KRÖNIKA. I morgon åker jag till Backbuan i Dalarna, åtta kilometer ovanför Mockfjärd. Ingen el, knapp täckning, radioskugga. Med andra ord, ni kommer inte att höra av mig förrän på fredag, då jag mellanlandar i Hofors, gamla barndomslandet, i väntan på Gefle-Blåvitt på lördag.
Just Dalarna ha en viss plats i mitt Blåvitthjärta, då laget under många år spenderade sina läger däruppe under sommaruppehållen. Man slipade på detaljer, tränade och spelade matcher. Folk strömmade till, Dajla sålde souvernier vid något inlånat bord, och Blåvitt var stora. Förbannat stora. Minns en match i just Mockfjärd 94, eller var det året före eller året efter?.. Jesper Blomqvist briljerade, jag har ett foto på honom och mig och Buppa, en god vän. Med en Fosters kylväska i handen.
Rätta mig om jag har fel, men Blåvitt har alltid tagit guld när man har förlagt träningslägren i Dalarna? Åtminstone under Roger Gustavssons tid. Då fanns ett begrepp som idag knappt existerar i dagens fotboll, kontinuitet. Sedan kom Bosman, och allt raserades, vi vet allt det där. Men ändå.
Vi hade tålamod. Eller rättare sagt, vi behövde inget tålamod. Allt kom till oss ändå. Kontinuitet var ett begrepp som harmonierade med svensk fotboll, man kunde bygga långsiktigt. Men i dag lever vi i en annan verklighet. En förbannat hård verklighet, ur kontinuitets-synvinkeln.. Förbannat hård, och extra hård som anhängare och supporer till IFK Göteborg.
Idag står vi där med ett "stjärnspäckat" lag, med en tränare som skulle leverera. Med en supporterskara som skulle visa att de var Sveriges bästa. Bordet var dukat, allt var serverat. Pytten stod på värmning.
Vad få verkar ha tänkt på, var att allt var nytt. Klacken må ha levererat gott de senaste åren, men inte ens de har levt upp till de högt ställda förväntningarna, eller? Kontinuitet, hallå! Tålamod?
Vad är det som händer? IFK Göteborg närmar sig kvalplats, topp-tre känns avlägsnare än någonsin. Det enda vi kan göra är att stanna upp, andas, se verkligheten och starta om.
Sitter hjärnspökena i Tobias Hyséns kaptensbindel?
Är Mikael Stahre ingen matchcoach?
Gefle Dagblad skriver att IFK Göteborg är ett bottenlag. Kan det verkligen vara sant?
Som jag skrev i mitt förra inlägg, jag tror på det vi har. Men även en mix måste blandas på rätt sätt. Kontinuiteten kan vi glömma. Men tålamodet måste finnas där.
Frågan är bara hur länge?
Jag kommer att andas in Dalaluft i veckan, andas ut den över Strömvallen på lördag. Sedan får vi se hur långt det räcker..
... Född ur hav och himmel står vi kvar.
Jag finns fortfarande på Twitter: @kugghjulsmannen
© Magnus Thorn
