På gång


söndag 31 augusti 2014

Matchchat: IFK Göteborg - Kalmar FF

MATCHCHAT Matchchatten är baserad på en irc-kanal. Och för er som använder en egen irc-klient är det servern "irc.geekshed.net" och rummet #Baraben som gäller.
Skulle det uppstå problem med att ansluta till kanalen kan följande länk användas. [LÄNK]

Skicka !startelva för att få startelvan skickad till dig.



torsdag 28 augusti 2014

Robin Söder, glöder.



Missa inte Bluewhite Angels youtubekanal.

Va fan?!?

Även om sortiment och storlekar i många fall suger så ska vi väl inte behöva DO-anmäla varandra? Jag trodde inte det var något vi kamrater gjorde mot varandra. Tji fick jag..
Saxat från SVT.se

tisdag 26 augusti 2014

Premiär för BaraBen-Podden

PREMIÄR Då vara det så dags för det första avsnittet av BaraBen-Podden. I det första avsnittet diskuterar PatrikG, feldgrau, och Stellham bland annat nyförvärv, "Måns-Melkers" frisyr & feldgraus första europaresa. Dessutom ett Instagram-tips ni absolut inte vill missa!

Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver!

För att prenumerera gäller följande länkar:
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171

Eller lyssna direkt på webben:

Matchbilder: Falkenbergs FF - IFK Göteborg



Första bortavinsten
sen Malick Manés drömmål på Friends Arena mot AIK (alla mål mot detta gäng råkar vara just det) och nytändning i jakten på kvalicering till europacupspelen nästa år. Och med det en liten mer intressant höst, trots den redan körda guldjakten... Detta förevigades av Emelie Hübner (@EmzaansFoto) för BaraBens räkning.

Bilderna får inte spridas vidare utan Emelies och BaraBens tillåtelse.

söndag 24 augusti 2014

Kanal Gnell - On the road.



Kanal Gnell, här med ingen mindre en vår evige gnällpenis Henrik V Svensson. Även kallad @hallundan på det sociala nätverket twitter. Henrik delar med sig av sina tankar från sin jättehäftiga R-designbil. Inte mycket motor under huven, men aluminiumpedaler, det har den!

Stormvåg mot Hallandskusten

INFÖRHETS. Min farfar, fiskare från skärgården, lärde mig som ung att gränsen mellan klippbad och sandstränder går strax söder om Vrångö, ungefär omkring Hallandsgränsen. Söderut tar långgrunda sandstränder över, fiskare har metspö som arbetsverktyg och klippor kallas stenar. Norr om Hallandsgränsen går blicken mot omvärldens alla hav; söderut ligger fokus på danska sundet och Stockholmsturister.  

I dag åker vi söderut för att möta Falkenberg. I dag korsar vi Hallandsgränsen och besöker den danska pirens skyddslingar. I dag är vi klippornas envetenhet inför vindens stormstyrka och vågornas förkrossande kraft inför blekgula halländska ekor på alltför djupt vatten. Idag är vi Blåvitt, Sveriges största och stoltaste klubb, Poseidons kärleksbarn och västkustens stolthet. Som illustration och inspiration hämtar vi det utmärkt färgkodade japanska konstverket Berget Fuji sett genom vågor vid Kanagawas kust, även känt som Den Stora Vågen. Lycka till, Falkenberg.



fredag 22 augusti 2014

Bandet mellan Robin och Blåvitt

(YTTERLIGARE EN) AVSKEDSKRÖNIKA. Robin Söder gjorde mål i den berömda matchen mot Basel 2008. 31 minuter senare hittade domaren en straff och skickade in Basel i Champions League. 6 säsonger har Robin gjort i IFK Göteborg, 6 säsonger där Robins öde på ett väldigt speciellt sätt varit förbundet med klubbens: när Robin spelar och gör mål går säsongen bra för IFK Göteborg. Han behöver inte nödvändigtvis vara på plan i de viktigaste matcherna eller ens spela bra alla gånger, men om Robin har en bra säsong har IFK Göteborg det, och det finns nog ingen annan som på sätt och vis så personifierat IFK Göteborg de senaste 6 åren.

Robin Söder kom till mästarna Blåvitt 2007 som en av Sveriges mest lovande talanger. Under 2008 fick han chansen och hade det inte varit för en domare som säkrade segern för Basel hade han varit mannen som skjutit Blåvitt till Champions League. Även om det i slutänden bara blev en tredjeplats för Blåvitt var det ett år av framgångar för det unga laget som var närmare än någon svensk klubb sedan dess att nå den finaste av Europaturneringar. Yngst av alla var Robin som utsågs till årets nykomling i Allsvenskan. Han är än idag den yngste som någonsin fått priset.

Säsongen 2009 stannade Robin i klubben trots buden från Milan och Bayern München och under våren spelade han återigen som en Torbjörn i bland annat den legendariska matchen mot Djurgården. Målen blev relativt få, men han var en viktig del i IFK:s framgångsrika anfall och Robin blev 18 år gammal uttagen till U21-EM som enda spelare under 20. Säsongen 2009 var också ett år då såväl IFK Göteborg som Robin Söder fick svåra sår som satte sig djupt i själen och som skulle ta lång tid att läka - om de ens kan sägas ha gjort så idag.

De tre åren som följde på nederlaget på Ullevi 2009 (både lagets och Robins) blev allihop misslyckade år då olika experiment följde på varandra i en desperat jakt på såväl mental som spelmässig styrka och återkomst till det där som vi lovat oss själva att vi skulle vara. Vi var rädda och trasiga och desperata, och många av oss hatade och gav upp om Robin därför att vi egentligen hatade och gav upp oss själva, för det vi varit och som vi fruktar att vi ska bli när det går dåligt. Robins mellanår var våra egna mellanår och försöken att på en gång bryta förväntningarna och överstiga dem var våra egna försök att bli något annat än klubben som en gång varit stor.

Det var först förra året som det verkligen lossnade. Under säsongen Robin Söder tangerade det svenska rekordet i mål i flest matcher i rad och vi var återigen ett topplag. Den mörka hösten för både oss själva och Robin döljer lätt att vi faktiskt var ett topplag igen, inte minst som mörkret fortsatt in i denna säsong, men Söder och hans nio mål förra säsongen är en del av varför besvikelsen är så stark nu: vi vet vad vi och Robin egentligen kan åstadkomma och vart vi egentligen hör hemma.


Robin hör hemma som anfallare i en klubb med hopp och tilltro till såväl sin egen som hans framtid. IFK Göteborg kan i nuläget tyvärr inte erbjuda det sistnämnda, sorgligt illustrerat av hur vissa griper till desperationens och syndabockandets vapen och buar ut honom innan han ens fått en minut på planen. (Jag är förresten inte den ende som ogillar det greppet.)

När Robin nu lämnar oss är det ett tillfälle till nystart för både honom och oss. Vi kan bli något mer än våra egna syndabockar och lägga hetsjakten åt sidan. Vi kommer aldrig kunna förändra skadorna och smällarna vi tagit, och så länge vårt mål i nuet och framtiden är att besegra våra gamla tillkortakommanden kommer det i sig att vara vår främsta svaghet. Vi är vad vi är och när Robin nu till sist faktiskt går utomlands kan både Robin och Blåvitt få utrymme att se oss själva i spegeln för vad vi verkligen är och vart vi kan ta oss med det.

Robin, du är en förbannat duktig spelare som nu också är utlandsproffs, och jag önskar dig allt gott i det du tar dig för. Du har varit, är och förblir blåvit in i ryggmärgen, och du har varit, är och förblir en del av Blåvitts ryggmärg. Din kämpaglöd i motgång och laglojalitet i framgång tillhör Blåvitts främsta personlighetsdrag. Må vi ses igen på Ullevi, och må segrar och mål följa både dig och Blåvitt för lång tid framöver.

Att tvivla på Robin Söder

AVSKEDSKRÖNIKA. Jag minns inte detaljerna runt omkring. Jag minns inte vilken dag det var, var vi låg i tabellen eller vad exakt som stod på spel. Många år har gått och minnet har grumlats. Det kan ha varit 2008. Ja, det borde det ha varit.

Hur som helst. Mitt älskade Blåvitt hade gjort ett par riktiga jävla rövmatcher. Jag var fly förbannad. Jag hade fått nog. Om inte Blåvitt ville bjuda upp till dans tänkte fan inte jag heller göra det. Ungefär så gick tankarna. Så när Malmö skulle komma på besök på Ullevi så bestämde jag mig för att stanna hemma. Jag tänkte inte ens se matchen på TV. Så förbannad var jag.

Men så tickade sekunderna, minuterna, timmarna. Det närmade sig avspark. Där satt jag hemma i min ensamhet. Eller ja, satt och satt. Vankade av och an, snarare. Nervositeten trängde sig på. Ångesten och förväntningarna. Matchkänslorna. Och ni fattar nog vad som hände. Klart som fan jag inte kunde låta bli att titta.

Jag tror inte det hade gått mycket mer än tio minuter när Robin Söder smög sig in framför Malmös nyvärvade stjärnback Markus Halsti och mötte det där högerinlägget med en perfekt nickskarv via bortre stolpen och in i mål. Känslorna det målet framkallade i mig är svåra att förklara. Glädje, så klart. Men också skam. Vem fan var jag att döma ut Blåvitt? Efter några plattmatcher. Efter några mindre lyckosamma insatser. Vem var jag att tvivla? Det där målet slog mig verkligen som en smäll på käften. Det var nästan religiöst. Och så började jag gråta. Så överväldigande var det. För första och än idag enda gången i fotbollssupporterliv, så började jag gråta. 

Där och då, hemma i min ensamhet medan Ullevi sjöng och vibrerade, bestämde jag mig för att aldrig tvivla på Blåvitt igen. Att aldrig tvivla på Robin Söder. Att stötta i med- och motgång, som det brukar heta.

Torbjörn ska veta att det beslutet fått utstå hårda prövningar sedan dess. Inte minst i år. Kryss efter kryss mot stryklag efter stryklag och förnedrande hemmaförluster mot våra största rivaler. Missade frilägen och bortsnubblade bollmottagningar. Ett håglöst kroppsspråk och ett hängande huvud. Underprestationerna har verkligen avlöst varandra. Och slutsignal efter slutsignal har mitt blåvita hjärta pumpat besvikelse ut i ådrorna. Men jag har aldrig glömt vad IFK Göteborg och Robin Söder gjorde med mig den där dagen för så länge sedan att jag knappt minns den. Och jag har stått fast vid mitt löfte till mig själv sedan dess. Jag har aldrig tvivlat, varken på Blåvitt eller på Robin Söder. Jag har kritiserat dem båda. Det vet ni som läst mina inlägg här. Men jag har aldrig tvivlat. Aldrig slutat hoppas och tro på att det ska vända. Jag har aldrig stannat hemma.

Därför är det med sorg jag läser
att Robin Söder lämnar Blåvitt. Och med glädje jag alltid kommer att minnas honom. För den han är. För det han gjort för klubben. Men mest för att han – att du, Robin, om du läser det här – har lärt mig att aldrig tvivla.

"Är det Mikael Nilsson-läge?”

NOSTALGI. Datumet var den 23 november 1994. Själv var man för ung och framförallt för kort för att vara på plats egentligen, men farsan hade med en spann som jag stod på. Och det är jag evigt tacksam för. Jag snackar alltså om Champions League-matchen IFK Göteborg-Manchester United som Blåvitt vann med 3-1 efter mål av Jesper Blomqvist, Magnus Erlingmark och Pontus Kåmark (på straff!). 



Viasat Fotboll sänder då och då en Champions League-klassiker av något slag. Och häromveckan sände de nyss nämnda match. Så. Jäkla. Bra. Dagens ungdom skulle kalla den episk. Och för en gångs skull är inte det uttrycket en överdrift.

Själv satt jag och njöt och antecknade vad kommentatorerna sa. Så här kommer några godbitar från matchen och några sköna tidstypiska citat från Lasse Kinch och Glenn Hysén.

Angående en frispark långt utifrån:
”Vad är det här för läge? Är det Mikael Nilsson-läge?”
 ”Det kan vara för långt ut för att Stefan Rehn ska kunna knorra den här.”

Minut 40: Mikael Nilsson gör tunnel på Eric Cantona. Cantona som senare blir grinig, stämplar Björklund och sedan blir utbuad varje gång han rör bollen.

Om Cantona: ”Det är så tråkigt att se. Det är han i ett nötskal. Lindqvist fäller Cantona som inte vill ta i hand.”

Mikael Nilsson blir liggande och båren kommer in. Bårpersonalen vänder ryggarna mot varandra och försöker gå åt varsitt håll. Vem vikarierar på vänsterbacken? Erlingmark så klart.

Halvtidsintervju med statsminister Ingvar Carlsson på läktaren som hetsas för sitt Boråsursprung men ändå glädjs av framgången: ”1-0 är i hög grad välförtjänt”, säger han.

”United, United” hör man från bortafansen. Och även ”Glory, glory Man United."

Göta Lejons orkester spelar i paus.

Kinch: ”Kåmark, den stora överraskningen i svensk fotboll den här säsongen.”

Glenn: ”Göteborg kan inte spela defensiv fotboll, de har ett sånt offensivt lagt lag.”

Ravelli snurrar bollen bakom ryggen.

 

Stefan Pettersson, Ölme (i sin klassiska "bandana") och Stefan Rehn var sjukt bra. Som så många andra.

Matchens tre kandidater: Blomqvist, Erlingmark och Rehn.

Publik: 36 350.

Byte i minut 48: Mikael Martinsson ut Erik Wahlstedt (18 år) in.

Kinch: ”Resultatet mellan Milan–Ajax hoppar jag över med flit för den kan ni se i eftersändningen.”

Ravellis skrik efter en hörnrensning: ”Bra Nisse!"

Kinch: ”Har ni sett, ålandsfödde Rehn kommer som en ål, och glider igenom och skjuter men målvakten Walsh räddar.”

Glenn i slutskedet: ”Jag tippar att Göteborg är i kvartsfinal just nu. Ja nu är ju de det, men att de även ska vara det efter matchen.”

Kommentator: ”Överraskande att se hur blek Paul Ince varit i dag.”

Roger Gustafsson tuggar tuggummi.

Tabellen i bild: Blåvitt 9 poäng, Barcelona 6 poäng, Man United 6 poäng, Galatasaray 3 poäng.

Paul Ince snackar till sig rött kort:
”Ince säger något förmodligen väldigt intelligent.”
”Nackdelen med det engelska språket – att så många kan det."

Paul Scholes och David Beckham blir kvar på bänken.

Alex Ferguson har en röd näsa.

Kinch om Champions League-pengar: ”Hittills har Blåvitt tjänat lite mer än 45 miljoner på Europacupspelet. Om det blir seger i dag blir det ytterligare 5,2 miljoner. Dessutom blir man klart för kvarsfinal och då blir det ytterligare 17 miljoner, plus ytterligare miljoner i intäkter. Sammanlagt blir det 74 miljoner. Det är inte klokt.”
”Man kan väl köpa en och annan spelare för det.”
”Om man nu behöver det.”

Ravelli räddar skott från Nicky Butt varpå Kinch säger: ”Där är han – Stålmannen från Växjö.”

Glenn: ”Så mycket bättre lag än vad de har i dag går knappast att få. Och då är ju Stefan Landberg och Mats Lilienberg på väg in också.”

Glenn om Blåvitt: ”Det här är ett av de fem bästa lagen i Europa just nu.”

Kinch om bragdguldet: ”Synd för Blåvitt att det är massa andra lag som gjort bragder i år.”

Kinch: ”Grattis IFK till en strålande prestation. Ni är klara för kvartsfinal i Champions League.”

Alla startspelare bar nummer 1-11.

Björklund och Cantona bytte tröja samt Blomqvist och Kanchelskis.

Blomqvist efteråt: "Det är overkligt, jävligt overkligt.”

Blomqvist om målet: ”Jag fick en långboll av Stefan Rehn och sen blundade jag och sköt.”

Roger Gustafsson efteråt: ”Vi vinner rättvist. Det är hemmaplan och vi är dubbelt så bra här.”

Laguppställning Blåvitt: Ravelli - Kåmark, Ölme, Björklund, M. Nilsson - Mikael Martinsson (E. Wahlstedt '48) , Rehn, Erlingmark, Stefan Lindqvist, Jesper Blomqvist - Stefan Pettersson (T. Andersson '79).

För matchstatistik, spana in matchen på UEFA:s hemsida.

måndag 18 augusti 2014

Matchbilder: BP hemma


Första segern på väldigt länge och hemmadebut för två nyförvärv. Dessutom Gustav Engvalls första mål på Gamla Ullev. Detta förevigades naturligtvis av Emelie Hübner (@EmzaansFoto) för Barabens räkning.

Bilderna får inte spridas vidare utan Emelies och BaraBens tillåtelse.

söndag 17 augusti 2014

Matchtankar - BP hemma, 17/8

ANALYS. Kenneth! Go hemmadebut av den gubben. Søren! Go hemmadebut på den gubben också. Och så har vi Engvall, go jävla gubbe, som avslutar på ett riktigt flott strikermanér. Om man säger så. Tre poäng, Grens kontaktnätsresultat visar sig från en mycket trevlig sida, och en offensiv som ändå bjöd på lite mersmak (även om det i ärlighetens namn borde stått tre noll efter 25 minuter). BP satt inte direkt ihop som lag, ändå hade de en del farligheter efter stundtals huvudlöst och direkt ovårdat försvarsspel.

"Uäöööhh, wajna när vi vinner med tre noll?!!11". Självklart. Hade vi mött ett annat lag än BP hade det mycket gärna kunnat bli ytterligare ett kryss och tre tre. Så ja, defensiven, i synnerhet Bjärs (och harrejävlar så onödigt många ballongdönare från opressat läge) och samspel med John, måste bli bättre. I synnerhet redan mot Falkenberg som ångar på, en riktigt läskig bortamatch i antågande. Speciellt om man har en defensiv som darrar under stundom.

Med det sagt återgår vi till de roliga sakerna. Søren Rieks. Jävlar vilket driv han har i steget. Inte i närheten av en likadan spelartyp som Sam, utan mer fart, kraft, energi och "blodigare" instinkt. Inte alls meningen att jämföra de två som spelare så sett (eller för den delen snacka ner/bort/ut Sam), utan menar mest skillnaden på vänsterytterspelartyperna. Rieks känns som en riktigt jävla trevlig bekantskap. Kan bli bra detta. Borde väl varit lite till trötthetssymtom som visade sig, annars kunde han gärna spelat alla 90 minuterna.

Lasse Vibe levererar. Även om det behövdes lite fler chanser idag, så sitter ändå en balja från en boxposition efter ett skolboksinspel från MSD. Gott. Men, MSD måste ändå shejpa upp sig några snäpp till. Hörnor som flyger till månen, och andra inlägg som är både för långa, för lösa och för dåliga. Hursomhelst, ett av dessa leder till mål. Bra så.

Gustav Engvall! Sockervadd! Fin boll från Emil (nej han var inte sjuk idag, och ja, han ska spela istället för Adam, även om han tokmissade nåt defensivt läge i andra) där Gustav lurpassar på linjen och avslutet är av yttersta klass. Redan efter fem spelade minuter. Smakstart. Tre mål på tre matcher, det är ett jävligt bra facit det. Spela vidare!

Så har vi då Kenneth. Jösses där också. Ett "internationellt steg" (flashig fras) med den storleken... Det har vi inte blivit bortskämda med. Någonsin? Skit samma, bra förarbete av Robin som visserligen ser ut att tappa bollen, Zohore snor den OCH SKJUTER UTIFRÅN! Halleluja! Så vill vi ha det. Oftare.

Några korta från matchen då:

+ Charmören Søren!
+ 14 mål av Vibe. Klass.
+ Kenneth Zohore!
+ Gustav Engvall!
+ Seger!

- Stundtals bedrövligt försvarsspel.
- Stundtals bedrövliga uppspel.
- Soffrövar.

Kampen om europaplatserna fortsätter. Gärna med tre danskar på plan.

fredag 15 augusti 2014

Operation: Soffröv

Du känner den personen. Jag känner den personen. Den som ständigt öser ur sig kommentarer hur sinnessjukt dyrt det är att gå på fotboll i Sverige.
Den som mycket hellre köper matchen (eller hittar ful-stream) och ser den från tv-soffan trots att den bor i Göteborg med omnejd. Den som säger;
 - Jaa, men går Blåvitt till final eller något kan jag nog tänka mig att gå dit och kolla.

Det är nu vår plikt att få den personen att masa sitt arsle till en stol på Gamla Ullevi istället. Få den personen att inse att tv-soffan inte kan mäta sig med en soldränkt arena. Locka över den personen från en chipsflottig divansoffa till en plats på vår arena. Vår läktarkultur behöver det. Vårt lag behöver det. Det är dags för...
Operation: Soffröv.
Hur?

Dela föjande text;
Hej Kompis! Vi är ett litet sansat sällskap om typ 11000 personer som gillar att umgås, sjunga i kör och kolla på Blåvitt. Vi har förstått att du gärna gör det sistnämnda. Då vi lever efter devisen "the more the merrier" undrar vi om du inte vill komma och hänga lite med oss? Lugn, vi är inget religiöst samfund som vill pracka på dig en massa propaganda, men det ses som positivt om du tror på Gud. Vi kan erbjuda dig en atmosfär långt bortom tv-soffan och skulle du mot all förmodan få cravings finns både chips, läsk och hamburgare att tillgå. Doften av nyklippt gräs får du på köpet.
För endast 90:- kronor kan du nu skaffa dig en av arenans bästa platser till någon av ovanstående matcher. Häng med! 

Länk till dealen hittar du HÄR

torsdag 14 augusti 2014

Highlights: Åtvidabergs FF - IFK Göteborg

Gästkrönika; Främling överallt?

GÄSTKRÖNIKA. I dag välkomnar vi signaturen "Jmorgard" som serverar en lite kortare gästkrönika. Vill du delge dina åsikter eller tankar i form av ett kåseri, en krönika eller en analys? Maila oss din text eller din bild på:kontakt@baraben.com så kan den bli publicerad här - på Fotbollsgöteborgs största och bästa blogg!

En av mina stora husgudar rent musikaliskt är Thåström. Jag älskar nästan allt han har varit inblandad i (med undantag för PLB). 2005 släppte Thåström en skiva med namnet Skebokvarnsvägen 209, adressen där han växte upp gav namn åt hans kanske mest personliga platta någonsin. (Om ni inte lyssnat på plattan så gör det). På skivan finns ett spår med namnet Främling överallt. Den avhandlar hans (Thåströms) pappa och dennes liv och leverne. Andra versen lyder: 

Jag undrar vad han längta efter
Jag undrar vad han drömde om
Jag undrar om han hade några vänner nånstans
Jag såg aldrig nån
Kanske drömde han om medaljerna
Dom som han aldrig nånsin fick
Eller kanske drömde han bara om att långa tåg 
skulle ta honom långt långt, långt långt bort

I mina öron kan denna versen lika gärna handla om Mikael Stahre. Visserligen har han tagit två medaljer som tränare för IFK Göteborg, men just nu känns det oväsentligt. 

De första tankarna till den här texten tog form innan matchen mot Malmö. Den gav visserligen Stahre (och laget med för den delen) lite andrum och snaran släppte lite grand. Men jag tycker att texten är tänkvärd.

  • Vad rör sig i Stahres huvud? 
  • Är han helt hängiven till IFK Göteborg, eller är han mentalt redan förberedd på nästa tränaruppdrag?
  • Har han det stödet från laget och ledningen som de inblandade ger sken av?

//Jonas #jmorgard

onsdag 13 augusti 2014

Matchtankar - åff borta, 13/8

ANALYS. Går in med en rätt likgiltig och feg inställning till denna matchrapport. Jag menar, klang- och trumuppvisningen på anrika koppartransvallen med sitt sjuuuukt snabba konst"gräs", ackompanjerat av Alleskolan klass 8Bs bästa batterist kan ju inte sluta annat än i en krysstad analys. Eller? Med en såpass lång inledande mening vet jag inte riktigt hur jag ska ta vid.

Första halvlek som vi fick se får väl ändå klassas som en av de absolut sämsta sedan, ptja, säg förra gången? Det goa i denna kråksången är att man inte tror att det kan se mycket sämre ut än när det såg som sämst ut förra gången, men, tamigtusan, det kan det baskemig. Lika bra att raljera över det. Det konstiga är ju ändå att Stahre formerar laget, eller åtminstone startelvan precis som man kunde hoppas och tro. Ändå ser det så förbannat bedrövligt ut första 45. Med 9-0 i avslut till hemmalaget, som bars fram av sin fanatiska publik med trumset och ajk-ramsor, ett helt obefintligt offensivt spel samt en defensiv som lämnar mycket mer att önska, var det kanske tur att det var mäCktiga Åtvidaberg vi mötte. Vilka lirade med en 40-åring på plan.

Någonstans måste man ändå imponeras över den extremt konsekventa svit som håller på att cementeras i 2014-års allsvenska tabell. Blåvitts kryss. Stahre siktar kanske på att hamna i historieböckerna genom att lösa flest kryss någonsin? Hur många det är (rekordet alltså) har jag ingen aning om, men det kanske någon av alla gulliga kommentatorer nedan bistå med?

Svammel svammel. Bedrövlig första. Något bättre andra. Lite mer fart, fläkt och vilja. I halva halvleken. Kvittering av Engvall efter fint förarbete av MSD, Emil och Vibe. Grabben gör sitt andra på 2 matcher. En annan anfallare har gjort 2 i år. Nog sagt om det.

Fegheten och rädslan för att förlora är ett jävla gift som sprider sig i de bärande väggarna på KG just nu. Jag vet att det kanske låter förjävla fjantigt och smått osammanhängande i denna eminenta "krönika", men, det är precis vad det är. En feghet i att inte våga vinna. Inte våga agera, prestera och leverera fullt ut. En rädsla och hat att förlora, större än drivkraften och det totalt älskvärda i att vinna. Förlorarmentalitet. Medelmåttighet. Den känslan, rädslan, ångesten och paniken som avspeglar sig i tio kryss på nitton matcher kan till största del lastas Mikael Stahre. Det må vara enkelt, ensidigt, orättvist och pajigt att "hänga en gubbe", men det måste till en förändring nu. Det måste sluta här. Den känslomässiga hissen har nått sin slutdestination.

Några korta från matchen då:

+ Charmören Sören! Inhopp som lovar mer! Kunde sånär blivit hjälte på Manémanér. Hoppas inte att han hinner "förstöras" bara.
+ Engvall! Mål igen. Rätt plats i boxen!
+ Emil! Löpningar offensivt, hjärta, skott och inställning.

- Trumset? Komigen.
- Plastgräs.
- Kryss igen.
- Första halvlek. Det får inte se ut så.

Kommer ju likt förbannat stå där på söndag, men jag tror inte att vi blir många och jag tror faktiskt inte att det är mitt fel denna gången heller.

Den känslomässiga hissen


Krossa Åtvidaberg!

tisdag 12 augusti 2014

Sam Larsson "klar" för Heerenveen.

IFK Göteborg gick precis ut via sin officiella hemsida och lät meddela att Sam Larsson i skrivande stund sitter på ett plan till Holland för att slutföra förhandlingarna gällande hans flytt till Heerenveen.

För fyra månader sedan satt vi ner och åt en längre stund där vi spelade in ett avsnitt tillsammans med de två spelare som under detta fönster gjorts klara för försäljning. Där pratades framtid, nutid och målsättningar.

Det avsnittet ser ni här;

Matchbilder: Malmö FF - IFK Göteborg



Tyvärr ingen välbehövlig vinst mot Malmö borta, men ändå rätt skönt att Blåvitt bröt måltorkan. Man får liksom glädja sig för det lilla den här fördömda säsongen. Här kommer oavsett en bunt bilder därifrån. Som vanligt är det Emelie Hübner (@EmzaansFoto) som är fotograf.

Bilderna får inte spridas vidare utan Emelies och BaraBens tillåtelse.

måndag 11 augusti 2014

Matchtankar - mff borta, 10/8

ANALYS. Det var en herrans massa floskler innan matchen. Så många att man knappt fann några andra taktiska eller tekniska ord däremellan. Knappt några "vanliga" ord alls faktiskt, förutom "köra som fan", "jobba så innihelvete för att komma över det tillfälliga farthindret", osv. osv. Man kan tycka vad man vill om det, och uppenbarligen lyckades ju Stahre att få "skallarna på plats" på ett par gubbar i alla fall eftersom vi löste ett kryss mot mff, världens bästa lag.
 
Å andra sidan, jag pallar knappt att wajna längre om floskler och en massa Stahrenischade grejer, om avgångar och om tramsiga metaforer. Det är nästan så att jag själv blir övertygad, invaggad och hjärntvättad med kraftiga karaktärsord. Samtidigt, det visade sig igen att coachningen från början bjöd på en sjukt räddhågsen hängsle- och livremslik uppställning med galen användning av May (högerytter? Kom igen!), Gurra och JJ på "samma plats" och en rätt ensam offensiv med Söder (som även denna gång tyvärr inte hade sin bästa dag) och Vibe. Men, med detta till trots startade elvan rätt bra ändå... Märklig sport det här är.
 
Däremot, när Gurra går sönder (?), då tvingas Stahre att ändra sin märkliga coachning och Sobra får kliva in på högerkanten (mycket bättre med honom där!) och May hamnar som väl är på sin riktiga position. May ska inte spela högerytter, hur fri roll han än har. Han ska jobba centralt i banan på det sätt som gav honom utmärkelsen årets mittfältare. Punkt. Sobra har väl kanske inte skördat samma fina framgångar och utmärkelser som May, men bra mycket mer nytta gör han som ytter, även om det tenderar att stanna upp och gå såslångsamt emellanåt. Skit samma. Sobra (bland andra) ligger bakom förarbetet till JJ som älgar fram bollen fint till Vibe som gör ett patenterat mål. Innan detta har i och för sig både mff gjort ett bra fotbollsmål (även om Alvbåge ser ut att sälja sig väldigt lätt) och vi återigen blir rånade på en solklar straff av den evigt fantastiska Strömbergsson.
 
Apropå Strömbergsson borde ju mff's Forsberg fått ett solklart rött (lex Kjetil) när han river ner vår spelare (minns inte vem det var, Sam?) helt utan någon som helst satsning på bollen, utan tar ett "taktiskt gult" i en omställning som såklart pajar vår anfallsmöjlighet. Konsekvens Strömbergsson?
 
Söder byts ut mot Engvall (hale bale vilket gött byte och vilken insats av Gurra. Startspelare!). När kvitteringen sitter i 70:e ser vi en ruskigt trevlig injektion och vi trycker på för ledningsmålet. Kör som fan!
 
Bra lägen därefter med fina samarbeten offensivt av Sam, JJ, Engvall, Sobra och Vibe. Klacken var värd ett bättre öde, men mff är ett lag i medvind. Så tydligt i deras efterföljande anfall när ett rötet skott blir en kanonpass och 2-1 är ett faktum. Underbart då att vi trycker på, Engvall gör ett klassmål (skott utifrån!) och till slut är vi extremt nära segermålet på Sobras avslut (skott utifrån!) men den extremt ocharmige Olsen gör sitt livs räddning utom denna värld. Serieledarflyt var det ja...
 
Ambivalent känsla i ytterligare ett kryss. Samtidigt, två mål framåt med bud på fler på bankarenan, återigen rånade på "givna domslut", jag menar, båda straffsituationerna hade ju renderat i frispark mitt på plan, och förhoppningsvis får vi med oss några positiva skallar i den känslomässiga hissen.
 
Några korta från matchen då:
 
+ Engvall/Vibe! Spela vidare med dessa till att Zohore/Rieks är klara.
+ Mål!
+ Stundtals bra spel och hjärta!
+ Klack! Jävlar vilket bra ös. Kredd.
 
- Kryss igen.
- Strömbergsson
- Startelvan med May på kanten. Nej!
 
Jag har btw inte ens nämnt att Emil borde spela istället för Adam... Kör vidare med fler folk i box, våga bryta några ben i alla situationer, våga vinna, våga visa hjärta, spela rätt gubbar på rätt positioner och kör som fan nu för att lösa topp tre. Framåt.

lördag 9 augusti 2014

Välkomna, bägge två.

Sören Rieks är nu klar och presenterad för IFK Göteborg. 
Varför man inte valde att meddela detta via en presskonferens är för mig oförståeligt iom klubbens just nu utsatta läge. Ett gyllene tillfälle att säga ;
"Vi är fortfarande med i svängarna, nu går vi för vårt topp-tre-mål! Häng med!" men vem fan är jag att vara kritisk när det äntligen händer något..

Charmören Sören
Sören beskriver sig själv som en (ganska) snabb poängspelare. Teknisk och (väldigt) stark i huvudspelet. Vänsterfotad. Högerfotad. Dubbelfotad. 184 cm lång. Har 80 i acceleration på Fifa. (Dagens kanske viktigaste info).

– Jag har naturligtvis koll på IFK:s framgångar i Champions League på 90-talet och det känns oerhört bra att vara här. Jag har pratat en del med Lasse och förstått att det finns ett enormt intresse för den här klubben och att deras ambition är att alltid vara med i toppen. Sedan ser jag ju själv vilken fantastisk anläggning de har här på Kamratgården. 

Spelbar på flera positioner vilket historiskt sett har visat sig vara gynnsamt för IFK Göteborg i lagbygget. Glöm inte att Gurra fortfarande är värvad som mittback.
Spontant skänker denna värvning mig hopp om framtiden. Hopp om ett bättre klimat på Kamratgården. Hopp om kreativitet. Hopp om en nytändning för spelarna. Hopp om självförtroende.

Detta lär dock inte bli vår sista värvning denna sommar. Kenneth Zohore reser nämligen med flyg till Göteborg, idag.




fredag 8 augusti 2014

Matchbilder: IFK Göteborg - AIK



Inte för att strö något salt i några sår efter en rutten vecka (som tyvärr sträcker sig hela vägen till söndag), men här kommer i alla fall ett gäng bilder från förlusten mot AIK. Som vanligt är det Emelie Hübner (@EmzaansFoto) som är fotograf.

Bilderna får inte spridas vidare utan Emelies och BaraBens tillstånd.

torsdag 7 augusti 2014

Ren skit

#stahreout

Malmös framgång - min ångest.

Det är väl kanske inte just framgången jag avundas egentligen.
Faktum är att den på sitt sätt är ganska gynnsam för Svensk fotboll. För oss. För IFK Göteborg.
Iom deras framgångsrika kval till CL är de nu klara för play-off. Något som ger Allsvenskan högre europaranking vilket på sikt ger oss fler platser i de internationella tävlingarna.
När Malmö nu (verkar) gå mot sitt andra SM-guld i rad sänder det dessutom rätt signaler till omvärlden. Ett lag i Allsvenskan kan vinna två år i rad. De blir per automatik inte av med varenda spelare i truppen så fort de får lyfta bucklan.

Jag avundas Malmö.
Jag avundas deras förmåga att sälja nyckelspelare och ändå klara av att gå mot nya segrar. Stora segrar.
Jag avundas deras förmåga att forma spelare efter deras egna förutsättningar - inte efter klubbens.
Jag avundas deras förmåga att fylla sin arena till bredden, trots att de får utländskt besök.
Jag avundas deras organisation, deras helhet och inte minst deras lagledning.
Jag avundas deras arena. Jag avundas deras marknadsavdelning. Jag avundas deras kapital.


Kära, älskade IFK Göteborg.
Ni får gärna visa mig att vi inte är långt efter. Idag. Ikväll. 
Kör över Rio Ave och intyga FIFA, era supportrar och svensk fotboll att Malmö FF inte är ensamma om kampen i Europa. Att IFK Göteborg fortfarande är att räkna med och att Allsvenskan är hetare än någonsin. Den peppen behöver ni lika mycket som vi. 

onsdag 6 augusti 2014

IFK vs AIK Inmarschen

Inför Rio Ave FC, Euro League-kval, 7/8

ANALYS. Vill inte påstå att jag glömt måndagens match, eller de efterdyningar som rullat runt över nätet och i fikarummen. Däremot vill jag hoppas och tro att vi alla lagt den sketmatchen åt sidan nu för att fullt ut fokusera på ett av de halmstrån som vi faktiskt kan grabba tag i just nu: returmatchen mot Rio Ave. Från förra mötet med portugiserna minns vi självfallet att den glade spanjoren agerade på ett mycket undermåligt (för att vara lite sådär gött reko) sätt och att vi återigen tyvärr misslyckades med att göra mål.

Med det sagt hoppas jag innerligen att Mikael Stahre (ja, han är kvar) tänker lite offensivt, spelar med en ren 442-uppställning (eller kanske lite Lagerbäcksk "442 med diamant", eller kanske 4-1-3-2 kanske det kan heta på modernt språk?), eller åtminstone ser till att vi har mer folk framåt i banan, både under press och under anfall. Uppenbarligen har vi inte lyckats skapa de lägen som behövs när Vibe har fått springa ensam på topp. Visst, det (451) var en grym taktik borta i Ungern, men det betyder ju inte per default att vi kan/måste/ska köra på exakt samma sätt i alla efterföljande matcher, bara för att det gick bra då.

Kan vi då hoppas på att få se en något mer offensivt balanserad startelva imorgon kväll? Följande gubbar har åkt med ner till Portugal (NEJ, EMIL SALOMONSSON ÄR INTE MED):

Alvbåge, Marcus, Adam, Kjetil, Hjalle, Bjärs, Billy Nordström, Patrick Dyrestam, Ludde, Sam (sista matchen?), Sobra, JJ, May, Gurra (S), MSD, Joel, Engvall, Vibe, Söder.

Mina elva gubbar:

- Alvbåge gjorde visserligen en jävla tabbe i senaste matchen, men tycker ändå att han borde starta nu igen för att få lite kontinuitet i grejerna. Förhoppningsvis spelar han en Bengan-lång streak från och med nu och visar att han är given förstekeeper, supervärvningen av Hugosson till trots.

- Till höger får vi givetvis spela vidare med Adam då han är det givna valet när Emil inte är med.

- Bjärs spelare såklart vidare på sin position (han måste dock skärpa till sig lite på alla plan).

- Hjalmar borde i allra högsta grad gå in som vänstermittback. Dels för att han gjort det bra i de matcher han spelat, och att Kjetil inte agerade helt 100 i senaste matchen. Dessutom är ju Kjetil avstängd emot Malmö, vilket givetvis måste betyda att Hjalle får en match till tillsammans med Bjärs. Något annat vore konstigt. Men, inget förvånar.

- Ludde är ohotad vänsterback. Han verkar dock ha flyttat både hjärta och hjärna till Danmark (förlåt, men det går fan inte hitta något positivt word-of-mouth-bejakande i hans prestation på senaste). Förhoppningsvis tar han sig i kragen och visar varför han ändå gick för ett gäng miljoner.

- Högerytter (ja, det är la ett hattande från min sida att byta spelare till höger och vänster, men jag tror ändå på det jag skriver, trots att det är något paradoxalt med min tidigare vurmande för kontinuitet) ser jag gärna att Robin går in från start. Han har ett bättre driv än Sobra (och MSD) och kan följa med upp högre i banan, samtidigt som han förhoppningsvis kan agera något sånär bra och förtjänstfullt understöd till Adam.

- Defensiv innermittfältare blir tveklöst Gurra (S). Inget snack.

- Offensiv innermittfältare, eller mer löpande tvåvägsmittfältare blir såklart May. Kan May spela, ska May spela.

- Vänsterytter, ohotad Sam. Om 13 millar stämmer blir jag, och många med mig, jävligt ledsna, men det är väl den berömda näringskedjan som spelar ut alla sina kort igen. Samtidigt, om det ska finnas lite trovärdighet i uttalanden och målsättningar från förening och styrelse gällande "ständigt topp i allsvenskan och kontinuerligt Europaspel", då får man antingen på något sätt se till att rita om den förbannade näringskedjan, eller revidera sin målsättning. Det håller inte att sälja en såpass bra spelare för kaffepengar om vi som sagt ska ha en sportslig janne att nå vår vision. Nog om det. Sam spelar.

- Lasse Vibe på topp. Ingen protest, inget snack.

- Andra forwardsplatsen är svår. Vill såklart ha in Engvall, men samtidigt är JJ för bra för att inte spela. Ska han (JJ) spela "ren forward" måste han spela "ren forward". Han ska inte behöva, eller bli instruerad, att behöva springa ner till egen backlinje att hämta boll, eller för den delen försvara. Låt honom stanna där uppe i boxen och kötta in bollen. Om vi ställer upp med JJ där, finns det givetvis då en bra väg att köra ett rakt byte vid behov, genom att då slänga in Engvall på samma position. Blir det, eller behövs det sättas högre press kan Robin (eller Sam) flyta upp lite och bilda något av en 433-formation.

Detta ger oss då följande elva:

John
Adam - Bjärs - Hjalle - Ludde
Gurra
Robin - May - Sam
JJ - Vibe

Om det är nåt att ha eller kommer att ske? Det vet bara Stahre, Torbjörn Nilsson och förhoppningsvis spelarna. Visa oss lite hjärta och resoluthet nu. Snälla.

tisdag 5 augusti 2014

Ordination: Tvångsvård

Patient: Glenn Olivedal, kallas även för Blåvitt eller Änglarna. Dopnamn IFK Göteborg, men det är så bökigt, så vi håller oss till Glenn. Det blir liksom lättast så.

Diagnos: Vilsen och långsam med stora koncentrationssvårigheter. Han har svårt att få saker och ting att falla på plats. Lider dessutom av en mycket ovanlig fobi, nämligen Bärande väggar-fobin. Han är helt enkelt rädd att väggarna ska rasa över honom. Drömmen är att alla väggar är bärande väggar, vilket gör att han ständigt ändrar om i sina förberedelser. Att en dag som förflöt hyfsat och blev till en bra dag, betyder inte alls att det per automatik blir bra även nästa dag. Nä, oftast blir det bara dåligt.

Dessutom lider Glenn av en mycket skev självbild. För många år sedan var Glenn på topp, och tog hem en hel del titlar. Han gick omkring i kvarteret med en T-shirt med trycket "Glenn - för stor för den här jävla bonnhålan". Han var kung, och med all rätt. Tyvärr har Glenn den där tröjan kvar. Urtvättad och dassig, men han bär den som om den vore ny. Grannarna ser på honom som en föredetting i fransig frack, fast det märker han förstås inte av själv. Han låtsas i vart fall inte om det.

Läkarens ordination: Utan tvekan tvångsvård. Det mest drastiska, men kanske även det mest effektfulla, vore ett år för Glenn i Superettan. Där han fick skaka av sig alla fragment från förr och falska bilder, röra sig i en miljö där ingen jävel talar om bärande väggar, stor, större eller störst. Röra om i grytan, börja om från grunden. Och ur askan reste sig... Goda resultat har rapporterats från bl.a. Malmö och Solna.

De anhöriga skriker förstås rakt ut. Ni skulle döda honom! Han skulle gå under! Tillsätt Ralf Edström som förmyndare, ställ honom naken med erektion bredvid Poseidon, bara inte Superettan! För Guds skull..

Men kanske skulle det bara räcka med att byta ut fågeln, Glenns husdjur. Glenn visar tydliga tecken på allergi vilket kan bidra och förstärka hans problembild, men det verkar som att fågeln sitter där den sitter. Åtminstone ett år till. Om nu inte någon av de anhöriga får för sig att öppna luckan på buren, och att fågeln helt enkelt kan flyga sin väg.

Ingen skulle säga något, ingen skulle skvallra. Jag lovar och svär. Bara inte tvångsvård. Bara inte Superettan.

måndag 4 augusti 2014

Matchtankar - ajk hemma, 4/8

ANALYS. Håll i er nu, Benny med kamrater, nu kommer ett riktigt jävla pissinlägg. Att vi startar med en ultradefensiv 4-5-1-liknande uppställning (igen) då vi inte gjort ett enda jävla mål på herrans många minuter är inget annat än ofantligt märkligt och pånytt ett fett jävla underbetyg till "coach" Stahre och hans gäng. Att vi visserligen malde på rätt bra första 20 och gick rätt okej (men att för den delen inte prestera ett skapandes gram vad gäller målchanser) kändes ju lite okej i alla fall. Sen kan man ju inte lasta Stahre personligen för det mediokra ingripandet av Alvbåge som ger ajk deras första mål, men ändå det ofantligt långsamma och taffliga försvarsspelet av Bjärs och Adam i sekvensen innan, det är ju indirekt Stahres fel. Hur då? Att spela en av allsvenskans långsammaste ytterbackar (Adam) mot en vindsnabb Igboananike är, istället för att spela Emil (som visserligen tyvärr var sjuk ikväll), inget annat än bedrövligt. Vari man finner bärande väggar och kontrollerad aggressivitet i det agerandet tvistar de lärde om. Fortfarande. Men, vafan, kör som fan!

Tavlan i sig är ju inget att snacka om. Eller jo det är den ju. Även där är det ju så mycket, sjuukligt mycket ångest och bedrövelse över hela grejen. Mackan petades för en eller två tavlor innan och det skreks, skrevs och gormades överallt att John skulle spela. Det var revansch på Twitter, det var knutna nävar och karneval på stan, Bosse Hansson lovade att aldrig kommentera fotboll mer, osv. Med allt dravel sagt, så var det jävligt, jävligt typiskt att John såklart skulle leverera en kanske än värre tavla är Mackans tidigare. Tillsammans.

Efter deras mål föll vi såklart ner i knät på varandra. Ända ner till Kjetils träben och kolfiberarmbågar. När vi hade en tillstymmelse till att vända spelet, då satt hela laget och fikade kolasås med dopp på egen planhalva och Vibe var återigen ende gubbe två meter över vit mittlinje. Vad i helvete liknar det? Seriöst?

Fortsättningsvis i matchen malde ajk effektivt ner oss efter påtryckningar, uppmaningar och styrning från deras förste- och andrecoach på sidlinjen. I mångt och mycket kändes det inte som att något kreativt skulle till framåt, då vi fortsatte att "lira" med ensam, frenetiskt löpande (kredd, igen) forward på topp.

Att vi återigen blottar bristen på spelidé, bristen på folk i boxen och bristen på kreativa anfallsalternativ är inget annat än jävligt tragiskt. Sen tidigt andra kom ju såklart Kjetils röda. Rätt eller fel? Ingen aning, såg inte ett skit från ståplats, men korta kik på Twitter skvallrade om att det var jävligt retarderat att spela med armbågar i huvudhöjd på mittplan. Så, om Hansson (yay, Hansson!) avgjorde matchen likt tidigare kollega Texeira? Inte en chans. Han var dålig (ja, Texeira också) men att det skulle ha varit orsaken till att vi blev uppätna av ajk på hemmaplan med första skottet på mål (!) fem sekunder före slutsignal, det kan inte ens den mest enögda supporter proklamera (uuuhh, svårt ord). Orsaken till att vi torskade denna, och de tidigare matcherna (mot ungrarna hemma, där vi såklart hade gjort ett mål om vi bara velat) stavas inget annat än Mikael Stahre!

Några korta från matchen då:

+ Gustav Svensson! Mycket sidled. Men mycket slit och sjuka brutningar!

- Spelidé?
- Matchning?
- Uppställning?
- Anfallsfotboll?
- Mikael Stahre!

Men, vi vann i alla fall förmatchen mellan veteranerna! Kneten tre mål (värva!), Mild två baljor och Sella ett. Där coachade sannerligen inte Stahre. Förhoppningsvis gör han inte det för oss i Europa League och Allsvenskan framledes heller. Det räcker nu. Stort tack.

Edit: Hypotetisk fråga kopplad till min fatala miss i att Emil var sjuk, hade Stahre spelat Emil om han var tillgänglig? Öh. Nä.

Matchchat: IFK Göteborg - GNHIET

MATCHCHAT Matchchatten är baserad på en irc-kanal. Och för er som använder en egen irc-klient är det servern "irc.geekshed.net" och rummet #Baraben som gäller.
Skulle det uppstå problem med att ansluta till kanalen kan följande länk användas. [LÄNK]

Skicka !startelva för att få startelvan skickad till dig.



Repris tack

söndag 3 augusti 2014

Inför ajk hemma, 4/8

RUBRIK. Tänker inte ge mig på att skriva ett herrejössesinlägg om uppställning, formation, uttagning, spelidé (haha!), matchning, coachning eller någonting länkat till min egenutnämnda läktarexpertis. Istället får det helt enkelt bli några rader om att vi fortfarande (hur märkligt det än känns och låter) har alla trådar i egna händer. Vi kan fortfarande vända mot Rio Rio och domarna i Portugal nästa vecka, vi kan se till att visa lite jävla stolthet och få ordning på saker och ting genom att ta alla sex poäng mot ajk denna säsong, och vi kan fortfarande visa Sverige att blåvitt (eller åtminstone vi) fan inte tänker nöja oss med att komma sjua i år igen.

Hur gör vi detta då? Medelst det sletna uttrycket 'en match i taget' så klart. Imorgon är det dags för drabbning mot en av de värsta av antagonister. Första steget på denna vandringen med andra ord (vi skiter i vad som hänt hittills). Vi vet att, ända sedan den där mörka dagen, har vår plikt och skyldighet växt sig större och starkare att med strupar och munnar, ramsor, kroppsspråk, burop, hejarop, tifo och frenesi, bryta ner vårt sorksvarta ohyra till motstånd. Det kan vi bara göra om du, du, du, och din närmsta bekant är plats.

Så, för någon som helst heder och samvete, se till att skaffa dig en biljett till morgondagens kamp där de goda återigen ska segra mot de onda. Tillsammans för blåvitt. I med-/ och motgång, i allsvenskan och europacupen, på Valhalla och i träningsmatcher, i vardag och i fest, i hjärta och sinne. Mot tre poäng. Mot ljuset. En match i taget.

fredag 1 augusti 2014

Lika som bär