På gång


tisdag 15 april 2014

Blåvita orosmoln

Säsongstankar. Det har nu gått ett dygn sen blåvitt spelade sin tredje allsvenska fotbollsmatch 2014. Jag har ägnat det dygnet åt att reflektera en hel del över inledningen av årets allsvenska, och tänkte sammanfatta det i ett litet stycke.

Det är lätt, väldigt lätt, att bli medryckt i eufori. Det var förmodligen precis det som hände däruppe på vänskapsvallen när vi vann mot AIK. Säsongspremiär mot en av ärkerivalerna, och en seger. Bättre än så kunde det inte börja. Det farliga med att vinna är att man lätt glömmer av att analysera. Kanske var det därför det kändes som en kalldusch när vi blev överkörda (för det blev vi) av Malmö på hemmaplan. Och kanske var det även därför man blev uppgiven igår när BP fick in den där kvitteringen som låg i luften under hela andra halvlek.

Den bistra sanningen är att IFK Göteborg hållit en rätt dålig nivå i alla matcherna Det var en ren tillfällighet att vi fick in tvåan mot AIK. Efter spelavbrottet (och ännu mer efter det röda kortet) var det AIK som var närmre 1-1, och när AIK flyttade fram för att reducera var det inte skickligt spel utan som tidigare sagt en ren tillfällighet att Mané fick in 0-2.

Inför Malmö-matchen hade man givetvis ganska höga förväntningar efter vinsten mot AIK. Med facit i hand känns det som ett konstigt beslut att göra en extra förändring i backlinjen (Adam var ju tvungen att så över). Att spela ett nytt mittbackspar mot allsvenskans bästa anfallspar känns helt enkelt inte genomtänkt. Men det vi förlorade matchen på var framförallt obeslutsamma skott och anfall.

Gårdagens match mot Brommapojkarna får ändå ses som extraordinär. Under andra halvlek tillåts BP spela rena Barcelona-spelet och det farligaste som skapas är två hörnor och en halvchans för Söder. Det är nästan så att man börjar fundera på om taktiken inför andra halvlek var att bevaka ledningen. Om så var fallet är det totalt underkänt. I ett 1-0 läge mot ett bottenlag ligger man på och försöker att döda matchen med 1-2 mål till direkt. Men det mest underliga måste ändå vara Stahres agerande. Först kommer det inga byten, och när dem väl kom så var det för sent!

Som jag ser det finns det tre anledningar till att det inte ser bra ut just nu:

1. Långbollarna - Det slås på tok för många och för långa långbollar. Skall man försöka låsa fast bollen på offensiv planhalva måste man ha anfallare som är starka i luftrummet. Varken Vibe eller Söder är den typen av spelare, utan det är spelare som är duktiga på fötterna. Då måste man spela bollen i den bakre ytan, något som framförallt Alvbåge inte lyckats med.

2. Backlinjen - De senaste tre matcherna har vi inte bara spelat med olika backlinjer, vi har spelat med tre olika mittbackspar. Har man spelare som är ihopspelade på ett bra sätt går det utmärkt att rulla runt. I det läget är dock inte IFK Göteborg idag. Vi behöver en backlinje som får förtroende mer än en match.

3. Detaljerna - Det har slarvats alldeles för mycket med det “enkla” spelet. De korta passningarna, att stå rätt i positionerna och att komma rätt in i närkamper är bara några av de grundläggande saker som inte fungerat bra.



Det finns dock en del positiva saker att ta med sig. Den första är att vi har en genomgående bra trupp som inte bara kan, utan dessutom skall, spela bättre än såhär. Det är bara tre omgångar spelade och vi har tagit tre poäng mot toppkonkurrenter, så än är det ingen fara på taket. Men om det inte ser bättre ut på torsdag, och om vi inte tar tre poäng, då kanske det är dags att bli orolig på riktigt?