Samhället har misslyckats - 15 huliganer blev dömda

KRÖNIKA. IFK Göteborg och våld hör inte ihop. Så är det bara. Sedan är inte världen svart och vit. Så är det dessutom, bara. När då 15 personer med olika anknytning till huligangrupperna kring Blåvitt döms till samhällstjänst, böter och fängelse i vissa fall - är det fullt naturligt med en efterföljande debatt om vad det här betyder, för Blåvitt och för fotbollen i stort?

Efter en blöt krogrunda i våras satt jag på krogen Babar på Avenyn. En polares arbetskamrat var där och vi kom på något sätt in på fotboll. Han sa att fotboll inte var något för honom för att han "inte kunde ta med sin dotter på fotbollen".
Naturligtvis undrade jag förvånat varför han inte kunde det - och fick som förklaring det klassiska schablonangreppet mot fotbollen, "för att det är så jävla mycket våld i anknytning till matcherna".


Jag skulle vilja påstå att vi under de senaste sex månaderna fått se den lugnaste perioden i - inte bara blåvita sammanhang men svensk fotboll över huvud taget - på många år. Ja, men varför det är så då? Det är inte alldeles enkelt att förklara. Naturligtvis spelar det i viss mån in att polis och åklagare - speciellt här i Göteborg - lagt in en offensiv mot de våldsbenägna supporterfraktionerna.

Det visar domarna som kom i veckan väldigt tydligt.

Men som huvudförklaringen till lugnet är snarare att det råder stiltje kring fotbollen i Sveriges två största städer för närvarande. AIK och Blåvitt spelar en usel fotboll vilket resulterat i att de placerat sig i botten av tabellen lagom till sommarens VM-uppehåll. Djurgården har haft problem under flera år att forma ett framgångsrikt lag, samtidigt som deras ishockeysektion ångat på som ett lok i Elitserien. Finalplatsen innebar ett drag på Hovet men även i Globen som svenska sportintresserade inte sett en likhet till på i alla fall 15 år.

Samtidigt harvar Hammarby i Superettan, är numer en klubb som ligger på randen till konkurs och supportrarna har väl problem bara med att sova om nätterna.

När det går åt helvete för "storklubbarna", eller i alla fall "storstadsklubbarna" så får det en naturligt effekt av mindre stök kring matcher. I det omvända läget, när de två storstädernas lag går bra så finns det ett enormt medieintresse kring fotbollen - då flest potentiella tittare och tidningsköpare följer dessa lag. Det är inget konstigt i sig, men utgör ändå ett slags moment 22 i dagens svenska fotbollssfär.

Åter till den blöta aftonen på Avenyn. När någon säger att det är farligt med fotboll blir jag provocerad. Personligen anser jag inte att det är farligt med fotboll för fem öre. Jag har gått på allsvensk fotboll på egen hand från runt 1995 och det antal tillfällen jag verkligen har känt mig rädd på är lätträknade. Däremot gjorde jag jämförelsen till att de tillfällen där jag känt en rädsla i kroppen för mitt eget välbefinnande är mångdubbelt fler när det kommer till nattlivet i Göteborg. Där kan det vara farligt på riktigt att utsättas för helt oprovocerat våld. Detta förklarade jag för killen framför mig, men han svarade med "men kolla hur politikerna och tidningarna behandlar ämnet, det är ju sjukt stort det här problemet".

Sedan glömde jag av frågan ett tag.

Tills i kväll. Jag satt just och läste ett reportage om gatuvåld i den annars ofta rätt så innehållslösa "tuttar och reklam"-tidningen Slitz där ett gäng siffror etsade sig fast i mig. Siffror om slagsmål.
## 56 procent av alla misshandelsfall handlar om våld utomhus, oftast på väg till eller från krogen på helgen.
## 15 procent av anmälningarna gäller misshandelsfall inne på krogen.
## 64 procent av de misshandlade är under 30 år. De allra flesta är män.
## 10 procent av fallen leder till att en person kan bindas till brotten.
2009 anmäldes 40 910 misshandelsbrott mot män över 18 år.

Förutsatt att Slitz siffror stämmer (de anger BRÅ, Brottsförebyggande Rådet som källa) så innebär den här fördelningen att det i ett exempel kan sägas att ungefär 22 909 misshandelsfall under 2009 är begångna mot/med/av personer som rör sig till eller från krogar på helgen.

22 909 misshandelsfall.

Men det problemet talas det tyst om. Det är som jag sa till bloggaren feldgrau, när folkmassor och alkohol är i samma bild - oavsett om det är på en fotbollsmatch eller längs ett krogstråk - så ökar risken för att någon skall fysiskt våldföra sig mot en annan person. Det var vi bägge överens om. Men man behöver inte vara särskilt insatt i frågan, eller hjärnkirurg för den delen, för att dra en sådan slutsats.

Samtidigt är inte det någon ursäkt för att det existerar fotbollsrelaterat våld, tvärtom.
Men det är siffror som kan sätta saker i perspektiv.

Polisen slår på stora trumman och griper 15 fotbollshuliganer som åtalas för våldsamt upplopp och liknande företeelser vid i huvudsak tre specifika tillfällen. Samtidigt pågår det en massiv - och det är inte att ta i med överord - kriminalitet av samma typ kring våra krogstråk varje helg. Visst, alla har vi väl med jämna mellanrum hört om "polisens kroggrupper" och annat, men kom igen. Det är ju ett skämt hur gatuvåldet hanteras.

En av tio misshandelsfall på svenska gator leder till att förövaren identifieras.
Hur många av dessa som sedan döms för sina brott är oklart, men siffran lär i bästa fall hamna på fem procent. Det vill säga att om du eller jag får ett infall att gå ut på krogen i morgon - lönehelg och allt - och begår brottet misshandel, så kommer du undan med det 95 av 100 gånger.

Det här sker på Sveriges gator. Samma lagar gäller.
Här vistas svenska människor. Ofta samma människor som går på fotboll.

Jag blir förfärad av den snedvridna debatten i samhället. Kroglivet ses som ett "ungdomsfenomen" av medier, politiker och debattörer - därför behandlas hela området extremt styvmoderligt. Politiker vet att ungdomar, vi som är 17-29 inte har makt i samhället och blir därför bortprioriterade för dem som har makt, genom pengar, arbeten och inflytande. Det ungdomarna sysslar med, "ja, de växer ju snart upp ändå".

Men fotbollen är enligt den gängse normen ett av få samhällsforum som i alla fall teoretiskt sett tilltalar alla samhällsgrupper. Oavsett om du är ung eller gammal, vart du än står politiskt, om du är arbetare eller direktör - så kan du gilla fotboll. Här möts alla samhällets grupper i en slags läktarens symbios och därför följer politikerna den här sporten närmare än något annat kulturområde i samhället.

Enligt all normal logik borde de 15 personerna som nu dömts till olika straff i samband med fotbollsmatcher mötas av en axelryckning. Både från tidningar, krönikörer, politiker, fotbollsfans, polis och medelsvensson. Det pågår ju ett fullskaligt misshandelskrig på våra gator. Statistik visar att det är rent ut sagt livsfarligt att vistas på svenska krogar - speciellt att gå till och från dessa - på valfri helgafton.

Ingen talar om den allmänna och i mitt tycke vidriga våldsutvecklingen i samhället.
Om det begås ett mord, då tar samhället avstånd.
När det begås en vanlig misshandel, ja då hittas förövaren i 10 procent av fallen.

Men gud förbjude att det finns rötägg bland de hundratusentals människor som går på fotboll! Ja, jag anser att dessa gubbar i grund och botten är så kallade "rötägg" på samma sätt som en full kille på Avenyn är - om han slår någon annan på käften. För det har vi gemensamt förbjudit i vår liberala demokrati med hjälp av lagar och förordningar. Dessa skall i teorin upprätthållas av poliser och åklagare.

Verkligheten är däremot en annan. För i den så ser jag som vistas både bland fotbollshuliganer och krogens huliganer hur specialutredningar görs för att förhindra våldet kring fotbollen, jag bevittnar åklagare som ägnar all sin vakna tid - och säker lite ytterligare i sömnen - åt att jaga unga killar som tycker att fotboll är en bra förevändning för att slåss med likasinnade eller ordningsmakten. Men i krogvärlden, där en enorm majoritet av det här problemet egentligen existerar, ja där är de lika frånvarande som Blåvitts förmåga att spela fotboll varit den här våren.

Kontentan av att 15 personer med anknytning till Wisemen och deras undergrupper döms i domstol är inte att "samhället slår ett slag mot fotbollshuliganismen". Slutsatsen är i stället att samhället effektivt väljer ut syndabockar som ska representera de stora problemen. I sociala sammanhang är det oftast invandrare och den "misslyckade integrationen" som får skuldbördan för en misslyckad ekonomisk politik. På det strikt polisiära området finns det två grupper som får ett enormt medialt, politiskt och debattmässigt utrymme - organiserade gäng och fotbollshuliganer. Grupper som naturligtvis bör bevakas av ordningsmakten, men med resurser som står i paritet till hur stort problemet egentligen är.

BaraBen.com genomförde nyligen en läsarundersökning här på sidan. Här är resultatet:


## 35 procent av dem som svarat är mest rädda för polisen när de går på fotboll.
## 25 procent är mest rädda för ordningsvakter.
## 27 procent räds i första hand huliganerna.

Nu går det absolut att säga att våra läsare inte är representativa för hela samhället och det lär polisen själva påstå om de blev tillfrågade i ämnet. Men en undersökning där över 1 500 personer svarat som ger resultatet att totalt 60 procent av fotbollsintresserade är i första hand rädda för ordningsmakten - i detta fall poliser eller ordningsvakter - måste ju vara en rejäl larmklocka som ringer genom samhället. Men gör den det?

Enligt en läsarundersökning BaraBen genomförde 2007 så är den snittmässige läsaren 25,7 år gammal och 96 procent av läsarna är män. Enligt BRÅ:s statistik begår samtidigt män mellan 18 och 25 år över 30 procent av misshandelsbrotten i Sverige. Detta gör en grupp som endast utgör en 18-del av befolkningen. Så vi är extremt representativa för misshandelsfrågan, då det är i vår läsargrupp som samhället hittar de som drabbas av misshandel, men även många av dem som misshandlar andra.

I den här gruppen säger en tydlig majoritet att de är mer rädda för poliser och ordningsvakter i samband med fotbollsmatcher än vad de är mot de personer som kallas huliganer. Trots detta riktas ett enormt fokus och satsas massiva resurser på att jaga den här lilla gruppen - som enligt detta segment av befolkningen inte utgör det största hotet. Samtidigt sköljer en massiv våg av våld över våra gator varje helg.

Det är som att en skola skulle satsa alla resurser på att sätta dit ett par mobbare samtidigt som det att alla killarna i skolan höll på att rekryteras till prospects av det lokala MC-gänget. Och metoden för att sätta dit mobbarna skulle vara så skrämmande att alla som pluggar på den berörda skolan till slut blivit mer rädda för lärarna - än de varit för mobbarna in the first place.

Min reaktion till 15 gripna huliganer är inte "pust, nu blir fotbollen lite säkrare".
Jag undrar hur polis och åklagare kan lura i den svenska befolkningen att de tar itu med problemet. Det egentliga problemet - gatuvåldet som fullständigt spårat ur.