På gång


onsdag 12 november 2014

En bredsida från Batteriparken

Precis som jag bestämt mig för att gå i ide från de sociala medierna Twitter, Facebook och Instagram brakade det lös på allvar i och omkring Blåvitt. Stahre fick vingar, spelare fick lämna, tränare hit och dit men inget konkret besked. Media gnuggade händer (och gnuggar fortfarande) av förtjusning över alla genomtänkta och ogenomtänkta kommentarer som haglat från Kamratgården, värvningar som gått i stå och allt det där som ni redan har stenkoll på.

Men det har inte jag. Inte en rad har jag läst förutom på schakalbladen, och på sätt och vis känns det förbannat skönt. Samtidigt som det säkert är en del som tycker att det är förbannat skönt att slippa mina kommentarer på Twitter och Facebook. Men det bjuder jag på, liksom på den här krönikan.

Hur som, Mats "Corleone" Gren har stakat ut en väg som ingen riktigt vet vart den leder. Vet han det själv? Det är bara att hoppas, och jag måste erkänna att det är lite av en tjusning att han svingar åt höger och vänster och vänder upp och ner på allting så här på höstkanten. Men samtidigt vet vi alla att det snart är vår (nåja), och då vill vi ju ha den där speciella känslan i kroppen. Mats Gren borde vara införstådd med vad den känslan betyder för varje blåvit själ. Vi orkar liksom inte med något debacle, och helst inte redan före jul. De kommande dagarna/veckorna kommer att bli helt avgörande för den där känslan.

Jag siar om framtiden, och tror att Mats levererar följande:

  • En ny tränare som minst hälften av oss kommer att hata.
  • En "storvärvning" från Superettan.
  • Två "storvärvningar" från någon riktig liga.
  • Minst en kommentar som aldrig borde yppats.
  • Han behåller Vibe. Åtminstone över nyår.
  • Han ger hälften av oss rättrogna magsår. Innan jul.
  • Och han kommer att leverera resultat. Tids nog.

Så det är bara att luta sig tillbaka, ta plats i hela havet stormar och hoppas på att lugnet lägger sig med en god känsla och gott hopp om framtiden. Själv ska jag bli ett monster av uthållighet tills det är dags att ställa sig på Vasaloppets startlinje i mars, i IFK Göteborgs dress. Då jävlar. Fast det är en helt annan sak.