GP omlokaliserar till Stockholm?

MEDIA Göteborgs-Posten är Västra Götalands ledande morgontidning. Göteborgs enda etablerade morgontidning. Här är GP-krönikören Henrik Wallgrens senaste mästerverk:

Göteborg är som en överkörd katt
Alla flyttar till Stockholm. Eller skulle vilja. Det är som utvandringen till Amerika. De bästa drog och kom aldrig mer igen. Vi andra blev kvar. I det gamla landet. I den gamla staden. Borde flyttat själv för länge sen. Om jag kunnat. Om jag vågat.

Allt är möjligt i Stockholm. Är man där så är man nära makten, härligheten och Stureplan. Göteborg är inte Lilla London. Det är ett förvuxet Borås. Ett ängsligt knalleland oförmöget att ta hand om sina begåvningar.
I Stockholm bor de kända och rika. I Stockholm bor kungen. Så fort man kliver av tunnelbanan så möts man av Arne Weise eller Doktor Alban på perrongen. I Stockholm träffar man ministrar, höga chefer och Linda Rosing när man äter lunch och spelar squash. I Stockholm är det lätt att nästla sig in i värmen. I Göteborg finns inga mecenater. Inga snälla tanter och farbröder i polotröja som ser vem man är egentligen och erbjuder några miljoner för att utveckla idén man just klottrat ner på en skrynklig servett. I Stockholm kastar de visitkort efter en. Här är det ring inte oss, vi ringer dig.
Här är det kallt och vidrigt och regnar nästan alltid. Ingen bryr sig om abstrakt poesi och konstdans. Tung industri är vi bra på, det skall erkännas. Men allt vi har att erbjuda i kultur är stripshowerna på Andra Långgatan och några förskrämda källarband. Skulle tro att antalet genuint kulturintresserade i Göteborg uppgår till cirka 800 personer. Här går folk ut sällan överhuvudtaget. Ibland ser man någon stålsätta sig mot vädret och rusa över till 7Eleven för att köpa middag eller kryssa mellan regnpölarna bort till videobutiken, annars är det dött och kallt som en överkörd katt.
Ibland misstänker jag att Göran Johansson lagt nåt lugnande i dricksvattnet. Inte av elakhet utan bara för att det blir bäst så. För
allas trevnad. Kanske är det en del av Göteborgsöverenskommelsen? Själv har jag inte läst det finstilta.
Göteborg är en spökstad. Efterbliven och stenhårt segregerad. Hoppet sätts till klämkäcka slogans som målas upp som besvärjelser på de rostiga torrdockorna som snart ska slumpas bort till Kina. I bockkranen har det inte hoppats bungyjump på flera år. Ingen vågar längre. Men Stockholm vågar. Där finns det både Pridefestivalen och Astrid Lindgrens museum. Där träffas folk på krogen över en bit rådjurssadel och bara myser.
Men det är klart. Vi har Chapmans Torg och Backaplan. Bellevue marknad och Wästerhus. Såna ställen ska vi vara rädda om. I Stockholm är allt sånt bortdesignat för länge sen. Där uppe har till och med tanterna i fruktstånden gjort ansiktslyftning. Och pissoarföreståndarna har personlig tränare. I Stockholm är alla så vänliga att man inte vet om de menar allvar. I Göteborg kan folk i alla fall vara genuint otrevliga. Sånt kan man lita på. Och så skrattar stockholmare åt göteborgare hela tiden. Så där nedvärderande. De tycker att vi är roliga. Och glada. Och positiva.
Var i helvete har de fått det ifrån?

Ok, nu finns ju chansen att den här snubben är ironisk, eller försöker vara sarkastisk. Vi Göteborgare kan ju vara det mellan varven. Eller i alla fall försöka. Men jag tror inte att GP-skribenten Henrik Wallgren är från Göteborg. För inte kan väl en Göteborgare så totalt katastrofalt bisarrt extremt vansinnigt brutalt misslyckas med att framställa en text som syrlig i undertonerna? Det är snarare en bondes odyssé i tanken kring den extrema medial-kulturella minoriteten av Göteborgarna som vill flytta till Stockholm för att få chansen på sina "15 minutes of fame".

Henrik Wallgren kanske är seriös, han kanske helt enkelt inte har bågra vettiga tankar att leverera till läsarna, vem han nu än är. Så istället så försöker han provocera igång en debatt. Ok, fine. Om det vore ett ämne som är fräscht eller på tapeten, eller ens det minsta intressant så kanske man skulle uppskatta den mediokra provokationen på något abstrakt diskussionsplan av internets mer skrattretande tillhåll. Men nu blir det Göteborg vs. Stockholm med storebror mot lillebrorsmentalitet, jantelag, rivalitet och så vidare. Oj vad spännande och nyskapande. Rena orgien i originella tankebanor.

Tyvärr Wallgren, hur du nu än fick din anställning på GP så får vi väl ta och kollektivskaka på våra skallar och istället referera till en lite mer respekterad tidnings analys av Göteborg och Göteborgarna. Nämligen New York Times besök i Göteborg under september 2007. Texten handlar om Göteborg som turiststad och i densamma finner vi redan nu klassiska citat som:

...In an age of global supercapital, of triplex pieds-à-terre and velvet ropes, Goteborg has stayed, unlike Stockholm, unassuming and fairly cheap. In the past, Swedes would get their degrees here (it is the country's largest university town) and flee. But increasingly, musicians, artists, designers and shoestring entrepreneurs — the youth-ish culture that gives a city its raffish vitality and, arguably, its economic vitality — are staying, or returning, the latest wave of un-Swedish Swedes to colonize Goteborg for their own purpose...

...I met a photographer named Marco Grizelj, a friend of a friend of Johan's, who had abandoned France in favor of Goteborg. “I was looking for underground culture in Paris, and never found it,” Marco said. “Paris is a city for 50-year-olds eating overpriced food and marveling at Picassos. Here in Goteborg I can throw a big sound system in a car, and 15 minutes later I'm on a sandy beach playing loud music, and 200 people come.” The police in Goteborg are relaxed (“Just don't park near a rich person's house,” Marco said), and yet nothing feels real in Goteborg until it is made officially outlaw...

...On my second day in the city, at an annual art exhibition-rock concert-barbecue called Warm Up!, a young Swedish gangsta in a hoodie, stinky sneakers and aviator specs asked me if I had heard of Richard Florida. Florida is an American economist and urban theorist who believes that the presence of a “high bohemian” class, of artists, musicians, high-tech workers and gay men and women, drives economic growth more than sports stadiums or iconic architecture. When I called Florida, he was elated to discover that Swedish club kids cite his work and quick to return the compliment. “Look, England ruled the world, and it was a tiny island,” he said. “It's possible the world is going in the opposite direction of the big state.” Florida believes a small, well-educated, super-value-added country like Sweden could thrive and influence the world, or some portion of it, by being a knowledge-workers' paradise For the world to go the direction of Sweden, though, Sweden would need to go the direction of Goteborg, not Stockholm...

...I visited with some of the city's fastest growing companies, and at each I heard the same story: in Stockholm, Stockholm is enough. In Goteborg, Goteborg is not nearly enough, and so, ironically, its smallness forces people to look first inward, then outward, to Europe and then the world. “We chose to be centered in a second city, not a first,” says Andreas Kittel, one of the partners of the design firm Happy F&B. Happy embodies the Goteborg paradox to a T: by thriving in a small pond, they are winning international awards and are as likely to mount an art exhibition as they are to work on brand imaging for Swedish public television...

...“Goteborg used to be a not very cool place to live,” Lekman told me. “The culture centered around shrimp and bingo. Bands played Copenhagen and Stockholm and skipped Goteborg.” This is precisely how grunge fomented itself in Seattle: in the '70s, bands like Aerosmith would tour Los Angeles and San Francisco, skipping the Pacific Northwest. In Goteborg, as in Seattle, kids were forced to create their own scene. “Finally, people went, ‘Let's just do something on our own,' ” Lekman said. “At that point, people embraced everything bad about Goteborg.”How long can Goteborg sustain its newfound energies, now that shrimp and bingo are being replaced by veal carpaccio and couture? The owl of Minerva flies at dusk: It is Lekman, not Florida, who may be the Goteborg revival's wisest philosopher. “Goteborg is in its best days now,” he said...

Läs hela The New York Times hetsartikel om Göteborg här.