På gång


fredag 7 augusti 2015

Framgången som kan bli vårt fall

Cupmästare, serieledare och Sveriges bästa fans – där har vi IFK Göteborg säsongen 2015 summerad just nu.


Jörgen Lennartsson har imponerat på mig på flertalet sätt. Med Grens värvningar har vi fått en otroligt harmonisk och samspelt trupp. Innan Vibe lämnade hade vi Allsvenskans jämnaste och bästa startelva. Kanske inte den med mest spetskompetens, men på många sätt den mest kompletta. Tydliga roller, en tydlig idé men framförallt kontinuitet. Denna kontinuitet som jag personligen många gånger svurit över. Samma väntande startelva, samma byten. Inga konstigheter. Denna kontinuitet som tagit oss till toppen av tabellen.

Men vår trupp är inte den starkaste, det märks, framförallt efter Vibes avsked. Våra tre standardbyten har i princip gått över till två. Som tränare behöver du givetvis inte alltid använda alla byten. Men när vi, som till exempel igår, ligger under mot ett inte alltför bra lag. På hemmaplan. När så mycket faktiskt kan vinnas. Då borde en tränare kanske använda alla sina byten, med fokus, på offensiven.
Visst, med den tunna truppen och med de begränsade resurser vi faktiskt har, en anfallsbesättning med Engvall, Boman och Sköld räcker inte på långa vägar i Europa, så borde främsta fokus ligga på att ta hem dubbeln istället för att ha fokus på två fronter. Men jag,  personligen, tycker inte så. Jag tror inte att spelarna tycker så. Framförallt tror jag inte att Jögge tänker så. Han är inte nöjd med 1 poäng – han vill alltid ha 3 poäng. Han vill ut i Europa.

Vi kan spekulera i hur det hade varit om någon av junisarna fått chansen men vi får lita på Jögge när det kommer till bedömningen om hur dem är redo för utmaningen. Däremot är jag av uppfattningen att om IFK som lag ska kunna utvecklas och ta nästa steg, samt att Jögge ska kunna utvecklas som tränare , måste han våga när det gäller, när det finns att förlora men när det finns ännu mer att vinna. Att kunna kringgå sina rutiner gällande byten och kontinuitet. Att förändra och frångå 4-4-2 när situationen kräver det. Och det är detta som kanske är den sista pusselbiten med att lyckas framgångsrikt på flera fronter kombinerat med att slussa in/satsa på talanger.

Det är fortfarande en lång bit kvar till säsongsslutet och det stora övertag vi hade poängmässigt finns inte längre. Vi kommer garanterat att hamna i situationer likt Falkenberg borta, Belenense borta och hemma. Jag tror att Riski kommer bli ett bra tillskott men kanske inte tillräckligt. Min uppmaning till Jögge är att våga. Testa våra nya tillskott, Prosper och Sabah. Testa Paka. Testa ett 4-2-3-1 med SEB som släpande och med Gurra och Tom som sittande. Inte från start men när vi kör fast. För som det ser ut nu så vet våra motståndare matchplanen, och det vet även Jögges förväntade ändringar. Du har vårt förtroende, så gör det oväntade Jögge. Det kan ta oss ännu längre. Mot guld, mot Europa.

…Och när vi är inne på drömmar. Jag hoppas att Gren kan övertyga May för en comeback. Där har vi spets. Det tror jag kan resultera i ett SM-guld.

Ses i Malmö!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hos BaraBen.com använder vi sunt förnuft och generell "netikett" i diskussion och debatt. Bete dig inte som en idiot - slipp känna saxens vrede.