Vi stöttar Blåvitt i med- och motgång?

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag skriver "Johannes" en krönika om stöttning som kom in till oss redan efter DIF-förlusten, men som inte kommit er läsare till hands på grund av tekniskt strul. Men mycket i den är aktuellt även efter den senaste segern, så vi bjussar på den nu i stället...

Jaha, det här var ju ”kuken”. Vi har just genomlidit en förnedring i sällan skådat slag, en förnedring som är minst lika stor som den Djurgården fick uppleva den där dagen då Gamla Ullevi invigdes. Det är bara att inse att vi mentalt står med både byxor och kalsonger nere en kall vinterdag på Valhalla just nu, och jag har full förståelse för att väldigt många som var på matchen, eller såg den på annan plats, är extremt upprörda. Frågan jag ställer mig är; är det verkligen nödvändigt att på egen hand bidra till sin egen och sina blåvita kamraters vanära?

De Djurgårdssupportrar som var på plats idag kommer inte bara att minnas matchresultatet. De kommer även att komma ihåg den här kvällen som gången då deras lag, och i viss mån deras publik, tömde sektion efter sektion på Gamla Ullevi innan domaren hade blåst i pipan för sista gången. ”Vi sjunger högt för vårat lag, vi stöttar er i med- och motgång” sjöng jag och många med mig på dagens match, många av dem som sjöng dessa ord valde även att lämna arenan i förtid. Vi kan väl alla vara överens om att 0-4 hemma mot DIF är nästan så mycket motgång det kan bli. Vad jag då undrar är hur handlingen att lämna arenan innan matchen är slut kan klassas som att stöta sitt lag?

Sanningen är den att det är extremt lätt att sjunga dessa ramsor när man leder med 4-0, men för att inte orden man yttrar och indirekt säger sig stå för ska tappa all jäkla mening och substans så måste man också stå för det när det blåser motvind. Min enkla åsikt är att man går inte innan matchen är slut, speciellt inte om man står i klacken och speciellt inte om man enligt egen utsago ska stötta IFK Göteborg även i motgång. Hur schyst är det egentligen att stå och sjunga lögner?

Jag är också galet arg och ledsen över hela den här kvällen och det vore väldigt lätt att säga saker som att ”dessa personer inte behövs på läktaren” eller att de ”inte är välkomna”. Men det är inte sant, alla människor som vill komma till Gamla Ullevi för att stötta IFK Göteborg eller bara glo på fotboll behövs och är välkomna. Vad jag efterlyser är bara lite självrannsakan, att folk tänker över vilka signaler ens handlingar skickar, och vilka konsekvenser de får för alla som älskar IFK Göteborg.

Med irriterade och vänliga hälsningar,
Johannes