På gång


tisdag 5 augusti 2014

Ordination: Tvångsvård

Patient: Glenn Olivedal, kallas även för Blåvitt eller Änglarna. Dopnamn IFK Göteborg, men det är så bökigt, så vi håller oss till Glenn. Det blir liksom lättast så.

Diagnos: Vilsen och långsam med stora koncentrationssvårigheter. Han har svårt att få saker och ting att falla på plats. Lider dessutom av en mycket ovanlig fobi, nämligen Bärande väggar-fobin. Han är helt enkelt rädd att väggarna ska rasa över honom. Drömmen är att alla väggar är bärande väggar, vilket gör att han ständigt ändrar om i sina förberedelser. Att en dag som förflöt hyfsat och blev till en bra dag, betyder inte alls att det per automatik blir bra även nästa dag. Nä, oftast blir det bara dåligt.

Dessutom lider Glenn av en mycket skev självbild. För många år sedan var Glenn på topp, och tog hem en hel del titlar. Han gick omkring i kvarteret med en T-shirt med trycket "Glenn - för stor för den här jävla bonnhålan". Han var kung, och med all rätt. Tyvärr har Glenn den där tröjan kvar. Urtvättad och dassig, men han bär den som om den vore ny. Grannarna ser på honom som en föredetting i fransig frack, fast det märker han förstås inte av själv. Han låtsas i vart fall inte om det.

Läkarens ordination: Utan tvekan tvångsvård. Det mest drastiska, men kanske även det mest effektfulla, vore ett år för Glenn i Superettan. Där han fick skaka av sig alla fragment från förr och falska bilder, röra sig i en miljö där ingen jävel talar om bärande väggar, stor, större eller störst. Röra om i grytan, börja om från grunden. Och ur askan reste sig... Goda resultat har rapporterats från bl.a. Malmö och Solna.

De anhöriga skriker förstås rakt ut. Ni skulle döda honom! Han skulle gå under! Tillsätt Ralf Edström som förmyndare, ställ honom naken med erektion bredvid Poseidon, bara inte Superettan! För Guds skull..

Men kanske skulle det bara räcka med att byta ut fågeln, Glenns husdjur. Glenn visar tydliga tecken på allergi vilket kan bidra och förstärka hans problembild, men det verkar som att fågeln sitter där den sitter. Åtminstone ett år till. Om nu inte någon av de anhöriga får för sig att öppna luckan på buren, och att fågeln helt enkelt kan flyga sin väg.

Ingen skulle säga något, ingen skulle skvallra. Jag lovar och svär. Bara inte tvångsvård. Bara inte Superettan.