På gång


onsdag 24 september 2014

Ny skribent

Hej alla blåvita.
 
Ni kommer nu att få läsa en traditionsenlig presentation av en ny skribent här på bloggen. De som någon gång lyssnat Olof Lundhs stundtals underhållande podcast känner säkert till att han brukar inleda programmet med en faktaruta. Syftet med det är att lyssnarna ska lära känna programmets gäst. Jag tänkte anamma det och inleda detta inlägg med att presentera mig själv med hjälp av en tråkig(?) men effektiv faktaruta.
Namn: Markus Dahlström.             
Ålder: 18 år.
Bor: Gråbo (Lerums kommun)
Familj: Modern ( halvsyskon, extraföräldrar, osv).
Sysselsättning: Läser sista året på Lerums gymnasiums samhällsprogram med inriktning journalistik. Men framförallt, nybliven skribent på BaraBen.

I övrigt är jag väl en rätt vanlig 18 åring (vad det nu är) som älskar när saker görs helhjärtat och hatar att förlora. Att förlora, oavsett vad det gäller är hemskt. Värst av allt är när Blåvitt förlorar! Positivt är att vi förlorat väldigt lite denna säsong. Negativt är att efter alla dessa kryss har just ett kryss nästan samma effekt på mig som en förlust. Positivt igen är att vi onekligen verkar vara på väg mot ljusare tider där en poäng ofta kan ersättas av tre. Negativt igen är att kvällens bortamatch mot Ösk kommer att sluta oavgjort om inget väldigt märkligt händer.

Har sparkat sedan 6 års ålder, detta utan att ha varit nära eliten. Som fotbollsspelare får jag titulera mig som amatör/hobby/bredd – lirare, någon måste ju göra det.  Tänkte nu gå vidare med en sån där klyschig historia om varför det blev IFK Göteborg. Den 7:e Juli 2003, strax innan jag skulle fylla 7 bast tog farsan med mig till Gamla Ullevi för att se Blåvitt för första gången. Trots att matchen slutade 0-2 till förmån för ett gäng gulsvarta Solnaiter lämnade jag troligtvis arenan lyckligast av alla. Jag var såld. Ett litet tag senare besökte jag Gamla igen och blev då varse att det är ännu roligare om Blåvitt vinner. Öster besegrades den gången. Från dessa dagar fram tills idag skulle jag vilja påstå att IFK Göteborg utan tvekan är det som har allra mest makt över hur jag mår. Vilket jag älskar. I det långa loppet är det värt att bli helt förstörd efter 5-0 i baken mot Gefle eftersom att man vet att det kommer en tid där Sam Larsson dunkar dit en något billigt dömd straff i 84:e, hemma mot Falkenberg. Vår debatterade chefstränare brukar klanka ner på den så kallade ”känslomässiga hissen” olikt Stahre älskar jag denna hiss. Det är Blåvitt för mig!

Jag måste också tala om hur glad och stolt jag är över att få chansen att tycka till här på Baraben. Jag har alltid mycket tankar och åsikter om Blåvitt, vilka jag ofta twittrar ut. Det känns något mer inspirerande att tycka här än att tycka till mina 55 twitterföljare.

Det var allt jag hade för den här gången.

Stort tack för ordet.