Bjarnason och Faltsetas värmde storpubliken

MATCHANALYS. Vi börjar inte vänja oss, det gjorde vi för länge sen. Nu är det mer regel än undantag. Blir en spelare skadad så handlar det om knän. Oftast är de borta i flera månader framöver, mer sällan är det glädjande besked. Be till Torbjörn för att Dyrestams knä är någorlunda okej.

Jag minns matcherna på Valhalla förra året som om det vore igår. Matchen mot Trollhättan då det var en djävulsk kyla har satt sina spår. Jag tog fighten och förberedde mig för krig i underställ, två lager med tröjor, dunjacka, mössa och vantar. Jag insåg att jag vunnit när jag kom ut och solen sken, molnen var borta och gradantalet låg på en kontrollerad nivå. Fotbollsmässigt var det väl sådär, men med några ljusglimtar. Främst var det två spelare som glimrade, framför en riktigt bra publiksiffra på över 3000 personer.

Efter att ha missat spårvagnen på grund av mina så viktiga vantar, som hade glömts hemma framför spegeln, så dök jag upp fem minuter innan matchstart i en kö som slingrade sig en bra bit mot Valhallabadet. Resultattavlan hade redan ändrats till 0-1 när jag till slut kommit in på "arenan".

I första halvlek darrade backlinjen vid flera tillfällen och framförallt var det efter Dyrestams skada som det blev väldigt ”slafsigt”. Sebastian Eriksson, i hemmapremiären till ära utklädd till Spiderman, gjorde tyvärr en riktigt dålig match. Jag vill inte ens spekulera i hur stor felprocent det var på passningarna han slog. Bättre blir det.

Men allt var inte dåligt. Innermittfältet spelade riktigt bra matchen igenom och Elmars pondus, kreativitet och jävlar anamma gör honom i mina ögon som den absolut bästa spelaren även fast det i slutet av andra slarvades lite vid några få tillfällen när han då spelade på vänstermittfältet. Bredvid våran islänning i första och i början av andra fanns Faltsetas och han gjorde det också mycket bra. Riktigt bra inställning och ett större fotbollskunnande än jag fått uppfattningen om tidigare. Det var dessa två spelare som bar laget i en annars ganska medioker halvlek som dock toppades med en kvittering signerad Hysén. Vem annars?

I andra halvlek blev aggressiviteten i försvarsspelet bättre. Pär fick lite mer bollar att jobba med, även fast de oftast inte var av bästa kvalité, men han hade lite problem med att suga till sig bollarna. Han visade dock upp en bra inställning och var ganska nära att näta efter en resolut satsning mot Zaza i Ålborgs mål. Hysén gjorde innan dess 2-1 efter en bra prestation av Sana ute på vänsterkanten även fast agerandet av målvakten inte direkt höll världsklass. Kantspelet som i första halvleken nästan var obefintligt fick i vissa perioder i andra lite fart och det var framförallt Selakovic som stod för det med i varje fall en välavvägd passning till Hysén som stack i djupet. Inget mål den gången dock.

Spelmässigt var det ingen jätteprestation som påpekats. Första halvlekens försvarsspel och kantspelet får inget högre betyg, dock som jag skrev innan fanns det saker som värmde och lovar mycket gott. Det var trots allt bara våran andra match för säsongen mot ännu ett bra motstånd. Två vinster är två vinster. Nu håller vi tummarna för våran vänsterback.

Redan på Onsdag möter vi Qviding och då kommer vi med största sannolikhet se en helt ny elva och antagligen är dagens avbytare då startmän. En jag dock skulle vilja ha in återigen är Falsetas. Jag vill se så mycket som möjligt ifrån den herrn innan allsvenskan drar igång och även fast jag till en början som många med mig såg han som en backup, ganska långt bak i ledet, så kanske han då ingår i en tänkbar startuppställning? Alldeles för tidigt för sådana tankar efter två matcher. Men återigen, det jag såg idag. Det gladde mig.