Gästkrönika: Storebror trots allt

GÄSTKRÖNIKA I Metro läste jag igår, innan derbyt att Gajs målsättning inför säsongen var att placera sig på den övre halvan och slå Blåvitt minst en gång. Med andra ord, deras mål är att komma bättre än åtta och slå oss en gång på två möten. Detta säger ju en del om deras lillebrorskomplex. För oss är det snarare motsatsen för känns det som. I alla fall när man tittar på spelarna på planen. Förlusten har egentligen legat i luften rätt länge. Från att ha varit det bättre laget i derbyna det första året när Gajs gick upp i allsvenskan har man successivt spelat sämre och sämre mot detta mediokra motstånd. Igår satt man och undrade om de blåvita spelarna brydde sig alls.

Men det är inte det det ska handla om.

Det handlar om våran position som storebror. Egentligen blev jag inte så ledsen över förlusten. Säsongen har vart kör en längre tid, även om jag försökt hålla hoppet uppe hela sommaren. Det jag blir ledsen över är att se hur glada Gajsarna blev. De hade gjort det omöjliga liksom, de hade slagit stora stygga Blåvitt. Och helt ärligt tror jag att det har varit betydligt hårdare för alla gajsare där ute att år efter år behövt gå hem från Ullevi som förlorare. Att vara tvåa, eller trea hela tiden. Det måste vara surt.

Samma tankar kan föras till Elfsborg. Som ser matcherna mot Blåvitt som Derbyn. Är matcherna mot Gajs också derbyn då eller? Är ju en spontan fråga. Men hur som helst. Matcherna mot Blåvitt är årets matcher för dem. Deras lag är tyvärr rätt bra just nu. Med betoning på just nu. För även om Blåvitt gjort en fiaskosäsong i mitt tycke, så vet jag att vi kommer tillbaka. Vi är Blåvitt. Men Elfsborg däremot. Boråsarna lever med den ständiga vetskapen om att deras lag kanske aldrig blir lika bra igen som det är nu. Även om de flesta inte vill erkänna det, så är det så. Samma gäller väl framför allt Kalmar FF, som är en fluga om något.

Jag säger inte att dessa lagen kommer bli värdelösa lag om några år som aldrig vinner igen. Men risken finns.

Hur som helst. Gajsarna ser derbyt som mot Blåvitt som årets största match. Boråsarna ser ”derbyt” mot Blåvitt som årets största match. Ljungskile ser matchen mot Blåvitt som årets största match också för den delen. Nu är det ju så ironiskt att vi förlorat alla dessa matcher i år. Men vad säger det om dem? De andra lagen. De kan gnälla hur mycket de vill om att de är störst, för innerst inne vet de, lika väl som vi, att det inte är sant.

Jag har aldrig skickat några SMS till kompisar som håller på motståndarlaget efter attvi vunnit. Igår fick jag elva SMS på tio minuter. Det säger egentligen allt.

För Gajs är det större att vinna mot oss än vad det är för oss att vinna mot Gajs. Samma gäller Elfsborg. Visst, man vill ju alltid att folk och framför allt lillebröder ska veta sin plats, men att det betyder så mycket för dem att vinna mot oss visar bara hur underlägsna de känner sig mot oss. Förlusten mot Gajs var bara ytterligare en förlust mot en mindre och obetydlig klubb.

Det är en Elfsborgare som börjat skicka en massa konstiga mail och skit till mig och en annan som sitter och kommenterar min blogg hela tiden, som påstår att han tjänar nästan en miljon om året på att inreda båtar ”av modell större” runt om i världen. Inte nog med att killen antagligen inte ens är byxmyndig, men han visar ju på ett ypperligt sätt hur han inte känner sig tillräcklig i jämförelse med oss blåvita.

Så kära blåvita bröder och systrar. Gräm er inte över att Gajsare försöker få deras ”1-0 och slå bort bollen i 85 minuter”-seger att verka som ett VM guld. Vi vet vilka det är som är storebror och vilka som alltid kommer ligga i skuggan.

// Pihlbaoge

Gillar du inte krönikan? Skriv en egen gästkrönika.
Maila in den till BaraBen.com här.