Du sviker IFK Göteborg

FÖRENINGSDEMOKRATI. I går var det årsmöte för IFK Göteborg. Nähä, du var inte där? Nej, du var inte ensam om den saken. 96 procent av medlemmarna dök inte upp. Föreningen IFK Göteborg har nämligen drygt 5 600 medlemmar och till gårdagens årsmöte behagade drygt 230 stycken att komma. Det motsvarar ungefär 4 procent av föreningens medlemmar - vilket inte kan ses som något annat än en fullständig katastrof. Det är ett svek mot sin egen förening.

Sammansättningen av IFK Göteborgs årsmöte såg i går ut ungefär som det brukar göra. Den enda gången följande mix har rubbats under min tid som blåvit var under skatteskandalen - då många upprörda och nyfikna själar sökte sig dit: 80 procent pensionärer, 10 procent föreningsanställda och 10 procent "yngre" människor. När jag går på Gamla Ullevi så ser jag en majoritet av "unga" människor, jag ser massvis av kvinnor, jag ser familjer och unga par, tonåringar som tuffa unga grabbar. Men på årsmötet ser jag en bänkrad av medlemmar i en klackgruppering, Supporterklubben Änglarnas styrelseledamöter, ett gäng BaraBen-skribenter och ett fåtal till som är under 50 års ålder. Övriga 200 är i pensionsåldern, de har fått inpräntat från "folkhemmet" att man ska gå på dessa demokratiska möten en gång om året. Jag tror till och med - om jag ska generalisera lite - att det enbart är ett fåtal av dem går på alla, ens hemma-, matcherna. Det känns inte som en fullgod eller värdig representation från supportrarnas sida gentemot sin egen förening och dess högsta beslutande organ.

Men det kanske inte alla känner till? Att årsmötet faktiskt är IFK Göteborgs högsta beslutande organ. Med det menas att den demokratiska församling som finns på årsmötet beslutar vilken styrelse och ordförande IFK Göteborg bör ha och röstar för eller mot olika förslag om ändringar i exempelvis föreningens stadgar och grundläggande riktning. Här ger vi helt enkelt som medlemmar vårt mandat till IFK Göteborgs högst ställda ledning - styrelsen. Eller säger ifrån, om det behovet skulle uppstå.

IFK Göteborgs styrelse under 2009.

Det finns väldigt många supportrar som ständigt och jämt har åsikter om allt möjligt som Blåvitt sysslar med. Det kan vara allt från kritik kring arenabygget, arenaavtalet, formuleringar och utformning av hemsidan, av det ekonomiska läget eller av valet att inte spela derbyn på Nya Ullevi. Den stora majoriteten av dessa kritiker är dessutom unga, som uttrycker sig genom internet, forum, debatter i diskussionstrådar, bloggar och inte minst Facebook eller Twitter.

Men när det kommer till att bli medlemmar i den förening de säger sig vilja påverka - eller behaga att gå på årsmötet, där vi medlemmar faktiskt bestämmer vilken riktning föreningen skall ta under det kommande året, så är det väldigt väldigt dåligt med både intresse och engagemang. Det finns alltid förklaringar till varför en person inte kan gå, allt från att vara sjuk, jobbar till att man tvunget ska passa barnen den kvällen. Men att över 90 procent, i går 96 procent, av medlemmarna i IFK Göteborg har sådana förklaringar varje gång det är dags för årsmöte, tyder snarare på ett väldigt svalt engagemang från många håll och kanter.

Årsmötet är dock på sitt sätt en skurk i dramat, för dess nuvarande uppbyggnad lockar inte alls till deltagande eller aktivt engagemang. Valberedningen med Gunnar Larsson (hedersordförande och tidigare ordförande i Blåvitt) lägger fram sina förslag och sedan röstar samtliga i lokalen jakande till desamma. Egentligen vet vi ingenting alls om vad styrelsens ledamöter och ordförande vill göra med Blåvitt, vad de har för ambitioner för det kommande året och hur de vill vidareutveckla föreningen, produkten och varumärket IFK Göteborg. Det får vi reda på ett år senare, när ordföranden åter får ordet för att sammanfatta det år som har gått.

Min dröm är att varje kandidat till styrelsen i IFK Göteborg - i god tid före årsmötet - skall motivera offentligt vad hans eller hennes ambition med styrelseplatsen är och vilka som är kandidatens styrkor. Det skulle göra att medlemmarna ökade sitt intresse för styrelsens arbete och att styrelsen själva skulle få mer bearbetbara krav på att arbeta i en på förhand uttalad riktning under pågående verksamhetsår.

Den långa och långsamma kommunikationsvägen som ännu finns kvar är de facto en enorm svaghet i den nya värld vi lever i. I dag är unga människor vana med att i princip få direkt respons på sina funderingar, att se matcher live och tidningsartiklar medan matcherna fortfarande pågår. Kommunikationsvägarna blir då blixtrande snabba och otåligheten som finns hos medlemmen, hos konsumenten, minskar för varje passerad dag.

Här måste glappet tätas igen.

Dels måste unga medlemmar i IFK Göteborg faktiskt börja bry sig om att delta i föreningens demokratiska process. Dels måste IFK Göteborg faktiskt börja bry sig om att dess unga fans blir medlemmar och sedan engagerar sig i föreningens demokratiska process. För ju färre det är som befinner sig på årsmötet - ju svagare blir det mandat som ges till föreningens styrelse under det kommande verksamhetsåret.

Bloggaren Erling och jag diskuterade kort den här frågan på gårdagens årsmöte. Där kom vi överens om att BaraBen.com under 2010 tänker föra en kampanj för att få in fler medlemmar till föreningen och för att öka deltagandet på årsmötet 2011. Det är hög tid att fler blåvita faktiskt slutar ägna sig åt anonymt gnäll vid dataskärmarna och stiger in på föreningens mest viktiga tillställning för att på egen hand vara med och stärka det ni säger er stödja så passionerat - Blåvitt.

Drömmen vore att i alla fall 25 procent av föreningens medlemmar infann sig på årsmötet 2011 - vilket skulle ge ett rungande starkt mandat till den ledning som då väljs. Det borde inte bara ligga i styrelsens egna intresse - utan även medlemmarnas. Lokalen skulle förmodligen få bytas ut till en större sal, men utan drömmar kan inte föreningen utvecklas. Hur skall vi någonsin med förtroende från våra läsare kunna ställa frågan "var är ambitionerna" om vi inte själva siktar mot stjärnorna?

För den som har varit på plats och sagt det han eller hon tycker, lagt sin demokratiska röst för dem du vill stötta och säger dig älska, den personen är delaktig i det som sker inom IFK Göteborg på ett bokstavligt sätt. På ett sätt som den anonyme kommentatorn på internet eller på sofflocket aldrig kan bli. På ett sätt som den som inte ens är medlem i Blåvitt verkligen inte kan bli.

Men den som skiter i att gå på årsmötet - men sedan ändå ägnar resten av året åt att gnälla på föreningens ledning eller färdriktning - är precis lika oseriös och egocentrisk som den som stannar hemma på valdagen i höst och ändå tänker ägna de kommande fyra åren åt att gnälla på hur folk röstade i själva valet. Jag har bara en fråga: Varför gör du inget åt saken?

Ställ dig upp från sofflocket och delta i demokratin.
Ställ dig upp och stärk föreningen IFK Göteborg.