När jag var liten var Danmark ett land i fjärran. De pratade nästan svenska, fast med munnen full av gröt. Jag hörde ibland någon nämna "en dansk skalle", vilket jag uppfattade som något synnerligen brutalt, men ändå rakt och ärligt mitt i all förmodad smärta. I skolan lärde jag mig att landet var platt, en språngbräda ner mot kontinenten och att de hade en spännande nöjespark, Tivoli. Och den röda och vita flaggan.
Någonstans på vägen mot nu, när vi var på semester i fjällen, åkte vi över till Norge och handlade. Där köpte jag chips och fotbollskort, och upp dök Jesper Olsen i den röda United-tröjan. Alltså; de kunde även spela fotboll i vårt platta grannland.
I de sena tonåren tog jag tåget och gav mig av på luffen. Första anhalt Köpenhamn, givetvis. Där upptäckte jag god öl, att livet saknade regler och att känslan av total frihet nog var det bästa som hänt mig. Och då besökte jag ändå aldrig Christiania. Det blev ett par tågluffar, och jag spred den blåvita kärleken i Europa, genom att skänka Blåvita flaggor och vimplar till olika pubar och barer.
Under tiden därefter vann så Danmark fotbolls-EM i Göteborg, och kanske var det ett tecken på vad som komma skulle. Många år senare svepte Kim Christensen förbi och blev en publikfavorit. Och jag hade under tiden upptäckt danska filmproduktioner och musiker, och Thåström hade släntrat ner för Sönder Boulevard, bara för att se om Ole Jastrau bodde kvar.
Men nu har hösten 2014 bäddad in sig, och jag måste säga att den har blivit något utöver det vanliga. En 27-årig dansk fotbollsspelare från Tranbjerg har rört om, gjort det omöjliga möjligt igen. Och han pratar dessutom göteborgska. Hans steg når aldrig asfalten eller gräset (eller för den delen plasten), de svävar liksom ovanpå.
Jag skulle kunna fylla hyllmeter med poesi om Lasse Vibe. Hyllningar i olika volymer, utgåvor och format. Men jag ska hålla mig kort. Lasse Vibe har tagit Göteborg, Blåvitt och alla dess anhängare rakt in till sitt hjärta. Han har med sitt ödmjuka och professionella förhållningssätt redan blivit en blåvit ikon, fast han bara varit i klubben i drygt ett år.
Vore jag en sedelpress eller bara en vanlig enkel mångmiljonär, hade jag erbjudit Lasse Vibe ett evighetslångt kontrakt. Inte bara med Blåvitt, utan med staden Göteborg. Staden som han kommit att älska.
Det skulle kännas banalt att släppa honom bara för näringskedjans skull, nu när han äntligen har kommit hem.
2014/09/30
Allsvenskans bästa ytterback har förlängt sitt kontrakt.
IFK Göteborg låter meddela att man nu förlängt med Emil Salomonsson.
Det nya kontraktet sträcker sig över 2018 (tidigare 2015).
Emil har vuxit enormt som spelare, inte minst det senaste året.
Låt oss då inte glömma att det inte ens gått två år sedan han la sig på operationsbordet för att bli av med sin Ulcerös kolit, en sjukdom som tvingat andra elitidrottsmän att avsluta sin karriär.
Det känns som framtiden bär något riktigt gott i sina händer. Denna gång på riktigt.
Det nya kontraktet sträcker sig över 2018 (tidigare 2015).
Emil har vuxit enormt som spelare, inte minst det senaste året.
Låt oss då inte glömma att det inte ens gått två år sedan han la sig på operationsbordet för att bli av med sin Ulcerös kolit, en sjukdom som tvingat andra elitidrottsmän att avsluta sin karriär.
 |
| Emil mfl skänker ett signera Fifa till Bedoya, så att han kan öva på några taktiska detaljer tills de möts igen. |
2014/09/29
Matchtankar - skansen hemma, 29/9
ANALYS. 29 i almanackan, 29 i målprotokollet. För tjugonde gången. Lasse Vibe, du är en mycket speciell man som kommit att ta en mycket speciell plats i många blåvita hjärtan. Den saken vågar jag fan trycka ut i etern utan att blinka. Jag missade dessvärre bortakampen mot blåvitt 2 när tvillingfarsan dönade in tre baljor och vi fick häng på andraplatsen på riktigt. Matchmissen till trots var det inte svårt att mysa lite extra i twitterskenet på BB i grannkommun (wtf?) när man rullade fram att köng Vibe löst det.
Nu var det ju inte örebromatchen jag skulle kåsera om från kulisserna, men det är svårt att låta bli när det gäller en sådan underbart skön snubbe som Vibe. Kvällens match (som dessvärre fick beskådas i soffan) innehöll ju det mesta, och det var ju just tidigare nämnda dansk som hamnade i än mer strålkastarljus än innan när det vändes och vreds, flytsattes ett första mål och bommades desto fler i riktigt sköna samarbeten med Engvall och de andra i anfallslinjerna. I första var ju även Sörens skott värda ett bättre öde och så hade väl Gustav, Emil och Vibe ytterligare några lägen som borde lett till mål. Pannbandsboråsarnorrmannen gjorde väl dock sitt livs match och räddade kvar dif länge i matchen.
Allt gott i 45 minuter (det mesta åtminstone), paus, okynnestwittrande, mellanmjölk, bröstmjölk, raljerande om att häcken spelar världens roligaste fotboll och minsann inte längre är bäst i stan (varför bryr man sig om det?) och funderingar på vad Stahre ska hitta på i andra. Sen bränns det bengaler igen (inmarschgrejen och tifot där var väl fräsigt, får man ju ändå säga), men att bränna igen (vilket "alla" skrev om på twitter innan det skedde) när andra nyss har startat får ju ändå anses som smått hjärndött igen. Även om det var rätt effektfullt med fyrverkerierna bakom. Nåväl, bränningen i all ära, men det mest värdelösa är ju ändå hur regelverk och delegater fjantar runt när det händer? Komigen, håll upp i någon halvminut, ingen står och brinner, röken ger med sig, och blås igång matchen för helvete. Gör inte så stor grej av det. Återigen, korkat att bränna där kanske, men vafan, låt det vara bara.
Anyway, bränning och fyrverkerier efterföljs av ett riktigt halvdant blåvitt spel och prio-nisses andra gäng äter sig in i matchen. Det känns onekligen som att det inte ska bli en dans på rosor och enkel match detta. I synnerhet inte när någon av de där jävla Strömbergssonlirarna dömer matchen... Allvarligt talat? Tycka vad man vill om allsvenskan i allmänhet och kvalitén på spelare och organisation därikring i synnerhet, men inkonsekvensen och bedrövligheten från domarkåren och i synnerhet någon/båda bröderna Strömbergsson visar ju inga gränser. Visst, nu avgjorde han ju inte matchen till någons favör eller påverkade resultat så sett, i synnerhet med tanke på att vi borde kanske vunnit med mer än 2-1, men det är själva grejen. Varför är det inte konsekvent? Varför får inte fler djurgårdare kort och avblåsningar emot sig när det uppenbarligen går att blåsa andra hållet? Kanske inte denna matchen just, men med en lång säsong i bakhuvudet med mediokra ingripanden från pipblåsarmännen blir man bara matt.
Återigen är det ju dock skit samma vad de gör, för några åtgärder verkar ju inte sättas in åt något håll. Likaså är det väl skit samma ändå eftersom det som sagt inte "förtär" vår insats och förändrar de de tre poäng som hämtas hem efter mycket slit. Men det är störigt. Det är det.
Att denna säsongens Adam (eller i klartext, hackkyckling) MSD får kröna det hela med ett sjukt jävla monstertungt dönarskott gör ju inte saken tråkigare direkt. Jag erkänner, jag kanske har sågat MSD lite för många gånger, i synnerhet med allt för ofta enbart bedömning utifrån "den fina (inläggs)foten" och mindre bra inspel, men idag visade han verkligen att han är mer än så. OCH har "den fina foten". Halebale vilket skott och vilket arbete både defensivt och offensivt. Mycket trevligt.
Krampaktig avslutning på matchen och denna gången saknade jag verkligen Stahres standardbyte och ville verkligen ha in Gurra Swede som den där dammsugaren i defensiv position. Då kom Allansson in istället. Jag älskar den pajken, men idag blev det inte jättebra heller. Vet inte vad det är, men helt övertygande har det inte varit på sistone.
För att konkludera det hela något lite här på slutet måste jag ju ändå ta vid där jag började. Lasse Vibe. Den dagen Gren lyckas förlänga med Göteborgs mest sympatiske dansk, då vågar jag fan sticka ut hakan igen och spinna vidare på att han verkligen kan bli en av de riktigt stora i blåvitt. Lasse alltså. Men, då kommer väl den där förbannade jävla helvetesnäringskedjan upp till ytan igen. Men, det är då det. Vi är blåe, vi är hvide, vi har Lasse Vibe!
Några korta från matchen då:
+ Lasse. Kommentarer överflödiga. Missade chanser till trots.
+ Engvall. Det är så gött att han sitter på ett långt kontrakt.
+ Emil. Igen är det så mycket hjärta och så mycket lungor. Så nära drömmålet.
+ Laginsatsen i allmänhet. Tänk om vi hade spelat såhär i tidigare delen av året?
- Alvbåge. Onödigt att galla för mycket kanske, men insatsen vid deras mål är svag.
- Strömbergsson. Vilken Strömbergsson? Det vete fan,
- Regelverk. Bränn. Ge böter. Spela vidare.
- Regelverk är regelverk i alla fall. Jävligt onödigt att bränna i andra ändå.
Till sist får jag ändå nämna min ståndpunkt till det här med andraplats och klang- och jubelgöttigöttet. Visst, vi har häng på Europaplatser (whaddabout förvalta?) och vi har ändå ryckt upp oss från den värsta misärjunkspelskiten från flertalet perioder denna säsong, men, det är fortfarande bara en andraplats! Slutar vi där får väl ändå säsongen ses som någotsånär räddad från vad det såg ut att kunna bli, men att fira andraplatser (eller någon pajasaktig mediagrej a'la "Bäst i stan"), det får fan andra luffarlag roa sig med. Vi vill ha mer.
Och, för att knyta ihop det hela lite sådär journalistiwannabeeigt såhär i slutet, vi ligger tvåa just nu. För att befästa den positionen, då gäller det att kriga vidare, vinna mot peking på söndag och sluta upp hemma mot världens roligaste lag, söndagen den 19/10. Framåt.
Nu var det ju inte örebromatchen jag skulle kåsera om från kulisserna, men det är svårt att låta bli när det gäller en sådan underbart skön snubbe som Vibe. Kvällens match (som dessvärre fick beskådas i soffan) innehöll ju det mesta, och det var ju just tidigare nämnda dansk som hamnade i än mer strålkastarljus än innan när det vändes och vreds, flytsattes ett första mål och bommades desto fler i riktigt sköna samarbeten med Engvall och de andra i anfallslinjerna. I första var ju även Sörens skott värda ett bättre öde och så hade väl Gustav, Emil och Vibe ytterligare några lägen som borde lett till mål. Pannbandsboråsarnorrmannen gjorde väl dock sitt livs match och räddade kvar dif länge i matchen.
Allt gott i 45 minuter (det mesta åtminstone), paus, okynnestwittrande, mellanmjölk, bröstmjölk, raljerande om att häcken spelar världens roligaste fotboll och minsann inte längre är bäst i stan (varför bryr man sig om det?) och funderingar på vad Stahre ska hitta på i andra. Sen bränns det bengaler igen (inmarschgrejen och tifot där var väl fräsigt, får man ju ändå säga), men att bränna igen (vilket "alla" skrev om på twitter innan det skedde) när andra nyss har startat får ju ändå anses som smått hjärndött igen. Även om det var rätt effektfullt med fyrverkerierna bakom. Nåväl, bränningen i all ära, men det mest värdelösa är ju ändå hur regelverk och delegater fjantar runt när det händer? Komigen, håll upp i någon halvminut, ingen står och brinner, röken ger med sig, och blås igång matchen för helvete. Gör inte så stor grej av det. Återigen, korkat att bränna där kanske, men vafan, låt det vara bara.
Anyway, bränning och fyrverkerier efterföljs av ett riktigt halvdant blåvitt spel och prio-nisses andra gäng äter sig in i matchen. Det känns onekligen som att det inte ska bli en dans på rosor och enkel match detta. I synnerhet inte när någon av de där jävla Strömbergssonlirarna dömer matchen... Allvarligt talat? Tycka vad man vill om allsvenskan i allmänhet och kvalitén på spelare och organisation därikring i synnerhet, men inkonsekvensen och bedrövligheten från domarkåren och i synnerhet någon/båda bröderna Strömbergsson visar ju inga gränser. Visst, nu avgjorde han ju inte matchen till någons favör eller påverkade resultat så sett, i synnerhet med tanke på att vi borde kanske vunnit med mer än 2-1, men det är själva grejen. Varför är det inte konsekvent? Varför får inte fler djurgårdare kort och avblåsningar emot sig när det uppenbarligen går att blåsa andra hållet? Kanske inte denna matchen just, men med en lång säsong i bakhuvudet med mediokra ingripanden från pipblåsarmännen blir man bara matt.
Återigen är det ju dock skit samma vad de gör, för några åtgärder verkar ju inte sättas in åt något håll. Likaså är det väl skit samma ändå eftersom det som sagt inte "förtär" vår insats och förändrar de de tre poäng som hämtas hem efter mycket slit. Men det är störigt. Det är det.
Att denna säsongens Adam (eller i klartext, hackkyckling) MSD får kröna det hela med ett sjukt jävla monstertungt dönarskott gör ju inte saken tråkigare direkt. Jag erkänner, jag kanske har sågat MSD lite för många gånger, i synnerhet med allt för ofta enbart bedömning utifrån "den fina (inläggs)foten" och mindre bra inspel, men idag visade han verkligen att han är mer än så. OCH har "den fina foten". Halebale vilket skott och vilket arbete både defensivt och offensivt. Mycket trevligt.
Krampaktig avslutning på matchen och denna gången saknade jag verkligen Stahres standardbyte och ville verkligen ha in Gurra Swede som den där dammsugaren i defensiv position. Då kom Allansson in istället. Jag älskar den pajken, men idag blev det inte jättebra heller. Vet inte vad det är, men helt övertygande har det inte varit på sistone.
För att konkludera det hela något lite här på slutet måste jag ju ändå ta vid där jag började. Lasse Vibe. Den dagen Gren lyckas förlänga med Göteborgs mest sympatiske dansk, då vågar jag fan sticka ut hakan igen och spinna vidare på att han verkligen kan bli en av de riktigt stora i blåvitt. Lasse alltså. Men, då kommer väl den där förbannade jävla helvetesnäringskedjan upp till ytan igen. Men, det är då det. Vi är blåe, vi är hvide, vi har Lasse Vibe!
Några korta från matchen då:
+ Lasse. Kommentarer överflödiga. Missade chanser till trots.
+ Engvall. Det är så gött att han sitter på ett långt kontrakt.
+ Emil. Igen är det så mycket hjärta och så mycket lungor. Så nära drömmålet.
+ Laginsatsen i allmänhet. Tänk om vi hade spelat såhär i tidigare delen av året?
- Alvbåge. Onödigt att galla för mycket kanske, men insatsen vid deras mål är svag.
- Strömbergsson. Vilken Strömbergsson? Det vete fan,
- Regelverk. Bränn. Ge böter. Spela vidare.
- Regelverk är regelverk i alla fall. Jävligt onödigt att bränna i andra ändå.
Till sist får jag ändå nämna min ståndpunkt till det här med andraplats och klang- och jubelgöttigöttet. Visst, vi har häng på Europaplatser (whaddabout förvalta?) och vi har ändå ryckt upp oss från den värsta misärjunkspelskiten från flertalet perioder denna säsong, men, det är fortfarande bara en andraplats! Slutar vi där får väl ändå säsongen ses som någotsånär räddad från vad det såg ut att kunna bli, men att fira andraplatser (eller någon pajasaktig mediagrej a'la "Bäst i stan"), det får fan andra luffarlag roa sig med. Vi vill ha mer.
Och, för att knyta ihop det hela lite sådär journalistiwannabeeigt såhär i slutet, vi ligger tvåa just nu. För att befästa den positionen, då gäller det att kriga vidare, vinna mot peking på söndag och sluta upp hemma mot världens roligaste lag, söndagen den 19/10. Framåt.
Blåvit familj. Ett beställningsjobb.
GÄSTKRÖNIKA.
Denna gästkrönika skiljer sig lite från de som vanligtvis kommer in. Visst, det är en person som inte ingår i BaraBens skribentskara som skriver till oss, men den stora skillnaden här är att jag beställt denna text. Jag och Pontus träffades på John Scotts takterass för några veckor sedan. I samband med att litervis öl passerade våra strupar diskuterade vi supporterkulturen hos IFK Göteborg och jag märkte att vi inte samtyckte om allt. Jag bad Pontus skriva en text. Han tvekade först, men igår kväll plingade det till i mailkorgen.
Blåvitt berör - precis som texten här nedan;
Det är inte lätt att växa upp i Kullavik som arbetarklasskille.
Från den dagen då man insåg pengars värde i samhället, vattendelaren som gör vänner till ovänner var jag inte längre samma grabb. Mina närmsta vänner hittade andra kompisar och jag var plötsligt vädigt ensam.
Inte såpass ensam att jag gick för mig själv, men aldrig i gruppen utan strövandes gåendes vid sidan om. Ofta inte med i samtalen utan nickande utanför dem. På ytan var man alltid med men på djupet sittandes i en rutschkana rakt ner i avgrunden.
Under två års tid satt jag i den sitsen, ständigt sjunkande och även om det gick långsamt bröt det ner mig. Aldrig såpass långt ner att det var särskilt synd om mig, dock kände jag att det här är inte jag. Jag är något annat, jag kände inte igen mig i mina skolkamraters syn på mig.
Jag var alltid den minsta killen, lätt offer när man skulle berika sin position i hierarkin på skolgården. Man kunde göra sig lustig på min bekostnad och få en ryggdunkning som belöning. Jag hade dock några få jag kunde lita på, några jag kunde kalla vänner på riktigt. En utav dem såg till att öppna dörren till ett nytt, bättre liv.
Jag har alltid varit Blåvit Supporter, en stolt sådan. Jag har alltid känt mig välkommen på läktaren och det har varit som en slags frizon där alla är välkomna. Problemet i ung ålder var att jag hade föräldrar som inte aktivt stöttade Blåvitt eller som betrodde mig att ensam åka in och följa dem. Min kompis såg till att jag alltid kunde åka in och se hemmamatcherna med hans familj. Det var någon slags vändpunkt, att ha den tryggheten. En frizon i vardagen där man kunde leva ut sina känslor utan att folk runt omkring en såg på en med en nedvärderande skeptisk blick. Att kunna se sina idoler och hjältar och samtidigt tillhöra en grupp var större än något annat jag upplevt i mitt liv. Det tog över mitt leverne, plötsligt var det inte bara ett lag man följe utan en livsstil man följde slaviskt. Jag läste alla tidningar, bloggar, såg upp till andra supportrar ville bli som dem. Detta var till trots bara något man kunde följa en dag i veckan i och med att jag bara hade tillgång till hemmamatcherna. Vintrarna var en enda lång kamp, en längtan som ibland kunde vara så stor att det kändes som en evighet. Det var som att gå i ide, fast att du viljelöst strövade fram genom mörkret. Längtan så stor att du stod innan försäsongsmatcherna på Valhalla precis när vakterna började släppa in folk. Frös i en timma extra för att inte missa ett uns av någonting. Sneglande mot dem människorna du växt upp med, om än på håll. Men en dröm om att en gång bli som dem, en kille som folk såg upp till eller respekterade, eller för den delen bara kände igen. Jag hade det som en målbild att jag en dag skulle ta mig dit.
Så kom dagen då jag tillslut vunnit mina föräldrars förtroende att även ta mig till bortamatcherna.
Jag fick efter veckor av övertalning tillåtelse att åka med på Helsingborg 2008. Alexanderssons sista match, en föreild och idol man vuxit upp med skulle lägga skorna på hyllan och skulle en sista gång hyllas av den blåvita fanskaran. Min mors kollega skulle åka med mig i Änglarnas bussar var det sagt. Han skulle hålla ett öga på mig. Vad morsan inte visste var dock att han åkte en annan buss och jag blev ensam på vägen ner.
Där märkte jag för första gången hur stor familj vi supportrar utgör. En grupp människor jag inte kände såg till att jag hade det bra och jag ville inte att resan någonsin skulle ta slut. Matchen tog slut och så även säsongen. Jag hade fått blodad tand - det var detta jag ville fylla mitt liv med.
En oerhört lång vinter tog sin början, den jobbigaste för mig personligen.
Utstöttheten mötte sin spets och skitsnacket skenade till en ny nivå. Helt plötsligt stod personen jag hitintills hade kallat min bästa vän med sju kompisar utanför mitt hus och skulle slå mig till följd av lögner som spridits. Jag var tillbaks i försvarsställning och fick tillbaks självbilden av att jag inte dög till, att jag var av en annan sort, att jag förtjänade det.
Våren kom igen och Blåvitts första bortamatch var en träningsmatch mot Staebaek i Oslo. Jag hade bestämt med en kompis att vi skulle åka upp, han fick dock förhinder dagarna före. Längtan var för stor, jag kunde inte hoppa av, det var ju detta jag sett fram emot. Jag åkte själv även denna resa och blev sittandes ensam ett bra tag på bussen. Alla var mycket äldre än jag, vana att åka på matcherna och alla tycktes höra till mindre kompiskretsar. Jag hade inte mod att gå fram och prata med någon. Bussen hade två våningar. På den övre satt en person som skulle komma att förändra mitt liv. Han skulle på toaletten och i kön fick han syn på mig som satt ensam. Han hälsade och erbjöd mig att komma upp och sitta med dem. Från första sekunden kände jag mig mer än välkommen - folk behandlade mig som en like. Jag var inte längre någon folk satte sig på. Jag skaffade många nya kamrater. Det var en början till att bli respekterad i Blåvita kretsar och ingen i skolan vågade öppet bråka med mig längre. De förutsatte att jag umgicks med "slagkämpar" och detta var början till den resa jag så länge drömt om. Land och rike runt åkte jag med gruppen GFK och så gör jag än idag. Där har jag träffat en stor del av dem personerna jag idag kallar mina vänner. De stod upp för mig när jag kände mig svag och lyssnade alltid på mina problem. Tillsammans med dem har min passion för Blåvitt förljupats till den milda grad att det idag är pelaren i min hela existens. Jag klarar mig inte längre utan Blåvitt, passionen pumpar i mina ådror och missar jag en match gör det ont i själen. Jag har supporterkulturen runt IFK Göteborg extremt mycket att tacka. Jag står i skuld till den och kommer forma mitt liv runt den, omfamna den och se till att göra vad jag kan för att den skall växa och frodas. Till alla er personer som har omfamnat mig och gett mig chansen att ta stegen in i supporterlivet vill jag rikta ett tack. Ni vet vilka ni är, jag älskar er av botten av mitt hjärta. Vi ses på läktaren!
//Pontus Freden aka Hulken
Denna gästkrönika skiljer sig lite från de som vanligtvis kommer in. Visst, det är en person som inte ingår i BaraBens skribentskara som skriver till oss, men den stora skillnaden här är att jag beställt denna text. Jag och Pontus träffades på John Scotts takterass för några veckor sedan. I samband med att litervis öl passerade våra strupar diskuterade vi supporterkulturen hos IFK Göteborg och jag märkte att vi inte samtyckte om allt. Jag bad Pontus skriva en text. Han tvekade först, men igår kväll plingade det till i mailkorgen.
Blåvitt berör - precis som texten här nedan;
Från den dagen då man insåg pengars värde i samhället, vattendelaren som gör vänner till ovänner var jag inte längre samma grabb. Mina närmsta vänner hittade andra kompisar och jag var plötsligt vädigt ensam.
Inte såpass ensam att jag gick för mig själv, men aldrig i gruppen utan strövandes gåendes vid sidan om. Ofta inte med i samtalen utan nickande utanför dem. På ytan var man alltid med men på djupet sittandes i en rutschkana rakt ner i avgrunden.
Under två års tid satt jag i den sitsen, ständigt sjunkande och även om det gick långsamt bröt det ner mig. Aldrig såpass långt ner att det var särskilt synd om mig, dock kände jag att det här är inte jag. Jag är något annat, jag kände inte igen mig i mina skolkamraters syn på mig.
Jag var alltid den minsta killen, lätt offer när man skulle berika sin position i hierarkin på skolgården. Man kunde göra sig lustig på min bekostnad och få en ryggdunkning som belöning. Jag hade dock några få jag kunde lita på, några jag kunde kalla vänner på riktigt. En utav dem såg till att öppna dörren till ett nytt, bättre liv.
 |
| El Plasticó 2014 |
Så kom dagen då jag tillslut vunnit mina föräldrars förtroende att även ta mig till bortamatcherna.
Jag fick efter veckor av övertalning tillåtelse att åka med på Helsingborg 2008. Alexanderssons sista match, en föreild och idol man vuxit upp med skulle lägga skorna på hyllan och skulle en sista gång hyllas av den blåvita fanskaran. Min mors kollega skulle åka med mig i Änglarnas bussar var det sagt. Han skulle hålla ett öga på mig. Vad morsan inte visste var dock att han åkte en annan buss och jag blev ensam på vägen ner.
Där märkte jag för första gången hur stor familj vi supportrar utgör. En grupp människor jag inte kände såg till att jag hade det bra och jag ville inte att resan någonsin skulle ta slut. Matchen tog slut och så även säsongen. Jag hade fått blodad tand - det var detta jag ville fylla mitt liv med.
En oerhört lång vinter tog sin början, den jobbigaste för mig personligen.
Utstöttheten mötte sin spets och skitsnacket skenade till en ny nivå. Helt plötsligt stod personen jag hitintills hade kallat min bästa vän med sju kompisar utanför mitt hus och skulle slå mig till följd av lögner som spridits. Jag var tillbaks i försvarsställning och fick tillbaks självbilden av att jag inte dög till, att jag var av en annan sort, att jag förtjänade det.
Våren kom igen och Blåvitts första bortamatch var en träningsmatch mot Staebaek i Oslo. Jag hade bestämt med en kompis att vi skulle åka upp, han fick dock förhinder dagarna före. Längtan var för stor, jag kunde inte hoppa av, det var ju detta jag sett fram emot. Jag åkte själv även denna resa och blev sittandes ensam ett bra tag på bussen. Alla var mycket äldre än jag, vana att åka på matcherna och alla tycktes höra till mindre kompiskretsar. Jag hade inte mod att gå fram och prata med någon. Bussen hade två våningar. På den övre satt en person som skulle komma att förändra mitt liv. Han skulle på toaletten och i kön fick han syn på mig som satt ensam. Han hälsade och erbjöd mig att komma upp och sitta med dem. Från första sekunden kände jag mig mer än välkommen - folk behandlade mig som en like. Jag var inte längre någon folk satte sig på. Jag skaffade många nya kamrater. Det var en början till att bli respekterad i Blåvita kretsar och ingen i skolan vågade öppet bråka med mig längre. De förutsatte att jag umgicks med "slagkämpar" och detta var början till den resa jag så länge drömt om. Land och rike runt åkte jag med gruppen GFK och så gör jag än idag. Där har jag träffat en stor del av dem personerna jag idag kallar mina vänner. De stod upp för mig när jag kände mig svag och lyssnade alltid på mina problem. Tillsammans med dem har min passion för Blåvitt förljupats till den milda grad att det idag är pelaren i min hela existens. Jag klarar mig inte längre utan Blåvitt, passionen pumpar i mina ådror och missar jag en match gör det ont i själen. Jag har supporterkulturen runt IFK Göteborg extremt mycket att tacka. Jag står i skuld till den och kommer forma mitt liv runt den, omfamna den och se till att göra vad jag kan för att den skall växa och frodas. Till alla er personer som har omfamnat mig och gett mig chansen att ta stegen in i supporterlivet vill jag rikta ett tack. Ni vet vilka ni är, jag älskar er av botten av mitt hjärta. Vi ses på läktaren!
//Pontus Freden aka Hulken
2014/09/28
Ett kort snack med Gustav Engvall. Och lite annat.
Jag tog mig under förmiddagen ut till
Kamratgården. Främst för att byta några ord med en utav Blåvitts två
succéanfallare för tillfället, Gustav Engvall. Jag såg också fram emot att
kolla in provspelande Riyaad Norodien – återkommer till honom.
Stämningen
på dagens träning var både lekfull och gravallvarlig. Träningen inleddes med den klassiska
uppvärmningsövningen kvadraten. Spelarna delade upp sig i två stycken
kvadrater, en med de yngre förmågorna och en med de äldre. Anmärkningsvärt att
Jakob Johansson räknas till de yngre. Jakob som är inne på sin åttonde säsong i
IFK Göteborg och Allsvenskan. I kvadraterna var det livat och skämten duggade
tät, stämningen var god. Efter ytterliggare uppvärmingen var det dags för två
lag emot varandra i något slags possesion-spel. Där var den lättsamma jargongen
utbytt mot fullt fokus. Tempot var bra och Stahre manade på konstant, i vanlig
ordning.
Gustav
Engvall då, efter att han elegant rullade in 2-2 i bortamatchen mot MFF har
allt i stort sett gått spikrakt uppåt. Trots flera fina prestationer i
Allsvenskan och uttagning i U21 landslaget tycker jag att det har varit ganska
tyst kring Gustav. Kanske en följd av att han är långt ifrån den enda Blåvita
anfallaren som är het just nu. Hur som helst, Engvall delar inte min bild, att
han inte får den uppmärksamhet han förtjänar.
- Nej det tycker jag inte. Jag hör mycket bra saker om hur jag spelar, sen vill jag ännu mera men jag och Lasse har hittat varandra bra där uppe. Det känns bra, säger han.
- Nej det tycker jag inte. Jag hör mycket bra saker om hur jag spelar, sen vill jag ännu mera men jag och Lasse har hittat varandra bra där uppe. Det känns bra, säger han.
Vad hans framfart beror på tror han är lite olika saker, men
slår fast att det faktum att han fått spela är den mest bidragande orsaken. Han
berättar att speltid ger självförtroende.
- Det går hand i hand det där, förtroende från tränarn och självförtroende, hävdar Gustav.
- Det går hand i hand det där, förtroende från tränarn och självförtroende, hävdar Gustav.
Vi slår fast
att han inte är ensam att göra en bättre höst än vår, och konstaterar att det
också gäller laget i sin helhet. Gustav tror att det beror på att det dels
finns riktigt skickliga spelare i truppen, men också att de började känna att
de ändå var med där uppe och att de kan uppnå något riktigt bra om de bara kör
på.
Är detta
drömmen då eller vill Gustav Engvall ännu mer?
- Som alla spelare i stort sett vill jag bli utlandsproffs en vacker dag. Men just nu vill jag hjälpa Blåvitt att ta en Europa plats och hela tiden göra det bättre.
- Som alla spelare i stort sett vill jag bli utlandsproffs en vacker dag. Men just nu vill jag hjälpa Blåvitt att ta en Europa plats och hela tiden göra det bättre.
Liverpool
heter drömklubben. Gustav som är Liverpool-supporter hade gärna spelat i den
helröda dressen på Anfield någon gång i framtiden. Liverpool-supporten passar
även på att uppmana ett annat supportergäng, nämligen Blåvitts, att ta sig till
Gamla Ullevi imorgon. Jag bad honom motivera varför man ska befinna sig på GU
imorgon 19:05, varpå Gustav svarade:
- Vi är riktigt bra just nu. Vi slåss om en Europaplats. Det blir som en extra spelare för oss om folk kommer och stöttar oss, så är det ju.
- Vi är riktigt bra just nu. Vi slåss om en Europaplats. Det blir som en extra spelare för oss om folk kommer och stöttar oss, så är det ju.
Från en sak till en annan. Riyaad
Norodien är en 20 år gammal yttermittfältare ifrån Sydafrika. Han tillhör den
Sydafrikanska klubben Ajax Cape Town men provtränar just nu med IFK Göteborg.
Han lämnade dagens träning utan att ha gjort något direkt avtryck måste jag
säga. Att det finns boll i killen gick att se. Dock stod han för en tämligen
anonym insats under träningens spelmoment. Det är bara att vänta och se om
provspelet leder till något. Jag sticker ut hakan och gissar att så inte blir
fallet.
2014/09/27
Här är gänget som går för ett nytt SM-guld
U19. Förra årets gjorde IFK Göteborgs juniorer det som man inte lyckats med sedan 1999. Man vann juniorSM-guld. Och sättet man gjorde det på var otroligt dramatiskt.
Först höll man på att slarva bort den slutspelsplats man hade, då man i sista omgången endast fick med sig 0-0 borta mot Mjällby. Det hade då räckt för Elfsborg att vinna borta mot jumbon Lund – som endast hade tagit sex poäng på hela året – för att gå om våra killar. Elfsborg hade också ledningen i den matchen men Lunds spelare med det fantastiska namnet Ian-Zeru Wu räddar säsongen för Blåvitt med att kvittera i den 78e minuten. Ett resultat som står sig matchen ut.
Så man slutar två i tabellen, bakom Malmö FF. I U19 fungerar det så att endast två lag från södra serien, och två lag från norra serien, tar sig vidare till slutspel. Dessa möts sedan i en direkt avgörande semifinal. Tvåan får möta ettan i den andra serien, på bortaplan.
IFK Göteborgs juniorer får därmed åka till Stockholm där man ställs mot BP. Plötsligt går det som en dans jämfört med bara någon vecka tidigare. Man vinner med 3-1 efter två mål av Bilhall Titi och ett av Martin Zanjanchi. I den andra semifinalen vinner AIK borta mot MFF med 2-1. Spelplats för finalen lottas och givetvis lottas det att AIK får hemmaplan. Ny resa till Stockholm väntar därmed där man den andra november skall möta AIK på Skytteholms IP.
Matchen börjar med att bölja fram och tillbaka en hel del, där AIK har en del farliga anfall med diagonala bollar över vår backlinje. Men så fort vi får grepp om det så är det inget snack. 1-0 och återigen är det Bilhall Titi som står för målet. 2-0 ett snyggt vristskott av Jesper Andersson. 3-0 Patrik Karlsson Lagemyr, för de flesta känd som Paka. Ett mål som definitivt avgör matchen. AIK gör 3-1 men Victor Edvardsen punkterar matchen med 4-1 i sista minuten och SM-guldet är nu där det hör hemma.
Vi spolar fram klockan nästan 11 månader till idag, och ser att killarna har ett utmärkt läge att försvara guldet i år igen. Tråkigt nog har vår officiella hemsida helt och hållet missat killarnas framfart och det måste ses som väldigt märkligt faktiskt. Inte ens en notis får resultaten, inte målskyttar, ingenting. Det är trots allt framtida a-lagsspelare som spelar i U19, och det är något som skapar intresse och snack kring föreningen. Men trots det sover man från officiellt håll.
En genomgång av truppen visar att ett par namn har bytts ut, men stommen från förra årets guldlag är intakt. Sulejmen Sarajlic är given förstamålvakt men har varit skadad senaste månaderna och ofta ersatts av Peter Cavar. Backlinjen leds oftast av ett mittlås med Patrick Dyrestam-Leksell, där lagets kapten Billy Nordström tar vänsterbacken och Martin Zanjanchi högerbacken. Nikola Zivkovic spelar centralt med Linus Dahl på mittfältet och Karl Bohm är ett ständigt hot från högerkanten. Framåt har det oftast varit Paka och Victor Edvardsen, när Bilhall Titi varit tillgänglig har han också spelat, ibland som yttermittfältare. Den senare har dock även han haft lite skadeproblem på slutet. Utöver dessa finns även namn som Jakob Bergman (som var med och tog brons i U17-VM), Kevin Andersson, Richard Cindric, Adnan Saltagic, Oskar Jansson, Oscar Kindlund, Hampus Dalhqvist med flera, som spelat och stått för framträdande insatser.
Det är ett välbalanserat lag med bra stabilitet, men också som består av väldigt många spetskompetenser. Stabila mittbackar, passningsskickliga och offensiva ytterbackar. En tung pjäs på innermitten, och en mer offensiv spelfördelare. Karl Bohm är lagets poängmaskin och går knappast av en match utan mål eller assist i protokollet. Framåt är Paka Lagemyr en cirkusartist som är otrolig att se med sin teknik på små ytor. Han flankeras av en mer klassisk djupledslöpande striker i form av Edvardsen eller Titi. Kort och gott ett välkomponerat lag som oftast är väldigt sevärt.
Nu återstår endast tre matcher i serien innan det kan bli slutspel och det är ett oerhört dramatiskt läge. Igår vann man med 4-1 borta mot Kristianstad, men detta efter att ha legat under med 0-1 fram till 81a minuten. Då exploderar man och sätter fyra snabba mål. Detta var oerhört viktigt för det ger följande läge i tabelltoppen, där man nu har allt i egna händer.
I och med gårdagens match satte man press på Malmö att vinna sina två hängmatcher. Gör dom det så är dom endast två poäng bakom oss. Vi är i vår tur endast en poäng från den viktiga platsen längst upp, som ju ger hemmaplan i semifinalen. Och det är här det roliga kommer.
IFK Göteborg möter BK Häcken nu på fredag, 17.00 på Skatås. Det är lite oklart varför man ska spela den på konstgräs, för jag tror mig veta att man helst hade spelat den på gräs. Speciellt då Häcken är ett ”plastlag”. Lagets vanliga hemmaplan Lemmingvallen ser inte ut att vara upptagen men som det ser ut nu är det ändå Skatås som gäller. Det kommer bli en mer eller mindre helt avgörande match för utgången av serien då det endast är tre matcher kvar. En sevärd match som jag hoppas att alla som har möjlighet åker och tittar på.
Även killarna i laget har utryckt att de gärna vill ha mer publik på sina matcher, och gärna om det går, stöd från en klack. Skulle man tappa poäng där ser det plötsligt inte så bra ut, men man kan räddas redan omgången efter det, då Malmö och Häcken möts. I den omgången möter vi FC Trollhättan borta, för att sedan avsluta hemma mot Jönköping. I norrserien är BP mer eller mindre klara för slutspel. AIK, Vasalund och DIF gör upp om den andra slutspelsplatsen.
Med andra ord så är det max fem matcher kvar till ett nytt guld, om allt vill sig väl. Och dessutom finns chansen att fyra av dessa spelas på hemmaplan, med maximalt flyt. Men en match i taget och först är det som sagt Häcken som gäller på fredag.
Och bollen är rund.
Först höll man på att slarva bort den slutspelsplats man hade, då man i sista omgången endast fick med sig 0-0 borta mot Mjällby. Det hade då räckt för Elfsborg att vinna borta mot jumbon Lund – som endast hade tagit sex poäng på hela året – för att gå om våra killar. Elfsborg hade också ledningen i den matchen men Lunds spelare med det fantastiska namnet Ian-Zeru Wu räddar säsongen för Blåvitt med att kvittera i den 78e minuten. Ett resultat som står sig matchen ut.
Så man slutar två i tabellen, bakom Malmö FF. I U19 fungerar det så att endast två lag från södra serien, och två lag från norra serien, tar sig vidare till slutspel. Dessa möts sedan i en direkt avgörande semifinal. Tvåan får möta ettan i den andra serien, på bortaplan.
IFK Göteborgs juniorer får därmed åka till Stockholm där man ställs mot BP. Plötsligt går det som en dans jämfört med bara någon vecka tidigare. Man vinner med 3-1 efter två mål av Bilhall Titi och ett av Martin Zanjanchi. I den andra semifinalen vinner AIK borta mot MFF med 2-1. Spelplats för finalen lottas och givetvis lottas det att AIK får hemmaplan. Ny resa till Stockholm väntar därmed där man den andra november skall möta AIK på Skytteholms IP.
Matchen börjar med att bölja fram och tillbaka en hel del, där AIK har en del farliga anfall med diagonala bollar över vår backlinje. Men så fort vi får grepp om det så är det inget snack. 1-0 och återigen är det Bilhall Titi som står för målet. 2-0 ett snyggt vristskott av Jesper Andersson. 3-0 Patrik Karlsson Lagemyr, för de flesta känd som Paka. Ett mål som definitivt avgör matchen. AIK gör 3-1 men Victor Edvardsen punkterar matchen med 4-1 i sista minuten och SM-guldet är nu där det hör hemma.
"Paka"
Vi spolar fram klockan nästan 11 månader till idag, och ser att killarna har ett utmärkt läge att försvara guldet i år igen. Tråkigt nog har vår officiella hemsida helt och hållet missat killarnas framfart och det måste ses som väldigt märkligt faktiskt. Inte ens en notis får resultaten, inte målskyttar, ingenting. Det är trots allt framtida a-lagsspelare som spelar i U19, och det är något som skapar intresse och snack kring föreningen. Men trots det sover man från officiellt håll.
En genomgång av truppen visar att ett par namn har bytts ut, men stommen från förra årets guldlag är intakt. Sulejmen Sarajlic är given förstamålvakt men har varit skadad senaste månaderna och ofta ersatts av Peter Cavar. Backlinjen leds oftast av ett mittlås med Patrick Dyrestam-Leksell, där lagets kapten Billy Nordström tar vänsterbacken och Martin Zanjanchi högerbacken. Nikola Zivkovic spelar centralt med Linus Dahl på mittfältet och Karl Bohm är ett ständigt hot från högerkanten. Framåt har det oftast varit Paka och Victor Edvardsen, när Bilhall Titi varit tillgänglig har han också spelat, ibland som yttermittfältare. Den senare har dock även han haft lite skadeproblem på slutet. Utöver dessa finns även namn som Jakob Bergman (som var med och tog brons i U17-VM), Kevin Andersson, Richard Cindric, Adnan Saltagic, Oskar Jansson, Oscar Kindlund, Hampus Dalhqvist med flera, som spelat och stått för framträdande insatser.
Billy Nordström & Martin Zanjanchi
Det är ett välbalanserat lag med bra stabilitet, men också som består av väldigt många spetskompetenser. Stabila mittbackar, passningsskickliga och offensiva ytterbackar. En tung pjäs på innermitten, och en mer offensiv spelfördelare. Karl Bohm är lagets poängmaskin och går knappast av en match utan mål eller assist i protokollet. Framåt är Paka Lagemyr en cirkusartist som är otrolig att se med sin teknik på små ytor. Han flankeras av en mer klassisk djupledslöpande striker i form av Edvardsen eller Titi. Kort och gott ett välkomponerat lag som oftast är väldigt sevärt.
Nu återstår endast tre matcher i serien innan det kan bli slutspel och det är ett oerhört dramatiskt läge. Igår vann man med 4-1 borta mot Kristianstad, men detta efter att ha legat under med 0-1 fram till 81a minuten. Då exploderar man och sätter fyra snabba mål. Detta var oerhört viktigt för det ger följande läge i tabelltoppen, där man nu har allt i egna händer.
I och med gårdagens match satte man press på Malmö att vinna sina två hängmatcher. Gör dom det så är dom endast två poäng bakom oss. Vi är i vår tur endast en poäng från den viktiga platsen längst upp, som ju ger hemmaplan i semifinalen. Och det är här det roliga kommer.
IFK Göteborg möter BK Häcken nu på fredag, 17.00 på Skatås. Det är lite oklart varför man ska spela den på konstgräs, för jag tror mig veta att man helst hade spelat den på gräs. Speciellt då Häcken är ett ”plastlag”. Lagets vanliga hemmaplan Lemmingvallen ser inte ut att vara upptagen men som det ser ut nu är det ändå Skatås som gäller. Det kommer bli en mer eller mindre helt avgörande match för utgången av serien då det endast är tre matcher kvar. En sevärd match som jag hoppas att alla som har möjlighet åker och tittar på.
Även killarna i laget har utryckt att de gärna vill ha mer publik på sina matcher, och gärna om det går, stöd från en klack. Skulle man tappa poäng där ser det plötsligt inte så bra ut, men man kan räddas redan omgången efter det, då Malmö och Häcken möts. I den omgången möter vi FC Trollhättan borta, för att sedan avsluta hemma mot Jönköping. I norrserien är BP mer eller mindre klara för slutspel. AIK, Vasalund och DIF gör upp om den andra slutspelsplatsen.
Med andra ord så är det max fem matcher kvar till ett nytt guld, om allt vill sig väl. Och dessutom finns chansen att fyra av dessa spelas på hemmaplan, med maximalt flyt. Men en match i taget och först är det som sagt Häcken som gäller på fredag.
Och bollen är rund.
2014/09/25
Är Vibe en fyra eller femma?
BETYGSNACK. Blåvitt/Lasse Vibe slog Örebro med 4-3 i går. I dag har det varit intressant att läsa vad för betyg Blåvittspelarna tilldelats. Om man ser till de två stora kvällstidningarna som betygsätter alla spelare så kan man konstatera att Sportbladet var frikostiga med plussen medan Expressen/GT var desto snålare med getingarna.
Om man räknar startelvans sammanlagda betyg i de olika tidningarna så får Blåvitt 27 getingar och 30 plus från de två stora kvällstidningarna.
Jag vill tidigt poängtera att det inte är så jäkla lätt att sätta betyg. Fråga en lärare, eller fråga Sportbladets Johan Flinck. Men den här gången bestod juryerna av två personer per tidning, ofta är de bara en.
Vad gäller Blåvittbetygen så sattes de av väl insatta journalister. Jonseredspôjken och Blåvittsupportern Robert Laul var den ena betygsättaren för Sportbladet medan Blåvitt/BK Göjs/hockey-bloggaren Henrik Leman betygsatte för GT. Även Leman har extremt bra koll på Blåvitt, men säger sig dock inte hålla på något göteborgskt fotbollslag alls. Hur man nu lyckas med det som fotbollsintresserad göteborgare är en gåta i klass med pyramiderna eller var May Mahlangus agent egentligen befinner sig.
Intressant att endast tre blåvita spelare fick samma betyg från fotbollsexperterna och de två konkurrenterna; Waehler, Augustinsson och Smedberg-Dalence. Störst differens är det på Jakob Johanssons betyg, han får fyra plus av Sportbladet med motiveringen "Vinner mycket boll, bra offensivt". GT går helt åt det motsatta hållet och ger två getingar med omdömet "Stark i det defensiva spelet - men kan bättre i anfallsspelet". Frågan man ställer sig nu är om JJ var bra eller dålig i offensiven?
Lasse Vibe håvar in full pott hos Sportbladet medan det hos GT verkar ha krävts ett "fyrtick" för att uppnå fem av fem. Å andra sidan är Alvbåge och Bjärsmyr underkända i Sportbladet men godkända hos GT. Sportbladet tyckte för övrigt inte att Alvbåge hade mycket att göra medan han enligt GT gjorde en hel del räddningar.
Jag vet att många betyg hastas ihop då det ska levereras till blogg, papper, twitter, instagram, webb, fan och hans moster. Men det är ändå kul att se vilka skillnader som olika ögon får fram från att ha sett på samma match. Så vad tycker ni, är Lasse Vibe en fyra eller femma?
Om man räknar startelvans sammanlagda betyg i de olika tidningarna så får Blåvitt 27 getingar och 30 plus från de två stora kvällstidningarna.
Jag vill tidigt poängtera att det inte är så jäkla lätt att sätta betyg. Fråga en lärare, eller fråga Sportbladets Johan Flinck. Men den här gången bestod juryerna av två personer per tidning, ofta är de bara en.
Vad gäller Blåvittbetygen så sattes de av väl insatta journalister. Jonseredspôjken och Blåvittsupportern Robert Laul var den ena betygsättaren för Sportbladet medan Blåvitt/BK Göjs/hockey-bloggaren Henrik Leman betygsatte för GT. Även Leman har extremt bra koll på Blåvitt, men säger sig dock inte hålla på något göteborgskt fotbollslag alls. Hur man nu lyckas med det som fotbollsintresserad göteborgare är en gåta i klass med pyramiderna eller var May Mahlangus agent egentligen befinner sig.
Intressant att endast tre blåvita spelare fick samma betyg från fotbollsexperterna och de två konkurrenterna; Waehler, Augustinsson och Smedberg-Dalence. Störst differens är det på Jakob Johanssons betyg, han får fyra plus av Sportbladet med motiveringen "Vinner mycket boll, bra offensivt". GT går helt åt det motsatta hållet och ger två getingar med omdömet "Stark i det defensiva spelet - men kan bättre i anfallsspelet". Frågan man ställer sig nu är om JJ var bra eller dålig i offensiven?
Lasse Vibe håvar in full pott hos Sportbladet medan det hos GT verkar ha krävts ett "fyrtick" för att uppnå fem av fem. Å andra sidan är Alvbåge och Bjärsmyr underkända i Sportbladet men godkända hos GT. Sportbladet tyckte för övrigt inte att Alvbåge hade mycket att göra medan han enligt GT gjorde en hel del räddningar.
Jag vet att många betyg hastas ihop då det ska levereras till blogg, papper, twitter, instagram, webb, fan och hans moster. Men det är ändå kul att se vilka skillnader som olika ögon får fram från att ha sett på samma match. Så vad tycker ni, är Lasse Vibe en fyra eller femma?
2014/09/24
Ny skribent
Ni kommer nu
att få läsa en traditionsenlig presentation av en ny skribent här på bloggen.
De som någon gång lyssnat Olof Lundhs stundtals underhållande podcast känner
säkert till att han brukar inleda programmet med en faktaruta. Syftet med det
är att lyssnarna ska lära känna programmets gäst. Jag tänkte anamma det och
inleda detta inlägg med att presentera mig själv med hjälp av en tråkig(?) men
effektiv faktaruta.
Namn: Markus Dahlström. Ålder: 18 år.
Bor: Gråbo (Lerums kommun)
Familj: Modern ( halvsyskon, extraföräldrar, osv).
Sysselsättning: Läser sista året på Lerums gymnasiums samhällsprogram med inriktning journalistik. Men framförallt, nybliven skribent på BaraBen.
I övrigt är
jag väl en rätt vanlig 18 åring (vad det nu är) som älskar när saker görs
helhjärtat och hatar att förlora. Att förlora, oavsett vad det gäller är
hemskt. Värst av allt är när Blåvitt förlorar! Positivt är att vi förlorat
väldigt lite denna säsong. Negativt är att efter alla dessa kryss har just ett
kryss nästan samma effekt på mig som en förlust. Positivt igen är att vi
onekligen verkar vara på väg mot ljusare tider där en poäng ofta kan ersättas
av tre. Negativt igen är att kvällens bortamatch mot Ösk kommer att sluta
oavgjort om inget väldigt märkligt händer.
Har sparkat
sedan 6 års ålder, detta utan att ha varit nära eliten. Som fotbollsspelare får
jag titulera mig som amatör/hobby/bredd – lirare, någon måste ju göra det. Tänkte nu gå vidare med en sån där klyschig
historia om varför det blev IFK Göteborg. Den 7:e Juli 2003, strax innan jag
skulle fylla 7 bast tog farsan med mig till Gamla Ullevi för att se Blåvitt för
första gången. Trots att matchen slutade 0-2 till förmån för ett gäng gulsvarta
Solnaiter lämnade jag troligtvis arenan lyckligast av alla. Jag var såld. Ett
litet tag senare besökte jag Gamla igen och blev då varse att det är ännu
roligare om Blåvitt vinner. Öster besegrades den gången. Från dessa dagar fram
tills idag skulle jag vilja påstå att IFK Göteborg utan tvekan är det som har
allra mest makt över hur jag mår. Vilket jag älskar. I det långa loppet är det
värt att bli helt förstörd efter 5-0 i baken mot Gefle eftersom att man vet att
det kommer en tid där Sam Larsson dunkar dit en något billigt dömd straff i
84:e, hemma mot Falkenberg. Vår debatterade chefstränare brukar klanka ner på
den så kallade ”känslomässiga hissen” olikt Stahre älskar jag denna hiss. Det
är Blåvitt för mig!
Jag måste
också tala om hur glad och stolt jag är över att få chansen att tycka till här
på Baraben. Jag har alltid mycket tankar och åsikter om Blåvitt, vilka jag ofta
twittrar ut. Det känns något mer inspirerande att tycka här än att tycka till
mina 55 twitterföljare.
Det var allt
jag hade för den här gången.
Stort tack
för ordet.
2014/09/23
BaraBen-Podden - 5) Klipp dig!
Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver! Glöm inte att använda #BBpodd på sociala medier så vi kan hitta det ni skriver.
För att prenumerera gäller följande länkar:
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. iTunes släpar lite mot andra. Kan du inte vänta finns alternativet nedan;
Lyssna direkt på webben:
2014/09/19
Matchtankar - gefle hemma, 19/9
ANALYS. Medan andra roar sig (med all rätt) på gator, torg, krogar och pissoarer genom att döna vidare på #(halv)fullfredag kör jag tvärtom och försöker mig på en spiknykter matchrapport efter övertygande 4-0 mot gefle. Vi börjar med att städa av de negativa punkterna då, eller gnället som man lätt kan kalla det (fan, jag lovade ju att inte gnälla om vi vann övertygande...). Men, publiksiffran? Kom igen. Okej, strax under tio tusen mot gefle är väl med geflemått mätt helt okej. När vi pratar blåvitt, fredagsmatch, rabatterade priser, word-of-mouthande, kampanjande, Patrik tjötmumrik i Bebbens hörna och sådant där är det ju inget annat än rätt dåligt ändå.
Andra negativa grejen är JJ. Visst, man är bortskämd med hans fjäderköttande och resoluta älgakliv, så dagens insats överraskar lite grann. Inte bedrövlig, inte alls, men många felpass, långsamma ingripanden, halvdana beslut och inget riktigt go. Kanske berodde det på något, jag vet inte. Slut på gnäll och då kör vi en kovädning och påtalar att det var HELT rätt av Stahre byta JJ rakt mot Gurra Swede. Bra coach!
Vidare då så är det bara att lyfta på hattjäveln och tacka ödmjukast för att ni gick in och gjorde jobbet! Man förväntade sig och ville ha klang- och jubel, överkörning, 3 poäng och många mål. Tack för det. Mål på fast situation! Kjetil! Kliniska anfallsvarianter från både höger och vänster, underbart snabb spelstart/spelvändning från John! Ös på högerkanten från Emil, Vibe, Engvall, Emil till Vibe. Efter det ser vi Vibe spela Engvall som av någon märklig anledning drar bollen hundra meter över från en replängds avstånd till mål.
I just den stunden som läget bommas är det ändock inte tid att bryta ihop, dels för att vi leder väldigt övertygande med 2-0, och dels att det just är Engvall som bommar. Missförstå rätt, unnar inte någon att missa, men jag tror att en sådan gubbe bara stärks av en sådan jättebom. Man ser ju redan i gefles uppspelsfas i nästa sekvens när Engvall jobbar satan (som i hela matchen igenom) och ger sig fan på att bara prestera vidare. Engvalls insats idag är tillsammans med Vibes värt hela entrépengen. Lätt.
Sen kommer ett skolboksexempel på hur man kan rulla upp ett stillastående betongförsvar där Ludde, Sören och Vibe bjuder på godis. Jag tror inte att jag uppfattade fullt ut på ståplats hur jävla klockrent målet var just då, men efter att ha sett repriser på det nu kan man säga att det är ren och skär klass. Allt Vibe gör är fanimej klass rakt igenom. Som jag twittrade i paus, ge grabben ett livskontrakt. Han har alla attribut som faktiskt kan göra honom till en av de stora, då menar jag stora, i blåvitt. Han är exceptionellt ödmjuk, klinisk i sitt arbete han lägger ner på och utanför plan, visar ett extremt stort hjärta, spelar för laget, gör mål, spelar fram till mål, jobbar förtjänstfullt över hela banan hela tiden, verkar i allmänhet vara en jävligt go gubbe och framförallt, han är ju stilig så det förslår, Lasse. Nisse, dags att langa upp några millar?
Känns som att jag kan skriva en hur lång harang som helst om denna matchen, fan vet varför. Vi mötte ju bara gefle... Kanske är det roligare att skriva positiva grejer än negativa? Nä, så är det väl kanske inte, utan istället kanske det är att jag överkompenserar min ickekonsumtion av bärs och öser ut bokstäver och skit i denna krönikan? Fan vet.
Fyran kom efter ett kanonförarbete av Engvall, återigen, till Emil som fick döna in det sista målet för kvällen. Då kan man ändå som sagt kassera in en hel del högkvalitativa chanser av bland andra Sören, som var väl värd ett mål ikväll, tidigare nämnda Engvall, och några halvchanser från Vibe. 4-0 med mersmak alltså. Och så fick vi se Diego på det... För att balansera in ytterligare lite gnäll då hade jag kanske sett att han fick 20 minuter istället för 10, men vafan, man kan ju inte få allt.
Några korta från matchen då:
+ Lasse Vibe. Ge honom vad han vill ha. Bara gör det. Klass rakt igenom.
+ Gustav Engvall. Paradise-Engvall!
+ Sören. Det blir ett mycket trevligt och rakt spel på vänsterkanten. Gör mycket bra.
+ Emil. Hjärta och lungor. Avslut och kvalitet.
+ Kjetil. Unnar dig målet, inget snack. Karaktärens ansikte.
- JJ. Inte jättedåligt, men ändå ovant svag insats.
- Johns utsparkar. Fortfarande för halvdålig rättprocent.
- Full fredag?
För att avsluta mitt dravel lite måste jag ändå balansera det hela med att det var ju faktiskt "bara" gefle vi mötte. Ett gefle som för dagen var extremt uddlöst. Men, skit samma. Tre poäng med mersmak är tre poäng med mersmak.
En sista grej förresten, hur hade det sett ut med ett 4-3-3 nästa år med Engvall till höger, Lasse i mitten och Tobbe till vänster?
Andra negativa grejen är JJ. Visst, man är bortskämd med hans fjäderköttande och resoluta älgakliv, så dagens insats överraskar lite grann. Inte bedrövlig, inte alls, men många felpass, långsamma ingripanden, halvdana beslut och inget riktigt go. Kanske berodde det på något, jag vet inte. Slut på gnäll och då kör vi en kovädning och påtalar att det var HELT rätt av Stahre byta JJ rakt mot Gurra Swede. Bra coach!
Vidare då så är det bara att lyfta på hattjäveln och tacka ödmjukast för att ni gick in och gjorde jobbet! Man förväntade sig och ville ha klang- och jubel, överkörning, 3 poäng och många mål. Tack för det. Mål på fast situation! Kjetil! Kliniska anfallsvarianter från både höger och vänster, underbart snabb spelstart/spelvändning från John! Ös på högerkanten från Emil, Vibe, Engvall, Emil till Vibe. Efter det ser vi Vibe spela Engvall som av någon märklig anledning drar bollen hundra meter över från en replängds avstånd till mål.
I just den stunden som läget bommas är det ändock inte tid att bryta ihop, dels för att vi leder väldigt övertygande med 2-0, och dels att det just är Engvall som bommar. Missförstå rätt, unnar inte någon att missa, men jag tror att en sådan gubbe bara stärks av en sådan jättebom. Man ser ju redan i gefles uppspelsfas i nästa sekvens när Engvall jobbar satan (som i hela matchen igenom) och ger sig fan på att bara prestera vidare. Engvalls insats idag är tillsammans med Vibes värt hela entrépengen. Lätt.
Sen kommer ett skolboksexempel på hur man kan rulla upp ett stillastående betongförsvar där Ludde, Sören och Vibe bjuder på godis. Jag tror inte att jag uppfattade fullt ut på ståplats hur jävla klockrent målet var just då, men efter att ha sett repriser på det nu kan man säga att det är ren och skär klass. Allt Vibe gör är fanimej klass rakt igenom. Som jag twittrade i paus, ge grabben ett livskontrakt. Han har alla attribut som faktiskt kan göra honom till en av de stora, då menar jag stora, i blåvitt. Han är exceptionellt ödmjuk, klinisk i sitt arbete han lägger ner på och utanför plan, visar ett extremt stort hjärta, spelar för laget, gör mål, spelar fram till mål, jobbar förtjänstfullt över hela banan hela tiden, verkar i allmänhet vara en jävligt go gubbe och framförallt, han är ju stilig så det förslår, Lasse. Nisse, dags att langa upp några millar?
Känns som att jag kan skriva en hur lång harang som helst om denna matchen, fan vet varför. Vi mötte ju bara gefle... Kanske är det roligare att skriva positiva grejer än negativa? Nä, så är det väl kanske inte, utan istället kanske det är att jag överkompenserar min ickekonsumtion av bärs och öser ut bokstäver och skit i denna krönikan? Fan vet.
Fyran kom efter ett kanonförarbete av Engvall, återigen, till Emil som fick döna in det sista målet för kvällen. Då kan man ändå som sagt kassera in en hel del högkvalitativa chanser av bland andra Sören, som var väl värd ett mål ikväll, tidigare nämnda Engvall, och några halvchanser från Vibe. 4-0 med mersmak alltså. Och så fick vi se Diego på det... För att balansera in ytterligare lite gnäll då hade jag kanske sett att han fick 20 minuter istället för 10, men vafan, man kan ju inte få allt.
Några korta från matchen då:
+ Lasse Vibe. Ge honom vad han vill ha. Bara gör det. Klass rakt igenom.
+ Gustav Engvall. Paradise-Engvall!
+ Sören. Det blir ett mycket trevligt och rakt spel på vänsterkanten. Gör mycket bra.
+ Emil. Hjärta och lungor. Avslut och kvalitet.
+ Kjetil. Unnar dig målet, inget snack. Karaktärens ansikte.
- JJ. Inte jättedåligt, men ändå ovant svag insats.
- Johns utsparkar. Fortfarande för halvdålig rättprocent.
- Full fredag?
För att avsluta mitt dravel lite måste jag ändå balansera det hela med att det var ju faktiskt "bara" gefle vi mötte. Ett gefle som för dagen var extremt uddlöst. Men, skit samma. Tre poäng med mersmak är tre poäng med mersmak.
En sista grej förresten, hur hade det sett ut med ett 4-3-3 nästa år med Engvall till höger, Lasse i mitten och Tobbe till vänster?
2014/09/17
Matchbilder: Ellos borta
Plastmattan var plastigare än vanligt och på plats fanns Emelie Hübner (@EmzaansFoto) för att fotografera för BaraBens räkning.
Bilderna får inte spridas utan Barabens och Emelies tillåtelse.
2014/09/16
BaraBenPodden - FullFredag
Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver! Glöm inte att använda #BBpodd på sociala medier så vi kan hitta det ni skriver.
För att prenumerera gäller följande länkar:
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. iTunes släpar lite mot andra. Kan du inte vänta finns alternativet nedan;
Lyssna direkt på webben:
2014/09/15
Matchtankar - ellos borta, 14/9
ANALYS. En rejäl baksmälla. En måndag med grusiga ögon och ett ego kantat av smärtsamt påtaliga vibrationer. En brun sörja i ett extremt oorganiserat kaos. En man och hans team som återigen ställer (fotbolls-)sverige i ett mörkt mörker. En tunnhårig pajsare med röda kläder signerat Stefan. Johannesson. Vi såg en match utspelas på det värsta av underlag, med en badboll som rekvisita. Plastiga skarvar ej värdiga en liga som ska representera det högsta skiktet av svensk fotboll. Pinsamt är ordet.
Riktigt, riktigt trevliga första 45 med ett extremt kontrollerat aggresivt offensivt försvar där vi pressar högt på bollhållare och får fram misstag av postorderreklampelarna gång efter annan. Ett resolut och unisont kollektivt arbete som visar på att blåvitt är extremt tunga att möta, även på ett balkongräs från Cellbes senaste katalog. Första halvlek innhöll mycket trevligt, förutom ett, eller flera mål från vårt håll. Det rasande spelet, ackompanjerat av ~1500 extremt röststarka rättrogna, borde helt klart ha belönats med åtminstone en balja från antingen Engvall eller vår danska skytteligaledare.
Jag satt (dessvärre) hemma framför teven och funderade hur jag skulle kunna uttrycka ett resolut gnäll, men kunde i halvlek inte trycka på några speciella punkter som gjorde mig mer förbannad än i tidigare matcher. Det skulle ju dock ändras i andra. Tycka vad man vill om viss ineffektivitet från några spelare, några sämre närkamper eller mindre väldistribuerade inlägg, men gnället nådde inga gränser i 67:e när Stahre bytte ut en anfallare och slängde in Gurra (S) för att satsa på 0-0. För att "säkra" och spela på ett nytt kryss.
Visst, det kanske inte var ett helt värdelöst drag såhär med facit i hand, däremot stör jag mig på så innihelvete mycket på själva grejen. Inget ont emot Pumas grabb, inte alls. Däremot, fegheten, medelmåttigheten, känslan, signalerna och rädslan för att förlora. Återigen, det föreföll sig ändå, till slut, som ett rätt okej byte, men där och då, då kändes det återigen som: "vad i hela jävla helvete sysslar karljäveln med? Inte nu igen!".
Ska man då koka ner matchens sista beståndsdelar i den horribla avblåsningen på Emils (jävlar så bra han är idag också) genomstickare på Vibes fina passning eller kapningen av May på övertid hamnar ändå mitt fokus på mannen i rött. Visst, hellre fria än fälla om man inte är säker (ej då applicerbart på offsideavblåsningen, såklart), men när, jag undrar NÄR ska detta någon gång gagna oss? Ska inte skylla resultatet 0-0 på domarteamet fullt ut, det vore kanske direkt felaktigt och exeptionellt lipigt, men, i situationen på May kan Johannesson (eller någon av hans kamrater på linjen) KNAPPAST se att ellosspelaren är två millimeter på bollen innan May flyger i polymergranulatet. Aldrig någonsin. Den var ju fan till och med tveksam på reprisbilderna.
Han vågar helt enkelt inte avgöra matchen. Eller åtminstone bli den liraren som på något sätt påverkar matchens utgång. Noll noll är mer fair i en match som bytte chanser med varandra. Det är åtminstone min högst personliga partiska och subjektiva reflektion av Johannessons tillkortakommanden. Tycka vad man vill, men när i helvete ska idiotin få ett slut? NÄR ska vi få något "gratis" eller åtminstone billigt med oss? Kanske nästa säsong. Då jävlar.
Några korta från matchen då:
+ Emil. Jävligt bra insats igen.
+ Adam. Faktiskt. Trodde att vi skulle få en ickevänsterkant med konstig balans. Icke. Adam var grym.
+ John. Visst, blandar och ger lite luriga grejer, men jävlar vilken enhandsparad. Vår målmand ska tacka bestefar för inkasserad nolla.
+ May. Den gubben med boll (även med badboll på balkonggräs!). Sjukt.
+ Trycket. Publiken. Blåvita fans. Underbart.
- Ett. Kryss. Till.
- Fortsatt 4p upp till ellos.
- VARFÖR byta ut en anfallare? Våga vinna. Släpp medelmåttigheten.
- Våga skjuta! Våga avgöra. Släpp missarna Lasse och tänk bara mål, mål, mål!
- Plast.
Nu finns det inget annat än att vi, tillsammans, sluter upp till ett unisont jävla herrejössesstöd på #fullfredag mot Gefle. Det finns inte många ursäkter som godtas för att inte vara på plats. På fredag krossar vi gefle. På fredag vågar vi vinna. På fredag visar vi att vi är folkets lag. Våra färger är blåa och vita. Inga andra. Och, på fredag spelar vi fotboll på gräs.
Riktigt, riktigt trevliga första 45 med ett extremt kontrollerat aggresivt offensivt försvar där vi pressar högt på bollhållare och får fram misstag av postorderreklampelarna gång efter annan. Ett resolut och unisont kollektivt arbete som visar på att blåvitt är extremt tunga att möta, även på ett balkongräs från Cellbes senaste katalog. Första halvlek innhöll mycket trevligt, förutom ett, eller flera mål från vårt håll. Det rasande spelet, ackompanjerat av ~1500 extremt röststarka rättrogna, borde helt klart ha belönats med åtminstone en balja från antingen Engvall eller vår danska skytteligaledare.
Jag satt (dessvärre) hemma framför teven och funderade hur jag skulle kunna uttrycka ett resolut gnäll, men kunde i halvlek inte trycka på några speciella punkter som gjorde mig mer förbannad än i tidigare matcher. Det skulle ju dock ändras i andra. Tycka vad man vill om viss ineffektivitet från några spelare, några sämre närkamper eller mindre väldistribuerade inlägg, men gnället nådde inga gränser i 67:e när Stahre bytte ut en anfallare och slängde in Gurra (S) för att satsa på 0-0. För att "säkra" och spela på ett nytt kryss.
Visst, det kanske inte var ett helt värdelöst drag såhär med facit i hand, däremot stör jag mig på så innihelvete mycket på själva grejen. Inget ont emot Pumas grabb, inte alls. Däremot, fegheten, medelmåttigheten, känslan, signalerna och rädslan för att förlora. Återigen, det föreföll sig ändå, till slut, som ett rätt okej byte, men där och då, då kändes det återigen som: "vad i hela jävla helvete sysslar karljäveln med? Inte nu igen!".
Ska man då koka ner matchens sista beståndsdelar i den horribla avblåsningen på Emils (jävlar så bra han är idag också) genomstickare på Vibes fina passning eller kapningen av May på övertid hamnar ändå mitt fokus på mannen i rött. Visst, hellre fria än fälla om man inte är säker (ej då applicerbart på offsideavblåsningen, såklart), men när, jag undrar NÄR ska detta någon gång gagna oss? Ska inte skylla resultatet 0-0 på domarteamet fullt ut, det vore kanske direkt felaktigt och exeptionellt lipigt, men, i situationen på May kan Johannesson (eller någon av hans kamrater på linjen) KNAPPAST se att ellosspelaren är två millimeter på bollen innan May flyger i polymergranulatet. Aldrig någonsin. Den var ju fan till och med tveksam på reprisbilderna.
Han vågar helt enkelt inte avgöra matchen. Eller åtminstone bli den liraren som på något sätt påverkar matchens utgång. Noll noll är mer fair i en match som bytte chanser med varandra. Det är åtminstone min högst personliga partiska och subjektiva reflektion av Johannessons tillkortakommanden. Tycka vad man vill, men när i helvete ska idiotin få ett slut? NÄR ska vi få något "gratis" eller åtminstone billigt med oss? Kanske nästa säsong. Då jävlar.
Några korta från matchen då:
+ Emil. Jävligt bra insats igen.
+ Adam. Faktiskt. Trodde att vi skulle få en ickevänsterkant med konstig balans. Icke. Adam var grym.
+ John. Visst, blandar och ger lite luriga grejer, men jävlar vilken enhandsparad. Vår målmand ska tacka bestefar för inkasserad nolla.
+ May. Den gubben med boll (även med badboll på balkonggräs!). Sjukt.
+ Trycket. Publiken. Blåvita fans. Underbart.
- Ett. Kryss. Till.
- Fortsatt 4p upp till ellos.
- VARFÖR byta ut en anfallare? Våga vinna. Släpp medelmåttigheten.
- Våga skjuta! Våga avgöra. Släpp missarna Lasse och tänk bara mål, mål, mål!
- Plast.
Nu finns det inget annat än att vi, tillsammans, sluter upp till ett unisont jävla herrejössesstöd på #fullfredag mot Gefle. Det finns inte många ursäkter som godtas för att inte vara på plats. På fredag krossar vi gefle. På fredag vågar vi vinna. På fredag visar vi att vi är folkets lag. Våra färger är blåa och vita. Inga andra. Och, på fredag spelar vi fotboll på gräs.
2014/09/14
TÄVLING! Vinn Pontus Wernblooms signerade landslagströja.
Vi utgår från att du tänkt ta dig till Borås idag. Vi åtgår från att du tänker stå där på läktaren och hjälpa laget i ditt hjärta mot tre otroligt viktiga poäng. Vi har Häcken i häcken och ett Ellos i förarsätet. Idag har vi chansen korrigera tidigare missöden och göra kampen om tredjeplatsen mer verklig än någonsin.
Resan till Borås tar runt 45 minuter. Varför inte ladda upp med det senaste avsnittet av #BBpodd i bilen?
I veckans avsnitt tävlar vi dessutom ut Pontus Wernblooms nyligen matchanvända, signerade landslagströja. Hur du gör för att tävla hörs under nedanstående länkar;
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. Ljudkvalitén är under all kritik. Vi är medvetna om det. Innehållet är desto mysigare. Men bara för att glädja er lite extra flyttar vi in i studio from nästa vecka.
Krossa Ellos!
Resan till Borås tar runt 45 minuter. Varför inte ladda upp med det senaste avsnittet av #BBpodd i bilen?
I veckans avsnitt tävlar vi dessutom ut Pontus Wernblooms nyligen matchanvända, signerade landslagströja. Hur du gör för att tävla hörs under nedanstående länkar;
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. Ljudkvalitén är under all kritik. Vi är medvetna om det. Innehållet är desto mysigare. Men bara för att glädja er lite extra flyttar vi in i studio from nästa vecka.
Krossa Ellos!
IFK Göteborg är folkets lag
Med anledning av att en viss bloggs chattbox fyllts med politiskt dravel den senaste tiden kan det vara värt - så här på valdagen - att påminna om följande utdrag från föreningens hemsida:
"Våra värderingar
Kamratskap
Föreningens kamratskap bygger på omtanke, ärlighet och respekt – för alla. Vi är folkets lag och omfamnar de som delar våra värderingar, oavsett social bakgrund, etnicitet, religiös åskådning eller sexuell läggning."
Vad betyder det egentligen?
- IFK Göteborg är folkets lag.
IFK Göteborg grundades officiellt den fjärde oktober 1904 av en salig blandning människor. Inte av människor från en politisk hemvist.
- IFK Göteborg är folkets lag.
Det innebär att alla är välkomna. Oavsett om man är moderat eller socialdemokrat. Bor i Örgryte eller Masthugget. Gillar att dricka cocktails på Avenyn eller öl på Andra Långgatan. Har en farfar som jobbade på varvet eller en pappa som fick fly från andra sidan jorden.
Vi är en gemenskap. Gamla Ullevi är en plats där vi alla är lika. Där livet utanför inte har någon betydelse.
- IFK Göteborg är folkets lag.
Generaliserat så lockar Öis främst välbemedlade supportrar från Örgryte. Gais lockar supportrar från Majorna. Häcken lockar främst supportrar från... eh glöm det. Men IFK Göteborg lockar supportrar från hels Göteborg, hela Sverige. Även från Örgryte, Majorna och Hisingen. Det är därför vi är folkets lag.
Därför bör vi också lämna politiska diskussioner utanför vårt supporterskap. För ingen vill väl skapa splittringar i supporterleden?
PS. Med det sagt uppmanar jag alla att rösta idag. Oavsett vilket val du gör är du välkommen på Gamla Ullevi. Så länge du delar föreningens värderingar förstås. DS.
"Våra värderingar
Kamratskap
Föreningens kamratskap bygger på omtanke, ärlighet och respekt – för alla. Vi är folkets lag och omfamnar de som delar våra värderingar, oavsett social bakgrund, etnicitet, religiös åskådning eller sexuell läggning."
Vad betyder det egentligen?
- IFK Göteborg är folkets lag.
IFK Göteborg grundades officiellt den fjärde oktober 1904 av en salig blandning människor. Inte av människor från en politisk hemvist.
- IFK Göteborg är folkets lag.
Det innebär att alla är välkomna. Oavsett om man är moderat eller socialdemokrat. Bor i Örgryte eller Masthugget. Gillar att dricka cocktails på Avenyn eller öl på Andra Långgatan. Har en farfar som jobbade på varvet eller en pappa som fick fly från andra sidan jorden.
Vi är en gemenskap. Gamla Ullevi är en plats där vi alla är lika. Där livet utanför inte har någon betydelse.
- IFK Göteborg är folkets lag.
Generaliserat så lockar Öis främst välbemedlade supportrar från Örgryte. Gais lockar supportrar från Majorna. Häcken lockar främst supportrar från... eh glöm det. Men IFK Göteborg lockar supportrar från hels Göteborg, hela Sverige. Även från Örgryte, Majorna och Hisingen. Det är därför vi är folkets lag.
Därför bör vi också lämna politiska diskussioner utanför vårt supporterskap. För ingen vill väl skapa splittringar i supporterleden?
PS. Med det sagt uppmanar jag alla att rösta idag. Oavsett vilket val du gör är du välkommen på Gamla Ullevi. Så länge du delar föreningens värderingar förstås. DS.
2014/09/10
BaraBenPodden - "World of warcraft"-frisyr
Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver! Glöm inte att använda #BBpodd på sociala medier så vi kan hitta det ni skriver.
För att prenumerera gäller följande länkar:
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. iTunes släpar lite mot andra. Kan du inte vänta finns alternativet nedan;
Lyssna direkt på webben:
Ps. Vi vill passa på att ursäkta för den undermåliga ljudkvalitén. Vi har koll på problemet och det skall vara löst till nästa vecka.
2014/09/08
#FullFredag
Folk drar folk. Nu kör vi på 10000 sålda biljetter innan onsdagen är över.
Vilken är din ursäkt?
Köp din kampanjbiljett här.
2014/09/03
BaraBenPodden - Erase And Rewind
Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver!
För att prenumerera gäller följande länkar:
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. iTunes släpar lite mot andra. Kan du inte vänta finns alternativet nedan;
Lyssna direkt på webben:
Sicken folkfest Gajs!
De är väl härliga kära lilla Gajs? Folkfest, pompa och ståt och publikrekord när det är som bäst!
Låt oss nu visa hur det verkligen går till!
Fredag 19 september kl 19:00, Gamla Ullevi. Alla ska dit!
Följ utvecklingen på www.fullfredag.se.
//#fullfredag
Låt oss nu visa hur det verkligen går till!
Fredag 19 september kl 19:00, Gamla Ullevi. Alla ska dit!
Följ utvecklingen på www.fullfredag.se.
//#fullfredag
2014/09/02
19:e september 19.00.
Nej Gajs, det är ingen som har kopierat ert koncept. Supporterinitiativet heter #FullFredag. Inte full på en vardag.
Gamla Ullevi 19 september, Gefle på besök och matchstart klockan 19.00! Ta med en vän, sprid på sociala medier, ta med ditt engagemang och prata Blåvitt när helst du kommer åt fram till den 19:e. Var med och bidra till att skapa en värdig inramning. Se fullfredag.se .
Gamla Ullevi 19 september, Gefle på besök och matchstart klockan 19.00! Ta med en vän, sprid på sociala medier, ta med ditt engagemang och prata Blåvitt när helst du kommer åt fram till den 19:e. Var med och bidra till att skapa en värdig inramning. Se fullfredag.se .
2014/09/01
Matchtankar - kälmäh hemma, 31/8
ANALYS. Såsigare leverans än Stahres byten från min sida. För dåligt. Kanske fastnade i det mysmjuka solskensgöttet efter förra matchens "matchtankar" medelst rörlig bild i Kanal Gnell? Eller kanske rentav är förjävla ledbröten efter helgens matcher (och segersöta vinst mot Brown Bombers) i Rikets Änglar? Frågorna är många, men här är i alla fall någon form av analys av gårdagens ändå säkra trepoängare mot Ole Söderberg.
Trevlig elva på pappret. Rentav bekant faktiskt nowdays. Emil given på högerbacken. Kjetil som spelar på sitt skönt märkliga felpass/konstig grej/räddar situationen-sätt. Søren på vänsterkanten (mindre bra igår ändå). May på rätt position (jävlar vad bra han är ändå, även om det bjöds på lite skumt igår). JJ är så bra han kan vara. Lasse och Gustav på topp (yay!). Och så MSD då (återkommer till honom senare).
Återigen borde man kanske inte wajna ihjäl sig efter en såpass rejäl trepoängare, många kvalificerade målchanser framåt, förhållandevis säkert bakåt och ett rätt trevligt spel. Men. För att haka på coach Stahres devis med "när man är jävligt dålig är man bara dålig, och när man är jävligt bra är man bara bra", så känner jag nu, ett dygn senare. Vi var kanske bara bra igår. Inte jävligt överdådigt bra (Engvall och i viss mån Vibe undantagna) och inte orimligt jävla dåliga. Svammel här nu, men poängen är den att man inte riktigt vet (och har vetat på flera år) var blåvitt står? Jag menar att ojämnheten är för tydlig. Lägstanivån är för låg, högstanivån är fan rätt hög, men visas på tok för sällan, coachningen är förjävla uppenbar och extremt rädd/feg och man har ingen aning om vad det kan tänkas bli för match.
Visst, det finns ju hundratals tjusningar med detta, det är väl därför tycker vi om vår allsvenska och älskar vårt blåvitt, men, det är väl kanske lite häri vi ser varför det är så svårt att "sälja produkten blåvitt"? Vill egentligen inte komma in i en sådan monolog just nu gällande publiksiffran och varför det är så jävla svårt att få hypen och folket till GU, men här tror jag lite av den gode Wibergs poänger finns...
Hur som helst, för att motivera gnället här igen då måste jag trycka på Stahres byte, när vi leder förhållandevis säkert och de dessutom fått en gubbe utvisad, att ta ut MSD (borde gjorts tidigare, för han var inte bra igår, heller) och slänga in Gustav (S)... För att då dra ner Vibe som högerytter och köra 4-2-3-1, eller kanske ett 4-5-1 (fan vet vilket) när det är tio, tolv kvar känns som att man är så jäääääävla rädd att torska, när det finns nya hungriga offensiva spelare som måste få speltid, då känns det lite som att "man är nog fan sämre än dålig" ändå. Åtminstone som matchcoach.
Äh, jag kanske överreagerar lite och borde sitta ner och vara nöjd med tre pinnar (i den viktiga sexpoängsmatchen) eftersom vi nu är bäst i stan (yay, medelmåttighet!), men jag kan inte riktigt släppa det ändå...
Skit samma, några korta från matchen då:
+ Engvall! Köng.
+ Vibe! Oj så bra han är. Ingen skit i landsholdet nu!
+ Emil. Älskar arbetsinsatsen. Igen.
- Bytena. Inte nöjd.
- MSD. För många skräpinlägg. Igen.
- Luddes fasta. Måste bli bättre.
Ryyyyysligt het match mot ellos borta nu efter uppehållet. Framåt!
Till sist, tack till Änglarna för ett trevligt arrangemang i helgen!