Insikter efter matchen

Förra veckan skrev jag ett inlägg som väckte mycket känslor, både positiva och negativa, som var baserade på mina tankar efter Helsingborgs-kampen. Den här gången tänker jag inleda med lite insikter istället, men risken är väl att jag glider över på känslor här också. Hur kan man låta känslorna vara utanför när vi befinner oss i den situation vi gör?

1) Åtta raka matcher utan seger. Fjärde gången i IFK Göteborgs historia. Senast var 1967. Så illa är det.
2) Av femton spelade matcher har vi tagit ledningen i elva. Av dessa har vi lyckats vinna tre. Så illa är det.
3) Tobias Hysén har gjort tre mål på 38 skott. Waris Majeed har på lika många skott gjort 13.
4) Ex-änglarna Mathias Ranégie, Pär Ericsson och William Atashkadeh har gjort fem mål vardera. Vi har ingen som gjort fler än tre.
5) IFK Göteborg är fortfarande obesegrade med Tobias Sana från start.
6) Vid förlust uppe i Gävle på lördag är vi en poäng ifrån kvalplats.
7) Tobias Hysén är opetbar.
8) Jonas Olsson var mer av en matchcoach än vad Mikael Stahre är.
9) Jonathan Azulay måste stå fruktansvärt lågt i kurs hos tränarna. En mittback måste väl ändå vara bättre som ytterback än en mittfältare? Vårt försvar har inte riktigt briljerat tillräckligt för att vi ska välja ett offensivt alternativ i det läget vi var i när Emil Salomonsson inte kunde starta.
10) Sobralense är en spelare som faktiskt bidrar till mycket i laget. Men bara när han spelar på topp. Han är definitivt ingen mittfältare, något som man kan tycka att Stahre borde veta om eftersom han totalpetade upp Sobra på läktaren efter förra gången han gjorde äventyr som ytter.

Vi nöjer oss där, så slipper vi blanda in fler individuella åsikter.
Längtar verkligen till omgång 22-27 när vi möter, i ordning, Elfsborg, Gais, Malmö, Häcken, Åtvidaberg, AIK. Inte.

/patricw (den som inte är PatrikG)
@patricwestberg