Royal League, en trist historia?

SKANDINAVISK FOTBOLL Royal League, detta missfoster till avkomma av tre skandinaviska ländernas fotbollsligor, har det någon framtid? Det verkar inte så, sett till det ytterst svaga intresse som visas för en turnering som på alla sätt och vis skulle kunna bli något riktigt bra. Men varför har det inte blivit en succé?

För snart fyra år sedan startade den då mycket spännande turneringen för första gången. Meningen var att ge svenska, danska och norska klubblag tävlingsmatcher under en period då det vanligtvis tränas försäsong (undantaget danska lag som istället tränar mellansäsong) och spelas träningsmatcher mot dåligt motstånd. Med högkvalitativt motstånd och fina prispengar trodde åtminstone jag att detta skulle bli något som både förbund, klubbar, tränare, spelare och publik skulle satsa på. Icke sa nicke.

Det klagades istället på kyla, dåliga planer, matchande av juniorer och svikande publik både på läktaren och framför tv:n. Själv njöt jag i fulla drag för varje match som IFK spelade i Royal League det året. Från 3–0 mot Bröndby i ett antal minusgrader och snöstorm på ett Ullevi som agerade temporär skidstadion, till 1–1 mot FCK i finalen en vårkväll, fram till det att vi förlorade straffläggningen. Det var en helt ny upplevelse att få se IFK mäta sig inte bara hemmavid, utan även mot grannländernas bästa lag.

Tyvärr har klagandet på kyla, dåliga planer, matchande av juniorer och svikande publik både på läktaren och framför tv:n till viss del varit befogat. Djurgården spelade "hemma" i Södertälje, Halmstad spelade "hemma" i Örebro, i Norge spelade Oslolagen på Tönsberg ett antal mil från Oslo. I Trondheim spelade Rosenborg en match på något sorts gräs-grus-underlag. Publiken svek. AIK som snittade 20 000 i Allsvenskan lockade inte ens 5 000 i snitt till sina matcher, trots att man till och med hade gratis inträde till en match.

Det enda svenska lag som egentligen verkar ha satsat fullt ut på Royal League är faktiskt Blåvitt. En final, och en knapp kvartsfinalförlust mot Lilleström som sedemera kom att spela final, är det sportsliga facitet. Som i sin tur har gett över tio miljoner svenska kronor i prispengar. På läktaren har även där IFK utmärkt sig positivt bland de svenska lagen, med det bästa snittet, och en del fina siffror, till exempel 7 301 i den tidigare nämnda matchen mot Bröndby i riktigt vinterväder.

I och med att matchprogrammet för de senaste turneringarna, och programmet för den eventuellt kommande turneringen, har kortats ner för att få fler attraktiva matcher, spelade under bättre väderförhållanden, så anser jag att man nu borde kunna bortse från väder och dåliga planer när man nu betraktar och betygsätter Royal League. Det största problemet kvarstår dock. Det dåliga intresset från oss supportrar. Spelar Blåvitt en tävlingsmatch anser jag det självklart att gå dit och kolla. Tydligen håller ett antal tusen "äkta" supportrar runt om i Sverige inte med mig. Varför?

Men jag har inget svar på den frågan. Det verkar inte Royal Leagues ledning, eller de tre förbunden, heller ha. Och inte ens tvsändningarna, där folk kan ligga inbäddade i en filt i sin soffa och kolla, har lockat. Det är kanske det största mysteriet av allt. Och lika lite har någon ett svar på det. Själv har jag bänkat jag mig framför tv:n även när IFK inte spelat. Det är bara att hoppas att man ändå lyckas lösa tvavtal för de kommande åren, för jag tror stenhårt på Royal League.

Tyvärr verkar jag vara ganska ensam om det.