Blåvitt måste prestera och de måste göra det på en gång.
"Smekmånaden är över", som Bajen-Sparvens vän sa.
Jonas Olsson må ha presterat bättre på den andra halvan av säsongen 2010, när han fick ta eget ansvar, än vad laget gjorde under det delade ledarskapet i början på året. Men halvsäsonger räknas inte och Blåvitts resultat för 2010 kan enbart sammanfattas med att det var ett monumentalt fiasko. Ingen kan vara nöjd med vår placering i ligan, vår sorti ur cuperna och vårt stundtals pinsamma spel.
Jag var inte en av de supportrar som krävde tränarens avgång under 2010 - även om jag ifrågasatte ledarskapet mer än en gång. Bland BaraBens läsare svarade drygt nio av tio att de hade svalt eller inget stöd allt till den nuvarande huvudtränaren i IFK Göteborg i en omröstning efter säsongen. Som en kommentar till detta efterlyste jag lite mer "Arne Erlandsen"-stil och hunger i ledarskapet kring dagens Blåvitt-stab:
"Ingenting är som det brukar vara. Allting är som det brukar vara. Nej, det här duger fan bara inte till. Det kvittar om Kamratgården filmar femton timmar av vädjanden från Tobias Hysén om att alla ska sluta upp och samlas inför framtida matcher. Vi är inte till för framtiden, vi är i nuet. IFK Göteborg är inte en hobbyverksamhet, utan en så kallad - i alla fall en gång i tiden - storklubb i svensk fotboll.
Vem som än coachar IFK Göteborg inför 2011 bör enbart ha ett mål i sikte. Inget jävla topp fyra, inget "bättre än i fjol" och fan inget snack om bäst i stan. Nästa år kräver jag att IFK Göteborg bara, b-a-r-a, bara har ett mål: GULD."
"Dessutom skulle jag vilja se lite mer av den despot som jag är övertygad om gömmer sig inom den lugne och fåordige "JO". Om det inte är fel på taktiken, om vi nu inte är lättlästa, om spelarna inte klarat underlaget och underpresterat - så är det väl hög tid att Olsson ryter i från? Då får det väl äntligen vara slut med allt mjäk och all denna medelmåttighet. Hålla händerna och dansa i ring fick de göra på dagis, nu vill vi se ett ledarskap som kräver prestation av absolut högsta nivå, eller reagerar med van- och ursinne.
Annars kan vi nog hitta en virituell tv-spelstränare som kan ta över.
För i bland undrar jag vilken skillnaden vore."
Är dessa krav orättvisa? Går det inte alltid att vinna matcher? Klarar ni inte av pressen som sätts på er från medlems-, årskortsinnehavare-, sponsor- och supporterhåll? Är det svårt att leva upp till förväntningarna? Well, den spelare eller ledare som inte pallar med det hela kan säkerligen hitta en annan plats för sin fortsätta karriär än i de glamourösa barackerna kring Kamratgårdsvägen. För i den här föreningen räknas bara en sak och det är segrar.
Men sådana har vi inte varit bortskämda med under det senaste året.
BaraBen-skribenten Konfiko var i slutet på förra året inne på en av de viktigaste parametrarna till varför den nuvarande situationen är problematisk. Känslan av att saker inte står rätt till och därmed förtroendet för organisationens handlingskraft styr i dag supportrar i större utsträckning än någonsin förr. Samtidigt som "Liverpool-supportern" Torres går till Chelsea under transferfönstrets sista dag så har Blåvitts årskortsförsäljning gått väldigt trögt. Som föreningen marknadsför sig så räcker det inte bara att vara Blåvitt. I det moderna fotbollsgöteborg måste man dessutom vinna matcher och helst göra det snyggt.
"I den bästa av världar så handlar fotboll enbart om passion för sporten och de ekonomiska intressena kan läggas åt sidan. Men 2000-talets fotbollsverklighet ser annorlunda ut. Håkan Mild har gång på gång försäkrat oss supportrar om att både han och spelarna har fortsatt förtroende för Jonas Olsson och övriga i ledningen. Gott, det låter kanon. Dessvärre så är detta förtroende inte den enda faktorn i ekvationen som Mild borde ta hänsyn till."
Nu har Blåvitt tyvärr lagt upp en smashboll för stormar av kritik. Laget spelar till synes (läs i dagens match) på "samma sätt" som under fiaskoåret 2010. De coachas än så länge på ett liknande vis och en shitstorm av kritik rasar redan på Alltid Blåvitts, Änglarnas forum, BaraBens chatbox och på Facebook. Detta efter en förlust mot ett lag som är bra mycket bättre än på Blåvitt. Ja, även det "B-lag" som Ukrainarna enligt uppgift ställde upp med, detta i en turnering där placeringen egentligen inte spelar någon som helst roll. Det är här som Blåvitt anno 2011 ska börja lägga grundstenarna för något som ska vara färdigt först om tre månader. Men tänk er då hur samma människor, grupper, debattörer, supportrar och fanatiker kommer recensera framtida bleka insatser, i "riktiga" matcher.
Oh ja, recensionerna är orättvisa. Det är tidigt på året, vi har tränat hårt, det är lång tid kvar till Allsvenskan, våra nya spelare är inte inspelade i elvan och tusen miljoner miljarder faktorer till. Men min poäng är enkel. I en storklubb som IFK Göteborg så spelar inte det där någon roll. Efter en håglös säsong som 2010 törstar alla möjliga efter blod. Så om inte för supportrarnas skull, vinn för Jonas Olssons. Ring klocka ring. Vinn in det nya året. För utan minst sju blåvita poäng efter tre Allsvenska omgångar kommer helvetet att braka lös när supportervampyrerna svältit så här länge. Och de, vi, mättas bara av en dryck, och det är segerns sötma.
.gif)
