Explosionen från Akademien ger tränarna angenäma problem

ANALYS Ska man redan nu ge sig på att analysera IFK Göteborg årgång 2009, så känns det som att vi har ett defensivt otroligt kapabelt lag, med – än så länge – några frågetecken för offensiven. Träningsmatcherna med resultaten 0-0, 0-1, 2-0 och 1-0 talar ett tydligt språk. Vi täpper till bakåt men det blir heller inga målfester framåt. Förhoppningen är självklar inför de kommande matcherna – vi fortsätter hålla tätt men kommer samtidigt igång med målproduktionen. Då kan det se riktigt ljust ut inför den allsvenska starten.

Och igår slogs man återigen av det faktum att återväxten i IFK Göteborg för närvarande är mycket god. Den ena efter den andra ynglingen tar plats i a-truppen, och dessutom är flera nu på gång att på allvar konkurrera om en plats i startelvan. Det ser spännande ut och det ger tränarna angenäma problem. I gårdagens elva fanns mycket spännande, men då saknades ändå i stort sett hela centrallinjen.

Arkivbild: Sandberg, Dyrestam, Bärkroth och Atashkadeh

I mål stod Sandberg och även om han inte hade mycket att göra såg det mestadels stabilt ut. Erik Dahlin, som sett bättre ut på senaste, var på bänken och allsvenskans kanske bästa målvakt satt på läktaren.

I försvaret fick många upptäcka Mikael Dyrestam för första gången igår. Lite nervöst i början men efter ett tag såg det ut som det brukar göra i u-laget. Lugnt, behärskat och elegant. Och så var Kalle Svensson tillbaka. Dock inte i samma gamla form som han en gång var, om man skall vara helt ärlig. Men där vet vi att där finns det sparkapital, och visst lär väl Kalle höja sig i takt med att motståndet också blir bättre. Förutom dessa två är också Niclas Carlson, Mattias Bjärsmyr och Ragnar Sigurdsson disponibla som mittbackar. Ingen dålig uppsättning. På högerbacken finns Erik Lund och Adam Johansson. Lund som imponerar gång på gång och Adam Johansson som numera gör gedigna insatser i landslaget. Lyxproblem big time. Ett problem som möjligen kan lösas med att testa Adam Johansson som vänsterback.

På mittfältet är det nästan lika tjockt. Hysén i mina ögon given till vänster. Till höger finns en pigg Sella och en minst lika pigg Bärkroth. I mitten har Wernbloom en av tre platser näst intill gjuten och bland de övriga två är det bara att dra i tombolan mellan Seb, Gurra, TO, Jakob och Sana. På topp bör Robin Söder vara ganska säker på sin plats, även om Etéus knackar mer och mer på dörren.

Så visst ser det spännande ut offensivt, även om det inte östs in mål hittills. Och visst är det också spännande att det är så många spelare från eget hus som just nu tar sig fram. Spelare framslussade från vår egen u-trupp. Tittar man på namnen i a-truppen just nu så ser man att det med stormsteg börjar närma sig Rogers mål, att hälften av spelarna där skall vara upphämtade från u-truppen.

Spelare markerade i gult är hämtade från u-truppen. Spelarna i grönt är värvade till a-truppen, men var under 21 år när de värvades. Andel gult är således 40 % (10 av 25 spelare), och räknar man med grönt mest för skoj skull så kommer man upp i 68 %. Statistiken "förfinas" något av att jag räknat första gången vi värvade Kalle Svensson, samt att jag inkluderat Mattias Etéus i a-truppen.

Andelen spelare som är uppflyttade från u-truppen eller värvade innan de är 21 år är alltså hela 68 %, detta måste anses vara ett kvitto på att ungdomssatsningen nu verkligen är igång med full kraft. Det skall bli mycket intressant att analysera utfallet i slutet av säsongen, hur det gått med årets mycket unga trupp. Räcker det hela vägen till guld?