På gång


måndag 14 april 2014

Höftskott: BP borta

TERAPI. Höftskott? Nackskott? Jag tar det det sistnämnda utan att blinka. Det här är det ÖVERLÄGSET SÄMSTA Blåvitt har presterat i år. Ja, ni läste rätt. Det var sämre än Sirius. Det var bra mycket sämre än Malmö. 

Vi tar det från början. Vi är IFK Göteborg. Storlaget, mesta mästarna, guldfavoriten och så vidare. Som slog BK Sork på Kamratvallen i första omgången. Vi möter Brommapojkarna. Nyckelord: POJKARNA. De, å sin sida, har förlorat mot Kalmar och Falkenberg. Kammat noll poäng. De är kanske Allsvenskans sämsta lag 2014. Och som grädde på moset har de ett antal spelare borta. Där har ni bakgrunden.

Så vad gör vi då? Vad gör Mikael Stahre? Jo, uppenbart skrämd av förra årets fadäs i liknande läge (BP hade ungefär 40 miljarder raka förluster inför mötet med oss) går han all-in på... Wait for it... ATT SPELA 0–0! ATT KRIGA TILL SIG ETT KRYSS! Ingen Bojanic. Ingen Allansson. Ingen Mané. Men mycket väl en mittback som flyttats upp till mittfältet från föregående match. Här ska backas hem. Här ska göras trångt, brunkas och skavas. Och ska vi göra några mål, då får det bli på någon fast situation eller så får Söder och Vibe lösa det själva.

Det gör de visserligen. Söder och Vibe lirar in ledningsmålet helt på egen hand. Fantastiskt anfall! Och just i det ögonblicket, när det gick upp för mig att målet var godkänt, då visste jag att det här kommer gå åt helvete. Jag bara kände det. Av någon jävla anledning verkar ju vår trupp ha seriens sämsta kollektiva psyke. Vi lyckas ALDRIG kapitalisera på det mentala undertag som infinner sig hos ett lag i underläge. I stället ger vi bort initiativet helt och, ja, backar hem ännu mer. Helt jävla obegripligt. 

"Men AIK-matchen då?", kanske någon invänder nu. Men nej, det hände då med. 1–0 i ryggen och en man mer och AIK tillåts föra matchen fullkomligt och trycka på för en kvittering. Skillnaden är att vi hade tur då. Och att hela laget slet som djur i försvaret. 

Tur hade vi ju som bekant inte idag. Sett över hela matchen får man ändå säga att vi lyckas vaska fram en klart godkänd mängd målchanser. I synnerhet som spelet såg ut. Jag skriver vaska fram, för allt som oftast skapar vi inte våra målchanser på metodiskt spel och intränade varianter. De liksom bara kommer. Men så finns inte skärpan där. Och då går det ju som det går. Det straffar sig.

Så till höftskotten då:

  • Stahre kan mycket väl vara Allsvenskans sämsta matchcoach. Visst, han har sina förtjänster, men kan verkligen bara dra mig till minnes en enda gång när han uppenbart lyckats förändra en matchbild med genomtänkta byten. Cupfinalen mot Djurgården förra året.
  • Med det sagt så var dagens insats ovanlig blek även för att vara Stahre. Startelvan är en sak. Och i första halvlek ägde vi ju åtminstone matchen. Men när allt börjar falla samman efter så där 15 minuter av andra, varför inte agera? Varför inte förekomma i stället för att förekommas? Ta tillbaka initiativet liksom. I stället kommer två trötta jävla alibibyten när katastrofen redan är ett faktum.
  • Söder har varit värdelös i år. Jepp, there you have it. Värdelös. Visst, han står för en ruggig prestation i samband med målet – han brukar ha ett par sådana per match – men det räddar honom inte. Alldeles för hög felprocent i enkla situationer, håglöst agerande i samtliga närkamper och obefintlig rörelse och aggressivitet i och runt straffområdet. Inga kvalitéer som är önskvärda hos en forward. Eller hos någon spelare, för den delen. Således: Värdelös.
  • Vibe är vad han är liksom. Springer mycket och ofta smart med bra tajming. Inget tekniskt underbarn, ingen avslutare. Men det där visste vi ju. 
  • Gustav och Haglund bidrar cirka noll i offensiven. Överraskning? Nej. Överjävligt irriterande? Ja. Defensivt okej så klart, men allt annat hade ju bara varit helt jävla sinnessjukt. Visst är det märkligt ändå, att spela med Haglund, en av Allsvenskans bästa huvudspelare på innermittfältet, och inte ha en enda tanke på att han kanske borde komma i explosiva löpningar in i straffområdet när inläggen kommer?
  • Sam verkar vara sämst när det gäller. Vänligen prove me wrong.
  • Nu orkar jag inte mer.
  • Eller vänta, en grej till: Till nästa match vill jag fan se Stahre möblera om ordentligt i elvan. Om inte annat för att göra ett ordentligt statement. Ut med Haglund, ut med Söder och ut med Smedberg. Minst. In med Bojanic (vad har han gjort för ont?), Jakob och Mané. Och kanske May, Engvall och Allansson när han ändå är igång. Och så får han gärna skicka upp sig själv på läktaren också.
  • En till en grej till, i ett konstruktivt försök att undvika att alla cirka fem kommentarer på det här inlägget handlar om dess brist på struktur, djupare analys och allt annat man kan önska sig av ett inlägg av det här slaget: Jag vet. Det är bara en sådan dag. Och vägrar Blåvitt prestera vad som med all rätt kan förväntas av dem tänker fan inte jag missunna mig rätten att göra detsamma. 

Tack och hej! Avgå alla! Visa färg! Hata allt! Men framför allt: #VISADRAGG!