Våren med IFK Göteborg

ANALYS Från en undertecknad som sett det mesta i matcher, och en del träning med vårt kära IFK Göteborg under våren kommer här en förhoppningsvis ganska genomgående analys med personliga reflektioner över samtliga spelare, samt några övrigas insatser.

Våren har varit ganska upp och ner. Eller rättare sagt först ner, och sen upp. De senaste fyra matcherna har det mesta varit stolpe in för Blåvitt, trots att spelet lämnar en hel del övrigt att önska. Innan dess såg det desto dystrare ut. En del spelare har tagit några kliv fram, andra tillbaka eller stagnerat. Här är en personlig redogörelse av samtliga spelares insatser under vårsäsongen.

Vi inleder med insatser från målvakt och backlinje.

Bengt Andersson har varit stabiliteten själv under våren. För många kom det närmast som en ”chock” att den rutinerade räven, som bara tycks bli bättre för varje år, inte blev uttagen i den svenska VM-truppen. Enda möjliga lilla möjliga frågetecknet är isåfall insatsen när den malplacerade Ola Toivonen gjorde 1-1 för Öis. Från läktaren och även på tv-bilderna såg skottet inte helt otagbart ut. Men i övrigt en mycket stabil vår av Bengan, kryddat med ett par strålande parader.

Magnus Johansson har spelat som han brukar. Han blandar och ger. Utvisningen i matchen mot Bajen kan ha varit en av de solklaraste på länge, och straffmissen mot Helsingborg är nog inga insatser Ölme vill minnas när det nu är dags att summera våren. I övrigt stabil i defensiven utan att glänsa.

Adam Johansson har börjat se riktigt bra ut på träningar och under b-lagsmatcher under sena våren. Kommer med upp hela vägen gång på gång i anfallen och lyckats trots detta hålla tätt i defensiven. Har stundtals visat prov på fina kombinationer tillsammans med Jonatan Berg ute på högerkanten under dessa tvås otaliga antal b-lagsmatcher tillsammans. Mycket fina inlägg levereras dessutom frekvent från Adams högerfot.

Gustav Svensson har även han imponerat under våren. Varit mycket tongivande i b-laget och fick även göra sin debut mot skinnvästarna. Var godkänd i debuten, inte mer. Men vad kan man vänta sig av en spelare som kommer direkt från juniornivå och får göra sin debut i ett derby på Nya Ullevi? Visade dock fina intentioner när han visade prov på god löpstyrka och anfallsvillighet i denna match, samt mot Häcken där han även fick spela en halvlek. I b-laget är Gustav ofta placerad på innermittfältet eller som mittback och sköter även de uppgifterna oftast med bravur.

Karl Svensson som är en av våra två VM-resenärer samt fotomodell och svärmorsdröm. Kalle har självklart gjort en bra vårsäsong eftersom han är med i den ovan nämnda VM-truppen. En ledartyp på plan och han ger alltid hundra procent på träning, dock känns det som han har ytterligare mer att ge. Inget ont om Kalle, men visst känns det lite underligt ändå för oss som sett Mikael Antonsson spela, att det är den yngre av de två som kommer med i VM-truppen… Hade inte Antonsson gått skadad större delen av våren så hade det nog kunnat se annorlunda ut. Ett par mål från Kalle hamnar även på pluskontot.

Mattias Bjärsmyr som blev vald till årets nykomlig förra året har under våren delvis fått släppa sin plats till Dennis Jonsson på grund av skada. Mållöst i en ganska lugn tillställning mot Öster och sen hade ”Bjärsa” det betydligt tuffare mot ellos. Men vem hade inte det? Bönderna från Borås spelade ut oss rejält denna afton och det är inget vi enbart kan beskylla Bjärsa för. Sedan kom skadan och inget spel förrän mot Malmö då han gjorde en stark comeback. Vi ser fram emot fler stabila kamper från Bjärsa i höst, dock måste han kanske ta ett rejält kliv framåt om kollegan Svensson försvinner.

Dennis Jonsson som fick chansen redan mot Helsingborg då Bjärsa skadades strax innan matchen. Det började dock inte så bra för Cliff med 0-2 i baken innan klockan ens hade snurrat tjugo minuter. Sen började Blåvitt spela bättre och så även den gode Cliff Jonsson. Dock tog det ett par matcher innan man verkligen började känna igen hans stora kvaliteter. En ledare på plan, stark i luften och brytningssäker. Kanske var det inte så konstigt att det tog ett par matcher för Cliff att komma in i tempot igen efter hans långa skadefrånvaro, men när han väl gjorde det så såg det stundtals riktigt bra ut. Det roliga varade dock inte länge för Cliff som tyvärr åkte på en skada igen, lagom till matchen mot Malmö, och därmed tappade sin plats igen till Bjärsmyr. Men Cliff kommer säkerligen tillbaka till startelvan, det brukar han göra.

Oscar Wendt har sannerligen tagit ett stort steg framåt nu under vårkanten. Har blivit stabilare i sitt spel och varvar inte längre de bra insatserna med de sämre lika ofta som innan. Har alltså höjt lägstanivån betydligt, men har trots detta fortfarande sina toppar när han utmärker sig med att följa med upp i anfallen och skapa farligheter för sig själv och sina lagkamrater. Slår även ständigt farliga hörnor och frisparkar med sin känsliga vänsterfot. Ozzy är en back som inte gärna gör glidtacklingar, men vad gör det när han trots det oftast tar bollen från motståndaren. Har även en bra förmåga att kunna spela sig ur pressade situationer skickligt, även om det ibland ser lite farligt ut.

Hjalmar Jonsson har sannerligen inte haft det lätt i vår. Nu när han äntligen är tillbaka i fullt friskt tillstånd så spelar tidigare nämnda Oscar Wendt så bra på vänsterkanten, vilket innebär för Hjalle att han ser sin tidigare ordinarie vänsterbackplats hamna allt längre ifrån honom. Visar stundtals kapacitet på b-lagsmatcher och träningar men trots det så är det oftast man ser väldigt spridda uppspel och inlägg från Hjalles sida. Det är lite som Forest Gumps chokladask, man vet aldrig vad man får…