Jag tycker mig se gemensamma nämnare i vad det tidigare inneburit att vara en blåvit hjälte i mina ögon. Du ska ha förtjänat att iträda dig rollen som hjälte genom att visa lojalitet både på planen, men också vid sidan av densamma. Att dessutom prestera på planen för många fördelar med sig för dig som spelare och inte minst ökar ditt värde i supportrarnas ögon. Det är dig man sjunger om när du gör något bra och dina misstag på planen förlåts så länge de inte tar överhanden. Ingen buar åt just dig efter matchen, och det är oftast du som vågar dig fram till klacken(...och idag till LS), även efter en förlust. Du får ofta en uppskattande applåd enbart för att du av oss supportrar anses vara just hjälte. Det finns också inte allt för sällan en speciell ramsa komponerad tillägnad just dig. Om du mot all förmodan skulle bytas ut under matchen så ställer vi oss upp och med en applåd tackar dig för din insats när du spurtar av planen vid ett eventuellt underläge eller låter viktig tid gå när du långsamt lunkar av vid en komfortabel ledning (finns sådana i år?).
Du blommar ut i ett läge där vi värvat namnkunniga spelare som aldrig förr vilket idag antagligen gör arbetet för Stahre & Co än svårare. Finns det en plats för dig på mitten när vi värvat i princip idel mittfältare den sista tiden? För mig är svaret självklart; ja. Vi behöver dig, och inte bara för dina egenskaper på planen, Tobias Sana. Med ett nytt kontrakt kan du också innebära viktiga slantar för oss. Motståndarsupportrar jag talat med är också rörande överens; Sana är någon vi blåvita bör vara oerhört rädda om.
Historiskt så har du inte varit kaxig, haft mohikanfrisyr, kunnat jonglera med bollen eller talat med tydlig förortssvenska för att i mina ögon få betraktas som blåvit hjälte, men i år är ett speciellt år. I år kommer jag minnas Tobias Sana som ett utav få positiva inslag i ett för övrigt underpresterande IFK Göteborg. Det spelar egentligen ingen roll om Blåvitt i princip tar full pott i resten av matcherna, för man har ändå underpresterat. Åtminstone relaterat till mina subjektiva förhoppningar inför säsongen. Jag låter Sana stå för det jag både tror och hoppas är framtidens Blåvitt. För visst borde det gå att bygga ett lag med hjälp av floskler likt "bärande väggar" och Tobias Sana.
Redan på Valhalla, under "förfesterna", såg jag en Sana som jag tyckte mycket om. Hans vilja att bryta in i banan och hans vilja att söka medspelare med snabba kortpassningar på få tillslag fick mig att hoppas på både honom och Blåvitt i än större utsträckning. Att han dessutom kunde snurra upp sina motståndare med en bländande teknik gjorde honom än mer attraktiv att titta på i aktion. Att sedan skador och hemtagna "stjärnspelare" stoppat Sana under vårsäsongen ser jag som mycket olyckligt. I detta nu ser det dock ut som om Sana återigen spelat till sig den ordinarie platsen på vänsterkanten. Detta är mycket glädjande, inte minst med tanke på att vi p.g.a. skador antagligen startar med alla tillgängliga och namnkunniga "stjärnor"(Alvbåge, Haglund, Gerzic, Farnerud, Sobra) mot Gefle på söndag. Ska vi sedan ge plats för fler "egna ynglingar"(Allansson, Azulay, DMK, Dahlin...) på planen så hoppas jag att Sana är den sista spelaren man flyttar på.
I "nya spelande IFK Göteborg" utgör Sana en oerhört viktig pusselbit och att han tvekar på att skriva på ett nytt kontrakt ser jag som supporter oroväckande på. IFK Göteborg skall inte vara något att tveka på om du är ung och lovande fotbollsspelare.
Mycket utav det som sägs i detta inlägg har säkerligen redan sagts, och det har säkert sagts många gånger. Jag vill dock säga det igen; Sana är viktig på alla sätt. Som jag ser det nu så måste vi omgående visa resultat med de namnkunniga spelarna på planen eller så får vi helt enkelt bita i det sura äpplet och bänka dem till förmån för lite ungdomlig entusiasm. Jag tror att både DMK och Allansson har en mycket stor potential men för att få lov att bevisa detta måste de få mer speltid i allsvenskan. Sana ser jag dock som fastvuxen i startelvan till hösten.
Härmed är min kärleksförklaring till Tobias Sana avslutad och jag vill i stället passa på att rekommendera er alla att ta på er en blåvit matchtröja och ta del av Kamratunionens arrangemang enligt länk. Det finns inget mäktigare än när fotbollssupportrar på gator och torg manifesterar fredligt iklädda favoritlagets färger. Speciellt mäktigt och vackert är det när färgerna är blåvita.
Vi ses på stan och på Gamla Ullevi på lördag. Kom igen Blåvitt!
@danielsjogren