Hysén: "Jag köper inte att Blåvitt är en produkt!"

INIFRÅN BLÅVITT. Gott nytt år alla änglar. Jag sitter här på morgonen den andra januari och kollar på Nalle Puh med Lucas. Han vänder sig mot mig och säger att han älskar Nalle Puh. Han ser på mig med sina nyvakna ögon och säger sedan, "jag älskar dig med, pappa".

Det var en bra start på dagen och jag hoppas att det blir symboliskt för hela året. Att man när man tittar på Blåvitt, ska man kunna säga till sin bänkgranne, "jag älskar Blåvitt". Inte som man ofta hör: "jag hatar" något, eller någon annan.

2010 är bakom oss, inte glömt, men lagt åt handlingarna. Man ska aldrig glömma när det går dåligt, för den känslan ska man alltid ha med sig. För endast om man vet hur motgången känns, kan man uppskatta framgången på riktigt.

Men nu är det dags att se framåt igen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Vi behöver er allihop. Runt hela Gamla Ullevi skapas en fantastisk stämning, tack vare våra olika supportergrupper. Jag skulle aldrig kräva av er att ni ska köpa årskort, men givetvis vill jag det. Jag har läst hundratals olika inlägg på forum och bloggar, där man förklarar varför man ska eller inte ska köpa nytt årskort.

Att man av ekonomiska skäl inte tycker det är värt det, det kan jag absolut acceptera.
Att man ser Blåvitt som en produkt, som inte är tillräckligt bra, det har jag svårare att acceptera.

Låt mig gör en jämförelse, med mitt eget supporterskap.

Jag sitter och kollar på Liverpool så ofta jag kan, visserligen på tv, men med samma frenesi och ångest som många av er har eller känner inför och till Blåvitt. Jag kan inte köpa årskort, det hade inte varit särskilt smart, men jag försöker vara en trogen supporter och läser på olika forum och skriver ibland reflektioner på Facebook.

Häromdagen skrev jag att jag ville ha bort Roy Hodgson och att "det fick vara nog nu".

Då blev jag rädd. I det ögonblicket märkte jag att jag blivit en sådan supporter som jag hela tiden uppmanat er att inte vara. Ni vet hur jag upprepat vädjat att ni ska ge oss stöd och inte klaga på tränarna, att inte säga att våra spelare är värdelösa och stötta dem istället. Berättat att de växer av det stödet.

Så sitter jag själv och totalsågar spelare och tränare i "mitt" lag.
Det är inte särskilt bra, en dubbelmoral skulle jag vilja säga.

Så vad gör jag nu tänkte jag? Hur ska jag kunna be Blåvitts fans att ta det lugnt med våra spelare och tränare igen? Jag väljer att säga så här:

Jag förstår att ni kan få utbrott på vissa spelare ibland. Jag förstår mycket väl att ni vill skicka tränarna åt helvete mellan varven och inte minst förstår jag att ni tycker vi spelar som krattor ibland. Och att ni ibland aldrig vill sätta er fot på Gamla Ullevi igen efter vissa insatser. Jag får själv precis samma känslor som alla er som sitter och skriver på de blåvita forumen.

Så vad gör man då åt saken? Jag köper att folk avreagerar sig på olika forum, jag ska aldrig mer be er att inte göra det. Jag kan be er tänka er för, för de unga spelarnas skull. Jag köper att ni inte har råd att gå på alla matcher.

Men det jag inte köper är att Blåvitt är en "produkt".
Visst, i ordets rätta bemärkelse, så kanske det är sant.

Men kom igen, en produkt är nånting du köper för att få en viss kvalitet och får du inte det så köper väljer man ett annat märke nästa gång. Är det så det ska vara i fotbollen? "Blåvitt spelar inte tillräckligt bra, jag väljer Malmö istället, för de spelar bra och vinner."

Det är kanske lite av ett dåligt och hårddraget exempel, men ni förstår nog min poäng.

Jag älskar att så många bryr sig, jag älskar verkligen det. Men en sak har jag fått lära mig genom mitt bloggande och det är att hur mycket jag än tror att ett blogginlägg är bra och sakligt framställt, att folk inte kan argumentera mot det jag skriver så finns det alltid någon som lägger in en kommentar som får mig att känna: "Just det, det tänkte jag inte på."

Men det är inte meningen att alla ska hålla med mig.
Det är inte meningen att det jag skriver är någon absolut sanning.

Jag skriver oftast väldigt spontant. Först tänker jag mig för lite grann, men samtidigt vara så ärlig som möjligt. Eller ärlig är jag ju alltid, men jag vill inte tänka mig för hela tiden, om ni förstår vad jag menar. Nu är det 2011 och jag har sagt att jag kommer försöka blogga mer även under tidigare år men i år ska verkligen försöka öka dosen inlägg. För er skull, det är därför jag bloggar.

Jag vill gärna ha förslag på vad jag ska blogga om, men förstå samtidigt att ni kanske inte kan få svar på alla era frågor. Men jag gör så gott jag kan. Jag hoppas ni uppskattar det jag skriver och att vi under 2011 kan sluta upp tillsammmans för att göra det här året till ett framgångsrikt år. Ett år där vi kan stå på Gamla Ullevi och hoppa och sjunga tillsammans igen. Efter en vinst, eller varför inte efter ett SM-guld. Ett nytt år, med nya förhoppningar är här.

Med kamratliga hälsningar inifrån Blåvitt, er nummer 7