På gång


torsdag 3 september 2015

Gästkrönika: "Den blåvite syndabocken" reser sig igen

Idag bjuds det på en gästkrönika signerad Mattias Håman. Ämnet är Sebastian Eriksson och hans vikt för Blåvitt. Har du en text du vill få publicerad här på Baraben? Maila den då till konakt[at]baraben.com

Han var uppe på den italienska fotbollsscenen med sitt dåvarande Cagliari, hade tagit en allt fastare plats i klubben och var i samma veva på väg in i ett svenskt landslag. Men sedan fick utlandsresan ett tråkigt slut när en andra korsbandsskada satte stopp för fortsatta framgångar i den italienska klubben. När han därefter vände hem till sitt tidigare IFK Göteborg var det för att bli pådrivaren som skulle leda laget till det efterlängtade SM-guldet.

Och visst började den här säsongen bra för Sebastian Eriksson, som direkt fick en plats i startelvan och tog på sig rollen som den där pådrivaren vi alla vet att han kan vara, men situationen som sådan här och nu har mynnat ut i en plats på avbytarbänken efter danske Mads Albaeks framfart. Därefter har han beskrivit sig själv som syndabock efter en mindre lyckad sista tid. Den blåvite syndabocken.

När Sebastian Erikssons fotbollsresa så här långt sammanfattas så går det att se ett mönster av en berg-och-dalbaneliknande kurva i fotbollsutvecklingen. När han på senare tid förpassats till avbytarbänken så finns det säkerligen supportrar som undrar var Sebastian Eriksson står rent fotbollsmässigt och hur han ska ta tillbaka den plats som var hans egen för bara en tid sedan? För mig kommer Sebastian spela en viktig roll när Allsvenskan så småningom ska summeras. Den här spelaren är nämligen ämnad att leda IFK Göteborg mot nya höjder.

”Det här är vad jag önskat och drömt om. Tiden sedan jag kom tillbaka har överträffat mina förväntningar. Jag trodde ärligt talat inte vi skulle få ihop truppen och laget så snabbt med tanke på alla nya spelare. Även för egen del och efter mina långa skadefrånvaro har det fungerat bättre än jag trodde. Sedan finns det mer att ta av för mig.” 

Orden är Sebastian Erikssons. Han hade inom en närliggande period skrivit på ett treårsavtal med IFK Göteborg, som han dessförinnan var utlånad till från italienska Cagliari. Laget från Göteborg gick som tåget i Allsvenskan, ledde serien med två poäng före Elfsborg - och Sebastian Eriksson hade fått en flygande start i sin nygamla klubb. Han dominerade flera gånger mittfältet tillsammans med Gustav Svensson, som han hade bakom sig i en mer defensiv roll. Efter en sammantaget tyngre tid i Italien var det här på sätt och vis en personlig revansch som alla blåvita hade hoppats på att få se från hemvändaren. Den här spelaren andades IFK Göteborg, agerade som en ledare på mittfältet och visade upp en sådan där härlig passion för sitt lag som både supportrar och ledare sätter stort värde på. Alla applåder till supportrarna inför hörnsparkar, passionen gentemot fotbollen, den galna målgesten mot BK Häcken efter straffsparken och alla uttalanden om IFK Göteborg i media visar att hjärtat för klubben finns där. Det föreligger en välvilja att klubben alltid ska må bra sportsligt.

Att den här killen har krav har blivit tydligt efter uttalanden i media – krav på främst sig själv men förmodligen även på omgivningen. I en intervju nyligen blev det uppenbart när han talade om sin svagare sista del av pågående säsong. För honom själv var det inte bara en formsvacka som de flesta spelare mer eller mindre går igenom. Sebastian Eriksson klandrade sig själv hårdare än någon annan, men förklarade samtidigt att viljan hela tiden finns för att hitta tillbaka till formen.

”Jag känner mig ju som en syndabock. Men det är nya matcher hela tiden och jag vet vad jag kan och vart jag vill någonstans. Det kommer ta lite tid i höst men jag ska göra så gott jag kan för att hitta tillbaka. Det vet jag att jag kommer göra.”

Av uttalandet att döma så finns det en inställning som handlar om att leverera för IFK Göteborg och förbättra sin egen prestation. Klubben har för övrigt varit ambitiös den senaste tiden på spelarmarknaden. En spelare som värvats in är danske Mads Albaek, som direkt tagit en plats på mittfältet och på så vis förpassat Sebastian Eriksson till bänken. Därmed har formkurvan tagit en skjuts nedåt istället för uppåt, men inget ont som inte har något gott med sig. Uttrycket stämmer även in på situationen med Sebastian Eriksson i och med den ökade konkurrenssituation som numera är ett faktum på det centrala mittfältet.

Styrka för mig är att kunna studsa tillbaka efter varje nederlag, att alltid vilja göra bättre ifrån sig och acceptera situationen som den är. Efter sin andra korsbandsskada så upplevde förmodligen Eriksson tillvaron som fotbollsspelare som jobbig och pressande, men ett speciellt uttalande tyder på att det finns en mental styrka som kan tillämpas för att kämpa sig tillbaka från den här typen av besvikelser. Det var efter den andra korsbandsskadan som Eriksson pratade om sina framtida planer med fotbollen.

”Jag vet att det går att ta sig tillbaka, jag har gjort det en gång tidigare, men jag behöver lite tid för att komma i form och det vet jag att jag kommer få hemma med Blåvitt.” 

Visst är det en mindre rolig situation att ha drabbats av två korsbandsskador, fått se sin utlandssejour för den här gången passera och numera sin mittfältsposition i IFK Göteborg ha blivit övertagen av andra förmågor – men det här är samtidigt en stor möjlighet för Sebastian Eriksson att visa moral och klass. Blåvitt kommer att behöva den här typen av pådrivare när säsongen går in i sitt slutskede. Blåvitt kommer även behöva den kvalitén han förfogar över som fotbollsspelare.

Speltiden har förvisso minskat den senaste tiden, formkurvan pekat nedåt och besvikelserna blivit fler och fler - men är det någonting han har bemästrat så här långt under karriären så är det just att studsa tillbaka efter varje motgång.

Sebastian Eriksson behövs i IFK Göteborg med sitt driv, sitt engagemang och sitt klappande hjärta för Blåvitt. I dagens fotboll betyder passionen för den egna klubben väldigt mycket. Därför är ett sådant målfirande som i matchen mot Häcken en viktig ingrediens för att IFK Göteborg ska fortsatta sin resa under hösten och bärga ett eventuellt Allsvenskt guld.

Själv vill jag minnas tillbaka till ytterligare ett uttalande efter den andra korsbandsskadan som kan tolkas som en bestämd och självsäker inställning.

”Jag ska fan tillbaka. Jag ska spela fotboll tio år ytterligare. Jag ska tillbaka till landslaget också.” 

Och visst kan Sebastian Eriksson ta sig tillbaka till den blåvita startelvan även om konkurrensen hårdnat. Det finns alla möjligheter för hemvändaren från Cagliari att leda sitt IFK Göteborg till ett allsvenskt guld genom sin brinnande spelstil, goda kvalitéer på planen - och en passion som symboliserar en spelare fostrad i IFK Göteborg.

Om ett sådant här scenario i praktiken blir till verklighet skulle ordvalet ”syndabock” helt plötslig kännas så felaktigt för att beskriva Sebastian Eriksson som fotbollsspelare, även om det visserligen bara är han själv som uttryckt det så. I själva verket kan han istället spela en stor roll när Allsvenskan summeras senare i höst.

För Sebastian Eriksson är ämnad att leda IFK Göteborg mot nya framgångar. Men först behöver han visa att det faktiskt ligger någon sanning i uttrycket ”form är tillfällig, klass är permanent”.

Källor: Fotbollskanalen, Expressen, Aftonbladet.

/Mattias Håman

3 kommentarer:

Hos BaraBen.com använder vi sunt förnuft och generell "netikett" i diskussion och debatt. Bete dig inte som en idiot - slipp känna saxens vrede.