"Det jag saknade mest idag var Pontus Wernbloom..."

MATCHTANKAR. Ännu en riktigt kylig kväll på Gamla Ullevi, ännu ett gulsvart lag och ännu en förlust. Jag förstår att vi inte vann, man kan inte vinna som ett lag när det bara är en spelare som verkligen vill. Jag tänker bara lyfta fram en spelare idag, Sebastian Eriksson, inbytt på tok försent om det nu inte var på grund av skadan, att han helt enkelt inte kunde spela tidigare. Hur som helst så var Sebban med eller utan skadan mer sugen på att vinna än både hela Blåvitt och Häcken tillsammans.

Sella är en bra lagkapten, riktigt bra, han har jobbat fram laget till många segrar föregående säsong, men vart fanns du idag lagkapten? Det fanns en snabb och hårt kämpande kille på högerkanten i första halvlek, men vem tar ansvaret när det inte går som vi vill?

Hysén missade idag fler lägen än vad han gjorde på hela förra säsongen, men han var helt ensam på topp, ingen hjälpte honom, ingen hjälpte i och för sig någon idag. Det var Häcken mot 11 spelare, inte ett lag.

Tänk ändå om alla ville vinna lika mycket som Sebastian Eriksson, det finns inget annat för honom, det SKA vara vinst. Han visade idag att han mognar som spelare för varje match, och med sina fem minuter på planen idag gjorde han ett bättre jobb än andra som hade 90 minuter på sig.

Men helt förjävlig var inte matchen. Vi skapade tillräckligt mycket för att vinna, men det resulterade inte i något, det måste det göra om vi ska vinna. En missad straff, jag vet hur hård Ragge är mot sig själv just nu, och det ska han vara, för han är så jävla mycket bättre än straffen han la. Innan Häcken fick in bollen så räddade Hysén på mållinjen och sen räddade Kim på mållinjen, men jag antar att man bara får två chanser att rädda på mållinjen i ett och samma läge, och Häcken vann. Häcken förtjänade inte att vinna idag, de var inte det bättre laget, men de gjorde något vi misslyckades med, de gjorde mål. Det gjorde inte vi, inte idag, för vi spelade inte som ett lag i större delar av matchen.

Det jag saknade mest idag var en maskin, en Pontus Wernbloom som köttar in ett mål och drar med sig fyra motståndare plus deras massör in i målet med sig, ett riktigt fult kämparmål gjort på ren vilja och med en krydda av ”jag hatar att förlora”.

Det här var mina tankar, men glöm den här matchen nu och så tar vi nya tag mot Helsingborg, vi kan så jävla mycket bättre. Det vet vi, det vet spelarna också. I medgång och i sorg.

Helsingborg, here we come. 28 omgångar kvar.