Tomheten som infinner sig

TURKIET 2012. Nu är allt över och precis som efter en säsong eller en viktig match så kommer tomheten krypande. Den kom faktiskt litegranna redan i torsdags när den sista fotbollsträningen var avklarad. Det är rätt mycket mer fokus och mindre flams och trams (det roliga med att bevaka laget...) på matcherna så torsdagen var lite av lägrets sista höjdpunkt rent bevakningsmässigt.



Sen är det givetvis alltid roligt med matcher men mina två kollegor som bevakat här nere för er räkning kan nog hålla med mig om att man är så fokuserad på att filma, kommentera och fotografera att man inte alls ser träningsmatcherna med samma ögon som om man skulle ha suttit på läktaren och fritt kunnat välja hur man ville följa spelet.

Vad jag främst kommer att sakna här nerifrån är småsnacket med spelarna före och efter träning, småsnacket mellan spelarna under träning och inte minst de stora asgarven från spelarna lite då och då. Eller att bara se Håkan Mild spankulera runt och se så där oförskämt nöjd ut som bara en sportchef som värvat ihop vad som ser ut att kunna bli ett riktigt bra lag, kan se ut. Sen kommer jag så klart även sakna Brown Bombers, Charlie och vakterna på spelarhotellet som varje gång behövt ringa fem samtal över en tidsperiod av en kvart för att kunna släppa in oss på området...

Förutsättningarna på Cornelia Diamond med deras Sports Center har varit perfekta. Planerna har varit av riktigt god kvalitet och trots ett monsunregn under tisdagens träningsmatch var det en fast och väldränerad plan som mötte spelarna på onsdagens förmiddagsträning. Hotellet, som vi besökt för intervjuer, kan bara klassas som internationell toppklass även om BATE-spelarna man såg där var lite uttråkade – det kan å andra sidan bero på att det var deras tredje elvadagarsläger på samma hotell den här försäsongen...

»TURKIET2012«»TURKIET2012«»TURKIET2012«»TURKIET2012«

En ekonomisk redovisning för vår bevakning av träningslägret kommer att dyka upp här på bloggen inom en kort framtid. Men det är inte min avdelning. Jag vill hellre prata om GAIS ekonomiska redovisning. Det kanske är bittert men bitterhet är som nämnt min melodi. Ingen kan ta i från GAIS att de sportsligt sett gjorde en kanonsäsong förra året, men nu – det har visserligen inte varit någon hemlighet – får vi svar på hur GAIS kunnat göra kanonsäsongen.

Åtta miljoner back när man inför året hade ett eget kapital på bara två miljoner kronor gör att man, hur man än räknar på hur mycket Gaisgården är värd, ligger rätt många miljoner negativt på det egna kapitalet. Att göra en omvärdering av Gaisgården är lite som att påstå att ens gamla Volvo 240 plötsligt är värd 500 000 kronor när man märker att man håller på att skuldsätta sig över öronen...

GAIS har tagit en enorm risk när man förlitat sig på att Wandersonpengar ska rädda ekonomin. Nu när han inte är såld och den prekära situationen är offentligt känd kommer man dessutom inte att kunna kräva lika mycket pengar för honom vid en försäljning i år. Helsingborg, eller vilket lag som nu kan vara intresserad av hans tjänster, kommer så klart inte betala de tidigare krävda 15 miljonerna när man vet att GAIS måste sälja honom till nästan vilket pris som helst.

Skadeglädjen är den allra största glädjen och jag hoppas ärligt att GAIS förlorar sin elitlicens och tvångsnedflyttas precis som man (felaktigt) tvångsnedflyttade Örebro. Det är ett jävligt komplicerat maskineri som ska tugga igång för att det ska hända dock, allra tidigast, om GAIS presenterar en orealistisk handlingsplan och sedan uppvisar negativt eget kapital i sommar blir det inget allsvenskt spel 2012.

Enligt den osynliga handen är GAIS den första allsvenska föreningen sedan ÖSK som uppvisat negativt eget kapital, vilket är rätt allvarligt i sig. Men hela åtta superettaföreningar har gjort detsamma utan att bli degraderade, så jag bedömmer att riskerna för GAIS del är små till minimala. Både roligt och tråkigt, eftersom det naturligtvis är kul med ett derby. Men det hade varit lika kul med GAIS i Superettan.

»TURKIET2012«»TURKIET2012«»TURKIET2012«»TURKIET2012«

I dag har vi inte producerat något nytt material men det finns ändå videoklipp som ligger och väntar och som gott och väl kommer att ge er läsare underhållning de kommande dagarna. Istället har vi kunnat ta igen oss efter en rätt slitsam vecka där det vissa dagar har varit arbete från 9 till 22. Mina tre böcker jag tog med mig ner och hade tänkt läsa på lediga stunder har förblivit orörda sen flygresan ned. Men jag klagar inte, det har varit grymt kul!

»TURKIET2012«»TURKIET2012«»TURKIET2012«»TURKIET2012«

Det har hänt en del annat kring Blåvitt på hemmafronten också. Matchtröjan är släppt och personligen är jag grymt nöjd. Jag har alltid gillat mycket vitt, om än inte för mycket, inte bara i tröjan. De gånger Blåvitt har sett allra bäst ut är i en klassisk tröja med blå grund och vita ränder men med vita byxor och strumpor istället för blåa. Tänk Torbjörn Nilsson hemma mot Barcelona 1986 eller Marcus Berg borta mot Helsingborg 2005. Men blåa byxor och strumpor är så klart våra standardfärger, så att lägga in lite mer vitt i tröjan passar mig perfekt.

Jag har tidigare varit tveksam till att ta bort den enfärgade "rutan" där reklamtrycket sitter då jag haft en föreställning om att det skulle bli för plottrigt med reklam tvärs över ränderna. Men nu sitter jag här och bara njuter av vår nya matchtröja och känner ett sug efter att köpa den som jag aldrig känt tidigare. Den enda lilla negativa grejen är kanske att armarna är lite väl vita. En blå mudd runt armen, en blå rand på undersidan eller helt enkelt bara kortare ärmar hade löst det.

»TURKIET2012«»TURKIET2012«»TURKIET2012«»TURKIET2012«

Bis später, eder ödmjuke tjänare feldgrau, som för evigt kommer stå i tacksamhetsskuld till er som skänkt pengar, er som kommit med kommentarer och konstruktiv kritik och inte minst till hela IFK Göteborg som underlättat det här lägret något enormt med sin gästvänlighet. Tack!