Jag har haft sex med Pontus Wernbloom

KRÖNIKA Det där med att lufta sitt sexliv i offentligheten är ofta jävligt känsligt. Speciellt om det innebär att man hänger ut en annan person. Men jag kan inte låta bli att erkänna något för er: igår hade jag sex med Pontus Wernbloom.

Då och då kommer man på sig själv med en liten insikt. En insikt om vilken slags person man är och hur människor omkring en måste uppfatta ens säregna beteende. Jag har en tätt förekommande sådan insikt som spökar för mig, insikten av att vara en fotbollsidiot. Det kan vara en vardagssituation, som när man står i kön till kassan på Coop.
Som vanligt går det alldeles för långsamt när den lilla överkäcka blondinen drar streckkoderna förbi sig. Man stirrar på kön, blir lite småfrustrerad och låter tankarna sväva iväg. På löpsedeln är den senaste av regeringens skandaler och jag tänker att politikerföraktet fanimej hade varit lågt om lite fotbollslegendarer hade styrt och ställt i världen.

En Håkan Mild som statsminister, skulle han tillåta att sin regering misskötte sig? En Ragnar Sigurdsson som försvarsminister, en Niclas Alexandersson som ständigt protesterande och kritiserande justitieminister eller varför inte en Andrés Vásquez som kulturminister. Vilken drömvärld.
- Var det bra så?
Kassörskans ord väcker mig från mina drömmar om en fotbollsregering. Kanske borde man starta ett Blåvitt-parti? Då jävlar skulle vi få se på kommunala medel som satsades på Änglagården. Jag tar fram pengarna och funderar på hur sedlarna skulle se ut med Gunnar Gren, Fölet och Bebben ersatte Gustav Vasa och gänget som poserar där idag. Symboler för fotbollens kärlek, fotbollens allsidighet och fotbollens passion. Sådana symboler skulle allt göra världen till en lite bättre plats. Jag vänder mig om och stöter ihop med kvinnan bakom mig i kön. Hon rammar sin kundvagn in i mitt ben och brister ut i ett:
- Oj förlåt, gick det bra?
- Man får ju stå upp som Håkan Mild, hör jag mig själv säga och får ett frågande ansiktsutryck som svar. Det är i de sekunderna insikten visar sig på riktigt, insikten av att vara en fotbollsidiot.

Senare på kvällen sitter man med flickvännen i soffan. Vi pratar om arbetsveckan som varit och vi pratar om smaken på vinet som vi dricker. Det passar så väl ihop med oliverna i potatissalladen. För en liten stund så har jag ingen fotboll i hjärnan. Jag kände ingen växande ångest för vinterns allsvenska uppehåll. Jag kysser henne, det hettar till. När hon drar av mig min tröja så backar hon lite bakåt och ler.
- Jag är inte säker på att jag vill ha en trekant med dig och honom, säger hon.
Jag rynkar pannan och undrar tyst vad hon pratar om. Vad är det hon försöker föreslå?
En sekund senare pekar hon ner mot mitt bröst. Där är han, den tredje personen i mitt sexliv: Pontus Wernbloom. Ackomanjerad av sin slogan "Kötta som Wernbloom" tryckt stort över min t-shirt.

Jag tar inte av mig tröjan utan skakar på huvudet och kysser istället min hånleende tjej. Pontus får helt enkelt vara med ikväll. Vem vet, det kanske dämpar vinterns abstinens lite grann. Åter får jag en insikt, jag är en fotbollsidiot. Men inte nog med det, jag har haft sex med Pontus Wernbloom.

/Markus Hankins
Chefredaktör BaraBen.com