Jag har nog nämnt det någon gång tidigare, att jag inte är mannen som brukar analysera sönder varken fotboll eller Blåvitt. Det som händer, det händer. Det spelar ingen roll hur många självutnämnda genier som varit ute innan match och vridit och vänt på allt som går att vrida och vända på, det har ingen betydelse när matchen väl är i gång. Åtminstone inte för oss supportrar. Det blir antingen tre poäng, en poäng eller ingen alls. Eller avancemang eller så är man ute. Fotbollen i ett nötskal.
Dock kan jag slänga ett öga innan match för att se vilka som är avstängda eller skadade i motståndarlaget, men det brukar vara snabbt gjort. Och förutsättningarna blir hyfsat givna, ganska likartade som de alltid är. För i grund och botten handlar allting om Blåvitt. Det är där min energi vilar och får utlopp. Så har det sett ut under lång tid, och kommer att se ut tills den dagen jag ställer in tofflorna.
Jag analyserar inte Blåvitt. Jag lever med Blåvitt, andas Blåvitt. Insatsen, den drömska skattkistan, lägger jag in allt. Och tron, förhoppningen, längtan, handlar bara om en enda sak. Att Blåvitt ska vinna. Inför varje säsong, inför varje match så finns det alltid där. Drömmen om ögonblicket, när allt slår in. Ni vet hur det känns.
Och nu nalkas det premiär. #5APRIL. Nerverna, humörsvängningarna. In i galenskapens tid igen, Allsvenskan, cupen, kvalet. Jag älskar att vara där. Ni också. Så trots mina dubier om analyser och annat trams, så ska jag ändå berätta några sanningar för er om årets säsong. Bara att svälja.
Malmö vinner inte serien med tio poäng. De vinner den inte överhuvudtaget. Självgodheten och den skeva uppblåsta självbilden de tillförskansat sig kommer att vara deras största fiende. De kommer självklart inte att upptäcka det själva. Men när de släntrar av planen någon gång i oktober i kvällsfuktigt dis och inser att tåget redan har gått och att de själva står kvar på perrongen, då kommer baksmällan. Värre än den som efter en dygnslång spritfest. Och tåget rullar lite snett norröver, knappa 30 mil.
Och stannar till i Änglarnas stad. Där Blåvitt bärgar tillbaka guldet. Till dit där det hör hemma. Och vad grundar jag det på då, Mr.Ickeanalys? Jag grundar det på Blåvitt. Att jag alltid tror, att jag alltid tittar uppåt. Att jag med en dåres envishet alltid, alltid, kommer att vara där. Uppe i det blåa och vita. Aldrig nånsin komma ner.
Sedan är jag inte dummare än att jag förstår att de verkligen har chansen, att de har materialet för att utmana. Det är Blåvitt. Det är enkelt. Som det alltid är i början av april. Sa jag också att det blir en dubbel i år? #17MAJ
I övrigt? Lyssnarsiffrorna för #BBPodd slår i taket, och köps upp av MTG. Showen kraschlandar i TV3:s nya storsatsning "Mingel med Patrik och Jocke". Äntligen får begreppet mysfredag en värdig och vettig referenspunkt! Chipsen och en kall Glenn på det, sen är allt fulländat.
Och Jörgen Lennartsson blir helgonförklarad.
