K-märkt: Solens fläckar

(Jag prövar ”K-märkt” som återkommande rubrik för mina inlägg. Det är lite kortare än ”Rapport från sektion K”, och eftersom jag planerar en del nostalgiska texter passar det bra att det även för tanken till kulturminnen. Och dagens bragder är morgondagens legender.)

En sådan seger till och vi är förlorade …

När den allsvenska tabellen ska summeras någon gång i november har vi förhoppningsvis glömt bort hur dagens tre poäng vanns. Då kommer vi endast att se värdet i de segrar som bara ska tas, just de som laget hade så förtvivlat svårt att säkra i fjol. Tobbes klassmål då? Det klipper vi ut och klistrar in i en sprakande målkavalkad där han själv svarar för minst hälften av fullträffarna – för det målet har mycket lite att göra med vad som presterades i övrigt i dag.

Sanningen är ju den att Gais precis som i förra säsongens båda möten lyckades sabotera det mesta av vår offensiv och dessutom återuppväcka den defensiva hönsgård som visat sitt virrvarr av fjädrar och klor några gånger tidigare under våren. Allt medan Rehn/Olsson försöker spela samma match varje vecka. Spelidén må ha förändrats sedan Gais slog oss i höstas, men inte oviljan till taktiska omdisponeringar under eller ens inför matcher. Jag kan respektera ambitionen att alltid spela ”vårt spel”, men ”vårt spel” måste i så fall vara så vägvinnande att det inte hänger på ständigt öppna beteshagar av passningsalternativ och oceaner av tid till att måtta tjusiga chippar. Det är för skört, slits alltför lätt sönder av hungriga vargar i Borås eller av uppstudsiga lillebröder som inte imponeras så lätt.

En pusselbit som definitivt inte fungerar just nu är vänsteranfallet. Robin Söder ser verkligen inte ut att trivas. Man undrar hur det egentligen är med den där förslitningsskadan som jag gissar är främsta skälet till de tidiga bytena på sistone. Det är svårt att peka på någon uppenbar brist i hans spel, så diskussionen borde nog snarare handla om vad det finns för alternativ på hans position. Daniel Alexandersson – som förvisso höll till på höger sida, men Söder-problemet är inte en fråga om vänster/höger i första hand – har inte varit någon supporterfavorit så här långt, och så länge han inte vågar utnyttja sin snabbhet och rusa på mål när tillfälle ges är han inte i närheten av att hota Robins plats så länge denne är hel nog att starta.

Enkla bollförluster i uppspelsfasen har varit en black om foten i år, och mot bakgrund av det är målskillnaden smått fantastisk. Hjalmar fick med rätta flera skopor ovett av Gustav som tvingades städa på ett smutsigt sätt efter en passning beyond slarvig, men irritationen fanns inom flera konstellationer kamrater efter till synes helt onödiga paniksituationer.

Det är måhända otacksamt och småsint att leta fel mitt i den underbara framgångsvågen under härförare (och snart kapten?) Hysén. Vi leder serien och är i sämsta fall en poäng bakom Helsingborg efter tio fullbordade omgångar, och då har vi redan mött både dem och Elfsborg. Jag har personligen inte känt sådan entusiasm och glädje i engagemanget för Blåvitt sedan det väcktes på allvar på det tidiga 80-talet. Men där av också rädslan att plötsligt vakna upp ur denna dröm och tvingas se motståndare efter motståndare profitera på våra svagheter. Samtidigt är min känsla att ingen av våra huvudkonkurrenter är direkt osårbara. Jag är den förste att beklaga Anders Svenssons skada, inte minst ur landslagssynpunkt, men man kan ju inte blunda för att den spelar oss i händerna …

Häng i nu pojkar de två sista matcherna innan den välförtjänta vilan! Sex poäng till kan visa sig nödvändigt när bortamatcherna sedan börjar radas upp.