På gång


måndag 26 maj 2014

Daniel Larsson erbjuden kontrakt.

AVSLÖJAR:
Daniel Larsson som nyligen brutit med sin spanska klubb Real Valladolid befann sig igår på Gamla Ullevis läktare för att studera lillebror Sam Larssons show.
Daniel, som numera är klubblös ser över sina alternativ.
Till expressen svarar Mats Gren; – Visst ska vi prata med Daniel, han är en jättebra spelare. Men han har säkert andra planer.

BaraBen kan nu avslöja att Daniel redan delgivits ett kontrakt vilken han nu överväger att skriva på.
Densamme vill samtidigt invänta nya bud ifrån Spanien, men är mycket lockad av förslaget och beskriver det som - "En nervkittlande tanke att få lira med brorsan".

söndag 25 maj 2014

Samtidigt hos Martin Hansson...

fredag 23 maj 2014

Billy Nordström

Vilken Billy?



DEN Billy.

Ge fan i vårt klubbmärke!


 
TRAMS. Djurgården skämmer ut sig och GT väljer att kalla matchen för IFK-matchen. Det är väl en sak men vad gör vårt klubbmärke på löpsedeln? Det var väl Erton & co. som stod för skandalen?

torsdag 22 maj 2014

Highlights: Djurgårdens IF - IFK Göteborg

En kväll på Tele2 Arena

En kväll på Tele2 Arena. Igår var det debut för mig på Tele2 Arena, när jag från klacksektionen såg IFK Göteborg spela 0-0 mot ett ganska så blekt Djurgårdens IF. Bara att ta sig in på arenan var en bedrift i sig. Något stressad tog jag mig med min klackbiljett till Y-sektionen där alla tillresta Änglar skulle hålla till, och noterade glatt att där inte var någon kö. Glädjen förbyttes snart i förundran då den ende vakten på plats förklarade att ingången var stängd och uppmanade mig att "ta hissen" i stället! "Hissen", frågade jag försiktigt. "Ja, hissen" svarade vakten och pekade på en märklig inhägnad stålkonstruktion 100 meter bort. Jag gick dit och ställde mig sist i en kö på ett 70-tal frustrerade Änglar som väntade på en hiss ner till nedre delen av Y-sektionen.

Bekymret var att hissen på grund av funktionsfel bara tog tre (3!) personer åt gången. Om fler personer tog plats så startade hissen visserligen och åkte ned till nedre sektionen. Men då gick hissdörren inte att öppna utan de som försökt åka fyra personer eller fler tvingades nesligt åka upp igen, släppa ut det överstigande antalet personer och sedan återigen åka ner. (Detta utspelar sig alltså på 2010-talet, inte i slutet av 1800-talet.) En publikvärd på plats berättade att det fanns en gångväg till nedre sektionen, men den förutsatte att man rundade hela Globen-området.

Ungefär hälften av gruppen valde att rusa runt Globen-området, i fåfängt hopp att hitta ingången. Resten stod kvar i stressad väntan på att tre i taget-hissen skulle göra sitt jobb. Med en tinningspuls en bit över det hälsosamma kom jag kom in på Arenan exakt kl 19.00. På grund av bengalbränning försenades avsparken med 20 minuter. (Vore det inte lika bra att alltid skjuta fram den formella avsparken med 20 minuter - bengalbränning tycks ju nu vara mer regel än undantag.)

Första halvlek bjöd på helt OK Blåvitt spel, med kreativa tendenser från främst Joel Allansson och Sam Larsson. Man visst saknades May Mahlangu.

I pausen besökte jag den pub som låg i anslutning till sektionen. Det var första gången jag var där och jag undrade lite över varför alla som stod före mig i kön visade upp en sorts lapp för vakten. Jag tänkte att de kanske hade förbeställt något, eller att man kanske hade tvingats göra någon slags förhandsreservation. Men när jag kom fram vinkades jag som ende man glatt igenom. Jag insåg då att alla i kön utom jag hade tvingats visa ålderslegitimation. Hmm...

Andra halvlek var träligare. Blåvitt var det bättre laget, men lyckades inte växla ut sitt överläge i särskilt många skarpa målchanser och än mindre i några gjorda mål. Jag tröstar mig med att Blåvitt bara förlorat en match av tio spelade och att vi tillsammans med Malmö FF släppt in minst antal mål av alla lag i serien. Tröst för tigerhjärtan.

Matchen förrycktes ytterligare av att assisterande domaren Daniel Wärnmark fick något kastat i huvudet. Med bara några minuter kvar avbröts spelet i väntan på att ytterligare vakter skulle placeras ut. Djurgårdsspelaren Erton Fejzullahu skämde efter matchen ut sig och sin klubb genom att kalla Daniel Wärnmark för "fjolla" och "lipig". Djurgårdens klubbledning tog i alla fall sitt ansvar och markerade det oacceptabla i dessa uttalanden och under dagen har Erton Fejzullahu bett ordentlig om ursäkt för sitt beteende.

Avslutningsvis är det tre saker jag inte förstår:

1.) Sommaren 2013 gjorde IFK Göteborg en riktig prestigevärvning av ett av de hetaste löftena i svensk elitfotboll, Darijan Bojanic från Östers IF. Men han får ingen speltid. I ett lag som skriker efter kreativitet och frimod - varför ger tränaren inte Bojanic chansen på riktigt? Bojanic måste ha ett enormt tålamod och en beundransvärd självdisciplin om han accepterar den rådande situationen särskilt länge till.

2.) År 2013 värvade IFK Göteborg ytterligare ett superlöfte, Ludwig Augustinsson från Brommapojkarna. Hela Augustinssons första år spolierades på grund av en skada. Efter bara tio framgångsrika matcher för IFK Göteborg i Allsvenskan i år sägs han nu eventuellt vara på väg till FC Köpenhamn. Hur kan sådant i så fall bara få hända?

3.) IFK Göteborg värvade våren 2014 Malick Mané från norska Sogndal. Mané har gjort blandade insatser - men varför byts han inte in i en match som den igår där det blåvita anfallsspelet under långa perioder var icke existerande? Om Mané inte byttes in igår, när i fridens dar skall han då bytas in? Varför köptes han i så fall överhuvudtaget?

Så många frågor. Så få svar.

Ulf Bjereld


Reflektioner från igår

MATCHANALYS. Vilken comeback han gör! Joel Allansson, som inte startat en tävlingsmatch på väldigt väldigt länge i Allsvenskan, går in och gör det lysande!

Killen visar att fotboll ska spelas på marken. Inga tjongbollar i tomma intet. Inga tjongbollar på killar som aldrig vinner luftduellerna. Här är det spel på fötterna som gäller och Joel påvisar även att det är med det spelet vi verkligen är farliga.

Under första halvlek igår fick vi se ett av säsongens bästa spel. Vi var starka bakåt samtidigt som vi vid flera tillfällen hittade in bakom DIF:s mittfält. Det var väl ingen större överraskning att det var vänsterkanten som skulle användas. Joel, Sam, Ludde och JJ visade mycket positiva tendenser och jag vill se mer av detta. Sluta slå långt och låt killarna lira boll!

Andra halvlek blev ett långt sömnpiller. Vi tappade fart och ork och det kändes i hela märgen som om DIF skulle få in en boll i slutminuterna. När väl Söder får läge att avgöra, efter en gudomlig genomskärare av JJ, har jag redan insett att han inte kommer göra mål. När ska killen blomma ut?

Reflektioner:
  • Joel - Håll dig frisk! Du ska vara med på plan.
  • Gurra - Gör sin bästa match sedan återkomsten. Visar att vi endast behöver en brottare på mittfältet som städar upp.
  • Sandberg - Det blir tufft för Alvbåge att ta tillbaka startplatsen. Gillar Sandbergs ambitioner med att sätta igång spelet snabbt och helst inte genom långbollar.
  • Backlinjen - Kändes väldigt stabil igår. Skönt att vi börja söka mittfältet istället för tjongbollarna.
  • Vänsterkanten - Med Joel ihop med Sam och Ludde har vi fått ytterligare en dimension i spelet och det blir inte lika ensamt för vänsterspringarna. Rätt tydligt att spelet ska gå genom denna kant och inte mig emot. Det blir en intressant silly att följa för att se om vi får behålla kanten intakt.
  • Emil - Man ser tydligt att Stahre vill använda Emil för bollar bakom motståndarnas backlinje. Fick en lite otacksam roll när det mesta spelet gick via vänsterkanten.
  • JJ - Herr Johansson bara växer och växer i mina ögon. Målfarligaste spelaren sedan Stahre flyttade upp honom i banan. Tyvärr dog spelet när Joel gick ner och JJ fick täppa till bakåt.
  • Söder - Det blev inget mål för Söder söder om söder. Inte i den här matchen heller. Det känns tyvärr helt iskallt att ha honom på plan. Mot Norrköping får Stahre visa stake och byta ut honom.
  • Vibe - Skönt att ha dig tillbaka! På söndag är du given i startelvan.
  • Haglund - Har inställningen, men... Jag vet inte riktigt, men det känns inte som om Haglund kommer till sin rätta.
  • Mané - Varför tog vi in honom??
  • Engvall - Låt killen få spela!
  • Darijan - Andra matchen utanför truppen... Var det inte en kille att satsa på? Ihop med Sam, Joel och May har vi alla möjligheter för ett vinnande och publikfriande spel.
  • Vilka höll Nisse på igår??
Det finns säkert mycket fler saker att reflektera över (plastskit, publikinkast etc), men det orkar jag inte.

På söndag är det kamratmöte igen och då, då jäklar!


onsdag 21 maj 2014

Välkommen tillbaka!


tisdag 20 maj 2014

måndag 19 maj 2014

Elva anledningar att åka till Stockholm

UPPMANING/POSITIVT TÄNKANDE. Visst känns det lite svalt i de blåvita leden för tillfället? Visst känns det inte riktigt som att vi har match på onsdag? Inte vilken match som helst, dessutom, utan en av årets svåraste bortamatcher. Visst känns det inte så? Det finns så klart en mängd förklaringar till varför engagemanget sviktar just nu. Halvdana resultat är en, halvdant spel en annan. Och så ett annalkande VM-slutspel på det, som oavsett om Sverige deltar eller inte så klart tar stor plats i många fotbollsintresserades medvetanden. Det är väl bara att acceptera att det är så. Men om man vänder på det då? Jo då, det finns en jävla massa bra skäl att vrida upp temperaturen också – att glömma tidigare underprestationer och kommande världsklassdrabbningar och kasta sig på första bästa tåg/bil/buss/tandemcykel/zeppelinare/whatever upp till hufvudstaden och stötta blåvitt. Som de här elva, till exempel:
  1. Lasse Vibe, vår främsta målskytt och poänggörare hittills, är i full träning och redo för spel.
  2. Bara ett lag – Kalmar FF – har släppt in färre mål än vi i årets allsvenska.
  3. Ingen målvakt har släppt in färre mål per match i årets allsvenska än Marcus Sandberg
  4. Darijan Bojanic. Årets genombrott 2014, tänkte jag när jag såg honom sänka Norrköping och säkra vår Europa-plats i höstas. Och än är det ju inte för sent. Det hade ju inte varit första gången en ung Blåvitt-talang avgör en bortamatch mot Djurgården.
  5. Hypermoderna Tele2 Arena. En TOPPARENA i VÄRLDSKLASS, med en HELHETSUPPLEVELSE UTÖVER DET VANLIGA, en AKUSTIK VI BARA KAN DRÖMMA OM och EN GRÄSMATT... Äh, det var inget. 
  6. Vi är obesegrade på plast (i tävlingssammanhang) i år. Faktiskt på bortaplan över huvud taget.
  7. Kanske får vi se mål av Söder söder om Söder. Räknas det som hattrick då?
  8. Djurgårdens stjärnmittfältare Alexander Faltsetas, som ju med 90 procent säkerhet hade avgjort den här matchen mot oss om han hade spelat, är avstängd. 
  9. Tar vi full pott de återstående matcherna innan uppehållet är vi i allra högsta grad med i toppen. Alltså, verkligen. Kanske till och med längst upp. Stjärngossarna ligger sex poäng före oss för tillfället, men med Mjällby borta, AIK hemma och Elfsborg borta de närmaste omgångarna. Tufft program, helt klart. 
  10. Om vi vinner SM-guld i år kan den här matchen mycket väl bli årets AIK borta 2007. Näst efter AIK borta då, som vi ju redan vunnit.
  11. IFK Göteborg, Sveriges finaste och mest framgångsrika fotbollsförening, spelar match. Egentligen borde det räcka så.
Något jag missat som är värt att nämna? Självklart. Feel free att fylla på nedan. Och feel ännu freeare att dela/rekommendera/tweeta/telegrafera/flaskposta/growla inlägget till dem det berör.

söndag 18 maj 2014

Öppet möte: Blåvitt 2015

Är du blåvit och engagerad i supporterkulturen runt IFK Göteborg? Vill du vara med och utveckla den, med målet att skapa landets starkaste läktarstöd? Då är du välkommen till ett möte med just det som fokus, på Gamla Ullevi den 28 maj!

Mötet organiseras av IFK Göteborgs SLO Anders Almgren tillsammans med en bred uppställning blåvita supportrar i olika åldrar och med olika bakgrund, hemvist på Gamla Ullevi och sätt att engagera sig runt IFK Göteborg. Naturligtvis är de stora supportergrupperna representerade.

Öppet möte
Datum: onsdag 28 maj
Tid: kl 18:00
Plats: Gamla Ullevi, presscentrum (entré 7)
Föranmälan (pga begränsat antal platser): anders.almgren@ifkgoteborg.se

Mer om syfte, mötesagenda och upplägg hittar ni här.

Tillsammans tar vi nästa steg mot Sveriges bästa läktarstöd! Välkomna änglar! 

Som som som Änglarna kan ni aldrig bli

Idag är det finaldags i Svenska Cupen. Enligt uppgifter kommer det bli en publiksuccé och det rapporterades om att hela 2000 biljetter var sålda till Kompisvallen. Stort!

SvFF får nog tänka om lite. Även om tanken på tradition är bra tror jag inte den kommer hålla. Både Helsingborg och Elfsborg hade önskemål om att flytta matchen till en mer närliggande arena. Ett väldigt klokt beslut som förmodligen hade resulterat i en fullsatt arena istället för en folktom... Men det kanske är så att SvFF:s "tradition" går ut på att man hoppas på Stockholmslag i final varje år?

Hur som haver så kan ni aldrig bli som oss! Cuptåg, änglar, glädjeyra och störst i Sverige. Vi kör ett återtåg och tänker tillbaka till hur det var förra året.

Trevlig söndag alla änglar!

måndag 12 maj 2014

(Vår)analys

ANALYS. 1-1 borta mot bottenlaget Gefle. Hur jävla bra var det på en skala egentligen? Inte speciellt. Otippat? Inte det heller. Varför? Det skall jag förklara.

Det primära problemet idag - precis som det varit i allt för många år nu - är att det inte finns någon tydlig spelidé. Spelare har värvats på grund av att de är "bra spelare". Inte för att de passar in i laget eller för att vi under en längre tid varit i behov av att införskaffa ett nyförvärv till en enskild position, då det inte redan finns tillräckligt bra alternativ där. Inte heller har vi använt oss av en värvningsstrategi där specifika egenskaper vi varit ute efter prioriterats. Nä, istället har Håkan Mild (som förutom alla innermittfältare han har på sitt samvete gjort ett oerhört bra jobb som sportchef för vår förening) gett förklaringen "Bra spelare behövs alltid i ett lag" när ännu en central mittfältare checkat in på Kamratgården.

Hur skall tekniskt skickliga spelare som Sam, Söder, Joel, Bojan, May, Sobralense och Mané (nåja) någonsin kunna prestera, när allt de får att jobba med är luftpastejer från eget straffområde? Inte ens Messi skulle lyckas i Blåvitt. Varför? För det finns inga förutsättningar att lyckas.

Vi är oerhört felbalanserade och som det ser ut nu kommer det också förbli så. Jag förstår bara inte varför det skall vara så svårt att välja ett spelsätt, och sedan följa det fullt ut, med allt vad det innebär (däribland nya rekryteringar). Antingen så värvar du in en David Elm-typ längst fram som faktiskt har en rimlig möjlighet att göra någonting konkret av en långboll, eller så satsar du fullt ut på bollskickliga spelartyper (som vi ju faktiskt har ganska många av) och hotar dina mittbackar med tjära och fjädrar om de slår långt. För min del kvittar det vilket alternativ av de båda vi väljer, då brottarfotboll och köttarspel kan vara minst lika vackert som Barca-lir i min värld, bara så länge vi väljer något av dem. För som det ser ut just nu så befinner vi oss i något grisigt mellanträsk, där långbollar skickas iväg gång efter annan mot spelare som inte har några som helst förutsättningar att behärska ett sådant typ av spel. Det fungerar inte. Och det skrämmer mig att det inte är någon där uppe på Kamratgården som insett samma sak. Du behöver inte vara ett geni för att kunna inse att långbollar på korta, tekniska spelare inte är en ekvation som går ihop.

Så vad skulle man då kunna göra rent konkret, sett ur ett mer realistiskt perspektiv? Bygga vidare. Bygga vidare på det spel vi fick se häromsistens mot Gefle.

Säga vad man vill om utfallet. 1-1 mot ett bottenlag är aldrig tillräckligt bra, även om matchen spelas på ett regnruskigt Strömvallen mot ett lag som vi rent generellt sett har svårt för. Men till skillnad från tidigare matcher i år (med två undantag), så fanns det åtminstone en tydlig spelidé. Det fanns lovande tendenser. För ovanlighetens skull fördelades ofta bollen vidare via fötter från Kjetil och Bjärs. Spelare som Sam, May och Jakob (!) började allt eftersom matchen gick ta för sig allt mer. När dessutom Mahlangu och Jakob bytte plats, så den förstnämnde för första gången den här säsongen fick ta sig an sina ursprungliga position som bollhämtare och fördelare lite längre bakåt i banan, ja då började det hända grejer. Jakobs insats påminde mycket om en Sebastian Eriksson i storform precis innan skadan borta mot Elfsborg 2011. Det fanns många goda intentioner från hans sida och enligt mitt tycke tog han sig an den något ovanliga positionen på ett mycket bra sätt. Med Jakob som släpande bakom Söder, eller som offensiv mittfältare i ett 4231 om ni hellre vill det, fick vi en annan tyngd. Han är duktig med boll (hade någon sagt det för tre år sedan hade nog de flesta vikt sig av skrattanfall), skicklig på att hålla fast den och invänta medspelare samt har ett bra skott som han antagligen kommer kunna nyttja på ett helt annat sätt om han tillåts ha en högre utgångsposition. Det såg lovande ut.

Även Salo stod för en gedigen insats. Hans eviga djupledslöpningar ger ytterligare en dimension i spelet, och i det långa loppet tror jag det är ultimat att ha en sådan spelartyp på ena kanten. Att han inte håller samma kvalitet som vår käre dansk gör är en annan femma, men det är i alla fall klokt att bestämma sig för en typ av spelare som skall husera på kanten, oavsett om förstaalternativet går sönder. Därför bör han få ytterligare en chans i nästkommande match mot gnällebro. Hade bara Salo varit lite giftigare när det kommer till sista tredjedelen, ja då hade han haft potential att bli en riktigt vass poängspelare. Vi får hoppas det släpper för honom framöver.

Uppdatering efter 2-1-segern mot Örebro
Eftersom jobb och lite annat kom emellan, så hann jag tyvärr inte färdigställa det här inlägget i tid innan matchen igår. Så därför blir det lite mer matchanalys på köpet.

Tre poäng! Tack för det.

Jag måste säga att jag är mer än nöjd med gårdagens match. Kritiken väller - av någon underlig anledning - fullkomligt över oss på diverse forum och liknande. Jag förstår inte varför. För närvarande känns det som det kvittar om vi spelar possesion-spel eller tjongar långt - klagomålen kommer oavsett.

Malmö hyllas till varje pris och lovordas match efter match. Detta utan att egentligen prestera någon vidare kvalitativ fotboll. Visst, de har ett utpräglat spelsätt, som emellanåt lyser igenom, och förs fram av en riktigt stark trio längst fram. Men så mycket mer än så är det inte. Nog för att de är skickliga och tar sina poäng, men även när spelet hackar och de inte alls presterar speciellt bra, så hyllas dem. Senaste gången de vann med mer än ett mål var i den andra omgången mot oss.

Det handlar inte om att jag vill trycka ned Malmö och förflytta fokus till irrelevanta grejer, utan snarare ge lite perspektiv på saker och ting. Vårt spel har under årets inledning varit allt annat än bra, men skall vi vara ärliga så har det inte varit så jävla dåligt. Hade vi gjort mål på frilägena i slutet mot Gefle och Elfsborg, ja då hade poängskörden sett helt annorlunda ut och vi hade för närvarande legat på en första plats i tabellen. Och detta trots att vi inte har spelat bra.

Lite perspektiv är viktigt.

Och matchen mot Örebro då? Jo, det såg ju riktigt bra ut. May tog för sig allt mer och briljerade som motor bredvid en hårt arbetande och passningssäker Gurra. Jakob gjorde mål för andra matchen i rad, och detta till följd av en av Salos alla hotande djupledningslöpningar. Sam Larsson, som förvisso fick kliva av tidigt i den andra halvleken, hade lekstuga med motståndarnas genomusla högerback medan Söder fortsatte visa sin skicklighet i bollmottagningsfasen och det tekniska spelet ute på banan. Att han sedan har en bit kvar när det kommer till avslutningsfasen (en bit är väl en ganska rejäl underdrift) är naturligtvis oroväckande, men å andra sidan har jag hellre en forward längst fram som är delaktig i spelet på ett bra sätt och som spelar bra, än någon som är helt osynlig men som pillar in lite bollar ibland. Förr eller senare lär det släppa för honom även denna säsong, och då kommer han redan ha farten uppe. För även om hans målfabrikation hittills inte varit på långa vägar tillräckligt bra, så går det inte enbart att beskylla honom för den magra målskörden. Det krävs att fler än en spelare i laget tar ansvar och gör mål när det behövs och därför vill jag inte - som många av er andra - hugga av fotknölarna på Robin. Sedan får man inte heller glömma att han faktiskt gör en fin assist idag och är den som skapar straffen.

Att han dessutom tidigare under säsongen bara fått långbollar att jobba med gör ju inte det hela enklare. För hur skicklig han än är vad gäller spelet på backen, så spelar det ingen roll när han tidigare bara fått försöka stångas mot femton centimeter längre mittbackar hela tiden. Det är som jag var inne på tidigare orimligt att förvänta sig någonting av honom i ett sådant typ av spel. Men nu, när bollen börjat rullas på backen och spelet förflyttats till motståndarens planhalva istället, så är jag fullt övertygad om att även målen kommer börja trilla in. Han har det i sig och med lite arbetsro och hjälp från övriga medspelare så kommer han inom en snar framtid börja näta mer regelbundet.

Sedan vill jag även passa på att hylla Mackan. Om man bortser från hans osäkerhet vid fasta situationer, så finns det ingenting man kan anmärka på. Han har verkligen gått in och tagit chansen och med ett gäng fina parader samt en fin blick för spelet (läs alla snabba utkast, något man saknat sedan John tog över), så har han bevisat att han på riktigt kan konkurrera med Alvbåge framöver. Skönt värre!

Nä, jag börjar på tillbaka hoppet nu. Tänk vad mycket två skapliga fotbollsmatcher kan göra för en supporter. Det är bara att hoppas att Stahre vågar fortsätta på den inslagna vägen och ge det här spelet en vettig chans. Nu får dessutom Salo och gubbarna en möjlighet att vila upp sig ett tiotal dagar innan det är dags för Jyrgården på Tele 2. Tre viktiga poäng står på spel och för att inte tappa mark mot övriga toppkandidater krävs det en vinst. Förhoppningsvis är dessutom Vibe tillbaka tills dess och i sådant fall lär det minst sagt bli hård konkurrens om de offensiva positionerna.

Ha d. gött alla och njut nu av tre goa poäng ett tag. Det är vi väl värda.

söndag 11 maj 2014

Matchtankar - örebro hemma, 11/5

ANALYS. Tre poäng, är tre poäng, är tre poäng. Emils lungor, Emils kamp och Emils kramp är ganska talande för matchen jag och drygt 7500 med mig nyss avnjutit. Analyser och läpphängning för den högst mediokra publiksiffran får vänta till en annan dag i veckan, eller nåt åt det hållet. Kampen då? Ja, det var ganska klart en kamp kantad med extremt mycket kladd på egen planhalva och extremt lite konstruktivt anfallsspel, 17 avslut, varav 9 på mål och tre dessutom utanför straffområdet till trots.

Jag fick genast en massa påringningar gällade huruvida motorsågen skulle starta eller ej. Jag väljer initialt att fokusera på att de tre poängen totalt sett är bra mycket viktigare än ett klang- och jubelspel, även om det i långa loppet såklart inte kan se ut hur som jävla helst. Vi får återigen beskåda en match där motståndet på ett närmast läskigt enkelt sätt läser vårt sätt att anfalla och med det kan försvara tämligen enkelt med alla deras gubbar på egen planhalva. Samtidigt, första femton visade vi ju ändå ett lite maskinlikt spel som man kunnat skymta tidigare säsonger där man smakat framgång eller nästan smakat framgång.

Men sedan släppte kanske fokuset något och ett till synes skitmål noterades på tavlan. Det lustiga var ändå att May var på väg att markera den spelare (minns inte exakt vem det var i svart) som sköt första skottet i den tilltrasslade situationen, men Gurra styrde honom istället mot en tom yta, vilket tyvärr då inte blev allt för lyckat, eftersom den där spelaren i svart fick skjuta första skottet. Hur som helst, efter deras kvitteringsmål fick vi chans att ta ledningen både en och två gånger (straffen och Söders hyfsat fria läge). Ändå gick vi till paus med ett ett, mot ösk som egentligen bara hade haft en målchans.

Hade vi inte haft May på planen så vetefan hur denna matchen hade sett ut och slutat. Han lyckas på något märkligt jäkla sätt att både löpa, ta nya positioner, fördela boll, löpa med boll (under hård uppvaktning sällan falla och även slå ut tänder) och bidra med ett mycket mycket värdefullt spelsinne till ett annars extremt jävligt trubbigt blåvitt.

Hur som helst, med Emils mycket förtjänstfulla löpningar och Bjärsas (sent ska syndaren vakna?) fina långtjångboll där JJ till sist resolut får sätta det extremt förlösande 2-1-målet så får vi väl ändå summera denna kvällen med ett godkänt slutbetyg. Även om det som sagt så ofta blir så innihelvete långsamt i kladdet mellan Kjetil, Bjärs, Adam, Ludde och Kjetil och Bjärs och Adam... Likaså, Robin löper och löper och löper, men han blir ju så extremt isolerad som ensam anfallare. Märks ju så sjukt tydligt i både långtjongbollar som på något sätt ska försökas plockas ner felvänd i högt utgångsläge samt i situationer där han till och med är nere på mittlinjen och ska skarva utsparkar, till???

Gött ändå att se Engvall på planen, han bidrog med viss finess och skavande i sin roll som lovar gott för framtiden. Men förtroende kommer förhoppningsvis resultaten. Samtidigt, det blir väldigt väldigt uppenbart hur vi försöker spela med en ensam forward, då spelar det kanske ingen roll om det är Söder eller Engvall som får stångas där. Och visst, JJ skulle lira som en slags offensiv innermittfältare/defensiv forward, men han tenderar ju lite väl ofta att hamna för långt ner och för långt ifrån Söder. Visst han gjorde målet ifrån sin höga offensiva mittfältsposition och det är väl där i boxen han ska vara, så det är kanske svårt att klaga ändå.

Något plus ska givetvis Stahre ha för sina byten. Underbart att se Joel på planen, även om han kanske inte gjorde ett superinhopp så var det jävligt roligt att ha in honom. Likaså Engvall som sagt. Och att Haglund gick in som en krigardefensivt offensivt nickstark revanschlysten spelare får ju lyftas fram som positivit det också. Undrar bara hur rubrikerna kommer att lyda i GT nu när Mané fick nöta bänk en hel match?

Några korta från matchen då:

+ Sandberg! Säkerheten själv. Återigen, någon skev utspark, men kredd till snabb spelstart!
+ Emil!
+ May!
+ JJ!
+ Utdelning, till slut.
+ 3 poäng.

- Kladdet! Kletet! Så jävla slött det är emellanåt på egen planhalva.
- Verkar vara så sjukt enkelt att försvara mot oss... Lättläst?
- Att vi inte förvaltar de klara chanserna som bjuds (friläge/straff).

Hem och träna i dagarna tio fram till djurgården borta 21/5. Framåt!

Ett steg i rätt riktning - Helvete va gött!


  • Salomonsson sprang som en kenyan - förjävla gött!
  • Stahres byten - relativt gött!
  • 3 p - självklart helt fantastiskt gött!
  • May(räcker så) - gött!
  • Martin Hansson har bekräftat att han pluggat in fel regelbok, nämligen handbollsregelboken - inte så gött men gött att det finns hopp även för honom!
  • Sandberg gör en bra insats - väldigt gött!
  • JJs mål- det antagligen största göttet idag!
  • Söder avslutar tyvärr inte som en kung MEN i spelet gör han ibland bra ifrån sig - mycket gött!

sammanfattningsvis kan man ju säga att matchen var relativt go. En del chanser skapas, tyvärr så är avsluten lite halvruttna. Det finns mycket att jobba på. Men 3 poäng är alltid 3 poäng. Tack gubbar för er krigarinsats idag. Det värmer gött i mitt blåvitthjärta. Inte tack för den trötta publiksiffran och inte tack för buandet mot våra blåvita spelare.

Matchchat: IFK Göteborg - Örebro SK

MATCHCHAT Matchchatten är baserad på en irc-kanal. Och för er som använder en egen irc-klient är det servern "irc.geekshed.net" och rummet #Baraben som gäller.
Skulle det uppstå problem med att ansluta till kanalen kan följande länk användas. [LÄNK]

Skicka !startelva för att få startelvan skickad till dig.



lördag 10 maj 2014

Varför älskar ingen Mikael Stahre?

Svaret på den frågan kan vara mycket enkel: Han är en gammal Gnagare, han hade en romans med Den Svarta Massan, han våldtog vår själ på Gamla Ullevi en höstdag 2009, han la den tänkta festen i ruiner. Kan man överhuvudtaget kräva att någon i de blåvita leden ska kunna älska Mikael Stahre efter det? Jag tänkte skriva att det faller på sin egen orimlighet, men jag tänker ta det ett varv till.

I en tid då den kommersiella delen av fotbollen tar allt större plats, figurerar begreppet Klubbkänsla snart enbart på läktarna. Och där kanske den är starkare än någonsin tidigare, vilket jag kan se som både vitalt och en förutsättning för den goda supporterkulturen, men också en aning skrämmande. I vart fall när vi ramlar in på nämnde Mikael Stahre.

Vad är den blåvita själen? Vad gör oss till Änglar i ordets rätta bemärkelse? Mikael Stahre lever och andas fotboll. Hans hjärta är omhuldat av läder från en fotboll, hans vener är skosnören från en fotbollssko och blodet som flyter däri är svett spetsat med erytrocyter, leukocyter och trombocyter. Ett sätt att ta sig an fotbollen som älskas av människor som har den blåvita själen inom sig.

Utflykten till Grekland till trots, är Mikael Stahre en vinnare. SM-guld, vinster i Svenska cupen, utnämnd till året tränare mardrömsåret 2009. Hur man än vrider och vänder på det vet Mikael Stahre hur det känns att vinna. En känsla som älskas av människor som har den blåvita själen inom sig.

Han är ödmjuk inför uppdraget. Han inser sina begränsningar, och omger sig med rätt personer för att kunna utföra sitt uppdrag till fullo. För att kunna hålla hög intensitet och kvalitet på träningarna, för att kunna vinna matcher, för att kunna nå titlarna. En ödmjukhet och fokusering som älskas av människor som har den blåvita själen inom sig.

Han är en skön personlighet, trots att han är stockholmare. Han tar sig an media och fans på ett behagligt och trivsamt sätt. Men han släpper aldrig professionaliteten inför sitt uppdrag. Fotboll är fotboll, och fotboll går ut på att vinna. Allting handlar om det. Ett karaktärsdrag som älskas av människor som har den blåvita själen inom sig.

Men tillbaka till ruta ett; Mikael Stahres förflutna lämnar honom aldrig. I vissa ögon är han för alltid en Gnagare, en råtta, ett svin. Trots att han är huvudtränare i föreningen vi älskar, IFK Göteborg. Trots att han varje dag lägger all sin energi i föreningen vi älskar. Trots att han bär våra kläder, trots att han gör allt i sin makt för att vi åter ska få uppleva känslan av att vara bäst. Är ex. Mikael Stahre mindre blåvit än de som från läktaren skriker att han är en hora?

När Mikael Stahre tillträdde som tränare för IFK Göteborg, sa jag till mig själv att han får tre år på sig. Inom denna tid ska han ha levererat, efter tre år kan vi utvärdera hans tid. Vi nådde en tredjeplats förra säsongen och vann cupen. Men titlar räknas i SM-guld, och nu är det 22 matcher kvar att spela om för att uppnå detta. Vi ligger på sjätte plats, med 6 poäng upp till toppen. Ropen om Mikael Stahres avgång ekar emellanåt mellan husväggarna i Göteborg, i frustration över blekt spel, ifrågasatta laguttagningar och för få inspelade poäng. Det är inte svårt att förstå den reaktionen. Men det är heller inte svårt att kritisera den.

Senast vi tog guld låg Blåvitt på åttonde plats efter 14 spelade omgångar, med 8 poäng upp till toppen. Och då spelades endast 26 omgångar i Allsvenskan. Visst, förutsättningarna är annorlunda i år (då fanns det inget lag som skulle promenera hem Allsvenskan..), men vändningen kanske kommer redan i morgon mot Örebro på Gamla Ullevi? Med Mikael Stahre vid sidlinjen. Ackompanjerad av tusentals blåvita änglar.

Så, varför älskar ingen Mikael Stahre är möjligen en både obefogad, provocerande, orättvis och felställd fråga. Älskad eller inte må vara sekundärt eller kanske helt ovidkommande för många, men rymmer inte också den blåvita själen Mikael Stahre?

fredag 9 maj 2014

Highlights: Gefle IF FF - IFK Göteborg

Gästkrönika; Robin Söder – Fotbollens största mysterium!

Det fina med BaraBen.com är att bloggen drivs av supportrar - för supportrar. Vi håller sällan med varandra i alla avseenden men anser samtidigt att alla har rätt till sin åsikt.
Vill du delge dina åsikter eller tankar i form av ett kåseri, en krönika eller en analys? Maila oss din text eller din bild på:kontakt@baraben.com så kan den bli publicerad här - på Fotbollsgöteborgs största och bästa blogg!

Sommaren 2008 värvades en rätt blyg grabb från Stenungsund.
En ”supertalang” som skulle frälsa blåvitt och säkra framtiden. Det började rätt bra, med mål i de tre första matcherna. Vi (eller i alla fall jag) minns främst segermålet i debuten, borta mot Djurgården, vilket föranledde till att Söder blev en favorit hos den blåvita publiken. Succén fortsatte under hösten och även under första halvan av säsongen 2009 verkade löftet om en ”supertalang” infrias. Söder glödde så pass mycket att han blev uttagen i Jörgen Lennartssons U21-landslag till hemma-EM. Vi minns alla hur det gick och Söder fick genomlida 3,5 år av skador och problem. Vi var många som jublade när Söder gjorde comeback på planen och verkade vara i storform när han var på väg att tangera rekordet i mål i flest seriematcher i följd under förra säsongen. Dock tog det slut där och sen blev det i princip inget mer den säsongen.

När Hysén skrev på för Shanghai East Asia kände jag och troligtvis många med mig ett hopp om att Robin skulle kliva fram och ta platsen som spjutspets, den där killen som kan göra mål av i princip ingenting, likt det han gjorde borta mot Bajen -09. Visst, han gjorde fem mål mot Hudiksvall, men jag hade nästan blivit förbannad om han inte gjort 5 mål mot ett lag som spelar i division 2. Men på 7 allsvenska matcher har Söder gjort ett mål och en målgivande passning, det är åt helvete för dåligt!

Söder är ingen talang längre, än mindre en supertalang. Det är dags för Mikael Stahre att se sanningen i vitögat och inse att det är läge att peta Robin. Om han vill spela för blåvitt måste han visa det för tränarna, laget och omgivningen. Ingen spelare är självskriven i startelvan, ingen är oersättlig!

Jag är en av dem som inget hellre vill se en Söder som glöder, som sätter skräck i motståndarnas backlinje, som är sådär fantastisk som bara han är när han spelar på topp, men så länge han inte gör det så ska han inte spela från start!
//Jonas

#jmorgard

torsdag 8 maj 2014

Matchtankar - gefle if ff borta, 8/5

ANALYS. Vi får se hur låg och djup analys jag bemödar mig med att haspla ur mig efter kanonresultatet 1-1 på anrika och extremt svårspelade Strömvallen mot storlaget gefle if ff. Som känslan i kroppen är just nu så borde jag helt enkelt sluta skriva här, men, det hade ju varit lika tråkigt som matchen vi just avnjutit.

Jag måste erkänna att Stahre är extremt duktig på att köra på ett sätt som ingen verkar förstå och/eller hålla med om. Det ska han ha cred för. Eller? De floskliga och vanliga orden innan matchen i stil med att "köra som fan", "sätta press framåt", "anfalla med alla utom målvakt", "fylla på", och yada yada yada visade sig som vanligt till intet under matchen. Eller var det någon som såg det? Okej, det var kanske något fall framåt jämfört med ellosmatchen, men lika stort (eller litet) som fallet var framåt, lika bedrövligt visade det ju sig bakåt. Sättet som gefle if ff gör sitt mål på, och skapar (de få) sina chanser är ju inget annat än mindre bra. Hur kan den ytan som blir fri för skytten bli så innihelvete fri, trots att vi spelar med sådana ultradefensiva mittfältare?

Nåväl, nu var ju inte defensiven sorgebarnet i denna matchen heller, så det är väl inte mycket idé att wajna över den. Offensiv och effektivitet? Hallå? 98% av Adams superinlägg fastnar på första gubben. Å andra sidan, om de hade kommit fram, vem skulle göra något med dem? Fan vet.

Äh, jag orkar inte tokanalysera mer i detalj kring vad som är bedrövligt. Jag orkar inte peka ut enskilda insatser eller spelare som inte håller måttet, jag kan bara konstatera att det är mycket, mycket, mycket märkligt att man spelar vidare med en anfallare som är så innihelvete iskall, i 90 minuter, match efter match, utan att ens tänka på att göra något annorlunda. Det är ledsamt att se.

Och att man som sagt inte gör ett byte och slänger in Haglund (ja, det finns ju ingen mer anfallare att byta med...) när man ändå bara tjongar och tjongar uppåt, är ju inget annat än ohyggligt märkligt. Igen.

Så, några korta från matchen då:

+ May. Han springer väl dubbelt så mycket som alla andra.
+ Yay. Ett mål!
+ Okay, viktiga poäng i en eventuell bottenstrid.

- "Offensiv".
- "Effektivitet".
- "Coachning".
- "Spelidé".
- Rädslan att förlora.
- Respekten för motståndet.
- Allsvenska säsongen 2014

Ja ja, vi ses på GU mot Örebro. Positivt är ju att inte Nordin kan göra mål på oss i alla fall. Stort tack.

Matchchat: Gefle IF - IFK Göteborg

MATCHCHAT Matchchatten är baserad på en irc-kanal. Och för er som använder en egen irc-klient är det servern "irc.geekshed.net" och rummet #Baraben som gäller.
Skulle det uppstå problem med att ansluta till kanalen kan följande länk användas. [LÄNK]

Skicka !startelva för att få startelvan skickad till dig.



onsdag 7 maj 2014

Startelvan mot Gefle



Jisses. Det var längesedan vi hördes i skrift. Jag har liksom inte haft något att säga. Visst, jag skulle kunna ha lagt energi på att Sam Larsson lyfte ett finger mot sina läppar och försökte tysta ned sin egen publik i samband med den senaste matchen mot Elfsborg, men jag orkar liksom inte. Jag orkar inte lägga negativ energi på en negativ handling som utfördes i stundens hetta av en spelare som var negativ över ett slutresultat. Vi gör alla dumma saker.
Fokus är flyttad till morgondagens match. Gefle borta. Ångest. 

Om jag fick formera laget helt fritt skulle vi ha spelat med en 4-2-3-1-uppställning, för längesedan.
Jag vet, det är orimligt att komma med en sådan sak en dag innan match, men vad spelar det för roll. Den enda gång Stahre lyssnat på mig var när jag rekommenderade dressing till hans sallad. 

Därför blir min drömelva; 

Sandberg

Adam - Bjärs - Kjetil - Ludde

Gurra   -    Jakob

Söder     -    May    -      Sam

  Mané

Hur jag tänker? 
I ett 4-2-3-1 börjar den defensiva pressen högt och mittkanternas roll är att ligga utanför motståndaren i anfallet och på så sätt tvinga spelet in i mitten där både Gurra och Jakob väntar. 
Robin har fått mottaga mycket skit det sista. Vissa gånger med all rätt. Vad dock Robin gjort bra är att vinna boll på mittplan i uppspelsfasen, ofta för att passa hem eller fördela. Problemet är bara att det inte är hans uppgift. Robin är ingen yttermittfältare, men jag hade tyckte det varit intressant att se hur han agerar där i denna uppställning.
Vid behov av en än mer offensiv satsning kan vi lyfta ut Jakob för att spela i formation 4-1-4-1 där Bojanic kommer in och tillsammans med May styr innermittfältet .
Om vi dessutom ska lyfta långt och slå inlägg vore det ju roligt att ha en anfallare som faktiskt kan nicka in en boll, men även vinna boll och fördela efter uppspel. Därför känns Haglund som en given avbytare till Mané.

Så, hur hade du ställt upp din startelva?

Matchbilder: Elfsborg hemma


Även denna gång var Barabens fotograf Emelie Hübner på plats på Gamla Ullevi. För att se bilderna i fullskärm, tryck här.

Bilderna får inte spridas utan Barabens och Emelies tillstånd.

tisdag 6 maj 2014

Är det inte dags...

... att den här killen får chansen nu??

måndag 5 maj 2014

Highlights: IFK Göteborg - IF Elfsborg

Micke Mourinho

Mikael Stahres ofattbara framgångar som tränare har väl knappast gått någon Blåvitt- eller Allsvenskan-initierad människa förbi. Men nu visar det sig att ekot från hans bragder studsat bra mycket längre än så – ut i fotbollsvärlden och hela vägen upp till den absoluta eliten. I klippet nedan bekräftar en av 2000-talets mest meriterade och respekterade tränare att Stahre gjort sig ett namn på den internationella scenen. Ett namn att inspireras och lära sig av. Ett namn att frukta. Så var stolta, änglar. Och passa på att njuta medan ni kan. För som den gode José konstaterar är det rimligtvis bara en tidsfråga innan någon av de stora drakarna sätter klorna i vår guldklimp. 



Tipstack till Fredrik Rexin AKA @Reccow.

söndag 4 maj 2014

Matchtankar - ellos hemma, 4/5

ANALYS. Noll noll. Moll moll. Att det återigen visas prov på antifotboll, gåfotboll, statisk och fantasifattig betongfotboll på Gamla Ullevi är inget annat än jävligt trökigt. Var ska man börja? Återigen, att vi har ett innermittfält som inte för fem öre vill (?), kan (?) eller får (?) spela boll är en mycket stor del och bov i dramat att det ser ut som det gör. Att vi dessutom kryddar dessa icketendenser till att spela någon som helst konstruktiv, rörlig, skapande och frejdig fotboll med två iskalla anfallare är ju även det, inget annat än jävligt trökigt.

Skulle så gärna vilja se instruktionerna till Bjärs, om det explicit står att han ska tjonga VARJE gång till små anfallare (Söder tog iofs ner en boll i andra...) som får stå felvända, eller i fart försöker plocka ner dönare som på sant Hjalmarmanér dimper ner lite här och där. Är det verkligen uppmaningar och "spelidé" som säger att han inte får spela på innermittfältare, eller är det för att innermittfältarmittbackarna 11 gånger av 10 spelar tillbaka bollen, kort, tremeterspass, och efterföljande albilöpning eller antirörelse som renderar i att bollen likt sockerbit och flugor ska tjongas upp i banan? Jag vetefan.

Ja, jag vet, det blir så inniehelvete mycket gnäll från min sida. Varje gång här på baragnäll.com. Alltid och hela tiden. Sorry för det. Men, när det ser ut som det gör, och vi dessutom spelar mot ett för dagen ganska bröigt brögäng med en gubbe mindre på banan i nästan 30 minuter, då måste man lacka ur. I synnerhet om man är ett lag med några som helst ambitioner om de ädlaste medaljerna.

Nej, det håller inte att "spela" utan spelidé, det håller inte att "spela" att utan att involvera sina innermittfältare i jobbet att transportera bollar framåt, eller åtminstone från sida till sida för att på något sätt bidra någon form av anfallsfotboll, det håller inte att ha anfallare som både har så förbenat svårt i att skapa lägen och vid skapade lägen utnyttja dessa. Det håller inte.

För att ta med sig något positivt från matchen då får man väl i alla fall glädjas i att Nisse Hult eller Lasse Nilsson för den delen inte lyckades sätta bollen i nät bakom matchens två stora plus, Kjetil och Mackan. Kjetil imponerar i det defensiva arbetet, i grovjobbet, i frenesi och enkelhet. Inte alltid vackert, men för det mesta jävligt resolut och riktigt. Med hjärna och hjärta. Bäst i blåvitt idag tillsammans med Sandberg som återigen fick smaka på att se en nolla i protokollet. "Vikarierar" (?) än så länge med bravur från Johns förstaposition. Kunde i och för sig gått illa vid något tillfälle i första när en snäv kortpassning till Ludde var lite väl farlig. Likaså att för många utsparkar hamnar på helt fel ställen. Men, överlag ett mycket bra genomfört dagsverke från Mackan.

Nu följer den årligen svåraste bortamatchen mot ett gefle som matchas hårt nu i dagarna mot falkenberg imorgon och mot oss på torsdag. Tur är väl i alla fall att Faltsetas inte lirar kvar i gefle.

Några korta från matchen då:

+ Kjetil!
+ Mackan!

- Spelidé?
- Konstruktivt mittfält?
- Målfarliga anfallare?
- Skärpa i avsluten?
- Vad ska det bli av denna säsongen?
- Vem ska göra målen?
- Hur många spelare, och hur många gånger kan vi springa offside?
- Listan kan göras hur lång som helst...

Nej, nu skiter vi i detta för idag och gör något roligt mot gefle. Typ.

En bonde är fortfarande en bonde



Krossa jordägarna, arrendatorerna, tjänarna, torparna samt spelarna för och supportrarna av IF Elfsborg!

torsdag 1 maj 2014

Stjärnorna räknar vidare...





#KämpaMalmö