I dag har Pärlan sin (enda?) chans att dansa

Pär Ericsson. Foto: IFK GÖTEBORG

FÖRSÄSONG/ANFALL. Inför säsongen 2010 värvades Pär "Pärlan" Ericsson till IFK Göteborg från Gais. Den massiva övergångssumman på över 6 miljoner kronor handlade bakom kulisserna om att Håkan Mild var rätt övertygad om att sälja skyttekungen Tobias Hysén till en utländsk klubb. Men när den affären inte blev av fick Blåvitt istället sin dyraste bänknötare sedan Robert "8 miljoner" Andersson köptes från Halmstad i slutet av 1990-talet.

Men i dag kan Pärlan påbörja sin revansch.

Konceptet "när katten är borta dansar mössen på bordet" har sällan känts mer aktuellt. För närvarande befinner sig IFK Göteborgs stjärnforward Tobias Hysén med landslaget nere i Sydafrika. Därmed är han inte med i dagens träningsmatch mot J-Södra i Jönköping. Följden blir att den naturliga forwardsplatsen blir "ledig" för fjolårets otursman, Pär "Pärlan" Ericsson - vars första år i Blåvitt var minst sagt turbulent.

När han först kom till Blåvitt var det i en kontroversiell övergång, som ifrågasattes av flera fotbollskrönikörer i staden. Skulle Pärlan verkligen platsa i Blåvitt? Var IFK Göteborgs tankegångar att skola om honom till den "Wernbloom-roll" som Hannes Stiller, tillfälligt om än framgångsrikt, vikarierat i? Den sistnämnda spekulationen blev den efterhandskonstruktion som ledningen på Kamratgården kablade ut via "Pravda" och andra föreningskontrollerade informationskanaler. Men jag är rätt övertygad om att Håkan Mild och co. i första hand öppnade den stora plånboken för "Pärlan"-affären (med sin lokalrival) för att de såg ett överhängande hot i att hete Hysén snart skulle få ett saftigt anbud från en större liga. Då kunde inte Blåvitt stå där med byxorna nere, vilket de naturligtvis hade rätt i. Teoretiskt sett.

När det inte blev någon stor Hysén-affär - av olika anledningar - fick alla inblandade anpassa sig till en ny verklighet. Pärlan insåg snabbt att han inte var nummer ett som "spets" i Blåvitts enmannaanfall. Blåvitt ville samtidigt få valuta för sin stora investering. I början av säsongen nötte den dåvarande tränarduon Stefan Rehn och Jonas Olsson stenhårt på att forma Värmlandssonen in i den populärt kallade "Wernbloom-positionen", som släpande anfallare. Spelidén som varit grund för tränarduons framgångar med Blåvitt sågs som överordnad det material som fanns att tillgå. Jag såg som BaraBen-läsarnas utsände under ett helt läger på Cypern hur "Pärlan" vantrivdes, men från föreningen hette det om och om igen att "han rör sig åt rätt håll". Men succén uteblev och efter bara två matcher i Allsvenskan blev Ericsson petad.

Tills en ny chans uppenbarade sig, en bit in på säsongen 2010.

Som BaraBen då kunde avslöja var skadan som Tobias Hysén dragit på sig mycket allvarligare än någon först trott. Han skulle bli borta över slutet av våren och hela sommaren. Här hade Pär Ericsson plötsligt ett gratisläge till att få speltid. Robin Söder var ingen konkurrent, då han fortfarande återhämtade sig från långtidsskadan han ådrog sig under U21-EM på hemmaplan. Men då kom nästa dråpslag för Pär Ericsson. Även han gick och långtidsskadade sig. Så läget att bli en "råtta på bordet" och spela in sig på sin naturliga forwardsposition rann ut i sanden. I stället väntade en lång och tuff rehabperiod med mörker, ett tag var till och med hela hans framtida karriär i farozonen.

Nu är Pär Ericsson back in business. Läget i början av 2011 är helt annorlunda. Han är inte ett nyförvärv i mångmiljonklassen, utan en av många skadeåtervändande spelare. Han har inte stora förväntningar på sig, utan publik och medlemmar har vant sig vid tanken att Tobias Hysén även fortsatt är den stora anfallsstjärnan för Blåvitt. Men eftersom Hysén som sagt är ledig från kylan och i ett sommarhett Sydafrika lär "Pärlan" få speltid i Jönköping i kväll.

Nu är det läge att dansa på bordet Pär. Nu eller aldrig, för snart är "Hajsen" hemma igen. Men för all del, känn ingen press...