Raset på Kamratgården kunde ha slutat med tragedi

FRANKIE FUNDERAR. Som BaraBen kunde avslöja häromkvällen rasade delar av taket på träningshallen vid Kamratgården in i onsdags. Som tur i oturen så skadades ingen spelare eller ledare i rasolyckan, men incidenten fick mig att ställa frågan:

## Borde inte detta debacle ha gått att förutspå?

För ett par veckor sedan satt jag i en taxi på väg till Centralstationen i Stockholm när jag möttes av radionyheten att inte en utan två (!) tak på tennishallar hade rasat in av vikten från snö som samlats ovanför dem. Bägge dessa hade stålkonstruktioner med "tältduk" över dem, liknande den typ som IFK Göteborgs träningshall har. Då funderade jag kort kring vem har ansvarar för tillsynen av våra lokaler - både hallen som de andra anläggningarna vid Kamratgården?

Är det han "Kamratgårdsmannen", som jag nu inte minns namnet på, som fått alla sådana uppgifter? Eller har vi avtal med något externt bolag som sköter den typen av underhåll? Vem det än är som rent praktiskt har ansvaret för den typen av tillsyn så bör frågan ha varit uppe till diskussion på Kamratgården efter det att taket på andra träningshallar rasat in i vinter. Om det faktiskt har diskuterats kring att taket på "Isladan" behöver rensas från snö är det väldigt snopet att detta inte hann göras - före det att taket väl hann rasa in. För alltid när något går fel så är den ansvarige i chefsposition den som bör stå till svars.

Nu drabbas föreningen av en onödig kostnad som borde gått att undvika.

En del kanske tycker att olyckan i sig är en bagatell i och med att ingen person skadades vid raset. Men där anser jag att föreningen hade en extra orsak att faktiskt se över säkerheten sedan det att en målställning på Änglagårdsskolan rasat ner under 2009. Den gången hade en av våra fotbollselever inte samma tur i oturen - utan fick stålställningen i huvudet och skadades allvarligt. Efter den allvarliga olyckan vid en av våra faciliteter anser jag att det hade varit befogat med en noggrann översyn av de fastigheter, lokaler och träningsplaner som vi nyttjar inom ramen för organisationens verksamhet.

På samma sätt som det är självklart att ta brandsäkerhet på högsta allvar bör den här typen av problem inte ses över med nonchalans. Nu är inte stora snömängder på ett halltak ett vanligt förekommande problem, så alla inblandade förstår naturligtvis att detta kanske inte är det första som de anställda på Kamratgården går och funderar på en genomsnittlig dag. Men i skenet av att vi nyligen drabbades av en allvarlig olycka på Kamratgårdsskolan, i kombination med att flera andra träningshallar har sett taken rasa in på grund av tung snö, så anser jag att en noggrann översyn av våra lokaler borde varit på sin plats.

Min vilja att få till en sådan här typ av översyn, likt den analys som gjorts av de fotbollsansvariga i och med den kedja av skador som A-laget drabbats av, stärks av det faktum att föreningen från officiellt gått ut med att Kamratgården skall rivas för att bygga nytt. Lokalerna är helt enkelt inte nya längre. Även om de säkerligen är inspekterade och godkända ur exempelvis brandsäkerhetssynpunkt så skadar det verkligen inte att vara på sin säkra sida i den här frågan.

De som skakat av sig nyheten om det inrasade taket med ett "men nu skadades ju ingen", bör fråga sig vad deras reaktion hade varit till detta om vi haft den enorma otur att ett par av våra spelare - eller för den delen ledare - hade stått på platsen för raset när det skedde? Den här gången hade föreningen ren tur med tanke på att olyckan inte ledde till någon allvarlig skada. Men mina tankar går till den 10-åring som fick stålställningen på Kamratgården i sitt huvud.

Fru Fortuna står inte alltid på vår sida.

Om det inte redan har skett, se nu till att göra en ordentlig översyn av samtliga disponibla lokaler som föreningen använder. Säkerheten för våra spelare, ledare och övrig personal måste alltid komma i första rummet. Det bör vara vida överlägset all annan prioritering. Skräcken av att behöva lida på det sätt som rodel- och sportvärlden fått göra sedan den georgiske rodelåkaren Nodar Kumaritasjvilis tragiska död efter en våldsam rodelkrasch inför OS i Vancouver. Frågan om säkerhet går aldrig att överdriva.

I bland kan en tragedi inte förhindras. Men när det går, som det hade gått i Vancouver, så är det verkligen bäst för alla inblandade att allt har gjorts i vår, deras, makt att undvika ett sådant worst case scenario. Jag hoppas alla inser allvaret i sådana ord. Jag vill aldrig igen behöva se en blåvit själ, vare sig en 10-åring eller stjärna i A-truppen, behöva vårdas akut för något vi faktiskt hade kunnat förebygga.

"Om vi bara tänkt efter före, så hade tragedin gått att undvika."
Ja, kära OS-arrangörer. Säg nu det till Nodar Kumaritasjvilis familj.