Hysén: "Det skulle vara svårt att tacka nej till Chelsea"

INIFRÅN BLÅVITT. Det är mycket snack kring om jag vill stanna i Blåvitt eller ej just nu. Därför vill jag konstatera följande: absolut, jag vill gärna stanna kvar. Jag har aldrig sagt att jag VILL lämna Blåvitt. Det som gäller är att OM det skulle komma något bud som känns rätt så är jag inte främmande för att lyssna på det.

Därifrån till att något faktiskt ska hända är väldigt långt.

Det viktigaste är att jag och Håkan vet vart vi har varandra. Det tycker jag vi har. Men det är mycket som ska spela in för att ett lag i utlandet skall bli aktuellt. Dels själva laget, staden, tränarens förtroende för mig, pengarna - allt det där måste ju funka för att det ens ska bli aktuellt.

Det är klart att det skulle vara svårt att tacka nej till typ Chelsea, (även om jag vet att jag inte får spela så mycket där), om ni fattar vad jag menar. Men sedan finns det ju lag som jag tror att jag kan klara av och spela i, men jag kan inte spekulera i vilket Europeiskt lag som hade passat bäst för mig som spelare, det är helt enkelt omöjligt att veta.

I somras bloggade jag att jag var värd 25 miljoner kronor och det var ju en siffra som jag slängde ur mig mest på skoj. Men jag vet ju hur mycket Blåvitt har gjort för mig - så det absolut viktigaste är att de blir nöjda. Sedan vad det innebär, det får ni fråga nån annan i vår organisation. Det där vet Håkan Mild bäst och jag litar på att han har full koll på hur han ska sköta sitt jobb. Jag och Håkan har alltid haft en bra kontakt, något jag tror att han har med de flesta, alla i laget har i alla fall en väldigt stor respekt för honom som sportchef.

Nyligen fick jag priset som Allsvenskans bästa spelare på Fotbollsgalan. Ja, hur fan gick det till?
Nej, seriöst så känns det skitbra, även om jag inte tycker att man kan säga att EN spelare är bäst. Det finns så många som är bra på så olika saker.

På sikt kommer jag nog uppskatta priset mer då det inte är jag som valt mig själv, så det känns jättekul att kunna titulera sig "Allsvenskans bästa spelare 2009". Det var ju första gången de delade ut priset med om jag förstått saken rätt så lite egen historia har man därmed fått. Mina största intryck från Fotbollsgalan var annars att Klas Ingesson såg ut att må bra trots allt, det kändes fint. Jag har aldrig träffat honom, men han är en ikon inom svensk fotboll och det är alltid jobbigt när folk man sett så mycket på TV blir sjuka. Det känns som om man känner dem på något konstigt sätt, så hans tal var ett fint inslag tycker jag.

Det var ju bara jag och Ragge som var på galan tillsammans, vi satt med Stefan och Jonas. Sedan var Robin, Gurra och Bjärs där med U-21 laget från i somras. Det bästa som hände var väl när Ragge hånade sönder en person som inte fattade någonting. Jag har ingen aning om vem det var, men i det skicket den här personen var visste nog inte den det heller. En och annan grogg innanför västen, om man säger så. Men jag och Maria garvade så vi grät i varje fall.

Zlatan har ju slutat i landslaget och jag har sagt att det är hans beslut, det räcker så. Det är klart att det är tråkigt, men vad fan, det måste han få bestämma själv. Nu i början vet vi ju inte hur och var Hamrén vill att jag eller nån annan ska spela, så det blir en utmaning att visa framfötterna den kommande tiden. Jag tycker Marcus Allbäck som assisterande känns som ett klockrent val, han har varit med så länge och vet hur allt kring landslaget funkar. För mig som anfallare är det kanon med. Jag tror han absolut skulle fungera som assisterande på permanent basis med...

När jag ser tillbaka på säsongen 2009 minns jag främst första hemmamatchen på Gamla Ullevi, hela våren, hemmamatcherna, U-21 EM. Det finns mycket att minnas från i år. Om tio år hoppas och tror jag att jag kommer se tillbaka på säsongen 2009 som som början på något stort. Typ, "det året som det vände för mig och efter skytteligasegern så funkade det rätt bra".

Om jag får titta in i kristallkulan kan väl framtiden ha två vägar. På den ena kommer Robin, Adam och alla i knägänget tillbaka, vi får en superb trupp nästa år och vinner dubbeln mot AIK, haha. På den andra stigen blir jag utlandsproffs, startman i landslaget och vi tar oss till EM 2012. Den sista "detaljen" kan ju i och för sig hända även på den första stigen.

Sen finns det en liten genväg som blir en senväg och det e att vi åker ut säljer Kamratgården till ÖIS och Håkan blir tränare i Hammarby, hahaha. Men det är ju lite av en högoddsare.

Två storstadslag åkte ur i år. Hammarby sålde ju sina bästa spelare, det var de ju "tvungna till", men det är klart att det är en bakomliggande orsak. För ÖIS del var de ju usla i våras. Det visade sig att deras genomrötna vår placerade dem för långt efter, men de ska ändå ha en eloge för att de ens var nära att klara sig kvar. Åtvidaberg och Mjällby är två klassiska lag och det känns skitkul att de är uppe igen. Jag har mött dem i superettan och det brukar alltid vara bra med folk på både Kopparvallen och Strandvallen.

Ser jag tillbaka på negativa saker från året var ju de avgörande matcherna mot AIK egentligen bara resultatmässigt usla. Allt annat var fantastiskt egentligen. På den negativa strängen får jag ju nämna skadorna i laget givetvis och att min roomie (Wernbloom) stack ju utomlands, den nya (Sella) lirar fan bara backgammon och sover, haha.

Sedan kan jag lova er att det blir fortsatt bloggande här på BaraBen.com även till nästa år. Vad som än händer, jag ska försöka att få till lite texter med tätare intervaller dessutom. Det är alltid kul att få kommunicera direkt med er supportrar!

Jag skulle även vilja ta tillfället i akt att tacka alla som stöttat oss under året. Det har varit helt fantastiskt att kliva ut på Gamla Ullevi, att höra sången och se alla halsdukar på läktarna. Att vecka efter vecka känna att man betyder något viktigt för så många är en helt fantastisk känsla. Det är få förunnat att efter en fullständig katastrof i sista matchen, bli hyllade på det sätt som vi ändå blev. Många av oss var inte direkt sugna på att åka till efterfesten på Trädgårn, men jag tror inte någon ångrade sig, det var magiskt.

Det e sånt som man alltid kommer komma ihåg och minnas tillbaka till.

Det är inte alltid är lätt att vara positiv och att hålla känslorna tillbaka, så snälla gör inte det. Men jag skulle vilja be er värdera en extra gång vilka som förtjänar skit och vilka som inte gör det. Gör den värderingen baserat på vad som är rimligt att förvänta sig av de individerna.

Jag vet att alla innerst inne gör allt vad de kan för att hjälpa Blåvitt framåt och det har ni min yttersta tacksamhet för. Det är helt ofattbart när man börjar förstå hur mycket tid, pengar och uppoffringar ni gör, för att kunna hjälpa oss till framgång. Vi kan bara återgälda er genom att göra vårt yttersta för föreningen, något vi försöker göra varje dag, på varje träning och varje match.

Så kan vi komma överens om att fortsätta på den inslagna vägen, göra allting ännu bättre till nästa år, både på plan och utanför. Jag är övertygad om att IFK Göteborg kommer ha många fantastiska stunder även nästa år.

Låt andra hata, låt andra slåss om de nu måste, vi är IFK Göteborg.
Vi ska inte hålla på med sådant.

Sist men inte minst, vill jag passa på att tacka alla er som läser och kommenterar på mina texter, jag försöker läsa igenom alla kommentarer och ta till mig av era åsikter, för att kunna skriva ännu bättre nästa gång. Tills dess, ha det gôtt alla änglar!

Med kamratliga hälsningar