Henrik Leman: "Blåvitt vinner i år igen!"

ERLINGS INTERVJU I takt med Internet och bloggandets framfart har sportjournalistiken de senaste åren förändrats. Vi har nu fått lära känna landets sportjournalister lite bättre då de flesta av dem har börjat skriva blogg. Vad som kan tyckas underligt är att vissa av dessa herrar tycks tro att vi är mer intresserade av deras privatliv än deras åsikter om sport. Och kanske är vi det, vem vet. En som dock den senaste tiden lyckats hålla en konstant hög nivå på sitt bloggande, och på sitt skrivande på den numer nedlagda tidningen City Göteborg, är Henrik Leman.

Med träffsäkra resonemang och intressanta åsikter och analyser är vi många som följer Lemans bloggande, nu på ny adress. Men vem är han då, denne Leman? Vad gör att just han faktiskt är en omtyckt journalist bland supportrar, och vad tror han om den kommande allsvenska säsongen? Har Blåvitt chans att nå Champions League? Varför fick City lägga ner, och vad hände innan dess på GP?

Vi träffade Henrik Leman för en liten pratstund.

- Jag fattade inte att jag ville bli journalist förrän jag var det kan man säga. Jag började på en liten tidning i Skara för att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Jag hade en kusin som jobbade där på annonsavdelningen, så jag frågade henne om jag kunde få vara semestervikarie där en sommar. Detta var ju på mitten av 80-talet så allting var mycket enklare då. ”Jo, det kan du väl få” fick jag som svar från sportchefen där. Sen blev jag kvar där många år, för att göra en lång historia kort. Allt från sportreporter till sportchef och nyhetschef. Lära sig den långa vägen helt enkelt, och det var väldigt lärorikt. Samtidigt var det mycket jobb, och man fick göra mycket själv. Man förstod helt enkelt hur mycket bättre man hade haft det senare på större tidningar som GP till exempel. Det kunde vara att man skulle skriva små referat från sexton division fyra-matcher, ringa tränarna till varje lag och sådant. Väldigt slitsamt men samtidigt väldigt roligt. Och efter ett tag kände jag att det var min grej.

Du hade alltså inte skaffat dig någon journalistutbildning?

- Nej, men det är frågan hur mycket det gjorde egentligen. När jag senare var på GP fick ibland in praktikanter från JMG (journalistutbildningen) och de var oftast sämre än de som vi till exempel fick in från folkhögskolor. Det spelar ju ingen roll hur bra utbildad du är så länge du inte kan ta folk, så länge du inte kan få folk att prata.

Sen började jag alltså på GP, detta var den första januari 1995. Då kände jag att det var läge att flytta hem. Först hade jag olika redigeringsuppgifter ett par år innan jag lyckades komma åt en reportertjänst lagom till Nagano-OS. Då var det hockey som gällde, för det var där luckan fanns. Själv hade jag alltid varit mer intresserad av fotboll kan jag erkänna, ända sedan jag varit liten. Men då blev det hockey och då fick man ju sätta sig in i det.

Efter det var jag runt på olika OS och VM de närmsta åren, och även om det var mycket hockey så var det inte bara hockey. Detta gjorde jag fram tills att jag slutade där 2003. Jag tyckte det var lite stök och bök, och att en del var dåligt skött. Jag blev flyttad från sporten och då valde jag att sluta helt och hållet. Sen frilansade jag ett par år, jobbade på TT i Stockholm, var på GT en sommar och skev en del för ett företag som heter Pressinfo, som gör kundtidningar åt olika företag. Bland annat gör de ett magasin åt Frölunda Indians som jag jobbade med. Det var ett gränsfall att gå ifrån journalistiken på det sättet, även om jag aldrig hade betalt direkt av Frölunda. Det var väl kanske inte det bästa i världen om man vill vara riktig journalist, men samtidigt så måste man ju äta också. Sen efter det hoppade jag på City, var sugen på att skriva igen och tyckte det skulle bli kul att se om det fungerade med en tidning i ett sådant format. Men det gjorde det ju inte.

Hur kommer det sig tror du, att det inte fungerade till slut?

- Det var annonserna helt enkelt. Nu vet jag inte exakt hur de valt att driva det men Bonniers valde att satsa mycket mindre här i Göteborg än vad Schibsteds gjorde med Punkt SE. De tapetserade ju stan med sin tidning när Bonniers valde den lite lugnare metoden, med att trycka färre exemplar, och inte vara lika aggressiva. Men då betyder det att de stora annonsörerna, EL-giganten och alla de där, om de har att välja mellan att synas i Punkt SE som finns i många fler exemplar, jämfört med City som fanns i en mindre upplaga så förstår man ju vad de väljer. Då kan man tycka att de skulle vart lite mer uthålliga med City, men de var de uppenbarligen inte. Så det kom lite som en överraskning för oss den dagen vi fick höra att tidningen skulle läggas ner.

Vad händer nu framöver då?

- Jag har varit i kontakt med en tidning här i stan, som inte är GP. Men vi får se hur det blir med den saken. Tyvärr är det en ganska tuff bransch så vem vet, kanske får man flytta på sig, kanske till Stockholm.

Du kanske kan byta med Mats Härd på GP?

- Ja, med tanke på din fråga så kan jag ju gissa vad du tycker om honom… Men jag tror de är jättenöjda med att ha honom där.

Varför tror du då att du har blivit så populär, bland läsare och supportrar till stadens lag, jämfört med många andra journalister och krönikörer?

- I ett första skede kan man ju bli nästan orolig, om man blir populär bland lagen, för man skall ju inte bara jamsa med. Men jag hoppas, om fans gillar mig, att det är för att jag tar upp vettiga saker. Också att man tar upp det som inte bara ger stora rubriker men som inte har ett innehåll, och som är någorlunda intressant. Det behöver ju inte vara att man nördar in sig, men ändå att man lägger fokus på själva sporten, mer än någons eventuella sexliv till exempel. Sen får man ju inte skriva tråkigt för det. Sen gillar jag ju att skriva krönikor och där skriver jag ju vad jag tycker såklart, och då är det ju bara roligt om folk tycker om det.

Vad tycker du om dina kollegors bloggande då? De skriver ofta om lite andra saker än vad du gör…

- Jo, förvisso, men jag tycka att det är ganska bra läsning. Speciellt Ekwall när han skriver om sina kläder och de människor han träffar. Jag har en känsla av att han driver ganska hårt med bilden av sig själv.


Om vi ska snacka lite fotboll nu, vad tror du om Blåvitts chanser i allsvenskan i år? Vad måste de göra för att försvara sitt guld?

- Tråkigt svar, men jag tror det behövs ännu bättre konkurrens på alla platser. Och jag tror absolut att det måste in en central mittfältare. Olsson är skadebenägen, och Gustav Svensson, ja han har tagit enorma steg i år, men det behövs trots det en till. Det kommer skador och avstängningar, det måste man räkna med. Det finns förvisso alternativet att Alex går in centralt, men jag tror trots det att det måste in en ny i mitten. En Martin Ericsson vet man skulle passa in direkt i laget, han har vart där förut. Tvärtemot en sån som Ali Gerba som inte funkade alls. Sen kan man ju undra hur bra han är om han inte platsar i Bröndby, man kanske inte skall måla upp han som en Maradona direkt. Jag har en känsla av att en sån värvning skulle kunna bli av.

Jag gillar också att IFK inte värvar för värvandets skull. Nicklas Carlsson är en bra allround-värvning med bra karaktär, som accepterar om man skulle skifta hans position. Men jag tror att du måste ha bättre bredd i laget. Mot BP till exempel så såg man att det inte var så mycket kvar när Wernbloom, Olsson och Wallerstedt inte var med. Sen hade Blåvitt flyt i slutet som klarade sig från avstängningar i slutet av serien.

Hur stora är Blåvitts chanser att nå Champions League, om du jämför med de senaste årens vinnare av allsvenskan? Kan de nå gruppspelet?

- Ja, det tror jag. Chansen är inte gigantiskt stor men det kan gå, förutsatt att folk får hålla sig skadefria. Det finns en sådan trygghet i laget som gör att jag tror att de verkligen kan prestera när det verkligen gäller. Det handlar om att tro på det man kan. Jag tycker det finns en bra känsla på Kamratgården, där man vågar sticka ut och ta för sig. Mild pratar väldigt mycket om att man skall sluta nedvärdera allsvenskan, och det håller jag också med om. Utan att för den sakens skull säga att allt är bra. Jag tror det är en grej som skiljer svenska lag från andra lag, att vi är så fasta i de rollerna. Så mycket vi inte kan. Att vi inte har tekniken och så vidare. Och sen skyller vi på att vi inte kan för att vi är svenskar. Sen får vi ju hoppas att IFK inte har oturen att möta Valencia, då kan det gå.

Sen gillar jag också att det, än så länge, är i stort sett samma lag som vann förra året som är kvar, att man inte har sålt ut. Det vet vi ju inte ännu förvisso men bara en sådan sak som att Ragnar signar på till 2011 så är det en bra signal att det skall till ett bud från en bra klubb för att han skall flytta, även om det inte är någon garanti för att han stannar. Då är det lite mer oroande att Bjärsmyr går ut och pratar om att han vill bli proffs. Då undrar man ju om han är elektriker nu eller vad. Han är ju redan proffs. Han vill bara ha bättre betalt. Men Mild snackar ju mycket bra om att det är bättre att ha de spelarna i klubben som vill vänta lite med att få den stora löneförhöjningen, istället för att snabbt sticka iväg för den ”lilla” löneförhöjningen. Det är så Blåvitt måste jobba. Spelarna måste känna att de stannar ett eller två år extra för att de känner att de blir riktigt bra här, sen kan de försvinna till de riktigt stora klubbarna. Så lyckas de med att få de bästa spelarna att stanna, och har lite tur i lottningen så kan det bära hela vägen till Champions League.

Efter den lilla utläggningen frågar jag Leman vad han tror om gais chanser i år. Jag vet inte riktigt varför, eftersom jag knappast bryr mig något nämnvärt. Men som vanligt har dock Leman intressanta och tänkvärda åsikter om det mesta, i det här fallet i tränarfrågan.

- Alltså man ska verkligen komma ihåg att Christer Wallin och gänget där har gjort ett hästjobb med gais. Från ett Superettan-lag nära konkurs till ett stabilt mittenlag i Allsvenskan, med ändå hyfsat god ekonomi. Men det skall bli intressant att se hur de klarar sig i år, utan Rolle. Å andra sidan kan jag tycka att Rolle Nilsson fick väl mycket cred ibland. Det var som att man bestämde från våren 2006 att ”nu är han Sveriges bäste tränare”, trots att gais gick sämre senare under året. Jag säger inte att han är dålig på något sätt, men det skall bli spännande att se vad han gör nu i Malmö. Ska bli kul att se om han är fullt så fantastiskt, otroligt bra som han ibland målas upp som.

Dra till med ett supertidigt tips nu. Tippa segraren av Allsvenskan 2008!

- Det känns som att det var länge sen ett lag hade så goda chanser att försvara sin titel, som Blåvitt har i år. Att man har kvar en kärna, förutsatt att inte till exempel mittbackarna sticker, och att man värvat någorlunda klokt. Sen tror jag att Hysén växer ännu mer i år. Så om du ber mig säga ett lag som vinner så blir det svårt, men eftersom jag inte kommer på något annat lag än Blåvitt så säger jag Blåvitt!

Vem blir utropstecknet i år i Blåvitt då, vem får sitt stora genombrott?

- Också svårt att säga, men om inte Blåvitt köper in någon målvakt i år så måste det bli Erik Dahlin, om man inte ställer Stenman i mål då. Dock blev jag lite förvånad när jag pratade med Dahlin, och han sa till mig att han inte var redo. Jag tyckte det var anmärkningsvärt och trodde någon av de stora drakarna skulle nappa på det uttalandet, men det var ingen som gjorde. Det lät nästan på honom som han inte räknade med detta.

Och som sagt, värvar de inte någon ny målvakt så låt han stå då. Det kan ju inte gå mer fel än att han släpper in ett par bollar, men det gjorde ju Bengan också. Sen kan jag inte riktigt se vem de skulle värva nu när de missade Hugosson. Shaaban verkar ju inte vilja och är nog dessutom för dyr. Sen har vi ju Alvbåge, och där undrar man ju om det inte är något som inte stämmer. Han blir ju överlycklig varje gång man ringer, ”åh det är så gôtt att det ringer någon från Göteborg” sa han till mig senast. Så han längtar ju hem igen. Men han inte Blåvitt huggt på honom så är det ju nått som inte stämmer. Något som hände senast han var här, att han gav upp för lätt eller att man helt enkelt inte tror på honom. Någonting är det ju.

Och på tal om målvakter så måste man ju tycka lite synd om Bengan. Han är världens Liverpool-supporter, och nu när de till slut möter Liverpool så har han lagt av. Jag skrev nån gång i City en liten rad om att jag tyckte att Liverpool värvade för mycket eller nåt sånt. Då hoppade Bengan på mig direkt och undrade varför jag skrev som jag gjorde. Jag funderade om jag hade skrivit om Bengan men kom inte på nått, innan jag till slut fattade att det handlade om Liverpool. Det är alltid härligt att jobba runt Kamratgården med alla härliga människor som finns där. För egen del hoppas jag att det löser sig så att jag får fortsätta göra det, även detta år.

Leman avslutar med de orden och jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Jag hoppas också vi får läsa mer av Leman i år. En journalist som alltid säger och skriver vad han tycker, utan att linda in orden i en massa knepiga - svåra - ordföljder. En journalist som inte sitt ego ta överhanden, utan istället fortsätter att fokusera på det som är viktigt. Det behövs helt enkelt fler sportjournalister som Henrik Leman.