IFK är bra, det är spelarna som är dåliga.

SÄSONGSBOKSLUT. En vecka sedan Allsvenskan tog slut. Guldet hamnade i Skåne, men det spelar ingen roll. 18 är fortfarande fler än 16. När Allsvenskan tog slut kändes det som en depression släppte, eller snarare en propp. Alla BaraBen-skribenter fick tillbaka sugen att skriva. Det jag tänkte göra nu är att på något sätt sammanfatta min syn på varför det gick käpprätt åt helvete den här säsongen!

Det är många som gnällt på spelsystemet. Att det är lättläst, att det är enformigt, att det inte finns någon som helst "backup"-plan ifall det låser sig. Och det är helt givet att det ligger något i den kritiken. Men det största problemet är egentligen inte alls att spelsystemet är dåligt eller lättläst. De faktorer som, enligt mig, bidragit till att vi fått se en av de sämsta säsongerna är faktiskt spelarmaterialet. Undantaget Adam Johansson, Stefan Selakovic, Tobias Hysén, TO och i viss mån även Ragge, så saknar IFK i dagsläget spelare som är såpass skickliga individuellt att det går att spela det spel som Jonas Olsson och Stefan Rehn velat spela. Det finns en anledning till att laget skapat mest från högerkanten, näst mest från mitten och i princip nada från vänster-kanten.

Jag måste understryka att jag inte säger att resten av laget är talanglösa och inte platsar i IFK. Det jag säger är att laget inte kan och inte ska spela en spelidé som de saknar material till att göra.

Annan kritik som framförts är den mot underlaget. Givetvis är det svårt att spela bollen med marken när planen sett ut, mer eller mindre, som en kohage. Det har jag förståelse för. Men det ursäktar fortfarande inte det dåliga spelet. Kan man inte spela längre passningar får man helt enkelt spela kortare och löpa mer. Att låta Hjalmar slå tjongbollar från sin position är inte en lösning. Men som sagt, underlaget har givetvis varit en faktor, men det förklarar inte de usla resultaten på bortaplan där gräset inte går att skylla på!

Kritiken av vår kära tränare (först duo, sen solo) är givetvis befogad även den. Det hör ju helt enkelt ihop med spelidé och spelarmaterial. Givetvis är det svårt att förändra och förnya mitt under säsongen. Men match-coachningen har ju varit bedrövlig rent ut sagt. Defensiva byten när vi har möjlighet att stänga matcher. Byta ut de spelare som gör bästa matchen, och sist men inte minst…straffläggarna. Hur i helvete tänker man när man byter straff-skytt inför varje straff? Hur påverkar det självförtroendet och vad sänder det för signaler till truppen? Ett tränarbyte känns egentligen som ett måste, men det finns färska rykten som starkt indikterar att så inte är aktuellt.

Det är lätt att den här mediokra säsongen faller i glömska under vintern. Låt den inte göra det. Jag vill inte återuppleva det debacle som utspelat sig under 2010. Många snackar om skadade spelares comeback. Dessa "unga lovande spelare" som ska komma tillbaka och frälsa klubben, ni vet Söder till exempel. En skada likt den Söder drog på sig kan sänka en karriär, och det är långt ifrån säkert att han kommer upp i samma klass nästa säsong. Nej, jag kanske låter bitter och negativ, men jag kommer att se fram emot säsongen 2011 med försiktighet. Endast en dåre skulle göra något annat.