsarna Strömbergsson. Nu gjorde den sistnämnde inget direkt som avgjorde matchen mer än att han i vanlig ordning var relativt usel. I synnerhet med det röda och köttningen på DJ Alessi färskt i minnet. Men som sagt, skit samma när det gäller domarinsats. Gött när det är så, ändå.
Förhållandevis ängslig premiär. Ingen jättematch, ingen katastrof. Inget klang och jubel och inget unisont gnäll. Det kändes som att det fanns en del brist på tålamod på läktaren, i synnerhet med tanke på förra årets kross av bonnelaget som spelar boll på plast. Jag tippade själv 2-1 och en rätt tillknäppt tillställning. Nu är jag ju på långa vägar ingen expert, inte alls, men jävlar så spot on det var. Eller ja, inte resultatet, heller, men tillknäpptheten och premiärnerverna var ju där. Å andra sidan, för att gå händelserna i förväg så är ju ändå tre poäng, tre poäng. Oavsett. Att börja blanda in tugg som att "nu darrar varken mff eller för den delen ÖSK", spelar mindre roll just nu känns det som. Vi kan lura lite i lugn och ro, utan varken hybris eller krispanik. Gött.
Men visst hade kanske jag tillsammans med styva 15-tusen andra kanske velat se lite mer klang, tingeltangel och mål i protokollet. Inget snack. I synnerhet som sagt efter det makalöst tjusiga tifot (ja, efter att ha sett det på diverse medier och bilder, vågar jag nästan säga att det var ett av de snyggare tifona på nya GU) kanske vi hade önskat än mer i startskottet på säsongen 2015. Å andra sidan, vad spelar det för roll egentligen (inte tifot alltså, utan att spelet såg ut som det gjorde)? Åtvidaberg gjorde det rätt bra. De hade läst på läxan och gjorde allt som FCrealbarcelonamff inte hade gjort i cupen. De försvarade sig unisont, stängde våra passningsvägar och gjorde det allmänt svårt för oss att skapa nämnvärda kreativa anfall varken på höger, vänster eller genom mitten.
Inga direkta chanser alls i första, där samtliga drar in ett paket mellanmjölk i betyg. Varken varken eller eller, om man säger. I och för sig, Sebastian slog väl tyvärr bort lite väl många bollar och föll väl ur ramen till att bli en av de sämre, insatsmässigt. Men å andra sidan, med hans driv och vilja kompenserar han väl upp sig själv genom att mest bara vara jävligt resolut ändå. På något sätt. Gurra Swede gör det bra och förtjänar väl ett litet plus i första.
Andra startar och det känns som sagt som att tålamodet och första målet kommer att betala sig. Mycket riktigt. Både av Sebastian och de tidigare bortgödslade bollarna, som i 55:e, eller när det nu var, langar fram en mycket fin frispark till Rogne som får premiärmåla på ett mycket fint nickmål. Jävligt gött att få utdelning på en offensiv fast situation. Senare delen av matchen känns rätt lam där vi som sagt kontrollerar och har väl egentligen bud på fler, men skärpan saknas. Å andra sidan är inte Åtvidaberg helt ofarliga, men skapar samtidigt inga större lurigheter heller. En bra dag på jobbet helt enkelt. Sol och bärs därtill. Flott.
Några korta från matchen då:
+ Tifo!
+ Rogne!
+ Gurra Swede.
+ Tre poäng och allsvenskan igång!
+ Folkfest!
- Vi borde faktiskt kunna skapa mer tryck när vi är så många.
- Varför har vi en femma på flaggan? Seriöst?
- Borde kunna sätta mer tryck och röj offensivt, men vafan. Okej.
Allvenskan igång! Borta mot ÖSK, och snart hemmamatch igen mot mff. Var där! Vi har det gött.