Det blev ingen tummetott (del 2)

Här avslutas sagan om den lille mannen och mäster skräddare. Det är inte en fristående fortsättning, så om ni inte redan läst del 1 nedan bör ni göra det nu!
Här är sedan del 2:

Den lille mannen kom tillbaka två veckor senare, efter matchen mot Åtvidaberg.
- Goddag mäster skräddare, är min väst färdig?
- Ack nej.
- Är den inte färdig? Varför det då?
- Ack jo, det bidde ingen väst.
- Så det bidde ingen väst, vad bidde det då?
- Det bidde ett par shorts.
- Jaså, bidde det ett par shorts? Alltså, det finns snart inget fungerande tyg kvar, vad är problemet?
- Alla tygerna går sönder hela tiden.
- Ja, men varför använder du då tygbitar hela tiden som bara är halvt lagade?
- Äh, jag måste jobba på, visa bättre inställning, vara mer aggressiv så löser sig allting.
- Jaha, när blir shortsen färdiga?
- De blir färdiga nästa måndag.
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, mäster skräddare.

Den lille mannen kom tillbaka en dryg vecka senare, efter matchen mot Mjällby.
- Goddag mäster skräddare, är mina shorts färdiga?
- Ack nej.
- Är de inte färdiga? Varför det då?
- Ack jo, det bidde inga shorts.
- Så det bidde inga shorts, vad bidde det då?
- Det bidde ett par vantar.
- Jaså, bidde det ett par vantar? Alltså, allvarligt talat, även denna vecka har det blivit 1 poäng av 6 möjliga, vad är problemet?
-Den där svartklädde kontrollanten med sina två assistenter som springer här längs väggarna fram och tillbaka, dom är helt kassa. Vi blev ju bestulna på resultatet idag på grund av dom.
- Åh min Torbjörn. När blir vantarna färdiga?
- Ja behöver tre matcher till. Kom tillbaka om 10 dagar.
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, mäster skräddare.

Den lille mannen kom tillbaka en dryg vecka senare, efter matchen mot Örebro.
- Goddag mäster skräddare, är mina vantar färdiga?
- Ack nej.
- Är de inte färdiga? Varför det då?
- Ack jo, det bidde bara en vante.
- Så det bidde bara en vante.
- Ja, jag har varit väldigt nöjd med baksidan på båda vantarna de senaste matcherna, men framsidorna är väldigt veka.
- Det kanske kan bero på att du sytt in 8 tygbitar där bak och bara 3 där fram? Och den sista tygbiten längst fram sitter ju så långt bort från de andra att den håller på att trilla av! Nu såg det ju i och för sig lite bättre ut idag när du äntligen stoppade in den färgglada isländska tygbiten in i mitten av vantarna, så det känns ju lite positivt i alla fall. Även om du sydde in honom nästan på exakt samma plats som den gamla tygbiten från SM-guldrockarna 2004 och 2007. Det kanske hade varit bättre om de använts i varsin halvlek istället så hade det funnit plats för en tygbit längre fram som du kunde fäst toppbiten vid. Men det kanske är att önska för mycket. När blir vanten färdig?
- Den blir färdig på söndag.
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, mäster skräddare.

Den lille mannen kom tillbaka på söndagen, efter matchen mot Gefle.
- Goddag mäster skräddare, är min vante färdig?
- Ack nej.
- Är den inte färdig? Varför det då?
- Ack jo, det bidde ingen vante.
- Så det bidde ingen vante, vad bidde det då?
- Det bidde en tummetott.
- Jaså, bidde det en tummetott? Det kanske inte är så konstigt eftersom du sydde tillbaka den färgglada isländska biten till vänster igen, samtidigt som du i varje match fortsätter sy in tygbitar som inte är färdiglagade och som du måste ersätta efter en halvtimma. Dessutom flyttar du runt på tygbitarna hela tiden. Kan inte varje tygbit få sitta på sama plats hela tiden, och om en tygbit går sönder kan du sy in den biten som sitter på den platsen i reservrocken? Det var i och för sig trevligt att få se tygbiten från VM2006-truppen igen och den nya finska tygbiten gillade jag också, men annars var det ju katastrof. Toppbiten är ljusår ifrån de andra bitarna. Och som vanligt var vanten glödhet på baksidan och iskall på framsidan.
- Jo, jag är väldigt nöjd med baksidan, men inte så nöjd med framsidan, filtmattan var ju inte så bra heller, och kontrollanten var dålig, men jag fortsätter jobba, det ska nog ordna sig bara jag är tillräckligt aggressiv och visar bättre inställning och knyter näven i fickan och…
-Det räcker nu! När blir tummetotten färdig?
- Den blir färdig i höst någon gång.
- Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, mäster skräddare.
Och så gick den lille mannen ut, vi får väl se om han kommer tillbaka för att hämta sin tummetott och om då skräddaren även i denna saga avslutar med citatet ”Det bidde ingen tummetott, det bidde ingenting”. Frågan är då om den lille mannen kommer tillbaka igen.

Så, vi är halvvägs in i sagan 2010 och det behövs ett smärre mirakel om det ska bli någon SM-guld-rock. Men detta beror inte på inkörningsproblem utav ett nytt storlag, utan helt enkelt på att tränarna har tagit en mängd märkliga beslut. Detta har skapat kaos, och det känns i nuläget som att laget definitivt saknar den höga högstanivå som behövs för att gå vidare till Europa League’s gruppspel. Ett missat SM-guld hade kanske känts okej om anledningen hade varit att vi hade trimmat in något nytt och hade något stort på gång. Men nu känns det som att vårsäsongen helt enkelt har varit bortkastad.

Vad har vi då lärt oss av sagan? Jo, att en tränare kan gå två vägar. Antingen går han den lätta vägen och tar logiska beslut, eller så går han den svåra vägen och tar konstiga beslut som ingen förstår. Den senare vägen ger förstås fler konsekvenser. Om han lyckas blir han geniförklarad, fansen ber förhoppningsvis om ursäkt och säger ”vi hade fel, ni hade rätt”. Om det däremot går åt skogen bör kanske tränarna be om ursäkt och det är då deras tur att säga ”vi hade fel, ni hade rätt”. Under våren har vi inte hört ett självkritiskt ord från Rehn/Olsson, istället har det kommit en svärm av undanflykter. Planerna, skadorna, domarna, spelarnas dåliga inställning och aggresivitet, o.s.v., o.s.v.
Men säsongen är ju inte slut ännu. Kanske står vi där i höst med både SM-guld-rock och Europa-rock som värmer oss i novemberkylan. I så fall ska jag kopiera in denna text på BaraBen:

”Herrar Rehn och Olsson.
Vi ber om ursäkt, ni hade rätt och vi hade fel. Det var rätt att spela med Hjalmar som mittback och Lund som vänsterback. Det var rätt att spela med Gustav som kreativ tvåvägsspelare och Elmar till vänster. Det var rätt att spela med två högerfotade spelare på vänsterkanten. Det var rätt att spela med tre defensiva mittfältare och en totalt isolerad anfallare på topp. Det var rätt att spela med JJ på den nummer 10-position som Pärlan köptes in för. Det var rätt att köra volleyboll-rotering på spelarna både i startelvan och i reservlaget. Det var rätt att inte en enda gång göra ett byte som gav oss en offensivare uppställning än vad vi redan hade. Det var rätt att konsekvent spela med halvskadade spelare som tvingades linka ut redan i första halvlek. Det gick kanske sådär på vårkanten, men på hösten föll ju alla pusselbitarna på plats. Vi hade fel och ni hade rätt. Vi ber om ursäkt.”