Vi vann första slaget- men kriget fortsätter!

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com tar med jämna och ojämna mellanrum in gästkrönikor från er supportrar. Ibland är det ett okänt namn som får säga sitt, ibland en stor blåvit profil. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens läsare så mejla in ditt material. I dag funderar signaturen "Svensson" om slaget mot Elfsborg.

Efter att ha varit uträknade av dom flesta inklusive undertecknad reste sig Blåvitt likt FNL-soldater ur sina gömställen och demolerade inkräktarna ifrån Sveriges tråkigaste stad, håla, åker eller vad nu den korrekta benämningen är på detta obscena ställe- Borås.

Jag kan i ärlighetens namn säga att frustrationen har varit stor och att jag har varit väldigt tveksam till de spelare som värvats in i truppen. Tills i Söndags.
Då klev framförallt Bjarnason fram och trots att det ser ut att gå i slow motion så tar han sig fram med en bländande teknik och levererar känsliga passningar med en mycket fin högerfot. Att även Turunen visade prov på kvalitativt spel när han fick hoppa ner till vänsterbacken glädjer mig det yttersta med tanke på att matchen mot Hapoel inte såg helt stabil ut på mittbacken. Sist men absolut inte minst kommer Hannes Stiller. Jag tänker inte hylla honom till skyarna. Om två veckor så kan han vara lika osynlig som han var i Stockholm, utan mål i protokollet. Jag skyller inte poängförlusten mot Djurgården på Hannes, men att inte se en spelare närvara på plan i 89 minuter för att senare bränna ett gyllene läge är inget positivt betyg.

Men åter till söndagens match. När Stiller tråcklar sig igenom på eget maner, strax efter 1-0 målet och sekunder innan hans eget 2-0, hoppar jag upp ur en sittplatsposition och ser luckan. Givet mål ur min vinkel. Resultatet: Enkel räddning efter en medioker avslutning. Jag håller på att explodera i frustration och Stockholms stadion dyker upp illa kvickt i minnet. Det varar dock inte länge och medan jag fortfarande står upp så lyfter Bjarnar en fantastisk boll till Sella som gör en nästan lika lysande passning till Stiller the killer som kastar sig och låter bollen retligt nudda en ellosback innan de fortsätter in i mål. 2-0 mot Elfsborg på nästan lika många minuter. Eufori! Men nu dyker ännu en match upp. Helsinborg hemma. Åh fy fan.
Elfsborg hinner inte ens lägga bollen till rätta och förbereda avspel förrän båda händerna befinner sig i min mun med dess tio fingrar blir halvt avklippta av mina egna tänder. Det tar några minuter innan jag kan slappa av igen, när jag inser hur vi beter oss på plan.

Det är krig och den kampen har vi ägt i 60 minuter. Vart är Taco, vart är Bajrami och vart är den tidigare oerhört formstarka Ishizaki? Jag ser dom inte. Gustav Svensson agerar som om han stulit alla Borås skördetröskar och använder dem på en och samma gång. Han sliter kopiöst och stänger löpvägar på ett föredömligt sätt medan han skrämmer skiten ur de livrädda boråsarna som om han jagade deras hälsenor med skarpladdade vapen. Backlinjen med Ragnar och Hjalmar som fältherrar i mitten styr styrkorna på ett utomordentligt sätt medan fienden
attackeras bakifrån, framifrån och ifrån sidan av framförallt en skogstokig Lund.

Sella vänder ut och in, men slår framförallt fenomenala inlägg som får precisionsvapen ett blekna i jämförelse. Där frame löper Hysén väldigt smart på sedavanligt vis medan ”Hulken” understödjer med framförallt kraft. Jag kan inte riktigt fatta vad som händer och det tar inte lång tid efter denna uppenbarelse innan Stiller killer hulken nickar in 3-0 efter ännu ett fantastiskt jobb ifrån Sellas fot och nu blir det för svårt för mig att ta in alla intryck. Det blir
fullständig black out och glädjen kan jag idag inte ta på. Helt svart. 4-0 är ett kapitel för sig. Zlatan? Tsss...

Sakta i backarna och spola tillbaka bandet. Vi skall glädjas åt segern, men samtidigt måste vi verkligen ta varje match som en Cup-match nu och det som är skönast är att de flesta verkar vara införstådda med detta. Detta blir oerhört svårt och skulle vårat skadeskjuta lag ha en chans på guldet, så måste vi ta med oss kriget till resterande matcher för att kunna lyfta den åtråvärda pokalen för 19:e gången. Jeglertz har även varit inne på samma linje, skillnaden är att Djurgården inte kommer vinna någon av cupmatcherna och vi avslutar med att ta tre poäng mot AIK inför ett fullsatt Gamla i sista. Det är i varje fall händelseförloppet i drömmen, men den kan leva vidare för varje omgång som går om vi krigar. Krigar vi som vi gjorde den magiska Söndagen, som kommer leva vidare länge i våra minnen, kan detta bära lika långt som i Vietnam 1975 när de Amerikanska trupperna hade förlorat kriget.

Gefle nästa. En måstematch. Om vi vinner där så kan drömmen nyanseras till än mer verklighetsbaserad. Men det är en svår väg. Dagarna dit är av mindre betydelse, 90 minuter på konstgräs är allt av relevans. Snälla, döda bortaspöket. Då kan vi hoppas medan Polisen bävar för den 1:e November 2009. Historia kan skrivas och du och jag kan vara delaktiga. Allt annat än fullsatt mot Hammarby vid vinst mot Gefle är en skam. Inte för dig och mig, vi kommer vara där. Men för de andra som säger sig älska vårat lag. Arbete, Studier eller andra dåliga undanflykter undanbedes.

Förresten, Ellos med 35 (?) i klacken sjunger hela Sverige skrattar i 20 sekunder under ”snart skiner poseidon”. Sedan verkar dom skämmas i 90 minuter tillsammans med sina vänner som har valt att vara dödstysta under hela vistelsen. Bra val. Men framförallt, läktarkultur när den är som bäst i Borås.

/Svensson