För mig har alltid matcherna mellan IFK och AIK handlat om
kampen mellan det goda och det onda i svensk idrott, ja mellan det goda och
onda överhuvudtaget… Ja, eller för att uttrycka sig i dramatiska liknelser…
Kampen mellan Midgårds alla folk och Mordor…
Gårdagens Uppdrag Granskning förändrar intet i det avseendet. Smeknamnen har för många övergått från att vara maskotar och bildliga beskrivningar till att nästan bli bokstavliga. Änglarna mot Råttorna… Det ljusa, öppna och kamratliga mot det mörka, fördolda och hotfulla. Det smittbärande, det sjukdomsspridande. Skadedjuren som kommer fram om natten, gnager sig in i vrår, förpestar, förgiftar och förtär det goda. I AIK:s fall…hat, hot, våld, kriminalitet, rasism och sexuella övergrepp
Gårdagens Uppdrag Granskning förändrar intet i det avseendet. Smeknamnen har för många övergått från att vara maskotar och bildliga beskrivningar till att nästan bli bokstavliga. Änglarna mot Råttorna… Det ljusa, öppna och kamratliga mot det mörka, fördolda och hotfulla. Det smittbärande, det sjukdomsspridande. Skadedjuren som kommer fram om natten, gnager sig in i vrår, förpestar, förgiftar och förtär det goda. I AIK:s fall…hat, hot, våld, kriminalitet, rasism och sexuella övergrepp
De mörka krafterna har länge varit starka i AIK. Redan under
1980-talet när undertecknad började följa fotboll var det AIK som spred mörkret
omkring sig. Förutom ett destruktivt spel på plan som väl må vara hänt, om man
inte förmår mer, så var det våld och hat på och runt arenorna. Våld och rån av
bensinmackar och restauranger under resor till bortamatcher, vid något
tillfälle även mordbrand, upplopp och kravaller på gator och torg. På den tiden
var Black Army lika mycket en hat- och våldsorganisation som en supporterförening.
Vilken stad som än besöktes kunde man vara säker på att det mynnade ut i hat
och/eller våld.
När trycket på förändring var som störst uppträdde Black
Armys ordförande i televisionen iklädd en t-shirt med budskapet ”Hata Göteborg”
tryckt över bröstet. Det var deras svar på kritiken… Sen har det rullat på. En av de drivande och dömda för en mordbrand i
Norrköping i samband med en bortamatch 1992 blev sedermera säkerhetschef i AIK.
Black Armys ordförande samma år gick vidare i karriären genom medlemskap i
Hells Angels, sedermera och nuvarande ordförande i AIK Fotboll. 2002 avslöjas
en våldtäktskultur inom AIK där äldre spelare brukade nolla in de yngre med att
köra upp en galge eller PET-flaska i röven på dessa. Samma år dödas för första
gången en människa i samband med fotboll, av en eller flera AIK:are, en
firmakille från Stockholm som bekänt sig till den vackraste av färger, med järnrör
eller sparkar. Om detta kan det spekuleras, men är det bara en slump att han
var stockholmare som gått över på ”fel” sida? Var det rent av mord? AIK:s
hedersordförande sitter ovetandes i direktsänd radio tio år senare och spyr ut
rasistiska åsikter om sina egna spelare. Klubben har under hela den här tiden
så gott som alltid agerat med undfallenhet mot hatet och våldet. Sakta men
säkert har arbetet förbättrats, men alltid under galgen, alltid först efter att
de med kniven mot strupen inte haft någon annan väg att gå. Mot bakgrund av att
de mörka krafterna redan tidigt tagit plats i styrande och verkställande funktioner
inom föreningen kanske det inte är så konstigt att man varit undfallande. Inte
i någon annan klubb har så många spelare och ledare blivit hotade eller
tvingats sluta efter hot och trakasserier. Otal är de incidenter, upplopp och
svarta rubriker som följt klubben de senaste, ja minst 30 åren.
Så till Uppdrag gransknings program… För de som följt
fotboll någorlunda nära var det inga nyheter som kom fram i programmet. Snarare
bekräftas bara bilden av ett AIK med mörkret och undfallenheten som närmsta
följeslagare. Att de mörka krafterna genom ett ihärdigt och målmedvetet arbete
tagit sig ända in i styrelserummet. Förvisso visas, ett säkert ambitiöst,
värdegrundsarbete upp för kamerorna, gentemot…de egna ishockeyspelarna. Bra, men
det känns som att man skjuter lite bredvid målet då det visar sig att man har
våldsverkare som tränare för de egna ungdomslagen. Och hur är det med
supportrarna?
Självklart är inte AIK ensamma om att bära mörkret inom sina
led. Som nämndes inledningsvis sprids smittan, hatet och våldet. Alla större
svenska klubbar har numera infekterats av AIK-sjukan. Men ingen klubb kommer
någonsin i närheten av allt det fördärv som runnit ur den varböld som
AIK-kroppen utgör. Därom råder ingen diskussion eller ens tvivel i
idrottsverige.
En talande bild från programmet, eller snarare bilder,
utgjorde ändå sekvensen från AIK:s årsmöte. Några handfull människor, varav
hälften, i vart fall en tredjedel eller stor minoritet, bestod av supportrar
från kategori C. Då är det inte konstigt att de är starka, att de kan ta över
viktiga funktioner under ett årsmöte. Hade jag nu, gud förbjude, varit av
AIK-släkte hade jag varit förtvivlad över att min förening tagits över och
styrs av kriminella våldsverkare och huliganer. Enda sättet att vända skutan, denna
av hat framdrivna farkost är att göra som… Änglarna. Ja, det är sant…
För mot bilden av det folktomma och till stora delar av
huliganer befästa AIK-årsmötet kommer bilden av IFK:s årsmöte för mina ögon. En
till brädden fylld sal, med medlemmar, tillika supportrar från alla läger.
Hundratals! En av de största frågorna efter mötet var faktiskt huruvida
mötesordföranden uttryckt sig sexistiskt och könstereotypt eller inte. I
kölvattnet följde en debatt på forum och i media om könsmaktordningar i
allmänhet och värderingar och kamratskap inom vår förening i synnerhet. Vilken
diskussion! Debatten var inte alltid rumsren eller saklig, men det var
kamratskap, värderingar och föreningens värdegrund vi diskuterade. Fantastiskt
egentligen! Inte diskuterades hat, våld och eventuella kopplingar till
kriminella organisationer. Det gör mig uppriktigt glad, speciellt med tanke på
gårdagens ”Uppdrag granskning”. Det där är sannerligen inte vår förening! Vår
förening står för något helt annat. Det gjorde mig stolt över att tillhöra och
vara supporter i en förening med så många vettiga människor som kunde argumentera
för sin sak, allas vår sak, kamratskap och lika värde. Idrottsföreningen
Kamraterna i Göteborg…
Guran