Wernbloom: "Vi har knytnävsslagsmål på träningarna"

INTERVJU. I dag spelar Pontus Wernbloom från start i A-landslagets landskamp mot Bosnien på Råsunda. BaraBens Frankie träffade i veckan "Boom-Boom" och hans blivande fru Nina Andersson för en exklusiv intervju, om allt från livet i Holland till synen på årets Blåvitt. Här är de opublicerade delarna av samtalet - endast på BaraBen.com.

Pontus och Nina träffar BaraBen.

– Det är ju inte världens bästa timing på det för mig personligen med tanke på att jag är mitt i bröllopsförberedelserna men det är grymt att bli uttagen. Jag har ju knappt varit med någonting tidigare så det är jävligt roligt att få chansen, säger Pontus Wernbloom om landskamperna på lördag och onsdag.
Från början var tanken att han skulle träna med Blåvitt, men han frågade "en lite för opålitlig person i laget", Tobias Hysén, som inte visste att Kamratgården skulle stå tomt för semesterledighet den gångna veckan:
– Jag har sex-sju veckor ledighet nu så det är skönt att få träna med ett lag och inte bara springa själv. Vad ska man göra? Det är roligt att spela med landslaget, sedan är ju inte Vitrysslande världens roligaste motstånd om man ska vara ärlig, att jämföra den matchen med att bli uttagen i ett landslag som spelar VM är ju skilda världar. Men det är roligt att få vara med i landslaget och det är jag för jävla glad för, säger Pontus Wernbloom.
I Holland inledde Pontus sin sejour i AZ Alkmaar som offensiv mittfältare, men har med tiden flyttats längre ner i banan.
– Det blir inte lika mycket passningspoäng och mål för mig nere i Holland. Jag har blivit en mycket bättre passningsspelare och spelar enkelt, missar inte passningar och undviker att spela lite naivt så som jag kunde göra i Allsvenskan. Nu är jag rätt säker och fokuserar på att vinna boll, säger han.
Vad behöver du göra för att ta nästa steg och etablera dig i landslaget?
– Jag vill ju göra det. Man har ju spelat i Champions League nu och känner att det inte är så märkvärdigt, jag har spel på den nivån i mig. Det behövs att jag får spela en säsong till i varje match och att det går bra.
– Där nere spelar vi ju man mot man-försvar och i landslaget zonförsvar så det brukar ju ta två träningar innan jag kommer in det svenska spelsättet igen. Jag fattar egentligen inte hur holländarna kan spela man-man, det handlar bara om att jaga sin gubbe och gör han mål, ja då är det kört. Även om mittbacken står tre meter från din gubbe så skiter de ofta i att ta honom, för de har en annan spelare att bevaka och du ska bara ha din jävla gubbe till varje pris.
Är EM kört för Sverige utan Zlatan?
– Det tror jag inte. Sverige har så länge jag minns varit bra och vi gjorde väldigt bra resultat även innan Zlatan var med i landslaget, så det tror jag inte. Men det är klart, ska vi ha målsättningen att exempelvis vinna ett EM så är det nog så att vi hade behövt honom i laget. Har du en så bra spelare i laget, ja, alla vill ju ha en sådan kille i laget.
– Men om han inte är med så kan man inte fokusera på det. Sverige har aldrig haft en sådan spelare tidigare så det är väl naturligt att det blir mycket snack om honom och när vårt lilla land får en kille som spelar i Barcelona och har vunnit sju raka titlar så tro fan att det ska surras om honom.
Vad tycker du om Erik Hamrén så här långt?
– Han är bra. Det har kommit ett nytt tänk med honom och jag tror att det är bra för oss, att varva det med vårt gamla. Hamrén står för ett 4-2-3-1, ja eller om man vill kalla det 4-3-3 som jag gillar och som passar mig. Han är väldigt coachande och egen, han för in ett diciplinerat sätt som tilltalar mig. Jag gillar när det är strängt och diciplinerat, säger Wernbloom.
I Holland har han ett fyraårigt kontrakt med option på ett femte år och rollen som han blivit köpt för har utkristalliserat sig mer och mer under det första året.
– Jag är köpt för en sak och det är vad jag fokuserar på att göra. Det är inte jag som ska passa fram eller göra mål, det har vi andra killar i laget som gör jävligt bra.
– Det blir lite tillbaka till den gamla Wernbloom för mig, som sagt. Men det är rätt fint, jag tror jag gillar det bäst. I landslaget kan vi spelare få möjlighet att lira de riktigt roliga matcherna. När man möter Gävle vill ju även vi "köttare" lira under matcherna, men när det är riktigt tufft motstånd handlar det bara om att gå in hårt.
Är det bittert att inte få spela VM med Sverige?
– Jag var ju inte med i kvalet så det känns väl inte så bittert egentligen. Men det är klart att chansen att bli uttagen skulle ha funnits där om vi hade kvalificerat oss så det är surt. Men som tur är jag bara 24 år och bör väl hinna med två till VM i alla fall, om det går som det ska, haha.

Sedan du lämnade har Blåvitt haft svårt att fylla den roll du hade i laget, vad tror du det beror på?
– Jag har ju sett de flesta matcherna men har svårt att sätta fingret på vad det är som inte funkar. Men Blåvitt är alltid bra på hösten, så har vi alltid haft det och när det går lite grus i maskineriet för andra lag så rullar det igång.
– Det handlar ju om att rädda det som räddas kan och undvika nedflyttningsplatserna. De försöker hitta lite självförtroende och ett grundspel, det är bara stundtals som de verkligen spelat på den nivå de kan. Nu har laget lyckats täppa till bakåt men så blir det brist i att de inte presterar framåt istället. Det är som en ond spiral, men håller de nollan borde de kunna pilla in lite mål i två av tre matcher.
– Håller man nollan i så många matcher i rad men ändå tar så lite poäng som Blåvitt gjort innan sommaren här visar ju att spelet inte stämmer. På hemmaplan måste man ju bara pilla in något mål i de här jämna matcherna även då när spelet gått i baklås.
– Jag kommer ihåg det året vi kom åtta i Allsvenskan, då var jag ju väldigt irriterad. Vi gjorde allt enligt planen och spelarna presterade i många fall väldigt bra, men ändå gick det inte vår väg. Men åtta? Ja, vi får hoppas att Blåvitt inte hamnar så långt ner i tabellen i år. Det vore väldigt segt och högre än så måste ju Blåvitt alltid sikta.

Pontus läser om sin egen svensexa i GT.

Socialt trivs Nina och Pontus bra i Holland. Till en början var det lite enformigt för Nina, men nu har hon börjat jobba i en klädbutik och umgås med en liten grupp av spelare.
– Vi har vårt lilla umgänge där nere i Holland med finnen, Rasmus Elm och hans tjej plus oss tvp. Han är en supergo kille Rasmus, jag tror Pontus och han kompletterar varann rätt bra för de är rätt olika som personer, säger Nina Andersson.
– Vi är nog så långt ifrån varann man kan komma som personligheter men vi har väldigt skoj ändå, säger Pontus.
Som sambo till ett fotbollsproffs har Nina omvärderat fotbollen, något hon aldrig haft som ett intresse tidigare i livet:
– Jag hatade ju fotboll innan jag träffade Pontus, haha. Men nu tycker jag verkligen att det är roligt och kan till och med se matcher på tv för att jag är intresserad. När Pontus gör något annat kan jag sätta mig och titta på en ligamatch för att det är kul, säger Nina.
Men att kolla på Pontus matcher då, hur är det?
– Jag blir så jävla nervös. Det var värre i början i och för sig, när man kände pressen att han skulle vara bra. Innan han kom in i laget men nu när Pontus har spelat mycket blir jag lugnare med. Egentligen är jag mest nervös för att du ska få rött kort i matcherna, säger Nina och tittar på Pontus.
– Ett per år säger jag bara, haha, säger Pontus.
– Du har en jävla tur Pontus. I bland vet jag inte hur du klarar dig undan gula kort, säger Nina.
En beskrivning Wernbloom håller med om och förklarar med att domarna i Allsvenskan har personligt agg mot vissa spelare:
– I Holland kan jag göra vad jag vill jämfört med i Allsvenskan. Domarna känner inte till mig där, här hemma var jag inte polare med domaren på samma sätt för de hade en förutfattad åsikt om mig. Åke Andréasson var värst, när han dömde jag visste direkt att jag skulle varnas. Det var nästan som att gå gult kort i spelartunneln innan matchen hade börjat ens, säger Pontus Wernbloom.
Han irriterar sig även på snacket som går, att spelare i Sverige stämplas på ett visst sätt av omgivningen.
– När alla började snacka om att jag filmade och höll på. Visst, jag filmade väl någon gång som alla spelare gör men det blev löjligt. Jag fick frisparkar mot mig dubbelt så ofta som andra spelare som hade samma spelstil och det var bara för allt snack som gick om mig, säger han.

Medierna har ett enormt intresse för fotboll i Holland, men på ett annat sätt än i Sverige:
– Det är ju definitivt mindre chans att bli uthängd med tanke på medias fokus på spelsystem och analys, men när jag gjorde självmål då blev det ju ett jävla liv ändå. Då ställdes det bara frågor om hur jag skulle tackla det som hade hänt, det kändes nästan som att de försökte knäcka mig. Då fick jag förklara lugnt på engelska att "I tried to shoot it over the goal", men det gick ju åt helvete, haha, säger Pontus.
– Jag höll på att ramla ur soffan. Först såg jag inte att det var Pontus som gjorde mål, men på reprisen såg jag. Då ringde jag mamma direkt och snackade med henne, säger Nina Andersson.
– Han var väldigt tyst när han kom hem på kvällen där, fyller hon på med.
Och i Holland är det inte silkeshandskarna på om en spelare begått ett misstag:
– Tränaren drar ju upp misstagen på storbildsskärmen efteråt och pausar, visar hela laget ens vad jag hade gjort när jag missade ett öppet läge och frågade mer eller mindre direkt ut "Vad fan håller du på med här? Nu får du börja göra mål framåt istället!". Sedan flyttade han ner mit på det defensiva mittfältet, säger Pontus Wernbloom.
– Den typen av diciplin behövs där nere. Det har varit bråk på träningar, alltså riktiga knytnävsslagsmål där spelare har gått hem från träningen och inte kommit tillbaka på tre dagar. Men det är ingen som bryr sig om det. När tränare med hög diciplin kommer och säger att "jag skiter i om ni har åsikter och det enda viktiga är det här laget" så blir det ordning. I Blåvitt är alla jämlika och där missköter man sig oftast inte, visst jag har väl varit ute någon gång på krogen när jag inte skulle det och fått sitta ner med Håkan (Mild), hehe. Men alla sköter sig på ett annat sätt, nere i Holland är det inte så utan de behöver en riktig Stalin som kommer och säger hur det ska vara. På den här nivån ska det ju inte krävas, men det gör tyvärr det ändå. Samtidigt har jag ju svårt att tro att Chelsea och andra lag på den nivån har problem inom laget på det här sättet, även om de kan vara lite vildare socialt, säger Pontus.

I AZ Almaar hoppas Pontus etablera sig i starelvan även när den nya tränaren (Gertjan Verbeek, fjärde tränaren Alkmaar haft på ett år) tagit över i sommar:
– Nu ska jag fortsätta spela i startelvan som det var i slutet av säsongen. Jag tror det var 14 matcher och vi torskade inte en gång. Så fortsätter jag få spela kommer jag bli bättre.
– Vi behöver bli mer effektiva och bättre tekniskt när man kommer ner till Holland. Det gäller att våga, att ta för sig. Det kan man se på Blåvitt nu det är inte många som vågar slå passningar framåt och ha bollen den där extra avgörande sekunden, den sekund där de kanske tjongar iväg den just nu. Ibland kan det vara fint att hålla i bollen och låta motståndarna attackera och göra första draget, ibland spelar vi bollen utan att behöva göra det i svensk fotboll. Speciellt när en spelare är felvänd så finns det ju ingen anledning att släppa bollen direkt, se upp först.
Är det större fokus på individen mot kollektivet.
– Det är klart man är glad när laget vinner, men man är ju sådan, ego och det är nog alla som spelar så här högt upp. Då är du dig själv närmast och det är samma sak när jag sitter på bänken. Om en konkurrerande innermittfältare gör tre mål och laget vinner med 3-1, så är man ju vansinnig över att han gjort tre mål. Så är det ju. När jag var petad där nere, då var det jobbigt. Det är ju mitt liv att spela fotboll och då vill man inte sitta på en bänk, då blir jag ju ledsen. Det finns ju folk som inte blir ledsna över att sitta på bänken utan bara sitter där och vill casha in en lön...
Men det beror väl även på vilken fas av sin karriär du är i?
– Jag tror aldrig att jag kommer bli sådan. Se bara på Sella som fortfarande blir vansinnig när han blir petad, det spelar ingen roll att han är över 30 år gammal.
– Jag kör mitt eget race där nere nu. Det är myckt mer som ett jobb där nere, det är inte hälften så kul att spela fotboll där som det är här hemma, men det är väldigt utvecklande.
Men vilken är bilden av Wernbloom nere i Holland då?
– En jävla fighter. Jag sliter mycket mer än dem, tappar någon sin gubbe så sliter de ju inte, det är jag som gör det. Det vet alla och där är jag oego med, men det är nog därför jag fått spela hela tiden nu i slutet, för att jag sliter för de andra killarna i laget.
Och bilden av dig som person?
– De skojar mycket med mig och Rasmus, att vi är så jävla olika. Det är ju svårare att lägga av skämt på engelska, va. Fuck är ju det enda man kan säga i princip men det är inte så roligt. Men det är mycket mer mediebevakning kring fotbollen där nere, men på ett fotbollsanalytiskt sätt. Där går de inte in på spelarna i sig utan analyserar själva spelet och alla detaljer, här hemma är det mer skvallerpress över mediebevakningen.

AZ Almaar har ett nära samarbete med tyska Champions League-finalisterna Bayern München som har förköpsrätt på holländarnas spelare. Men Pontus drömmer snarare om att få spela i Premier League:
– Det har ju alltid varit drömmen ända sedan jag såg Tipsextra på tv. Det är något jag verkligen vill göra, får jag spela i Holland kan jag ta steget över till England. Kanske inte till Chelsea eller Manchester United, men det finns ju andra lag. Vi har ju mött lag på den nivån i Champions League och det är en bra måttstock och det kändes som att jag var en av de bättre på plan när jag fick starta. Kan jag plocka fram ett spel på den nivån oftare så vet jag att jag kan, jag är inte rädd för några motståndare. Jag har inte mött någon spelare som jag är rädd för och jag hoppas aldrig den dagen kommer heller, säger Pontus.
– Håkan Mild berättade för mig att han bara råkat ut för det en gång, när de mötte Brasilien. Då, då var de helt utspelade. Han hade mött Real Madrid och allihopa men aldrig känt att han var sämre än motståndarna, jag tror man målar upp det där själv och höjer vissa motståndare till skyarna. Så bra är de inte, säger han.

Blåvitts vår imponerar inte på någon av oss. Pontus har följt matcherna via nätet och tror att kräftgången sitter i skallen på spelarna:
– Det är enbart mentalt. Kolla på Blåvitt, vi har ju ett bra spelarmaterial. Det är ju inte så att alla har gått och blivit 50 procent sämre i vinter utan jag tror det handlar om att vända det mentalt. Det är svårt att få bort, man behöver få en bra match, få igång självförtroendet och vända spiralen. Jag trodde det skulle vända efter Elfsborg hemma, så gjorde det inte det, sedan trodde jag att det skulle lossna efter segern mot AIK. Men i år är inte AIK något bra lag, det går ju inte att gå på att de vann förra året för de har ju gått för jävla dåligt i år. Hade det gått bra för AIK så skulle ju ännu mer av fokus handla om Blåvitts kräftgång.
– Sedan har vi fotbollsplanerna i Sverige. Ja, jag vet inte. Det blir så mycket tråkigare att se när det är så illa med planerna. Det är som gamla tipsextra innan Sky tog över, då var det ju katastrofala planer. När de lägger in en tiondel av planen med nytt gräs här hemma - man frågar ju sig "vad fan är det"?
– Jag vet inte om Blåvitt kommer värva något i sommar men jag tror inte det är lösningen. Om alla gör som Håkan, visar envishet och lägger in jobbet som krävs så kommer det vända. Men det gäller att göra det med.
Är Håkan Mild en förebild för dig som spelare?
– Han var fan underskattad som fotbollsspelare. Han missade inte många passningar.
Lite som dig då?
– Vadå, jag missar ju passningar!
Jo, jag menade underskattad som fotbollsspelare...
– Ja, det kanske. Fast i slutet av karriären var han lat som spelare Håkan. I en match gjorde jag ett sådant riktigt mongohemjobb och sprang över hela banan, vann bollen, passade upp den och så slog vi en långboll framåt. Då går han bredvid mig och skriker "Vad fan gör du här upp med dig!" men springer inte upp själv när vi spelade på samma position.
Det låter ju lite som när han själv slet som ett djur för att hjälpa sin polare Javier De Pedro, när den gamle spanjoren testspelade på Gamla Ullevi?
– De Pedro, ja. Jag har aldrig sett en spelare med en sådan vänsterfot. Men han var så tjock, det var helt otroligt, haha.
– Innan en träning gick han ut och sa "Jag kommer tunnla dig nu". Och jävlar den tjockisen tunnlade mig så att jag höll på att slå knut på mig själv. Hans fot var helt magisk. Sen började han bara asgarva.
– En kväll den sommaren var vi var på Park Lane och skulle gå in men det var något event där så vi skulle få vänta i tio minuter. Då ställer sig De Pedro och hänger ut kuken framför vakten och säger "It's no problem".
– Han rökte ju två paket om dagen den gubben. Satt och rökte i bilen hela vägen till Kamratgården, fimpade och gick ut och stank. Han vägrade ju typ att träna hårt, men så jävla bra han var. Han slog frisparkar på en träning en gång, han hade fem bollar och så satte han fyra av dem rätt i krysset, säger Pontus.

Själv har Pontus utvecklats som människa av att flytta ner till Holland, enligt hans bättre hälft:
– Han har blivit lugnare vid sidan av planen. Det känns som att han har mognat lite det senaste året och hanterar allt mycket bättre än tidigare. Jag vet ju hur han var här hemma och hur han är nu så det märks att han utvecklats. Även nu när han varit skadad och inte fått spela under säsongen tog han det mycket bättre än här hemma, säger Nina Andersson.
– Jag borrar ner huvudet. Något beröm får jag ju inte hemma i alla fall, jag kan ha gjort mål och så får jag höra att jag missade något läge av Nina. Där har vi haft många duster, säger Pontus.
– Ja, men du säger ju åt mig att vara ärlig och då är jag det. Då blir du arg när jag säger någonting om ditt spel, säger Nina Andersson.
Men även om "Boom-Boom" blivit vuxen så händer det att han försöker gå ut på krogen även i Alkmaar, med vissa besvär:
– Om man går ut så får inga av spelarna vara i fred över huvud taget. Då är de väldigt på när de har druckit lite och är verkligen på, de samlas som en klunga runt spelarna, säger Nina Andersson.
– Där är de verkligen på, mer än här i Sverige, säger Nina.
Och hon vet, för hon följer Pontus äventyr på närhåll på både hemma- som bortaplan:
– Jag åkte med Rasmus och hans tjej när Rasmus var avstängd någon match. Sedan har jag varit och sett Pontus lira mot Ajax och lite andra lag. Det är ju inga stora avstånd direkt där nere så det är kul att komma iväg och se matcherna, säger Nina Andersson.
Men kan det inte vara lite stökigt kring vissa bortamatcher?
– Matcherna mot Feeynoord, PSV, Ajax och Twente är de bästa för de är den enda som har några riktiga fans där nere. Då blir det riktigt tryck på läktaren som här hemma, för på de mindre matcherna är det inget drag på fansen, säger Pontus.
– Men de är inte så att de sjunger ändå. Går man på en Blåvittmatch sjunger fansen från första till sista minut men där nere är det väldigt tyst, säger Nina Andersson.
– Fast om vi passar bollen bakåt börjar alla bua, säger Pontus.
Får du många burop då?
– Jag passar aldrig bollen bakåt! Det vet du väl Hankins.
Jag har väl lärt mig det nu då...
– Vadå lärt dig? Jag har väl aldrig passat bollen i sidled, säger Pontus.
Har svenska lag bättre fans än man förtjänar sett till kvalité på fotbollen?
– Det kan nog vara så många gånger. Det kan det nog vara. Men det kan bli lite väl hatiskt och för mycket störigt och bråkigt kring vissa matcher här hemma, säger Pontus.
Men stöket man sett om på tv kring holländsk fotboll har ni inte upplevt eller?
– De har de inte längre. Det är bara Feeynoord och Ajax som har det men de mesta av problemen har de fått bort och ett lag som Ajax spelar ju de flesta av sina matcher vid tvåtiden på en söndag, säger Pontus.

Vad händer en typisk matchdag då?
– Ingenting. Det är skittråkigt verkligen, säger Nina Andersson.
– Ja men vi kollar ju på travet, säger Pontus Wernbloom.
– Han spelar ju sitt tv-spel med då. Det gör han ju jämt, säger Pontus.
Ni blåvita spelare och era tv-spel, hur kul är det egentligen?
– Det frågar du bara för att du aldrig varit bäst på det som jag är. De andra kan säga vad de vill men innerst inne vet de vem som är bäst, säger Pontus.
– När man kommer hem så här man från vardagsrummet: "Robin, det är bakom där", så sitter de live med headsets och spelar, säger Nina.
– Jag, Robin Söder, Sebban och Ragge. Vi är ett jävla gött gäng och ingen kan slå oss, säger Pontus.
Ödmjukast är du i varje fall...
– Ne, det skall man inte vara när man är bäst, säger Pontus.

Pontus utklädd på svensexan.

Nina driver sedan flytten till Holland en egen blogg, som BaraBen promotat mellan varven. Bloggen visar mellan varven Pontus, men själv har han inte funderat på att starta börja blogga igen.
– I så fall för att dementera alla inlägg som hon skriver på sin blogg haha, säger Pontus.
– Pontus tyckte jag skulle starta en blogg och sedan blev det ett naturligt steg för att visa vad vi gör där nere, visa lite bilder och annat till familj och vänner. Sedan har det växt lite större och det är kul, säger Nina.
Men Pontus, du bloggade ju för G-P ett tag, det gick väl rätt bra?
– Haha, men då fick jag ju betalt och behövde pengarna till att åka till Stockholm och besöka Nina stup i kvarten. Det behöver jag inte nu haha, säger Pontus.
Så vad händer i framtiden? Det är lite långt bort nu, men om fyra år, när ditt kontrakt går ut - vad gör du då?
– Det beror ju på vart man står då. Går det dåligt kanske man flyttar hem, går det bra kanske man kör vidare några år till utomlands. Jag har ju sett många bra spelare hålla i Allsvenskan tills de är en bra bit över 30 så det är ju möjligt. Kolla bara på Sella, säger Pontus och fyrar av ett sådant där leende som bara han kan.