- Spelet. Spelet! Det finns mycket att säga om det. För det första har jag nog aldrig sett IFK spela ut ett allsvenskt lag av god kvalitet (glöm inte att Norrköping gjorde en riktigt bra insats mot Helsingborg i första omgången) så totalt som man gjorde. Det bådar gott. Samtidigt har jag nog aldrig heller sett IFK utnyttja sitt spelövertag så dåligt som man gjorde. Det bådar inte riktigt lika gott. Det fylldes på alldeles för dåligt i boxen och det skjöts alldeles för lite i alldeles för många bra lägen. Bättring där så ska det nog ändå bli en topp tre-placering när säsongen är slut.
- Tobias Sana gör ett piggt inhopp men har, likt tidigare säsonger, inte direkt flyt med hur hans passningar hanteras. Nu stannar Sella hemma och åker inte med upp till Solna och matchen mot AIK, vilket öppnar för Sana från start. Eller kommer Stahre att återgå till den mer 4-5-1-liknande uppställning som spelades mot Syrianska, med Gerzic tillbaka från start och Söder på en vänsterkant? Jag hoppas inte det.
- Logi gjorde en helt ok match och lär få fortsatt förtroende. Jag är kanske en av få som alltid trott på honom och efter träningslägret i Turkiet och dagens insats hoppas jag verkligen att han får ett litet genombrott i år och visar att vi inte alls saknar naturliga vänsterbackar i truppen. Han blev visserligen inte testad speciellt mycket defensivt, men det lär han bli mot AIK.
- Återigen blir spelarna alldeles för uppstressade efter ett baklängesmål. Det vills för mycket men görs för lite, istället för att fortsätta spela på som vanligt. Man tappar helt spelet och kommer egentligen aldrig tillbaka till det tryck man hade i början av andra halvlek efter 1–1-målet.
- Söder! Fy fan vad det värmde att se honom tillbaka i god form. Vågade utmana, lyckades med utmaningarna och var mer aktiv i spelet än jag sett honom på mycket, mycket länge. Nu måste vi köra ett rakare 4-4-2, för Söder i den här formen ska inte spela på en kant, även om han i så fall har en väldigt fri roll.
2012/04/12
feldgraus fem: IFK Norrköping hemma
FELDGRAUS FEM. Ännu en 1–2-torsk i ännu en match som vi bör vinna. Den här gången är jag inte bitter, inte ens när jag tänker på hur Hansson dömmer straff för en bröstning, jag är bara uppgiven. Jag orkar inte riktigt med att förlora matcher som det är uppenbart att man ska vinna. Spelar laget skit kan man vara arg på spelet, inte resultatet. Men när laget spelar som det gör kan man inte vara arg på spelet, och det är jävligt svårt att vara arg på något så abstrakt som ett resultat.