Know your enemy: Häcken Hemma

Efter segern mot Malmö har vi nu slagit tre av de fyra guldkandidaterna. Två av segrarna har dessutom kommit på bortaplan. I fallet Malmö FF var det första förlusten för di blåe på hemmaplan. Två insläppta mål under samma hemmamatch är knappast något man är vana vid nere i Malmö, man hade bara släppt in två mål under de tolv tidigare matcherna. Med tanke på att vi bara tagit en seger på bortaplan innan Malmö-matchen var väl inte förhoppningarna om tre poäng allt för stora. Att det dessutom blir mål innan man knappt hunnit in på arenan gjorde det knappast bättre. Under matchen hade jag ovanligt svårt att skapa mig någon ordentlig bild av spelarnas  individuella prestationer. Har inte heller kunnat se matchen i efterhand. Mycket av det jag upplevde på plats skiljer sig enormt emot vad man kunnat läsa på nätet efter matchen.

Dels tyckte jag att Sobralense gjorde en sisådär insats, något jag verkar ha varit ganska ensam om baserat på vad folk skrivit på olika forum. Stiller tyckte jag knappt syntes förren han skarvade vidare Alvbåges utspark till Hysén. Så när DMK var på väg in var jag tämligen säker på att det var Stiller som skulle ut. Att det var Sella som gick ut hade jag inte mycket att säga om då inte heller han varit direkt lysande. I ärlighetens namn tyckte jag att man på individnivå gjorde en ganska medioker insats. Men det som förvånade mig mest var att Farnerud slog bort så mycket passningar som han gjorde. Att det regnade något enormt kan givetvis ha bidragit till det. Det som däremot var roligt att se var att Jakob återigen gjorde en bra match på innermittfältet. En gång är ingen gång brukar man säga. Mot Elfsborg var han riktigt bra, mot Gais var det lite si sådär och mot IFF IFF gjorde han återigen en riktigt bra insats.

Låter kanske negativ i texten, men sett till hela matchen så är jag oerhört nöjd. Att åka ner till Malmö och ta poäng är knappast någon enkel uppgift. Särskilt inte när läget ser ut som det gör nu. Malmö i en guldstrid och vi kämpar för att undvika kval. Lägg där till att Malmö inte förlorat på hemmaplan i allsvenskan sedan 24e maj förra året. Som om inte det vore nog så hade vi bara vunnit en match på bortaplan och det mot Häcken. Ingen seger utanför Göteborgs stad det vill säga. Det fanns alltså inte mycket som talade för en blåvit seger. Men när vi stod där med tre poäng efter 90 minuter så var bussresan på över tre timmar väl värd! Och det här med att stå i bar överkropp matchen igenom? Det kanske bara är jag, men jag tyckte det var svinkallt och behöll glatt min jacka på! Och tröja. Och t-shirt. Och halsduk. Kallt var ordet...

Vill även passa på att berömma Nordin Gerzic. Att trots lite speltid, något som ofta leder till sämre självförtroende, kunna gå in i ett avgörande läge ha såpass med självförtroende att ta frisparken i slutet. Och det efter bara ett par minuter på planen. Att han dessutom drar bollen i insidan stolpen är  jävligt synd, nu såg Stiller till att den fick det öde den förtjänade ändå. Men jag hade verkligen unnat Nordin att se den gå in direkt. Nordin är en spelare som växt mycket hos mig det senaste. Kanske inte som spelare, men som person med sin inställning. Trots skralt med speltid har han fortsatt köra på och när han blivit inbytt har han gjort det riktigt bra. Bidrar även med mycket energi på träningarna. Det gillas starkt!

Två guldkandidater avklarade, två kvar. En intensiv höst med på pappret oerhört svåra matcher. Att vi skulle möta samtliga guldkandidater under hösten var något jag verkligen bävade för, men som det hittills utvecklat sig så märker man att Blåvitt för tillfället är ett lag som gör bättre matcher mot bra lag. Av någon anledning har man oerhört svårt att slå "lättare" motstånd. Om man bara utgår från resultat i matcherna mellan topplagen och lägger till Blåvitt får man, om jag nu räknat rätt, en tabell som ser ut som följer.

En något haltande tabell men om man väljer att se till poängsnitt per match så kan man se att man hittar Blåvitt i topp. Vad det beror på är svårt att säga men min gissning är att det handlar om att Malmö, Elfsborg och Häcken alla är lag som satsar allt framåt och vill föra spelet. Det är något som verkar passa Blåvitt. Vi får väl se hur den här tabellen ser ut när säsongen är färdigspelad. Elfsborg är enda laget som har full pott på hemmaplan, men man har heller inte tagit någon vinst på bortaplan. Samband med att samtliga de övriga lagen spelar på gräs? Det är en sån där säsong där man får leta ljuspunkter. Och detta får väl ses som en sådan...

Det känns som att dagens startelva är ganska given. Med Emil Salomonsson tillbaka i truppen igen efter sin hjärnskakning lär han gå in på högerbackspositionen igen. Även om jag tycker att Allansson gjorde det bra senast mot Malmö så vill jag se honom högre upp. Och jag håller fortfarande Salomonsson som en bättre försvarsspelare. Målvaktsfrågan har det funnits en del frågetecken kring det senaste men efter matcherna mot Elfsborg, Gais och nu mot Malmö har dessa snarare utbytts mot till utropstecken. Alvbåge har varit riktigt bra sedan han kom tillbaka emellan stolparna. Kjetil och Bärs är givna. Återigen är vänsterbacksplatsen ett frågetecken. Logi är avstängd och Hjalmar gjorde sina första spelminuter på länge senast. Man kan tycka att det öppnar för Azulay, men det lär vara Hjalmar som får chansen.

Blåvitts dynamiska duo?

På innermittfältet är Jakob och Farnerud givna, jag tycker vi fått en bättre balans i laget sedan Jakob kom in på mitten. Han har ståt för ett par riktigt bra insatser och kompletterar Farnerud på ett bra sätt. Hysén kommer att starta ute till vänster och Sella lär ta högerkanten. Sella tycker jag gjord en halvtaskig insats senast och hade gärna sett Allansson där. Sobralense och Stiller får troligtvis fortsatt förtroende på topp. Med ett mål och en assist är det svårt att peta Stiller och det tycker jag absolut inte man skall göra!

Alvbåge

Salomonsson - Kjetil  - Bjärs - Hjalle

Sella - Jakob - Farnerud - Hysén

Stiller - Sobra

Häcken kommer likt Malmö gjorde senast att satsa allt framåt. Efter Elfsborgs och AIKs segrar igår så ligger pressen för första gången på Häcken att vinna. Det är oerhört viktigt att inte tappa poäng om man vill hänga med i toppen. Jag tror att man ser allt annat än tre poäng som en förlust även om det är en tuff match. Man har inga spelare avstängda och kan därmed välja på samtliga spelare som är friska och hela. I senaste matchen. 2-2 mot Helsingborg, fick man spela med Oscar Lewicki som mittback, något som tydligen märktes på planen. Lewicki har varit riktigt bra i de matcher jag sett honom spela. Han har en grym blick för spelet och ligger allt som oftast rätt i defensiven. Han är oerhört viktig i uppbyggnadsfasen för Häcken. 

Även om det skulle bli så att Lewicki skulle få fortsätta som mittback så finns det ändå gott om kvalité på Häckens mittfält. Man har Dominic Chatto, Martin Ericsson och nu senast Dioh Williams. När Lewicki får flytta ner ett steg känns laget väldigt framtungt och det kanske var därför man inte lyckades stänga matchen mot Helsingborg. Offensivt handlar annars spelet väldigt mycket om René Makondele och Waris Majeed. Ettan respektive tvåan i poängligan. Det är givetvis här det absolut största hotet finns. 

FRÅGETECKNET Var det guldfrossa som slog till mot topplagen i förra omgången? Samtliga lagen tappade poäng, nog för att Elfsborg och AIK kryssade mot varandra. Men hur många hade egentligen trott att både Malmö och Häcken skulle tappa poäng? AIK och Elfsborg visade under söndagen att det inte var något som höll i sig någon längre period. Men det satt långt inne för bägge lagen innan man vann sina respektive matcher. Är det svårare för Häcken att komma in på det vinnande spåret igen?

UTROPSTECKNET Häckens offensiv! Man har ett målsnitt på 2,3 mål per match. Man har gjort hela 55 mål på 24 matcher. Senast ett lag hade ett så högt målsnitt var när Kalmar vann 2008. Då gjorde man hela 70 mål under samma säsong. Det är främst  Waris Majeed med sin snabbhet som skapar målchanser för Hisings-laget. Tillsammans med Makondele har man gjort hela 42 poäng vilket är helt enormt. Det gäller alltså att få dessa två att göra sämre matcher än vanligt, ligga tätt och inte ge några ytor. Kjetil skötte det utmärkt mot Majeed i våras på Rambergsvallen. Förhoppningsvis löser han det även idag.