Gästkrönika: Veni, Vedi, Vici

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com tar med jämna och ojämna mellanrum in gästkrönikor från er supportrar. Ibland är det ett okänt namn som får säga sitt, ibland en stor blåvit profil. I dag berättar Pär Ödlund om sin hjälte, Pontus Wernbloom.

Jag började gå på fotboll ganska sent i mitt liv 03/04 någon gång det var visserligen innan din tid och en tid då det inte gick så bra för vårt älskade lag. Det var min kusin som fick mitt hjärta att börja klappa för blåvitt och de följande åren kom fotbollen bara att växa för mig. Då var mina idoler Mild, Bengan, Alex (jag hann aldrig riktigt uppleva Erlingmark) och jag trodde aldrig att någon kunde överglänsa dessa spelare i den vördnad jag känner för dem.

Jag hade fel.

För det var ju den där killen som kom ungefär samtidigt som jag, han som alltid flinade och köttade allt som råkade komma i hans väg. Jag ska erkänna att jag inte såg något speciellt mycket i honom till att börja med, inte ens när han presterade, och att jag rent av gnällde en del när han fick för sig att filma. Det hela började nog när han la av med det och började spela igen istället för att lägga sig ner i gräset. Detta parallellt med bloggandet i GP och hur han sa sig skjuta på sina egna från fiendens skyttegrav (kommer nog aldrig att glömma den raden), gjorde att jag började se honom på ett nytt sätt.

Jag började se honom för den han verkligen var, se hans inställning till sporten och IFK. Se hans flin som något ärligt, barnsligt och hängivelsefullt. Se den kärlek som vi båda delar kärleken till klubben. Han har helt enkelt kommit att bli symbolen för mitt supporterskap.
Jag kommer att sakna Wernblom mer än jag saknat dom andra, han är för mig större än någon annan, för mig är han Blåvitt.

Jag fick inte vara med och tacka av dig på planen Pontus så jag skrev det här istället, lycka till i Holland så syns vi på ”gamla” igen när du tröttnat på Europa (för dom lär aldrig tröttna på dig). Tack för den här tiden.

Du kom, jag såg, du segrade.
Boom Boom Wernbloom!

//Pär Ödlund