RUBRIK. Tänker inte ge mig på att skriva ett herrejössesinlägg om uppställning, formation, uttagning, spelidé (haha!), matchning, coachning eller någonting länkat till min egenutnämnda läktarexpertis. Istället får det helt enkelt bli några rader om att vi fortfarande (hur märkligt det än känns och låter) har alla trådar i egna händer. Vi kan fortfarande vända mot Rio Rio och domarna i Portugal nästa vecka, vi kan se till att visa lite jävla stolthet och få ordning på saker och ting genom att ta alla sex poäng mot ajk denna säsong, och vi kan fortfarande visa Sverige att blåvitt (eller åtminstone vi) fan inte tänker nöja oss med att komma sjua i år igen.
Hur gör vi detta då? Medelst det sletna uttrycket 'en match i taget' så klart. Imorgon är det dags för drabbning mot en av de värsta av antagonister. Första steget på denna vandringen med andra ord (vi skiter i vad som hänt hittills). Vi vet att, ända sedan den där mörka dagen, har vår plikt och skyldighet växt sig större och starkare att med strupar och munnar, ramsor, kroppsspråk, burop, hejarop, tifo och frenesi, bryta ner vårt sorksvarta ohyra till motstånd. Det kan vi bara göra om du, du, du, och din närmsta bekant är plats.
Så, för någon som helst heder och samvete, se till att skaffa dig en biljett till morgondagens kamp där de goda återigen ska segra mot de onda. Tillsammans för blåvitt. I med-/ och motgång, i allsvenskan och europacupen, på Valhalla och i träningsmatcher, i vardag och i fest, i hjärta och sinne. Mot tre poäng. Mot ljuset. En match i taget.