På gång


fredag 21 november 2014

Den blåvita Hulken från Kullavik har talat, igen.

UPPFÖLJNINGSKRÖNIKA:
Det var inte tänkt att jag skulle bli någon skribent. Det var just ett gästspel det som var min mening, en krönika om min väg in i supporterlivet. Jag fick såpass mycket positiv respons att jag känner att jag är skyldiga er alla en krönika till. Jag vill rikta ett STORT TACK till alla er som läst min föregående text och sagt så fina ord om den. Det värmer mitt IFK hjärta djupt. 

Supporterkulturen runt den här föreningen är stark, den får folk att växa sig starka. Den cementerar en stolthet och ära i våra hjärtan, tänder lågan till kamp och förenar oss i en batalj sida vid sida. Målet att återigen stå på Götaplatsen som vinnare, en dröm att kämpa och sträva mot. En del av oss dedikerar hela våra liv till och runt matcherna en del ser några få matcher per år. Skall vi bli den där vågen spelarna svävar på som gör både oss och dem oantastliga så krävs det att alla bidrar. Att alla som tar sig till matcherna, träningar och dylikt tar sin del. Inte med det menat att alla skall tvingas göra saker man inte vill stå bakom men att på sitt sätt bidra med det man känner sig kapabel till. Vi har nog alla lite med engagemang att investera i IFK Göteborg. Man vet själv var den gränsen går och det är inte andra personer som skall forma just ditt supporterskap, men samarbeten och en enad grund är enda sättet och vägen vi kan ta för att ta ett steg framåt. 

Vi har på senare år fallit tillbaks i en position där vi gnäller mer än vi handlar, gör hönor av fjädrar och stänger in oss själva i en tro att det inte går att vända trenden. Det är fullt möjligt dock, ett arbete som kräver att det är mer än att den innersta lilla kretsen är delaktiga i arbetet. Med en start i år med #Fullfredag fick nog många med mig upp ögonen för hur lite arbete det krävs för att öka intresset. Vi måste dock inse att det inte föll så bra ut som vi hoppats, att vägen fortfarande är lång. Vi behöver inte några andra lag som hjälp för att hajpa våra matcher, kärleken till IFK Göteborg bör räcka för att ta initiativ och motivera andra. Vi snackar dela ut flygblad, sätta upp affisher, övertyga slumrande änglar att komma tillbaks in i familjen. Vägarna är många och alla bör ta sin inriktning, ingen kan göra allt-men alla kan göra något. #Fullfredag var startskottet på den explosion vi skall göra på läktaren. Vår största fiende är fallgropar vi gräver själva såsom förväntan att andra skall ordna allt åt oss. Att dem personer som idag kämpar på får höra skit trots sitt slit är ett faktum. Från och med idag stretar vi tillsammans med dessa personer istället för att dränera deras energi med meningslöst gnäll. 




2009 visade vi på läktaren exakt hur dominanta vi kan vara, vad vi alltid skall åstadkomma. 
Vi skall dit igen och vi skall höja ribban ytterligare, höja temperaturen såpass mycket att luften runt oss bränns. Rida på den vågen land och rike runt, låta elden ta över stad efter stad. På vårat segertåg skall det vara omöjligt att inte ryckas med, alla dem som tvivlat på oss skall benen vika sig på när tryckvågen från en enad supporterskara försvarar vår stolthet och stad. Vi skall bli den muren som står stark bakom spelarna, en 12:e spelare som gör skillnad. 
Tillsammans välter vi vilket lag som helst, tillsammans fyller vi våran arena, tillsammans försvarar vi våran stad. Börjar vi alla ta ansvar för vår egen situation så finns det inget som kan stoppa oss. Det är dags att väcka våra slumrande kamrater, säsongen 2015 skall vi återigen på turné. Varenda människa som kallar sig kamrat skall vara med på den resan. Det är både vår rätt och skyldighet, från Nordsjälland på Valhalla i Januari tills vi hämtat hem Lennart Johanssons pokal från gröthalsarna utan kunskaper i matte. 
Lätta från marken och börja flyga Änglar, vi skall bli vad vi har varit!! 

// Pontus Fredén aka Hulken