På gång


tisdag 1 april 2014

Ny skribent

PRESENTATION. Jag fick order att göra ett inlägg där jag presenterar mig själv. Okej tänkte jag. Jag ska presentera mig själv inför ett gäng blåvitare som ligger hemma utmattade i soffan efter en lång dag på jobbet/skolan/resan hem från Solna/annan aktivitet, det kan ju inte vara så svårt? Faktum är att det är ganska svårt men jag ska försöka göra mitt bästa och se var det leder till.

Jag är en tjej som föddes in i den blåvita fotbollsfamiljen för 19 år sedan i Göteborg. Under hela lågstadiet hade jag som mål på samtliga utvecklingssamtal att bli bättre på bollsporter. Självklart lydde jag min plutonchefs (också kallad lärare) order och tog mitt pick och pack och begav mig till fotbollsplanen i hopp om att bli Mild junior. Det är något lustigt med mig och min bollkänsla. Jag har spelat fotboll med min bror under hela min uppväxt och ändå är jag sämre än min 80-åriga farmor. Som många kanske redan har förstått såhär långt så avslutades min karriär som fotbollsspelare ganska så fort. Istället skickade pappa ut mig i en segelbåt och än idag krigar jag runt ute på något av de sju haven runtom i världen och försöker bli bäst i segling istället.

Mig finner ni på N5-sektionen, i en kommentar på svenskafans blåvita forum eller på twitter. Jag och farsgubben tar oss gärna en tur till årsmöten, presskonferenser och träningar också men sådant nördigt nämner vi inte ens till mamma för då kan det bli negativa konsekvenser.

Jag är oftast en väldigt glad person, kanske inte alltid lika glad som när Vibe sätter 1-0 mot AIK borta i premiären, men nästan så glad är jag alltid. Det finns dock undantag som till exempel om blåvitt förlorar eller när jag inser det faktum att intresset för IFK bland tjejer inte är skrämmande stort. Inte för att jag har några som helst problem med män, utan mer utav den enkla anledningen av att jag inte ser någon som helst anledning till varför det är så. Så anledningen till att det inte finns en anledning är fortfarande någonting jag funderar över och jag hoppas att jag kanske en vacker dag kommer fram till en anledning.

Det är svårt att beskriva känslan av att stå på gamla Ullevi en kväll i maj och se den finaste truppen i välden traska in på plan till snart skiner Poseidon. Lika svårt är det att beskriva hur mycket kärlek jag känner för denna klubb.

Mitt namn är förresten Klara och jag ska försöka prestera så bra som möjligt här på bloggen. Till sist vill jag ju självklart meddela att det är en stor ära att få kalla mig själv för skribent på BaraBen och jag hoppas på att kunna åstadkomma mycket vettiga(re) tankar här. Någon Mild junior blev det inte av mig, men jag blev blåvit och det funkar alldeles utmärkt för mig det med. Tack för mig.