Reserapport från helvetet

RESERAPPORT Jag har varit i helvetet- det stavas R-Å-S-U-N-D-A.

Jag tänker inte sticka under stol med att jag reste utan hopp; AIK har visat en fantastisk form det senaste, medan IFK i Kalmar-matchen (främst i defensiven) visat på en usel arbetsmoral.
"Fan vad det ska bli kul att åka upp och få storstryk både på och utanför plan" skämtade jag ironiskt före avresan. På vägen upp hamnade dock jag och min kille i ett fantastiskt skönt gäng! Skratten skallade, ölen flödade och diskussionen handlade om att det faktiskt fanns en teoretisk chans att AIK skulle få Guldfrossa och göra bort sig.

Såhär i efterhand undrar man om det verkligen var en fotbollsresa vi åkte på...resten av kvällen handlade över huvud taget inte om fotboll. Den handlade om övervåld, maktmissbruk och usel organisation. Inte ens på planen fick vi se något som hade med fotboll att göra.

Då mediavinklingen av kvällen har varit så skev att jag knappt känner igen ett enda ord, känner jag att jag vill ge min skildring av vad som hände- utan censur av fega media-saxar.
Här kommer:

"AIK-resan, the true story"

Redan på vägen upp, när jag skulle handla mat på tåget, möttes jag av beskedet att all mat var slut i Stockholmsregionen, både på flyg, tåg och bussar. Jag ställde även ett par frågor till reseledarna:
1: Skulle vi kunna lämna våra saker på tåget?
2: Hur hög säkerhet kunde vi som IFK-supportrar utlovas i Solna?
Svaren blev att
1: vi själva ansvarade för att våra saker inte skulle försvinna, då städarna troligen skulle tömma tåget.
2: Säkerheten var rigorös och att vi blivit utlovade polisbeskydd.

Nu undrar jag dock om poliser och ordningsvakter förväxlat ordet "beskydd" med "våld och kränkningar"...

Ni som var där, eller såg matchen på annat sätt vet redan att endast de första fem minuterna av första halvlek bjöd på kamp från Blåvitt. Resten var miserabel, även om utvisningen av Dennis Jonsson var klart tveksam. I halvleksvilan traskade vi missmodiga ner för att få någonting att dricka och äta.
Där nere började staketet mot AIK:s familjeläktare plötsligt att skaka och smälla våldsamt! Det var svartgula supportrar som försökte forcera staketet och ta sig in till oss. Självklart höjde detta adrenalin-nivån hos många tillresta Blåvita supportrar som då började trycka på samma staket från vårt håll. Varför blev polisen så förvånade över detta? Borde de inte haft beredskap att förhindra det? Särskilt med tanke på att AIK:s supportrar redan innan gått ut med en varning om att "Inga Göteborgare går säkra i Solna på torsdag!"
När staketet vek ner sig borde polisens uppgift varit solklar;att skydda dem som försökte att undkomma kravallerna. Men icke! Interna källor bland tillresta poliser har bekräftat att istället för att försöka medla och lugna publiken så hetsade både ordningsvakter och poliser massorna till hysteri.

Jag rusade i panik upp på läktaren men min kille och flera andra hann inte så långt. För att undkomma kaoset drog de sig så långt bort de kunde och tryckte sig mot väggen. Då rusar väktare med machokomplex fram och sprejar dem i ögonen med pepparspray och tårgas! Därefter, när min kille och de andra är halvt förblindade börjar poliser att vilt slå på dem med sina batonger. Publikvärdarna från Göteborg berättade på tågresan hem om hur poliserna i fråga bland annat stått och vevat med batong på en redan skadad killes gips. Om detta inte är övervåld värdigt en diktaturstat så vet jag inte vad...
När min kille försöker ta sig därifrån och förtvivlat säger till en polis att "Jag måste hitta min fru, hon är försvunnen!" vrålar denna polisman tillbaka "Vad fan är det du inte fattar? Du går ingenstans!"

Tjugo minuter in i andra halvlek återförenas äntligen jag och mina resekamrater och lider oss tillsammans igenom den usla matchen, ackompanjerade av bengaler som flyger in på plan och på den egna läktaren. En kille blev träffad- vad var meningen med det? Finns det någon som helst mening med att avreagera sig på sina egna? Bränn inte bengaler om ni inte kan hantera dem tack! Polisen gör en fortsatt dålig insats där man agerar orehört långsamt när det gäller att förhindra bråk, utan istället ägnar sig åt uppvigling och enormt otrevligt bemötande av skötsamma supportrar som inte varit inblandade.

När matchen till slut- äntligen- är över börjar nästa uppvisning i undermålig organisation.
När matcher spelas på Gamla är bortforslandet av tillresta motståndarsupportrar alltid perfekt organiserat. Bussarna står redan och väntar utanför och resenärerna eskorteras säkert fram och kan åka därifrån.
När vi kom ut från Råsunda fanns där inga bussar och uppretade AIK-supportrar får gott om tid att gruppera sig runt oss. Vi möts av beskedet att vi inte kan ta oss någonstans. Bengalerna fortsätter att regna från båda håll och polisen koncentrerar sig på att skälla på, kränka och förnedra blåvita resenärer- skyldiga som oskyldiga. Regnet öser ner, det blir allt kallare och armar och ben börjar domna bort. när bussarna till slut anländer, efter cirka två timmar och alla slagsmåls-sugna AIK:are fångats in och körts iväg, borde det vara ett enkelt projekt att låta oss gå på bussarna och åka därifrån, men inte då, vi släpps fram i grupper om tio och tio vilket tar ytterligare ca en halvtimme. Jag och min kille slits ifrån varandra och poliserna vägrar, trots vår vädjan, att låta oss stå bredvid varandra.
Väl på bussen möts vi av meddelandet att vi istället ska fraktas till Älvsjö, trots att folk låst in sina saker i värdeskåp på Centralen i Stockholm. När vi kliver på tåget i Älvsjö får vi reda på att en av bussarna kört fel och åkt till Centralen och att alla värdesaker dessutom måste upphämtas. Detta ger ännu en timmes väntan och som grädde på moset saknas mat och vatten på tåget. Endast de första tjugo som ställer sig i barvagnen får sig något till livs.
Den enda räddningen på resan hem är att vi hamnar i samma gäng som på resan upp där vi faktiskt, trots misäre, lyckas skämta och skratta hela vägen hem. jag ramlar i säng klockan 05.00, fyrtiofem minuter senare ringer väckarklockan; dags att lämna barnen till skolan och gå till jobbet!

På vägen köper jag en bunt tidningar med ett hopp (om än MYCKET svagt) om att få läsa sanningen om hur AIK;are gemensamt med poliserna uppviglade massorna, isället får jag läsa att endast IFK:are misskött sig och att polisen haft allt under kontroll.
Jag vill här avsluta med ett citat från en av de matchvärdar som åkte med på resan:
"Jag åker aldrig mer med till Stockholm!"