De som tjurar och de som biter ihop...

KRÖNIKA En vinnarskalle kostar 69 kronor på Internet. Men riktigt så enkelt är det ju inte. Förra säsongen var det Pontus. Efter att ha inlett som mittfältare blev han placerad i kylan. På bänken. Han blev petad. Alla som själv sysslat med idrott på en hyfsad nivå vet hur vidrigt det känns. Man jobbar stenhårt dag efter dag, och sen får man inte vara med när det roliga börjar. En kort replik som kan sänka dig totalt.
- Du börjar på bänken.

I mitt fall sysslade jag som tur var med en individuell sport och slapp utsätta mig för petningen mer än någon gång om året då SM för klubbar skulle avgöras. Jag minns tävlingen som igår. Efter en lång och framgångsrik dag skulle vi snart starta finalen. Alla var taggade utom jag, då jag precis fått beskedet att min uppgift under matchen var att sköta videokameran. I was the fucking cameraman! Det har inte blivit något mer kollektivt tävlande för min del.

Jag känner inte Pontus. Men jag kan svära på att han måste ha känt den där vidriga, odefinierbara känslan av att inte räcka till. Skillnaden är att han bet ihop. Han fortsatte att slita på träningarna och sedermera fick han chansen på topp. Askungesagan komplett kanske ni tänker, men riktigt så enkelt är det inte. När han väl fick chansen, i en ny position, krävdes prestation. Fysiken, tekniken och kunskapen är inte lika relevant i det här läget. Här krävs vinnarskalle. Här krävs någon som fullt ut gett sig fan på att visa allt och alla vad han kan. Vi vet alla hur det gick.

Mot Norrköping var det Tobbe. Tobbe som började på bänken, ett ställe han senaste tiden spenderat ganska mycket tid på. Visst, vi snackar fortfarande bara en match men fy fanken vad bra han var. Det fanns ingen tvekan i kroppen, han varken bad om ursäkt eller tackade högre makter när han sprang in på planen, han gick in och presterade. Det är en styrka få förunnad, men som jag tycker lyser igenom hos väldigt många i dagens IFK Göteborg. Så var det inte under ”mellanåren”. Kanske är det den största anledningen till att Blåvitt kommer försvara guldet – oavsett hur truppen ser ut efter sommaren – det finns liksom inga andra alternativ.