Hösten blir vår

SÄSONGSFRÅGAN Jag kunde inte undgå att sätta rubriken "hösten blir vår" för ett litet kåseri angående den ack så populära frågan angående hur den svenska fotbollssäsongen ska ligga, en fråga som av någon märklig anledning blossat upp i samband med att det går dåligt för vissa svenska lag i europacupspelet. Vad det nu har för samband? Mer om det senare.

Rubriken för mig osökt in på den kommande hösten, eller snarare, den höst som verkar ha tjuvstartat nu i veckan. Onekligen ser hösten ut att bli vår. Det känns plötsligt som att det inte spelar någon roll vad som händer. Ytterligare en backskada? Ja, då går väl Gustaf Svensson in och tokdominerar. Alexanderssons höftproblem förvärras? Släng in Vasques så slår han tre fyra inlägg rätt i mål och spelar fram till ytterligare ett par baljor. George och Sella skadas/avstängs samtidigt? Dubbelt Berg på topp öser in mål och hamnar etta och tvåa i den allsvenska skytteligan. Den Attraktive börjar känna sig gammal? Då går Nadj in och håller nollan i de resterande matcherna samt går upp och nickar in ett avgörande mål i 93:e minuten hemma mot BoIS i sista matchen. Erlandsen får en plötslig lust att gå på tur och tar semester resten av säsongen? Då hoppar Kjell fram som gubben i lådan och slänger in ett par juniorer till på plan som fixar biffen.

Hösten är och kommer onekligen att bli vår.

Nu till säsongsfrågan. Det har debaterats flitigt i media om omläggning till höst/vår-säsong istället för nuvarande vår/höst. Som vanligt på senare tid har före detta hatobjektet i IFK-kretsar, Robert Laul, en relativt vettig inställning i frågan. Jag tror, likt Laul, inte ett skit på att en höst/vår-omläggning hade gynnat allsvenska lags spel ute i Europa, varför det är mycket lustigt att debatten blossar upp just med tanke på de dåliga resultaten. Men det är kanske ändå dags att ta upp frågan på nytt. Låt oss ta en titt argumenten för införandet av ett nytt säsongsschema.

Naturligtvis vore det en stor fördel att ligga i fas med övriga Europa (undantaget Norge, Finland samt ett antal f.d. Sovjetrepubliker), vilket hade förenklat samordning organisationsmässigt och förhoppningsvis minskat problemet med att svenska lag ofta ställer upp med två helt olika elvor på vår- och höstsäsongen p.g.a. spelartransfers på sommaren. Med andra ord skulle lagen kunna spela en hel säsong med nästan intakt trupp, vilket torde förbättra standarden på Allsvenskan som helhet. Visserligen finns det även ett transferfönster runt jul, men det har inte en lika stor påverkan, då de "största" övergångarna sker sommartid. Detta är säkerligen en stor anledning till att de flesta allsvenska tränarna, som naturligtvis vill jobba med en och samma trupp under hela säsongen, är positivt inställda till höst/vår.

"Jaha", säger ni, "hur kul är det att gå på fotboll i början av januari, och varför ska vi mista möjligheten att gå på fotboll när det är som varmast i juni-juli?" Tyvärr, säger jag, men det motargumentet biter inte. Jag ställer mig mycket tveksam till att SvFF skulle förlägga säsongen till september-april, eller liknande. Snarare kommer vi att få ett säsongsupplägg mycket snarlikt det som vi redan har, fast omvänt. Danmark t.ex., spelar sammanlagt 33 omgångar från mitten av juli till mitten av november plus mitten av mars till mitten av juni. Det vill säga ungefär de månader då de svenska lagen spelar tävlingsmatcher. Dessutom har vi bara 26 omgångar, varför veckorna i mars och november enkelt kan plockas bort, om det skulle vara att föredra. Betänk dessutom att vi redan nu varannat år har ett långt (1-1½ månad) uppehåll på sommaren på grund av EM och VM. Att slippa planera om Allsvenskans upplägg varannat år hade varit en fördel.

Med tanke på föregående stycke kommer inte heller den så ofta omtalade fördelen som svenska lag har i cupkvalet, den av att vara mitt inne i en säsong, gå förlorad. Visserligen kommer laget vara inne i en försäsong, men det är en försäsong som blir max 1-1½ månad (1½-2 månader kortare än t.ex. England), vilket antagligen inte kommer att påverka varken positivt eller negativt. Samtidigt kan det vara intressant att ta upp frågan om försäsong lite ytterligare. Det talas ju ofta om den långa försäsongen och hur det gäller att träna upp lagets fysik och allt vad det heter. Inte heller denna kommer att gå förlorad, även om den nu kommer att hamna mitt i säsongen. Det får dessutom inte glömmas att Sverige så sent som 1957/58 spelade höst/vår (och höst igen).

Nackdelarna med en höst/vår-säsong är säkert många, och jag själv ställer mig tveksam till en övergång, men visst verkar det trots allt ändå inte så hemskt farligt? Kommentera gärna med ytterligare argument för och mot. Ett självklart argument är naturligtvis att det kommer att kännas görskumt med ett tre eller fyra månaders uppehåll mitt i säsongen, men lyckas danskarna stå ut, så ska väl vi kunna med. Dessutom får vi ju se fotboll i snöstorm på Nya Ullevi under Royal League. Och det kan ju aldrig vara fel.

Oavsett säsongsupplägg så är hösten vår. Glöm inte var du läste det för första gången. Eller för andra gången. Eller för tredje...