Blåvitt blev välförtjänt utbuade

ÄNTLIGEN SLUT PÅ SKITEN. Vi snackar ofta om att fotboll är viktigt, nästan på liv och död. Därför blir resultaten som favoritlaget presterar så tongivande i människors liv att det i många fall sätter lägsta och högstagräns för vad humöret klarar av att prestera i andra sociala sammanhang.

Ett skitår för Blåvitt innebär med andra ord en riktig skitvinter i Göteborg.
Folk kommer vara irriterade, mindre skämtsamma, kalla, lite generellt aggro.

Dagens höjdpunkt kom när Tobias Sana gjorde mål. Två gånger om. Först den läckra baljan som satt ribba in på ett sätt som till och med Zlatan skulle avundas - för att sedan följas upp av ett heltokigt målfirande. Han sprang som en galen unge förbi alla medspelare, med riktning bänken. Där stod de blåvita ledarna med armarna utsträckta i luften och alla trodde väl att Sana skulle kasta sig över Jonas Olsson, för att han fått chansen att spela.

Men Sana sket la i Olsson och lubbade rätt förbi honom till Stefan Rehn - som fick sig en för jävla go omfamning. Jag tror att Jonas Olsson fortfarande står vid bänken på Gamla Ullevi med armarna utsträckta i luften och undrar vad fan det var som hände där.

Och det gjorde väl vi andra med. Jag ska inte säga att det var payback för kramen, men visst var det ett tokigt felbeslut att byta ut Sana så tidigt i andra? Han var ju bäst i Blåvitt så länge han fick spela. Sedan kom det vanliga bytet där någon får gå ut och jordfräsen får komma in. Förmodligen räknades han som Blåvitts bäste även i dag, verkar ju vara norm på den analysen. Jordfräs for president, typ.

Efter matchen blev Blåvitt utbuade. Inte under matchen, ska sägas. Även om det fanns lägen där en och annan supporter fick nog. Däribland jag själv. Hela den här loja attityden och i många fall rent ut sagt inkompetenta existensen gör att man baxnar. Vad fan är det frågan om när vi har en handfull spelare i truppen som är rent ut sagt skitdåliga över en hel säsong.

Käkar de bly på Kamratgården? Men trots de helt uppenbara ser Jonas Olsson ingenting av det här. Jag har valt att inte kritisera honom särskilt mycket under säsong då det varit väldigt tydligt från Håkan Mild att han inte skulle byta tränare förrän - eventuellt - till efter säsongen. Men det som hörs från Kamratgården kring "vi har ju förbättrat oss på hösten" när tränarfrågan kommer upp får mig att undra:

Really? Really? Really? Really?

Faktum är att hösten utvecklat sig i rask takt till fotbollsmässig katastrof. Efter en serie av helt okay resultat hade Blåvitt plötsligt häng på att slåss om fjärdeplatsen, den så eftertraktade eventuella UEFA-cupplatsen. Men vad hände då? Visade vi en stor vilja och offensiv laguttagning för att jaga denna? Nej. Tvärt om fick vi en sörja av bortförklaringar i vanligt ordning, i rask takt efter skitmatcher mot i många fall rent ut sagt mediokert motstånd. Det är ingen slump att ett lag som slåss om guldet det enda året är helt tafatt till nästa.

Det finns det brister, kanske till och med inkompetens i ledarskapet.

2010 är inget "mellanår", det är ett riktigt jävla skitår. Precis när allt rullade på, när supportrarna kände medvind, när årskorten sålde som smör, när laget varit med i en dramatisk guldstrid, när tröjsponsorn satsade på en kaxig kampanj - så fick vi se en hel säsong av det blekaste som Blåvitt presterat på många herrans år. Under en lång period av sommaren och tidiga hösten var det ett reellt hot att rasa ur Allsvenskan. Bara det i sig är ett misslyckande.

Men på Kamratgården hörs inte kritik av den här typen. För oavsett hur lite man nu att sådan kritik ger i det mest balanserade lilla kontor i Delsjöbuskagen så måste den här reaktionen komma. Om huvuden inte får rulla när det går käpprätt åt helvete, vad har föreningen för låga och rent ut sagt pinsamma ambitioner med sin verksamhet då? Det räcker inte att hålla händer i en ring medan man avtäcker en plan för en ny klubbstuga på belånade pengar när det som är kärnan i verksamheten just nu inte förtjänar att hålla till i en gäng av polska byggarbetares skithus.

Inför den här säsongen gjorde Blåvitt sin dyraste värvning någonsin.
Inför nästa säsong kan ni räkna med ett par budgetförvärv.
Inför den här säsongen var Blåvitt kaxiga som de inte varit sedan 1997.
Inför nästa säsong kan ni räkna med världsmästerskap i ödmjukhet.
Inför den här säsongen talade Mild om skadeåtervändarna som "nyförvärv".
Räkna med samma samma snack om Söder, William och Dyre inför 2011.

Ingenting är som det brukar vara. Allting är som det brukar vara. Nej, det här duger fan bara inte till. Det kvittar om Kamratgården filmar femton timmar av vädjanden från Tobias Hysén om att alla ska sluta upp och samlas inför framtida matcher. Vi är inte till för framtiden, vi är i nuet. IFK Göteborg är inte en hobbyverksamhet, utan en så kallad - i alla fall en gång i tiden - storklubb i svensk fotboll.

Vem som än coachar IFK Göteborg inför 2011 bör enbart ha ett mål i sikte.
Inget jävla topp fyra, inget "bättre än i fjol" och fan inget snack om bäst i stan.
Nästa år kräver jag att IFK Göteborg bara, b-a-r-a, bara har ett mål: GULD.